Little Swipe

BabySlide_Lion_squareHej, vet du hur jag låter?

LittleSwipe_group_colour

Vet ni vad? Fredrik har tillsammans med några vänner gjort en app för barn. En app för de allra minsta. Den heter Little Swipe eftersom den går ut på att, just det: swipa! När Frans var liten, cirka 6 månader började han intressera sig för iphonen (ett intresse som bestått och minst sagt utvecklats…) Till en början vill han mest dra med pekfingret över skärmen för att saker och ting skulle ändra sig så fort som bara möjligt. När han blev äldre och tittade på exempelvis Babblarna hade han svårt att hålla fingret i styr och till hans stora frustration avbröts ofta klipp och annat på grund av den här rörelsen som för honom kom helt naturligt. Efter att ha tittat på SÅ mycket fult på Youtube kom Fredrik och hans kompanjoner på att de ville göra en pedagogisk OCH snygg barnapp. Och resultatet blev ”Little swipe”.

I appen kan ditt barn lära sig några av de vanligaste djuren (superfint animerade) och även hur de låter. Enkelt och roligt! Och lärorikt. Det är en barnapp som är superenkel även för de minsta att använda. Frans som är drygt 2,5 år tycker fortfarande att den är rolig men i kortare stunder. Nu vill han hellre pynta tårtor i Daniel Tiger eller släcka bränder i Doktor panda… Men hade han varit lite yngre och han nog varit hooked.

Appen finns i Appstore och går att ladda ner för 10 kronor. Det hade verkligen varit såå roligt om ni ville ladda ner den och komma med feedback!

Läs mer om den här eller ladda ner den här ! Du hittar även Little swipe på Instagram: @littleswipe

Tack snälla!

En riktig skitdag!

  
Började morgonen med att vässa cirka 20 pennor, och det blev inte direkt roligare efter det. Frans har varit på sitt allra värsta humör och jag likaså. Vi har verkligen bråkat idag! Skrikit och hållt på. Han har kastat saker, bankat huvudet i golvet och allt annat han kan komma på för att irritera mig. Han har lyckats med bravur! Till saken hör att jag också velat kasta saker och banka huvudet i golvet (mitt huvud) men på något magiskt sätt har jag lyckats hålla mig från det.

Samtidigt har det varit världens härligaste väder i Stockholm och instagram flödrar över av den ena härliga ”hej jag är på landet och livet är fantastiskt”-bilden efter den andra. Så jag har varit bitter över det också. Att min dag sugit medan andra sugit i sig iskallt vin och tagit årets första dopp på någon härlig strand. Sååå deppigt!

En kompis lade upp en bild på sin son som hade vattenkoppor och jag kunde inte låta bli att tänka ”åh, i alla fall en som inte tackar livet”. 

Hoppas på en bättre morgondag men är tyvärr skeptisk. Är det såhär det ska var nu i typ 6 månader framåt? Kan redan nu säga att jag inte kommer orka med det. Jag hatar att jag blir så arg och låter mig påverkas men sån är jag. Jag och Frans är VÄLDIGT lika på det sättet. När vi blir arga blir vi riktigt arga.

Inget charmigt släktdrag. Tycker redan synd om hans blivande partner och är ganska säker på att Fredrik känner precis likadant.

Hålla hand

  
Frans har verkligen kommit igång med talet nu. Uttalet är inte alltid perfekt och inte heller grammatiken men man förstår ändå vad han säger. Eller jag och Fredrik förstår. I fredags var Annika och Anna här och tyckte det var lustigt att vi förstod vad Frans sa när han babblade på i 120.

En sak han ofta säger som är väldigt gullig är: ”hålla hand!” Och då vill han att vi ska komma och leka eller bara kramas. En sak sak som inte är lika charmig är då något inte funkar, exempelvis Apple tv och man hör Frans muttra ”åhh, fan!” Haha. Hm, var kommer det ifrån? (Säger Fredrik eftersom det är min blogg, hehe)

Den här åldern är verkligen den bästa! Visst, ibland är det trots och ostyrbara känslor MEN det mysiga, kärleksfulla och roliga tar över alla gånger! 

Nehe, joho, nehe, joho

   
 Fredrik köpte en amerikansk skolbuss till Frans – succé!

Frans håller på med mycket nya grejer just nu. Folk har sagt till mig att just 2 år är en lite extra härlig ålder (mer snack och egenheter, inte mitt i trotsen…) och det är faktiskt sant!

För tillfället säger han ofta ”nehe” till ALLT. Sen ändrar han sig och säger istället ”joho”. Det kan låta såhär:

Vill du ha en banan? Nehe! Ska vi byta blöjan? Nehe! Ska vi äta? Nehe! Joho! Ah, då äter vi! Nehe! Men du sa ju att du ville ära? Nehe! Joho! 

Ibland härmar jag honom och säger samma som han ”nehe” och då ändrar han sig och säger ”joho”. Och så säger jag ”joho” och han ”nehe”. Inte roligaste leken i världen men den får honom på bra humör.

Pratet kommer också allt mer och det är så skoj! Han säger små meningar:

”Tappa nappen! Var är nappen? däär är nappen!” Men Frans säger ”mapp” och inte napp… Han är för övrigt besatt av nappen, undrar om han någonsin kommer sluta…  

Pusselpojken

   
   Det här pusslet med alfabetet köpte Fredrik på Designtorget. Frans har målat i alla ”luckor” som synes…

En av Frans stora hobbys är att lägga pussel. ”Jag pusslat” säger han, så sött! Vi har några enklare pussel med typ 5-6 bitar och dom lägger han snabbar en vad jag gör. Jag är ju inte så smart heller, haha. Ibland låtsas han att han lägger fel och säger ”nä… nä… nä…”medn han ”testat” bitarna på fel plats. Och sen ”ja!” När han prickar rätt. Fredrik köpte pusslet på bilden för att det var fint men vi tänkte att det kommer dröja lääänge innan Frans kan lägga det själv. Men vet ni? Nu gör han det! Han kan typ säga alla bokstäver och även figurerna på bitarna. Jag blir så imponerad för jag tänker att det ändå är svårt med hela alfabetet och alla 28 figurer. Sen kan han ju inte rabbla alla bokstäver i en följd utantill men han vet var pusselbitarna ska ligga och hur bokstaven uttalas samt vad figuren på pusselbiten föreställer.

Ett till pusselrelaterat skryt: på den stora förskoleavdelningen där 3-åringarna och barnen som är upp till typ 5 eller 6 (?)  år går har de ju lite mer avancerade pussel och pysselsaker. De hade något ”Montessori-pussel” eller jag tror inte det var något pussel egentligen men typ att man skulle lägga diverse figurer i olika hål. Oh det fanns sex olika svårighetsgrader. Frans klarade ALLA! Och barnen på Stora avdelningen kan inte ens det! De andra barnen hade sagt: ”Va, klarade han det?” Alltså vi har fått ett pysselgeni! Familjen ljushuvud helt klart…

Så idag sa en av pedagogerna att de skulle fundera ut något som Frans kunde ha på lilla avdelningen som stimulerade och utvecklade honom ytterligare eftersom han har ett sånt intresse och en sådan talang för den typen av grejer. Han är ju extremt koncentrerad när han lägger pussel, ritar, leker med lera eller gör annat pussel för förskolan. Han gillar verkligen det!

Ja, det var dagens ”mitt barn är bäst”, hehe. Och imrogon ska jag köpa en Rubiks kub…

Det gör ont!

  Frans brukar ofta ta på sig skor och gå runt inomhus. Ofta hamnar de på fel fot men han bryr sig inte.

Frans har blivit en riktig snackis. Han pratat non stop! Mycket bebisspårk men också jättemycket ord och kortare meningar. Tycker han är så gullig när han går runt och babblar. En sak han dock säger som inte är liks kul är ”aj, det gör ont!” Även om det inte alls gör det. Detta säger han ofta, om han är arg eller vill att vi ska kolla på honom. Han säger det också varje gång då han blir tillsagd. Ofta gnuggar han sig på huvudet samtidigt eller håller upp sitt finger och säger ”ont, finger!” Tror det kommer från ”Bing”… Han vill ha sympatier helt enkelt.

Det är ju såå kul nu när han pratar allt mer och man vet att han verkligen förstår allt, när han inte gör som vi säger är det helt enkelt för att han inte vill. Eller bryr sig. Men förstår gör han.

När han busar kollar han på en och säger ”jag busar!” Då går det ju inte att inte skratta.

SOMMARLOV!

annika

Frans och jag förra sommaren.

Snart semester! Idag är sista dagen Frans är på förskolan innan sommarlovet. Jag lämnade honom tidigare och stod då kvar och kollade på hur han lekte (ensam) vid lekställningen med en hink i ena handen och en spade i andra. Han såg så stor ut. En riktig pojke. Hur gick det så fort? För några månader sedan lämnade jag honom på förskolan, sittandes på marken i sin lite för stora vinter overall. Då grät han ofta när jag lämnade honom och sträckte ut sina armar efter mig. Idag vinkar han åt mig när jag går och ger mig slängpussar, om han ens lägger märke till att jag försvinner. Han åt inte på egen hand, pratade inte alls så mycket och kändes smycket mer som en bebis. Mycket har verkligen hänt de senaste månaderna…

 

1000 saker och en trotsig lite kille

f

Tiden då det räckte med ett lillfinger för att göra Frans glad är förbi… </3

Phu, Frans sover. ÄNTLIGEN. Under en (kändes som nio) timme skrek och grät han otröstligt. Och inte ett sorgset gråt, ett sånt där gråt som gör att man tycker synd om honom och bara vill krama och trösta, NEJ, ett ilsket, arg-som-ett-bi-gråt. Var det inte någon som sa att barn blir trotsiga först i 3-års åldern? Om det var någon så lyssnade inte Frans. Men visst, jag får vara glad att han är tidig med någonting, hehe. Han kan inte låta som en katt eller kossa men trotsa utmärker han sig i ordentligt. Googlade lite och fick fram att barn inte är trotsiga när de är 1.5 år, det är humöret. Skillnaden mellan humör och trots ska enligt någon på familjeliv (hehe) vara följande:

Humör: Barnet skriker efter glass, barnet får glass, barnet blir nöjt och glatt.

Trots: Barnet skriker efter glass, barnet får glass, barnet blir förbannad och kastar glassen i marken.

Kanske är det humör ändå… Fran blir ju onekligen glad när han får som han vill… Vilket gör mig lite stressad och extra angelägen om att vara bestämd, inte säga nej först och sedan ändra mig osv. Jag vill inte bli en mamma som gormar och skriker, min mamma har aldrig varit sådan, men samtidigt känner jag ibland att jag måste säga ifrån ordentligt. Ordet Frans kan bäst och använder mest är: ”nej”. Han säger det inte hårt och elakt men han säger det. När man ger honom vattenflaskan och han inte vill ha säger han: Nej! Hur som, jag vill inte ge efter och inte heller dalta när han enligt mig bär sig illa åt, för jo, jag anser att han kan göra det lite då och då. Jag vill liksom inte uppmuntra beteendet. Sen tror jag att jag är lite extra hård ibland eftersom Fredrik sannerligen inte vill höja rösten i onödan. Och nej, jag börjar absolut inte skrika åt Frans så fort han inte gör som jag vill men jag låter absolut bestämd lättare än andra… Fredrik låter mer tröstande och snäll och jag kan gilla det ibland men inte alltid. Haha. Det är svårt det där med barnuppfostran, helt klart. Jag tror ofta att föräldrar har samma mål men lite olika tankar om hur målet ska nås, hehe.

Trots eller humör, Frans är ofta lite lurig av sig och låtsasgråter för att få uppmärksamhet. Nej, nej tänker kanske ni, han är en liten kille, han har inget konsekvenstänk bla, bla…FEL! Han vet exakt hur han ska bära sig åt för att få maximal uppmärksamhet. Idag fick han syn på min mobil som han inte får använda på obestämd tid. Han bröt ihop på sekunden. Stod först lutad mot väggen med ansiktet begravt i händerna och storgrät. Sen tittade han diskret upp mot mig och när han såg att jag tittade på honom fick han nya krafter och grät ännu mer. När jag inte sa eller gjorde något så sjönk han ner på golvet och låg där, fortfarande gråtandes. Här började jag dock känna att jag inte ville se honom ledsen mer så jag satte mig på knä och sträckte ut armarna: kom, Frans, sa jag, kom till mamma. Då kravlade han sig upp, snyftandes och blängde på mig en stund innan han började gå mot mig. Jag log mot honom och jag såg att han också var påväg att le, han brukar alltid bli glad när han går mot mig och jag väntar med armarna sträckta mot honom. Men så kom han liksom på sig. Nej, jag ärju  sur, mamma är dum. Jag ska inte le. Så då började han snyfta och knep ihop ögonen medan han gick fram till mig. Han blundade alltså för att slippa ögonkontakt. Sen kastade han sig i mina armar och när jag lyfte upp honom skrattade han plötsligt. Och, sträckte sig efter mobilen.

Förutom en liten ”trotsig”/”argsint” son har jag en miljon saker att göra. Jag ska inte klaga för det är frilansjobb som jag verkligen vill ha. Förutom SOLO som den närmsta tiden betyder omslagsplåtning, två modeserier samt ett gäng plocksidor så är det plocksidor och hemma-hos-reportage för Amelia och ytterligare en omslagsplåtning för ViFöräldrar gravid. Den plåtningen gör jag alltså som stylist. Inte som gravid. Men det förstod ni nog, haha.

Såå, mycket jobb men inte för mycket. Jag har jobbat betydligt mer i mina dagar och har alltid trivts med det. Enda anledningen till att jag inte jobbar ännu mer nu är såklart Frans. Men det är såklart en väldigt bra anledning, trotset till trots.