IMG_1038.JPG

Tuff lämning och feber

Imorse var en sån där morgon som man hoppats inte ska hända, inte på länge i alla fall. Frans var såå ledsen när jag gick från förskolan. Ett tag stod jag där med honom i famnen och funderade på om jag ändå inte skulle ta med honom hem. Samtidigt så vet jag att det inte är det bästa alltid då barn kan lära sig att de får följa med om de gråter tillräckligt. Och oftast blir barnen glada efter ett tag då föräldern gått. Men det är inte helt lätt att lämna en så ledsen liten kille. Lämningarna hittills har gått så bra och jag har inte förberett mig på jobbiga avsked. Hann i alla fall gå runt på stan och låna kläder till nästa veckas plåtningar innan de ringde från förskolan och sa att Frans sovit i tre timmar och sen inte velat äta. Extremt ovanligt beteende från hans sida. Åkte dit på direkten och hämtade upp en förkyld liten kille. Kändes dock som han blev pigg i samma stund som vi kom hem och han både åt och drack allt jag gav honom. Tror bara han kände sig lite ynklig och ville hänga med mig. Bestämde mig dock för att hålla honom hemma imorgon också. 

Nu på kvällen blev Frans jätteslö och har feber precis som han hade härom natten. Han ligger på mig i soffan nu och bara babblar. Känns som han feberyrar lite och andningen är tung och snabb. Har låtit honom andas i inhalatorn och pressat apelsin som han sugit i sig, men nu är det bara att hoppas att han kan sova inatt. Lilla älsklingen. Nu vill jag verkligen att han ska bli bättre under morgondagen och helgen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>