Rätten till planerat kejsarsnitt

  
Skrev den här texten förut och publicerade en del på min Instagram och Facebook. Bloggen får dock den okortade versionen. Här är den:

Den 10 december 2013 föddes Frans med planerat kejsarsnitt. Varför? För att jag verkligen inte ville föda vaginalt. Vi kan kalla det förlossningsfobi. ”Men hur kan du vara så rädd för något du aldrig gjort?” kanske du tänker. Ja, varför hoppar vuxna människor upp på en stol och skriker när de ser en liten spindel kravla över golvet, tänker jag. Fobier är inte alltid logiska men inte mindre verkliga för det. 

Det är idag ingen självklarhet att en kvinna ska få planerat kejsarsnitt och därmed vara med och bestämma hur hon vill föda sitt barn. Kvinnor har fött barn i alla tider är ett argument jag ofta hörde under graviditeten. Jag vet det, men tycker inte att det är en anledning till att det måste vara så för all framtid. Jag vet också att kvinnor dött och fått problem efter förlossningar precis lika länge. Ingen förlossning, oavsett om den sker via snitt eller vaginalt, är riskfri, så är det bara.

När det kommer till ämnet förlossning är det tyvärr inte ”min kropp, mitt val” som gäller. Man skulle tycka att det verkligen är ett tillfälle då den klassikern passar in alldeles ypperligt men nej. Jag tycker att det är hemskt att en del kvinnor har ångest under hela graviditeten och att vissa till och med väljer att avstå barn pga förlossningsrädsla. Jag tycker det är hemskt att vi som vill ha planerat kejsarsnitt får rådet att under mötet med läkaren ”spela labil och desperat: skrik och gått hysteriskt” om vi inte direkt blir beviljade ett snitt. Jag har aldrig velat föda barn och hade inte heller gjort det om planerat snitt inte fanns som alternativ. Eller okej, eftersom min graviditet var lite av mitt livs största ”Oops!” (Ungefär som när en modebloggare köpt en dyr väska och delar inköpet i sociala medier…) så jag är otroligt tacksam över att alternativet fanns. Hade behövt rejält med terapi och varit så sjukt ofokuserad på allt förutom just förlossningen annars. Vecko-appen hade inte varit spännande utan mer än påminnelse om det som väntade… Tyvärr finns inte alternativet för alla. Var man bor och vilken läkare man träffar kan vara direkt avgörande.
Jag vill påpeka att jag tycker att information är superviktigt! Oavsett hur man planerat att föda är det bra att vara insatt och påläst. Jag tycker inte att kejsarsnitt är något som ska delas ut till höger och vänster MEN om kvinnan i fråga har gjort sin research och ändå känner att planerat snitt är det hon vill ha, ja då tycker jag att hon ska få det utan att behöva ”spela labil och desperat, skrika och gråta hysterisk”.

Ikväll på Opinion live pratas det om just planerade snitt och jag kan motargumenten: belastning för sjukvården, kostsamt och en risk för både mamma och barn. Jag vet dock att Vanja Wikström kommer ta upp en massa bra och viktiga argument till varför vi kvinnor faktiskt ska få vara med och påverka hur just vår förlossning ska se ut. Missa inte Opinon live på SVT klockan 22.00!

En viktig sak att komma ihåg är att alla är olika och så även när det kommer till förlossning. Det tycker jag är något att ta hänsyn till.

Inskrivning inför kejsarsnitt

Idag var vi på BB Stockholm och skrev in oss. Eller rättare sagt vi var på våningen ovanför på ”Dagkirurgi/IVA-mottagningen”. Gick lite fel först, tänkte att det skulle vara på BB Stockholm som vanligt, tur att det låg i närheten. Jag trodde att de skulle lyssna på bebisens hjärtljud, mäta magen och kolla blodtryck, det var vad barnmorskan på Mamma Mia sa. Men det enda de gjorde var att lyssna på mitt hjärta och se om jag kunde gapa (?) Vilket jag för övrigt kunde. Mycket märkligt. Jag fick även fylla i en hälsodeklaration och svara på frågor om blodtryck, allergier, sjukdomar och medicin med mera. Allt såg dock bra ut men eftersom jag är allergisk mot paranötter trodde var hon osäker på om jag skulle tåla latexhandskarna som de använder då de opererar. Om man är allergisk mot jordnötter kan man tydligen vara allergisk mot latex och hon visste inte vad skillnaden mellan paranötter och jordnötter var. Rent allergimässigt. Så de skulle väl kanske byta ut handskarna, vad vet jag? Inte så spännande.

Mötet var över rätt snabbt och sen fick vi gå ner till BB Stockholm och lämna in vår journal. De påminde oss även om ett test, ett så kallat BAS-test som är ett blodprov om jag skulle behöva en blodtransfusion under operationen. Eftersom jag ska göra snittet på tisdag får jag göra BAS-testet på fredag, man ska göra det max 4 dagar innan. Efter det gick vi ner till apoteket och köpte den osexigaste hudvårdsprodukten ever: Descutan lösning. Det är små svampar som man blöter upp och duschar sig med kvällen innan och samma morgon som operationen samt små påsar med något som ska påminna om shampoo. Ser inte fram emot de duscharna. Känner på mig att lösningen luktar alkohol, som att tvätta sig med alcogel typ… Men det har säkert en viktig funktion. Man vill ju vara hel och ren när man ska träffa sitt barn för första gången. Hel kommer jag ju dock inte vara så jag kör extra ren som kompensation.

 

Planerat kejsarsnitt

Om exakt 1 månad blir jag mamma. Ja, förutsatt att allt går som det ska förstås. Jag har sedan många år tillbaka vetat att jag vill göra ett planerat kejsarsnitt. Många undrar varför, vissa en aning dömande, andra av ren nyfikenhet. Svaret är att jag aldrig varit nyfiken på hur det är att föda barn. Jag lockas inte av upplevelsen som många mammor beskriver som den häftigaste känslan ever. Det jag sett av förlossningar upplever jag inte alls som häftigt, snarare plågsamt, olidligt, okontrollerat och ärligt talat lite förnedrande. Säkert inte som verkligheten är men jag vet ju inte bättre. Det enda jag vet är att jag inte vill uppleva det och man skulle absolut kunna säga att jag lider av förlossningsskräck. Jag har ingen fobi när det gäller ormar, spindlar och höga höjder. Bara vaginal förlossning. Och getingar. Redan på inskrivningen sa jag till barnmorskan att jag ville ha ett planerat kejsarsnitt. Hon sa att det brukade lösa sig men att jag behövde informeras om ingreppet så jag visste vad det innebar.

Jag skulle aldrig försöka övertala någon blivande mamma som ville föda naturligt att inte göra det. Ja, men ni hör ju, det är jättekonstigt. Däremot verkar många inte ha samma problem med att testa när det gäller att övertala de som bestämt sig för kejsarsnitt. Det konstiga är att de som haft åsikter inte är direkta vänner till mig, inga som direkt bryr sig om mitt välbefinnande med andra ord. De är vänners flickvänner och bekanta som jag egentligen inte känner som känner sig manade att upplysa mig om de riskfaktorer som ett kejsarsnitt medför. Jag är inte dum. Okej, inget matematiskt geni heller, men jag har verkligen läst på om kejsarsnitt, planerat, akut och urakut. Jag vet vad det innebär och jag känner till riskerna, både riskerna för mig och barnet. Jag vet också att dessa risker ofta överdrivs då man till varje pris vill undvika kejsarsnitt just på grund av priset. Det är dyrt för sjukvården, så är det. Självklart kan det hända oförutsedda saker. Såklart. Men vem säger att naturliga förlossningar följer alla punkter exakt och inte innebär några som helst risker? Visst, att föda barn är naturligt och kvinnor har gjort det….ja, alltid! Klart att det inte är världens största fara. Men man ska vara medveten om vad som kan hända och även vad konsekvenserna kan bli. Det talas ofta tyst om det men att kvinnor spricker, får problem att gå på toaletten (inte i en vecka utan i flera månader, år, livet…) och likaså blir totalt osugen på sex eftersom det ärligt talat gör för ont är inte alls så sällsynt som många verkar tro. Men hur kan man gnälla över sånt ”oviktigt” när man fått ett friskt barn, nej, då håller man hellre tyst.

Nu är det här verkligen inte en kampanj för planerade kejsarsnitt. Jag vill bara tala om hur mina egna tankar går och har gått under processen. Det jag vill säga är att alla ska göra det som känns bäst för just dem! Och (försöka) att inte bry sig om alla som tror sig vet bättre…, det är din kropp, ditt beslut. Ja, du har ju hört det förr. Mitt råd skulle vara att plugga på både snitt och förlossning och försök vara ordentligt förberedd, man vet ju aldrig vad som händer när det väl är dags. Min förlossning kan sätta igång innan beräknat datum och jag kan bli tvungen att föda naturligt precis som en naturlig förlossning kan sluta i så kallat akut kejsarsnitt eller i vissa fall, urakut kejsarsnitt. Det är bra att vara lite beredd för sin egen skull. Eller så känner i alla fall jag.  Jag har vänner som förlösts med snitt efter en utdragen förlossning, de kände kanske att det inte blev som de velat och upplevde besvikelse efteråt. Om man är beredd på vad som kan ske kanske det går lättare att acceptera det som hänt. Jag skulle tro att det är så.