2 dagar kvar…

I fredags frågade min kompis Emelie, mig om jag inte var nervös, kanske till och med rädd inför vad som komma skall (på tisdag). Konstigt nog känns det nästan ingenting. Jag är inte ens riktigt förväntansfull. Ibland känner jag: Shit, snart är det dags och jag känner mig jätteglad och längtar. Men sen går det över och allt känns som vanligt igen. Jag tror att det beror på att jag inte riktigt fattat att jag faktiskt ska bli mamma om två ynka dagar. Jag tänker på vad jag behöver göra innan det är dags och glömmer typ bort varför jag gör det. Bäddade babysängen igår, steriliserade nappar och nappflaskan i mikron och tvättar det sista nu (gossedjuren tvättade jag för hand igår och jäklar vad blöta de blev. De har legat och droppat halva natten och nu hänger de i torkskåpet i källaren) Ikväll ska jag packa det sista inför sjukhusvistelsen. Fredrik packade nu på morgonen. (Tror dock inte han är klar…) Vi är väl inte paret med mest framförhållning i världen, men med facit på hand, varför skulle vi packat för två veckor sedan? Tänker ofta på hur glad jag är över att ha ett specifikt datum för förlossningen. Hade aldrig kunnat slappna av om jag trodde att det kunde hända när som helst. Jag vet ju att det kan ske typ nu eller om fyra timmar men det känns inte som det blir innan den 10:e december. Om det skulle göra det löser det sig då. (Även om värkarna börjar innan kommer det att göra snittet så det är bara att åka in om det skulle hända)

Imorse kollade vi på filmen om planerat kejsarsnitt (såg den i början också när jag fick veta att jag var med barn) som ligger på Danderydssjukhus hemsida. Den är informativ och bra på många sätt. Dock stör jag mig på att tjejen som spelar mamman inte kunde byta kläder så att hon inte hade samma, rosa singoallatopp både på informationsmötet innan kejsarsnittet och när hon åkte hem efter snittet. Men det är väl en yrkesskada…

Fick förresten frågan om i vilken vecka man gör planerade kejsarsnitt. Jag gör mitt exakt en vecka innan BF. Läste dock innan att de kan göras även i vecka 38 ibland, det vill säga två veckor innan BF. Men det är nog lite olika. Det bästa för barnet är väl egentligen om man väntar så länge som möjligt men från vecka 37 tror jag att barnet räknas som färdigutvecklat.

 

Bas-prov, check!

Gårdagens blodprov gick snabbt. I alla fall själva testet ska tilläggas. Jag fick vänta i dryga två och en halvtimma på att få göra det (och missa en klipptid). Problemet var det att när jag äntligen kom in till läkaren sa hon att jag bara hade behövt gå ner till labbet direkt och göra blodprovet där. Om det känns surt när man suttit i väntrummet och sakta med säkert tynat bort av tristess, ja lite om jag ska vara ärlig. Jag slapp dock betala 200 kronor för besöket eftersom jag inte behövde läkarvård. Jag fick fylla upp två rör med blod och hon som gjorde det sa att någon från BB Stockholm ”nog” skulle hör av sig, aja, nu är blodet lämnat och på måndag får jag ringa in om vilken tid vi ska infinna oss på tisdag.

Sen laddade jag lite här hemma med att se ”What to expect when expecting” som bygger på gravidboken som sålt som smör i USA. Har sett den tidigare men då var jag inte gravid. Det var dock ingen större skillnad att se den nu. Såklart är det kvinnan som gör kejsarsnitt som håller på att dö av blodförlust, men det är ju bara en film…hehe.