Tre veckor till BF

Jag är nu i nionde månaden och klassas av de flesta som ”höggravid”. Jag känner mig verkligen inte som jag trodde att jag skulle känna mig i slutet av en framtida graviditet. Jag är kanske inte den piggaste och snabbaste av alla människor på jorden men sannerligen inte den tröttaste och mest långsamma heller. Senaste dagarna har jag dock haft lite ont i ryggen till och från och jag tror även att bebisen sparkar upp mot mina revben. Eller tror och tror. Jag vet. Vem skulle det annars vara liksom. Det hjälper att sitta upprätt med rak rygg. Igår var vi hos barnmorskan på rutinkontroll (för sista gången innan förlossningen) Allt såg bra ut, dock lågt järnvärde som vanligt och blodtrycket ligger på 60/100 men jag har alltid haft lågt blodtryck. Men bebisen är sedan två veckor tillbaka fixerad vilket betyder att han ligger rätt inför förlossningen, huvudet ner osv, vilket i och för sig inte spelar någon större roll då jag ändå ska snittas. Men det ska tydligen vara mer bekvämt för mig när bebisen ligger rätt. Hur som helst. När barnmorskan kände på magen sa hon ”oj, han ligger ända här uppe” och tryckte mot mitt revben. Undrar därför om Frans kommer bli lång? Eller i alla fall födas lång. Jag är ju 172 centimeter vilket är relativt långt med tanke på att jag är asiat. Fredrik är 179 centimeter vilket enligt mig är relativt kort för en ”fullvuxen” man (som inte är asiat)… han påstår dock att han skulle varit två centimeter längre om han inte rökt i sin ungdom. Oh well.

Om exakt tre veckor kommer jag väl ligga på sjukhuset med ett 12-15 centimeters sår på magen och försöka behärska konsten att amma. Inte för att jag inte tror att det kommer vara supermysigt men jag ska nog ändå passa på att njuta av mina tre veckor jag har kvar. Jag startar njutandet med att gå och lägga mig och förhoppningsvis sova ända fram till klockan 8.00 imorgon.