Första ultraljudet

Jag gjorde ett ultraljud i vecka 13. Egentligen brukar man göra det först under vecka 17 eller 18 men eftersom jag valt att göra Kub-testet fick jag göra ett redan nu. Jag visste inte riktigt hur ett ultraljud gick till men jag fick lägga mig på en säng och dra upp tröjan så att magen blottades. Sedan lade sköterskan på någon gel och drog sedan (och tryckte) med någon liten manick över hela magen. I samma sekund som hon gjorde det så syntes min livmoder på en tv-skärm på väggen. Jag hade kvällen innan varit lite orolig för att det skulle vara något fel under ultraljudet och hade googlat fram bild på en ”tom livmoder”. Sköterskan sa dock innan jag han tänka efter ”ja, ni väntar ett barn och inte fler”. Tvillingar! Det hade jag knappt ägnat en tanke men jag blev genast enormt lättad. Att börja med ett barn känns lagom. Två, är lite överkurs. Men en liten bebis låg där och sprattla. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan av att se sitt barn på den där skärmen. Overkligt, kanske och samtidigt väldigt coolt. Att man kan göra den här typen av tester är ju helt otroligt! Sköterskan pekade ut huvud, ben och alla andra kroppsdelar, könet gick ännu inte att se, och tog sedan mått på bebisens nacke, huvud och kropp. Allt såg bra ut och risken för Downs ansågs vara liten. Som sagt, vad hade man gjort om det var väldigt stor risk? När vi gick därifrån fick vi med oss bilden på bebisen. Inte det bästa fotot kanske men just nu det ända vi har.