Liten blödning i vecka 38

Jag har inte haft några blödningar under graviditeten men idag i vecka 38 (37+4) kom det en. Ingen stor men ändå. Den största händelsen som inte ingått i app-informationen hittills. Jag kände på mig att det inte var någon fara men tänkte ändå att det säkert var bra att kolla upp eftersom det hade med blödning att göra. Blödningar låter ju inte så positivt i graviditetssammanhang… Känns som lite sent att få ett klassiskt missfall men man vet ju aldrig. Googlade och det som kom upp på netdoctor.se var att blödningar alltid kräver en undersökning hos läkare eller barnmorska. Blödningar kan vara helt ofarliga men det kan också bero på att moderkakan sitter lågt och blockerar utgången eller påbörjad avlossning av moderkakan. Det stod också att det kunde vara ett tecken på att förlossningen var på gång. Jag kände bara: NEJ! Jag vill inte ha barn NU! Det är den 10:e som är dealen. Jag kan gå med på nästa helg men inte innan, har grejer att göra i veckan, viktiga grejer faktiskt.

Fredrik tyckte jag skulle ringa till BB Stockholm där jag ska snittas. Jag visste att jag nog borde men kände verkligen inte för det. Var rädd att de skulle säga att det var bäst att vi åkte in redan nu för att de med säkerhet skulle hinna göra snittet innan det blev aktuellt med en naturlig förlossning. Graviditeten är ju fullgången så det skulle inte vara konstigt om det hände nu. Samtidigt kände jag på mig att det verkligen inte var någon fara och att jag skulle vara löjlig som ringde in för ”minsta lilla”.

Men jag ringde ändå. Såklart. Det stod att man skulle ringa numret om förlossningen startat men jag ringde ändå och fick välja mellan olika alternativ. Jag valde något i stil med ”Komplikationer efter vecka 22”. Det var ingen kö och jag fick prata med en tjej på direkten. Berättade att jag haft en liten blödning och ringde in eftersom man tydligen skulle göra det. Hon fråga om det var mycket jag sa nej. Hon fråga om jag haft sammandragningar och jag sa att jag inte visste. Har ju inte haft någon än vad jag vet. Däremot pirrade det lite i nedre delen av magen i förmiddags, typ stack och pirra men det gick över och jag tänkte inte mer på det. Hon trodde inte det var någon fara och att det förmodligen bara var livmodertappen som mjuknade upp (eller något i den stilen). Så nu var det lilla äventyret över och jag pustar ut i vetskapen om att Frans inte är helt på gång än. Usch, jag mår nästan dåligt av nervositet när jag tänker på att det faktiskt kunde ha hänt ikväll. Att vi skulle få packa BB-väskan (nej, har inte orkat ta tag i det), sätta oss i en taxi och göra kejsarsnitt inatt. Det skulle ju vara helt sjukt.

Nu ska jag se ”Avatar” och sen gå och lägga mig. Har vart en lång dag idag, gått på stan en massa och inte alls tagit det så lugnt som jag kanske borde men det är svårt att ta det lugnt när man inte är trött! Var för övrigt på Konstfacks julmarknad i förmiddags, köpte två superfina barnaffischer, ska visa er imorgon.

Trevlig lördagskväll!