Akutbesök #3

Och den här gången hoppas jag verkligen att tredje gången gillt stämmer för jag är inte alls sugen på att ta bussen till Karolinska och sitta i det smått deppiga väntrummet och vänta på vår tur igen. Så vad har hänt sedan sist? Utslagen i ansiktet är mycket bättre (litet hurra för det) men på övriga kroppen, sämre. Idag har Frans sovit mycket, ibland var han ledsen när han var vaken, ibland satt han och gnydde sorgset i min famn och ibland var han glad och skrattade högt åt mina två bästa skämt: ”kvack kvack!” och ”tittuuuuut!”. När Fredrik kom hem runt 18-tiden märkte vi dock att Frans båda ben och fötter svällt upp. Utslagen var värre och nu var allt dessutom svullet. Det var det ju inte innan. Så det vara bara att slå 1177 och snacka med Vårdguiden, var dock ingen kö och jag fick prata med en sköterska på direkten. När hon hörde om svullnaden tyckte hon att vi skulle åka in så det var bara att dra på lill-Frans kläderna och åka in till akuten. Igen.

När vi stod vid busshållplatsen och googlade allt från virusutslag + bebis till höstblåsor + feber gick det förbi en tant. Hon tittade noga på Frans och sa sedan: ”Glöm inte bort att prata med honom också” innan hon gick sin väg. Jag brukar inte slå okända tanter men om jag skulle gjort det hade detta varit ett tillfälle då jag toppat med en spark på smalbenet också. Blev så sjukt förbannad och dessutom irriterad på mig själv för att jag tog åt mig. Jag har liksom suttit hemma med Frans sedan i lördags (dag som natt), tröstat, underhållit gjort ALLT för att han inte ska vara ledsen och tänka på sina utslag och sen när jag i desperation för att jag inte vet vad fan som är fel på min 6,5 månaders bebis, letar  efter eventuella svar så kommer hon, en för mig helt okänd person och säger en sådan sak. Idiot! Det var ju inte som jag och Fredrik stod och spelade ”Snake”. Eller jo, Fredrik gjorde faktiskt det. Nej, jag skojar bara. Finns det spelet ens längre?

När vi kom fram hade vi återigen tur med kön och efter att ha visat Frans ben för sköterskan i receptionen fick vi genast gå in till doktorn trots att det satt andra människor i väntrummet. Vet inte om man ska känna sig lättad eller ej när man får den typen av VIP-behandling på en akutmottagning, men jo, det var rätt skönt där och då. Fick prata med en läkare som menade att det rörde sig om allergi och vi fick remiss till den andra barnakuten.Jag kände nästan på mig att det där med Höstblåsor var en feldiagnos. Det är ju juni för tusan. Kan dock förstå att Frans blir förvirrad. Vädret är ju inte typiskt högsommar utan mer som den kallare årstiden. Så helt fel på bollen var han inte ändå…

Tro det eller ej men vi hade tur i sista väntrummet också och blev hänvisade till ett rum där en läkare undersökte Frans. Hon trodde också på allergi och tyckte vi skulle undvika mjölk. Alltså inte bröstmjölk utan vanlig mjölk. Vi har ju aldrig gett Frans mjölk, typ Arla så jag tänkte att det kan ju inte vara laktosintolerans men nu när i svängde förbi Konsum så läste vi på Sempers milda havrevälling och som ingrediens nummer två stod det ”skummjölk”. Så inget mer sånt förrän vi varit på nästa läkarbesök på Odenplan, vi kommer bli kallade dit för allergitest, förhoppningsvis snart. Jag vill bara veta vad som är fel. Läkaren lämnade oss med en gallskrikande Frans och strax därefter kom en kille med piercing, tatueringar och stort skägg och presenterade sig som ”syster Ante”. Gissa om Frans stirrade. Inte för att han tycker det är konstigt med manliga sköterskor utan för att killen hade glasögon, stora hål i öronen och ett megaskägg (pappas är ju ett skämt i jämförelse) Syster Ante hade med sig en liten kopp med Kortisontabletter i sockerlösning. Vi fick spruta in den i Frans mun vilket INTE var uppskattat. Inte alls. Men det gick till slut.

När vi satt där inne i undersökningsrummet hörde vi en kvinna utanför, hon var helt förstörd och sa att hon suttit där sedan 16.00 (klockan var 21.00) och att hon inte klarade mer och att hon behövde hjälp med ”allt” på direkten. Sköterskan försökte lugna henne och sa att det var så det var (inte för oss, men det ville jag inte föra in i samtalet) och kvinnan som var jätteupprörd ropade ”men vad är det för jävla land vi lever i?” Jag tyckte så himla synd om henne. Hon var säkert helt utom sig av oro för sitt barn… Hoppas verkligen att de fått hjälp nu… Jag märker själv hur min stressnivå sjunker när det kommer till Frans. Jag är annars extremt stresstålig men när han skriker sådär extremt och man vet att han mår dåligt och har inte, ja då kan jag typ må illa. Lyckligtvis har det hänt väldigt sällan.

Nu är vi äntligen hemma, Frans sover, Fredrik gick precis och lade sig och jag ska göra likadant, om den här natten blir som natten till idag kommer jag vakna minst tre, fyra gånger med en ledsen Frans och sova kanske två till två och en halv timma i sträck som bäst.

För övrigt så hjälpte Kortisonet, kanske inte helt och hållet men svullnaden har gått ner och sen har vi ju den där krämen som vi köpte igår som vi kan smörja in på de värsta ställena. Alltså jag önskar verkligen att det här blir bra nu. Och jag hoppas det är mjölk och inte gluten som är allergiorsaken. Om man nu får välja…