STOCKHOLM 4-EVER

fotografiska-love

fotografiska-quoteBilder från Fotografiskas senaste kampanj. Tyckte bara de var så fina och passande just precis nu.

Hej bloggen!

Tänkte inte ens dra någon historia om varför jag inte bloggat, vet inte varför. Som vanligt. Men nu kände jag att jag ville logga in för att skriva ner några tankar kring det som skedde i Stockholm den 7 april 2017, med andra ord nu i fredags.

Jag har nog tänkt att det bara är en tidsfråga innan en situation som den här uppstår i Stockholm. Nu vet jag ju inte vem som ligger bakom och det är ingen idé att spekulera. Det har varit tillräckligt mycket spekulationer de senaste dagarna… Från att det var skottlossning på Fridhemsplan till att det var någon som skjutits på Stureplan och allting däremellan… När jag fick reda på vad som hänt satt jag, Jessica och Angelica på en restaurang på Koh Lanta. Vi hade ätit middag och väntade på att beställa drinkar när Jessica snabbt kollade sin mobil och såg att det var en lastbil som kört in i Åhléns på Drottninggatan. Därefter följde samtal hem och både Jessica och Angelica fick lugnande besked om att deras barn var hemma i Åkersberga och att de närmsta var påväg hem de också. Fredrik svarade först inte och jag fick sms:a och ringa några gånger innan han ÄNTLIGEN svarade. Då med standardsms:et: ”Jag sitter i möte, ringer upp sen!” Då hade jag skrivit att det var en eventuell terrorattack  i Stockholm och att han måste ta sig till Frans. Fredrik hade dock inte sett det utan bara skickat sms:et när han såg att jag ringde. Men tillslut svarade han och jag fick veta att han befann sig i Sundbyberg och inte på Stureplan där han annars jobbar. Lättnad. Jag kände ju att Stureplan var ganska mycket i riskzonen om fler incidenter skulle inträffa… Det som dock kändes jobbigt var för det första att Frans var på förskolan på Norr Mälarstrand och att jag läst om skottlossning på Fridhemsplan och för det andra att Fredrik aldrig skulle komma fram till förskolan då det verkade som hela stan var totalt kaos.

Allt löste sig dock för dem och Fredrik kunde hämta Frans på förskolan som sa att de skulle hålla uppe precis så länge som det behövdes och att det fanns pyttipanna som middag till alla barnen. Älskar den förskolan, de är fantastiska!

Nu vet vi ju såhär ett par dagar efter att det inte löste sig för alla och det går liksom inte att sluta tänka på hur fruktansvärt allt det som hänt är. På de anhöriga och de som var direkt drabbade på platsen. Jag kan bara föreställa mig, trots att jag egentligen inte vill hur fruktansvärt det måste varit på Drottninggatan under fredagseftermiddagen. Det känns helt overkligt. Och så jävla läskigt! Jag har läst artiklar, statusar på sociala medier och det finns såå mycket fint i det hela trots det hemska som hänt. Stockholm och många av mina bekanta har öppnat upp sina hem, erbjudit middagar, sällskap, en axel att gråta ut mot, ett öppet kontor i stan att söka skydd på och så vidare, och så vidare. Det är så fint även om jag känner mig maktlös som är på andra sidan jorden och inte kan göra speciellt mycket…

Det har såklart varit jättehemskt när man läst om liknande attentat i bland annat Nice och Paris, men Stockholm är en helt annan sak. Stockholm är mitt hem sedan snart 10 år tillbaka och jag älskar den staden trots att jag ofta muttrar över SL, vädret, priserna på lägenheter och ja, lite av varje faktiskt. Det är även staden där jag har Frans, Fredrik, min syster och i princip alla mina vänner så man kan säga att jag har väldigt mycket att förlora just precis där…

Nu när chocken över det hela har lagt sig något kan man börja tänka på allt runt omkring och framför allt på det som skrivs runt händelsen. Mycket är bra och viktigt, annat är rent ut sagt fruktansvärt:

– Folk som skriver att ”här har vi minsann öppnat våra dörrar och tagit emot med öppna armar”. 1. Vem som bär ansvaret för det här vet vi inte i dagsläget 2. Den som skriver det här har inte öppnat någon jävla dörr!

Folk som bara MÅSTE uppdatera sin Facebook-status med ALLT de hör från diverse källor så fort de hör det. Att det blir en galen ryktesspridning som bara är ren bullshit, spelar ingen roll…

Folk som försöker komma fram för att fota det hela medan poliserna försöker göra sitt jobb. Tycker det borde vara böter och straff på det!

Folk som hej vilt delar bilder på offren. VIDRIGT! Tänk på de anhöriga! Tänk på de som ligger där och skriker av smärta och kämpar för sina liv. De vill inte var med i ditt jävla instagramflöde!

Reportrar som trycker upp en kamera och mick i ansiktet på uppenbart chockade vittnen och ber om alla detaljer. Vittnena står och gråter, vet inte riktigt vad de sett eller hört och ska ändå leverera och besvara följdfrågor. Ja, jag fattar att man ska rapportera om det som hänt men intervjua då vittnet utan kamera och återberätta sedan det du hört. Ingen behöver se en skärrad turist berätta om kroppar som ligger livlösa eller få återberättat live hur folk på platsen skrek och flydde för sina liv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>