20150130-142159.jpg

Siesta

Är tillbaka på hotellet sedan igår och ligger just nu på rummet och chillar. Från det att de sa att vi fick åka hem gick det supersnabbt! Vi har ju tyvärr hängt en del på akuten i Sverige men det går inte ens att jämföra med här! Allt går så fort och man behöver aldrig undra ”har de glömt bort oss nu?”. Läkaren skulle komma senast klockan 12.00, hon var inne hos oss 10.30. Det skulle ta max 4 timmar till alla papper var lösta och vi kunde bli utskrivna, det tog cirka 1,5 timma.

Igår tog vi det bara lugnt när vi kom tillbaka till hotellet. Jag och Frans sov tillsammans ett par timmar på dagen och på kvällen gick vi ner till stranden och åt middag.
Vi har fått med oss någon typ av inhalator hem som Frans ska andas i tio gånger var fjärde timma inte superpoppis men betydligt bättre än att bli invirad i en handduk och andas in ånga i nära tio minuter, hostmedicin, medicin mot feber och något pulver som han ska ta på kvällen. Minns inte vad det var just nu… Det pulvret får i alla fall inte blandas med vatten så igår hällde vi det på en jordgubbe. Det gick superbra!

Idag har jag solat en stund medan Fredrik hängt med Frans på rummet och sedan tagit en promenad för att han skulle få sova. Det känns såklart väldigt tråkigt att Frans blir sjuk precis när vi är här. Inte för att jag velat att han ska bli sjuk senare heller men det är så deppigt att han inte kan njuta av poolen, havet och lekrummet fullt ut som han gjorde de första dagarna. Sen blir ju såklart hela semestern lite upphackad då ALLT handlar om Frans tillstånd. Vi kan liksom inte planera något utan måste anpassa oss hela tiden. Fredrik som är aningens ANINGEN mer orolig är jag över allt som gäller Frans är förmodligen mer stressad just nu än vad han är på jobbet veckan innan jul, hehe. Han kan liksom inte lägga sig i solstolen nr Frans sover utan att först stå och fläkta vid vagnen med en handduk i typ en kvart. Haha, tur att han är med ändå. Jag kan liksom inte bli så uppstressad hur mycket jag än försöker för jag tror ändå innerst inne att Frans mår okej. Visst han är sjuk, men sjuk kan man vara utan att vara döende. Så länge jag tror att han är okej kan jag faktiskt känna mig lugn i det. Hade jag och Fredrik varit på samma sätt hade det varit katastrof. Förmodligen skulle vi skrämma upp varandra så att vi satt på sjukhuset och grät just nu. Eller så hade Frans legat inlagd med slangar i hela kroppen för att ingen av oss trott att det var någon fara. Det här med komplettering är en bra sak. Även om jag suckar och blir trött på Fredrik när han blir ”extrem”…

Frans ligger nu och sover och jag antar att jag kunde gå upp till poolen men det känns ändå lite jobbigt att gå ner igen eftersom han säkert vaknar. Har funderat en hel del på det här med att resa med barn. Läste i Knivlisas blogg (för ganska länge sedan) att någon frågat om det var värt det. Och ja, det tycker jag såklart att det är. Var och hur man åker är dock ganska viktigt för en så smidig resa som möjligt. Tänkte skriva ner lite tankar kring detta vid tillfälle… Typ mina egna tips som jag kommit på efter våra tre ganska olika utlandsresor. Kanske väntar tills vi är hemma, har ju ytterligare en vecka på mig att lära mig nya saker…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>