Så nära men ändå så långt bort

  

Tog den här bilden när vi gick från förskolan. Frans knatade på länge innan han gav upp och gick med på att sitta i vagnen. Att ta sig hem från förskolan tar numera cirka en halvtimma…

Frans började bli supertrött vid 19.30 och vi gick in i sovrummet. Han somnade inte men låg ändå still och småkisade, försökte stoppa in ett finger i min mun, min näsa, dra mig i bröstvårtan. Det vanliga. Efter en timma kom Fredrik hem, han kom in och lade sig bredvid Frans och pussade honom på kinden, pussen gav Frans någon typ av extra energi och trots att hans ögon gick i kors kravlade han sig snabbt ner för sängen och gömde sig bakom gardinen. Man bara: okej!?!? Skulle inte du sova? Sov du inte typ för tre sekunder sedan??? 

Det hela sluta med att Frans fick sitta i Fredriks knä och titta på tv (verkligen superbra precis innan man ska lägga sig…) medan jag tvättade håret.

Trots att jag blir lätt uppgiven när Frans vägrar somna trots att alla förutsättningar finns: mörkt rum, skön säng, favoritmamman, tröttheten…, så kan jag inte låta bli att skratta åt honom när han så desperat försöker leka trots att han är superdupertrött. Nu sover han i alla fall och det ska jag också göra. Imorgon blir det hemmakontor då det är deadline för SOLO nummer 7.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>