Varje morgon

 

Liksom många andra är Frans är sån där person som vill ha samma frukost varje dag. I cirka ett år har han ätit följande:

Havregrynsgröt med mosad banan och frysta blåbär. Numera blir det ett glas mjölk till. Varje dag!

Banan har vi i för att det ska bli sött och blåbär för att gröten ska svalna snabbare.

Så skönt med fredag idag! Ha en finfin dag!

En tröttsam kvällsrutin

  Bild från en enklare nattning på Kanarieöarna. Frans hade feber och somnade innan jag hann fatta att han var trött. Nu är han dock frisk…

Egentligen borde jag sova nu för alla andra gör det. Men jag känner att jag tröttnat rejält på rutinen ”vi borstar tänderna innan vi lägger Frans eftersom vi antagligen somnar…” Ibland är det skönt att lägga sig tidigt och vakna superpigg dagen därpå men ärligt talat, inte SÅ himla skönt! 

Ikväll lade vi oss runt 21.00 (nej, såg inte Melodifestivalen och deppar inte för det) och över en timma senare låg Frans fortfarande och snurra. Sååå tröttsamt. Tillslut kändes det som han somnat och jag smög upp. Ska precis sätta mig i soffan med datorn i knät när jag hör ”Mamma? Är mamma här?” Så jag går in och Frans har då krupit fram till sängkanten, när han ser mig säger han ”där är mamma!” Och jag får börja om. 

Haha, alltså jag har noll tålamod under vissa läggningar och ligger och suckar högt för att visa Frans att jag är uttråkad. Väldigt moget, jag vet!

Nu sover både Fredrik och Frans och jag tror att jag ska gå upp trots att klockan är närmare 23.00, det är ju lördag. Får väl jobba lite eller något? 

Living the dream!

Första nattningen i eget rum

  Tidigare ikväll när vi var och köpte pizza.

Frans somnade i sin egen säng inatt, det är faktiskt första gången någonsin! Vi nattat honom alltid antingen i vår säng, i min famn i soffan eller under en promenad i vagnen.

Nu gick jag in med honom i hans rum, satte mig först i fåtöljen och kramade honom lite, sen lade jag ner honom i sängen. Han försökte resa sig några gånger men jag vände då ner honom så han låg på rygg. Fick göra det säkert tio gånger men tillslut låg han där lugnt och tittade upp i taket. Strök honom över huvudet och pratade med honom. Skulle gissa på att det tog cirka 20 minuter sen sov han. Han hade lite svårt att Solna på riktigt och rörde på sig lite då och då. Men tillslut somnade han på sidan med armen runt en kudde.

Våra sovrutiner

Det här med att få barn att sova känns som ett av de största ”problemen” när det kommer till att vara förälder, i alla fall till småbarn och bebisar. Inte så konstigt med tanke på hur påverkad man bli av sin sömn. På dagarna har jag riktigt mycket tålamod men på nätterna är det betydligt sämre. Det har dock gått bättre än jag tänkt mig men det finns abolut de gånger jag blivit irriterad på frans bara för att han är ledsen. Jag vill inte bli det men ibland går det liksom inte att låta bli. Det finns ingen jag har så mycket tålamod med som med Frans men även jag har en gräns. Jag vaknade mycket under de första tre månaderna eftersom Frans skulle ha mat var tredje timma, har förstått att det inte är extremt men om jag jämför mina nätter innan bebis med dessa så var det en rätt stor förändring. Frans vaknade kanske tre-fyra gånger under natten och åt, i början tyckte jag ju att amningen var så sjukt seg (skulle sätta på de där jäkla skydden för att det inte skulle göra ont, ibland skippade jag dem och då var det inte direkt någon njutning i det hela, ofta tappade Frans taget och mjölken sprutade vilket gjorde mig irriterad för att det kändes så ofräscht och kladdigt) och kände att jag blev irriterad bara för att jag var tvungen att göra det när jag hellre ville sova. Ibland somnade han inte efter maten och ibland somnade han inte innan, hehe. Det har inte varit jättemånga nätter men jag minns väldigt tydligt de nätterna som faktiskt gick åt till att traska runt och skumpa på en sjukt ledsen/arg bebis. Första natten var när han var exakt 1 månad och vi sov typ 1 timma. Han bara skrek och skrek och det var dagen efter det som vi köpte allt apoteket hade när det kom till kolik osv. Hehe. Min kompis Sanna berättade att hennes son fått problem med magen när han var en månad och det blev likadant för oss. Jag hade tänkt: GUD VAD SKÖNT ATT VÅR BEBIS SOVER SÅ MYCKET PÅ NÄTTERNA. Frans har nog aldrig haft kolik på riktigt men liksom många bebisar har han haft ont i magen i perioder eftersom det är så mycket som ska fungera i de där små kropparna. Sedan Frans var tre månader har han dock sovit väldigt bra. Det var under Miami-resan i mars som han plötsligt började sova (typ) hela nätter och vaknade en eller max två korta gånger för mat. Då låg jag och ammade och vi somnade båda två under det hela. Det höll i sig och sedan dess är det extremt få nätter då vi inte har sovit riktigt bra. Nu sover han alltid hela nätterna men å andra sidan slutade jag nattamma för tre månader sedan. Slutade amma över huvud taget rättare sagt. Inte för att jag egentligen ville men för att det kändes som en bra tid att avsluta på. Och det var inte alls så svårt som jag trott och inte heller så smärtsamt som jag hört. Jag kan sakna smidigheten med att amma (speciellt när man inte är hemma) men det är rätt skönt att ge honom välling i sängen på kvällen och morgonen och däremellan sova.

Men till det här med sovrutiner då… Det har varierat rätt kraftigt och i början sov han ju lite hur som helst, när som helst. Nu har han dock kommit in i en fas då han somnar runt 10.00 på förmiddagen och i bästa fall sover han i två timmar, ibland lite längre. Sedan håller han igång under dagen och somnar igen runt 16.00. Då kan han också sova i två timmar men vanligast är att det blir 1 timma eller en och en halv. Idag när jag är hemma går jag in i sovrummet och lägger mig med honom i sängen när jag närker att han börjar gnugga sig i ögonen. Pratar lite, försöker mig på en liten sång även om jag vet att det kan störa honom lika mycket som det lugnar. Hehe. Ibland stökar han ett tag, rullar runt, kryper, ramlar ihop, gnäller lite, gråter… men efter en stund somnar han. På eftermiddagen så har jag den senaste tiden satt honom i knät med kroppen mot mig och benen på varsin sida av min kropp och så har han lutat sig mot mitt bröst och vilat för att till slut somna. Det är nästan det mysigaste jag vet samtidigt som jag vill lägga ifrån mig honom när han väl somnat. Ibland när han varit ledsen och extremt trött låter jag honom ligga kvar eftersom jag är orolig att jag ska råka väcka honom och behöva starta om ”Projekt: få Frans att sova”.

Frans brukar vakna runt 07.00 på morgonen (plus minus en timma), vaknar han tidigt somnar han ofta om efter välling och blöjbyte och på kvällarna brukar han somna vid 20.00 men det kan lika gärna bli 21.00 eller i värre fall 22.00… Jag märker verkligen skillnad på Frans humör när han inte fått sova som han brukar. Han blir så mycket mer gnällig och övertrött, av den anledningen försöker jag planera dagarna så att han ska få sova sina tider, även om det ibland blir i vagnen. Men att panera exakt är sjukt svårt med en ett-åring, i alla fall när det gäller att planera hans rutin. Jag vill liksom inte att han ska behöva sitta uppe i mitt knä för att jag fikar på ett ställe där man inte kan ha med sig barnvagn klockan 11.00 för då vet jag att jag kommer få det jobbigt och att han kommer må dåligt. Han vill ju liksom sova då men kan inte på grund av ljudnivån och att han inte får ro i kroppen. Som sagt, ibörjan var det INGA problem men nu när han är äldre känns det som att det blir viktigare…

En sak som jag ser fram emot när vi kommer hem till vår lägenhet är att skola in Frans i spjälsängen (igen). Vi började ju lite innan flytten men han vaknade ju alltid på natten och ibland somnade han om efter att vi tröstade honom och ibland, när vi var för trötta (lata) tog vi över honom till vår säng där han somnade om bums. Det är inte lätt att inte göra så när man vet hur effektivt det är… hehe. Men när vi kommer hem blir det spjälsäng igen och förhoppningsvis tar det de där berömda ”tre nätterna” för att få honom att sova bra där… kommer dock alltid sakna att sova med Frans. Även om jag innan jag fick barn tänkte att jag inte skulle samsova… haha, det blir inte alltid som man tänkt sig. Att sova ihop har varit (och) är bara för mysigt…

 

Första natten i spjälsäng

Man får väl säga att det gick helt okej att ha Frans sovandes i spjälsängen. Han vaknade till och gnydde några gånger men somnade om. Vid halv två vaknade hammock grät. Jag kunde inte med att lägga ner honom igen så från och med då fick han sova mellan oss och han somnade i princip direkt och sov till runt fem då han vakna till och gnällde och somnade sedan om till 06.30 då han fick sin välling. Det här var ju bara första natten men vi får helt enkelt fortsätta och snart kommer han känna sig trygg i sin egen säng. Är ändå lite glad över att han inte sov bättre än någonsin utan mig. Hehe.