En vecka i Thailand

En vecka efter att vi kommit hem kommer mitt inlägg om Thailand. Vet inte om någon kollar in här längre men om inte annat så vill jag ha inlägget här så att jag kan komma ihåg resan. Ibland vill jag börja skriva dagbok igen, gjorde det typ 8 år när jag var yngre, så kul (och pinsamt!) att läsa idag, haha. Men det kommer aldrig bli av.
OLYMPUS DIGITAL CAMERAUtsikt från Maya beach. Mer Thailand än såhär blir det inte…

OLYMPUS DIGITAL CAMERAPå båt mot Maya beach, sjösjukan hade släppt (Tack Calma!) och livet lekte!

IMG_1206Det bästa med hotellet var utan tvekan vår utsikt!

IMG_1199

IMG_1193Lab gai eller Lab kai eller Laab… något heter det. Hackad kyckling med mynta, koriander, rödlök, lime och chili. SÅ GOTT! Har lagat det hemma flera gånger, superenkelt!

P4080320Coco beach, utan tvekan veckans vackraste strand! Overkligt!

IMG_4625Fried rice med grönsaker och cashewnötter – den rätt jag åt flest gånger under veckan.

IMG_1248Watermelon shake första dagen på Koh Lanta.

Jag var ju ibörjan väldigt osäker på om jag skulle åka med. Det var ju en vecka som Fredrik skulle behöva jobba mindre för att sköta alla lämningar och hämtningar, en hel del pengar och så vidare men tillslut kände jag ändå att man lever bara en gång, vem vet om jag får chansen att åka på den här typen av resa igen och tillsammans med Jessica och Angelica dessutom. Så tillslut bokade jag och jag är SÅ glad för det!

Vi hade verkligen en helt fantastisk vecka på Koh Lanta med allt som en Thailandsresa ska innehålla: god mat, fruitshakes i mängder, mer eller mindre lyckad prutning på lokala marknader, sol, lättare brännskador (det borde inte höra en solsemester till men tyvärr gör det ofta det..) massa bad och böcker i skuggan. Alltså visst, att resa med barn och familj har sin charm men att åka iväg ensam och bara tänka på sig själv (och lite på sitt resesällskap såklart, hehe) är helt underbart när man annars är van vid att passa sovtider, hämta frukost till någon annan innan man hämtar åt sig själv, muta med mobil eller padda för att kunna njuta av middagen i lugn och ro, smörja in med solkräm, ha konstant koll så att ingen drunknar osv. Vi njöt nog till max alla tre och nej, jag tänker inte lägga in en pliktskyldigt ”jag saknade Frans hela tiden” för det gjorde jag inte. Jag längtade efter honom och såg fram emot att få träffa honom på Arlanda men så fort jag kände saknaden komma krypande tänkte jag ”du får träffa Frans snart, nu är du här, njut av att bara göra som du vill och tänka på dig själv!” Det funkade!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAI en tuk tuk påväg mot middag!

IMG_1225Long beach…

Hotellet vi bodde på var inte det helt 100%. Det luktade mögel, det var ihjälsmällda flugor på väggarna och ah, helt enkelt i behov av en renovering skulle jag, som renoverat en del i mina dagar, säga. Men vi hade pool access som såklart var SUPERLYXIGT! Och hotellet låg i princip på stranden Klong Dao. Vi tog flera gånger tuk-tuk till Long beach och hängde där, käkade på Thai cat och Somewhere else där Fredrik och jag alltid åt då vi bodde på Long beach för typ 5 år sedan. Vi var även borta på Coco beach, Relax bay och Klong nin. Vi åt på en restaurang som hette Yang garden och var helt grym (!!), åt smoothiebowls på Pure som var ett mer västerländskt ställe men inte sämre för det (utan tvekan veckans bästa kaffe!) Googlar man ”insta friendly” kommer deras rätter upp. Eller de borde göra det i alla fall.

acai_thailand_pureMin acaibowl. Den var lite ljus men det vara massa bär nermixat. Är dock inte förtjust i gojibären…

pure

pure_kohlanta_Banan- och chokladbröd på Pure.

En dag åkte vi ut med en båt, klassisk turistaktivitet, och besökte Maya beach, snorklade utanför Monkey island, åt lunch och badade i veckans bästa vatten på Bamboo island och avslutade dagen på Phi Phi island. Jag har varit på Phi phi island två gånger innan, båda gångerna efter Tsunamin. Första gången såg man tydliga spår av det som hänt då 1 år tidigare, andra gången var det mesta uppbyggt och nu syntes det vad jag vet, inte att det dragit fram en naturkatastrof där. Jag var faktiskt väldigt tveksam till att åka med på båtresan. Jag kände mig sjöjsuk efter 1 minut och det var stekhett när vi guppade runt och väntade på att båten skulle fyllas med turister. Jag sa då att jag ville hoppa av och tänkte ta en taxi till hotellet och hänga där. Både Jessica och Angelicas ögon blev blanka av rädsla. Haha. Nä, så illa var det inte men de sa faktiskt när vi summerade resan, att veckan värsta var då de trodde att jag skulle hoppa av båten. Angelica sa att hon hade hoppat av hon också, haha. Känns skönt att man är så uppskattad…

När jag skriver det här inlägget känner jag att jag verkligen längtar tillbaka. Det var så himla härligt och jag hade ju dessutom jordens bästa resesällskap. Vi har haft såå kul och skrattat massor. Mest på någon annans bekostnad, oftast på Jessicas* men det är ju det jag tycker är roligast så jag klagar inte…

P4080640

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

IMG_1334

När jag har en tråkig dag, fryser som fan eller är allmänt låg ska jag tänka tillbaka på hur roligt vi hade, alla skämt (de jag minns) och hur avslappnat och enkelt precis allting var. Minus att jag brände mig första dagen och fick tänka halva överkroppen resterande del av resan…

Bästa Jessica och Angelica, jag är så glad att jag fick följa med och att vi gjorde den här resan tillsammans!

* Jessica vill tipsa alla om Morgan Allings program om vuxenmobbigt. Det finns på Svt och enligt henne bör det ses.

STOCKHOLM 4-EVER

fotografiska-love

fotografiska-quoteBilder från Fotografiskas senaste kampanj. Tyckte bara de var så fina och passande just precis nu.

Hej bloggen!

Tänkte inte ens dra någon historia om varför jag inte bloggat, vet inte varför. Som vanligt. Men nu kände jag att jag ville logga in för att skriva ner några tankar kring det som skedde i Stockholm den 7 april 2017, med andra ord nu i fredags.

Jag har nog tänkt att det bara är en tidsfråga innan en situation som den här uppstår i Stockholm. Nu vet jag ju inte vem som ligger bakom och det är ingen idé att spekulera. Det har varit tillräckligt mycket spekulationer de senaste dagarna… Från att det var skottlossning på Fridhemsplan till att det var någon som skjutits på Stureplan och allting däremellan… När jag fick reda på vad som hänt satt jag, Jessica och Angelica på en restaurang på Koh Lanta. Vi hade ätit middag och väntade på att beställa drinkar när Jessica snabbt kollade sin mobil och såg att det var en lastbil som kört in i Åhléns på Drottninggatan. Därefter följde samtal hem och både Jessica och Angelica fick lugnande besked om att deras barn var hemma i Åkersberga och att de närmsta var påväg hem de också. Fredrik svarade först inte och jag fick sms:a och ringa några gånger innan han ÄNTLIGEN svarade. Då med standardsms:et: ”Jag sitter i möte, ringer upp sen!” Då hade jag skrivit att det var en eventuell terrorattack  i Stockholm och att han måste ta sig till Frans. Fredrik hade dock inte sett det utan bara skickat sms:et när han såg att jag ringde. Men tillslut svarade han och jag fick veta att han befann sig i Sundbyberg och inte på Stureplan där han annars jobbar. Lättnad. Jag kände ju att Stureplan var ganska mycket i riskzonen om fler incidenter skulle inträffa… Det som dock kändes jobbigt var för det första att Frans var på förskolan på Norr Mälarstrand och att jag läst om skottlossning på Fridhemsplan och för det andra att Fredrik aldrig skulle komma fram till förskolan då det verkade som hela stan var totalt kaos.

Allt löste sig dock för dem och Fredrik kunde hämta Frans på förskolan som sa att de skulle hålla uppe precis så länge som det behövdes och att det fanns pyttipanna som middag till alla barnen. Älskar den förskolan, de är fantastiska!

Nu vet vi ju såhär ett par dagar efter att det inte löste sig för alla och det går liksom inte att sluta tänka på hur fruktansvärt allt det som hänt är. På de anhöriga och de som var direkt drabbade på platsen. Jag kan bara föreställa mig, trots att jag egentligen inte vill hur fruktansvärt det måste varit på Drottninggatan under fredagseftermiddagen. Det känns helt overkligt. Och så jävla läskigt! Jag har läst artiklar, statusar på sociala medier och det finns såå mycket fint i det hela trots det hemska som hänt. Stockholm och många av mina bekanta har öppnat upp sina hem, erbjudit middagar, sällskap, en axel att gråta ut mot, ett öppet kontor i stan att söka skydd på och så vidare, och så vidare. Det är så fint även om jag känner mig maktlös som är på andra sidan jorden och inte kan göra speciellt mycket…

Det har såklart varit jättehemskt när man läst om liknande attentat i bland annat Nice och Paris, men Stockholm är en helt annan sak. Stockholm är mitt hem sedan snart 10 år tillbaka och jag älskar den staden trots att jag ofta muttrar över SL, vädret, priserna på lägenheter och ja, lite av varje faktiskt. Det är även staden där jag har Frans, Fredrik, min syster och i princip alla mina vänner så man kan säga att jag har väldigt mycket att förlora just precis där…

Nu när chocken över det hela har lagt sig något kan man börja tänka på allt runt omkring och framför allt på det som skrivs runt händelsen. Mycket är bra och viktigt, annat är rent ut sagt fruktansvärt:

– Folk som skriver att ”här har vi minsann öppnat våra dörrar och tagit emot med öppna armar”. 1. Vem som bär ansvaret för det här vet vi inte i dagsläget 2. Den som skriver det här har inte öppnat någon jävla dörr!

Folk som bara MÅSTE uppdatera sin Facebook-status med ALLT de hör från diverse källor så fort de hör det. Att det blir en galen ryktesspridning som bara är ren bullshit, spelar ingen roll…

Folk som försöker komma fram för att fota det hela medan poliserna försöker göra sitt jobb. Tycker det borde vara böter och straff på det!

Folk som hej vilt delar bilder på offren. VIDRIGT! Tänk på de anhöriga! Tänk på de som ligger där och skriker av smärta och kämpar för sina liv. De vill inte var med i ditt jävla instagramflöde!

Reportrar som trycker upp en kamera och mick i ansiktet på uppenbart chockade vittnen och ber om alla detaljer. Vittnena står och gråter, vet inte riktigt vad de sett eller hört och ska ändå leverera och besvara följdfrågor. Ja, jag fattar att man ska rapportera om det som hänt men intervjua då vittnet utan kamera och återberätta sedan det du hört. Ingen behöver se en skärrad turist berätta om kroppar som ligger livlösa eller få återberättat live hur folk på platsen skrek och flydde för sina liv.

Hej bloggen!

Nu har jag inte bloggat på superlänge igen och jag vet inte varför! Jag har tänkte göra det flera gånger men så har det inte blivit av. Jag skulle vilja skylla på tiden men jag har tid. Jag har jobbat mycket men inte SÅ mycket.

Förrförra veckan hade jag en kort arbetsvecka på 3 dagar men det blev riktigt hektiska dagar för på måndagen hörde de av sig och frågade om jag ville styla artisten Astrid S (och hennes bad på tre personer) då hon skulle medverka i Skavlan. Inspelningen var på onsdagen och programmet sändes förra fredagen. Såg ni? Jag har stylat Astrid innan, det var förra sommaren och hon uppträdde på Rockbjörnen. Jag visste inte riktigt då vem hon var även om jag kände igen låtarna när jag hörde dem, men idag tycker jag att hon är helt grym och jag har lyssnat på ”2 am Matona remix” minst 500 gånger, haha. En superkul sak som Astrid berätta var att när hon vann pris Norges bäst klädda kvinna på tidningen Costumes egen gala ”Costume award” nyligen, så röstades Rockbjörnen-looken fram till den snyggaste outfiten! Såå roligt!

AstridS

Astrid på Rockbjörnen i Stockholm, 2016.

Hur som, det blev några intensiva dagar och resultatet kan ni se nedan. Frans älskar låten och sjunger ”Breath, breath, breath”. Den fastnar.

På torsdagen åkte Frans och jag ner till Göteborg, Fredrik var redan där för jobb och vi möttes upp på fredagen och tillbringade helgen hemma hos mina föräldrar, så mysigt! Kan sakna Göteborg ibland även om jag kanske inte skulle vilja flytta tillbaka permanent. Är glad att mina föräldrar bor där så det finns en anledning att komma dit. Förra veckan har bestått av möten och kommande vecka blir det plock av kläder till kommande plåtningar.

Det roligaste som hänt den senaste tiden är att jag bestämde mig för att boka en resa till Thailand! Jag åker tillsammans med Angelica och Jessica den 4:e april. Tvekade ganska länge och hade väl egentligen bestämt mig för att inte åka med men så ändrade jag mig och bokade in mig på tvillingarnas resa. Det kommer inte så många sådana här chanser och om jag ska åka iväg 1 vecka så är det nu och inte om 1 eller två år. Så känner jag. Längtar SÅ mycket!

Ska verkligen anstränga mig för att uppdatera bloggen för jag vill faktiskt skriva. Saknar det och vill också skriva ner saker Frans gör för man glömmer så fort. Jag tänker att ”det här är så roligt, jag kommer aldrig glömma det!” men det gör jag! Glömmer massor med saker hela tiden, haha.

Nu ska jag leta bilder till ett jobb och sedan gå och lägga mig. Frans sover redan, Fredrik också, men jag sitter här och jobbar vid köksbordet. Det är så lugnt och skönt och jag uppskattar verkligen de här stunderna.

Förlåt, men vilken skitvecka!

NYBilden har inget med rubriken att göra, snarare med slutet av inlägget. Folk som man gillar och blir glad av! Bästa som finns <3 Det är Jessica som tagit bilden och även om hon inte syns är hon såklart också någon som gör mig glad! New York alltså… Också en anledning till glädje!

Imorgon är det fredag och det ska bara bli SÅ skönt! Den här veckan har tyvärr varit rätt värdelös. Jag har kanske tur men jag har väldigt sällan dåliga veckor och faktiskt inte ens speciellt många dåliga dagar. Veckan startade bra: jag fyllde nämligen 33 år i måndags, hurra! Vi bestämde innan att vi skulle fira på eftermiddagen istället för på morgonen. Det hinns liksom inte med att fixa finfrulle, blommor och grejer en måndagsmorgon, inte här hemma i alla fall… Det är inte som att vi har så långa mornar nu när vi pendlar till Frans förskola varje dag. Han vaknar typ mellan 07-07.30 och 08.07 går bussen till Mörby. Tajt! Hinner vi inte med den får vi vänta i 30 minuter alternativt ta bilen, vilket vi gjort flera gånger trots att det är det mest oekonomiska man kan göra pga vägtullar och parkeringsavgifter. Oh well.

Min födelsedagskväll var faktiskt helt grym! Vi åt jättegod italiensk middag på en restaurang på Östermalm och Fredrik och Frans hämtade mig på kontoret efter en dagens plåtning och förberedelser. Frans åt chokladsalami och kollade på Barnkanalen när han inte orkade socialisera mera (efter cirka 4 minuter, hehe) och vi kunde äta i lugn och ro. Men dagen innan middagen. Fy fan! Vill inte gå in på detaljer men jag tycker det är så sorgligt att vissa människor kan få andra att på riktigt må dåligt och typ känna att man är irriterande och ivägen enbart på grund av ens existens. Jag vet att felet ligger hos dem och inte hos en själv men ändå. Man blir så jäkla irriterad. Och ledsen. Och trött. Tisdagen fortsatte lite i samma spår men var ändå bättre. Jag har faktiskt hunnit med tre plåtningar den här veckan och imorgon skulle jag haft ytterligare en plåtning som tyvärr blev inställd på grund av sjukdom. Sånt som händer men synd såklart när man förberett och fixat. Men det är lite av grejen med jobbet, man är liksom inte försäkrad och ibland får man bara ta det. Jag känner att jag jobbat otroligt mycket de senaste veckorna. Hjärnan är slut och kroppen också. För att vara stylist är minst lika mycket kroppsarbete som tankeverksamhet. Min rygg alltså. Skulle behöva åka till Thailand och köra massage två gånger om dagen… inte helt säker på att det skulle hjälpa dock.

En annan sak som hänt den här veckan är en jobbrelaterad grej som jag egentligen inte vill gå in på men som tar extremt mycket energi. Jag brukar inte gnälla och beklaga mig över den här typen av problem, har visserligen ALDRIG stött på det innan, mycket på grund av att jag inte vill framstå som oproffsig. Men ibland blir man bara så jäkla trött och förbannad rent ut sagt. Jag blir sällan det och ska alltid göra folk till lags och hjälpa till, ge något extra och så vidare trots att man ofta vet att det inte tjänar någonting till. I vissa fall, absolut, men i andra… Ah, vi får se hur det löser sig men löser sig gör det, på ett eller annat sätt.

Idag hade jag dock en riktig toppenplåtning med ett grymt team och trots lite stress som jag bara har mig själv att skylla under eftermiddagen, hann jag med ett supertrevligt mingel nu på kvällen. Ska skriva mer om det imorgon då jag förhoppningsvis grävt fram lite bilder. En sak är SÅ säker och tydlig efter en dag som den här: lika mycket som personer kan dränera en och fullkomligt suga såväl energi som livslust från en så finns det människor som bara tankar en med massa positiv energi och glädje. Älskar sådana människor! Min värsta mardröm att bli en bitter och sur person som klagar för att klaga och gör att folk i min omgivning får magont. Fy fan vad vidrigt det skulle vara! Att vara en sådan person som andra går hem och mår dåligt över och som tas upp som dagens problem vid middagen. Nej, tack! Idag har jag dock enbart umgåtts med härliga personer och insett att vissa saker egentligen inte spelar roll. Det viktigaste i mitt liv ärmina vänner och människor som får mig att må bra och faktiskt även mitt jobb som jag älskar! Och mat och vatten förstås. Resten ska jag bara försöka skaka av mig.

Godmorgon!

IMG_6286

Bilden har ingenting med inlägget att göra egentligen men hade ingen annan i datorn…

Med tanke på mitt senaste inlägg kanske ni tänkt att jag helt enkelt fick nog av trotsen och drog. Lämnade barn och fästman och drog dit mina sparpengar tog mig. Typ Sandic i Uppsala.

Nej, trotsen är fortfarande kvar men inte alls som den där lördagen som jag kallar ”trotslördagen”. Det är mycket bättre nu, några bakslag men inte lika hysteriskt som på trotslördagen. Det är jag SÅ tacksam för! En annan sak jag är tacksam för är att det blivit så mycket ljusare ute. Både på morgonen, och suprise – även på kvällen. Känns verkligen som våren är på gång! Minus minusgraderna.

Den senaste veckan har jag inte bloggar eftersom min mobil gick ett omtumlande slut till mötes. Jag stoppade in den i tvättmaskinen tillsammans med lite sängkläder och efter cirka 1 timma och fyrtio minuter började jag fundera över var jag lagt mobilen… var det inte på sängen? Jag har verkligen koll för visst hade jag lagt den där, och visst var det därför den åkt med i påskalanet och in i maskinen. Sa till Fredrik att jag trodde jag varit SÅ korkad att jag lagt mobilen i maskinen och han säger då: Ja, det har låter jättekonstigt och dunsta runt därinne…”. Hm. Så jag gick ner till tvättstugan och väntade ut de sista 12 minutrarna innan jag kunde plocka ut en totalförstörd men ändå väldigt ren iphone. Eftersom jag oftast bloggar via mobilen så har det varit rätt sparsamt med inlägg sedan i söndags och veckan innan dess vet jag inte vad jag ska skylla på. Tidsbrist?

Den senaste tiden har jag jobbat heeeela tiden och när jag inte jobbat hands on har jag tänkt på jobb. Jag har legat och planerat upp nästa dag i huvudet, gjort mentala anteckningar på vad jag ska fixa och funderat ut outfits i huvudet. Mycket har börjat falla på plats men förutom personstyling av fyra personer har har just nu fem plåtningar på gång som alla ska plåtas inom en vecka. Nu ska jag strax in och sortera kläder så efter idag kommer jag nog känna mig mer på banan, längtar efter den känslan.

Inte min bästa lördag…

Dagens bästa stund var när Frans och Gustav åt bullar tillsammans i fåtöljen.

Idag har vi nästan tömt lägenheten. Vi har verkligen en hel del kvar för vi hann inte få in allt i lastbilen på de fyra timmar som vi hyrt bilen. Får köra några vändor till innan lägenheten är tom… fattar inte hur det blev såhär? Vi skulle ju ha flyttfirma men nej, nej! Det blir en tredje (och fjärde) flyttdag.

Flytt alltså, inte alltid så kul och oftast väldigt mycket och hårt jobb. Min rygg är bara helt slut och jag räknar med nackspärr imorgon eller senast på måndag. Men det värsta med den här dagen är ändå Frans trots som på den senaste tiden eskalerat. Man fattar inte vad som hände! Och vad ska man göra? Att vara helt lugn och inte skrika är uteslutet. Det går inte! Jag är inte alls så tålmodig som jag hade velat vara. Jag blir så jäkla arg och frustrerad och även om Frans somnade på fem minuter så var de trettio minutrarna innan tillräckligt påfrestande för att jag nu ska känna mig helt tömd på energi. Så matt och nästan lite febrig. Haha. 

När Frans är på sitt bra, och jag skulle vilja säga vanliga humör är han världens goaste och härligaste lilla person men när trotsen tar över… jag förstår inte! Vet att det är helt naturligt och en viktig del i utvecklingen men samtidigt känner jag inte att det är värt det.

Försöker vara lugn och pedagogisk ibland och kör de klassiska med att försöka välja mina strider och ge honom två val hela tiden för att han ska få känna att han är med och bestämmer, typ: ”vill du ha mjölk eller vatten?” Funkar ganska bra ändå, läste det någonstans att man kunde göra så och kör det ganska ofta.

Usch, tänk vad ens humör påverkas av hur barnen är, så märkligt men ändå inte!

Movie night!

Sandra_Rogers_Photography_(43)_1

 

Här gissade vi på vem Bridget skulle bli tillsammans med i slutet… Jessica trodde att hon skulle välja sig själv. Inga spoilers i det här inlägget! Men se filmen!

Sandra_Rogers_Photography_(2)_1

Sandra_Rogers_Photography_(16)_1

Sandra_Rogers_Photography_(81)_1

 

Hur gullig? Och pigg, trots att hon egentligen hade gått och lagt sig, men när hon hörde att det var party på nedervåningen… woop woop! 

Sandra_Rogers_Photography_(50)_1

 

Filmgänget!

Sandra_Rogers_Photography_(82)_1

 

Tvillingarna Lagergren <3

Sandra_Rogers_Photography_(9)_1

Sandra_Rogers_Photography_(1)_1

Sandra_Rogers_Photography_(71)_1

 

Blinka lilla stjärna <3

Sandra_Rogers_Photography_(4)_1

Sandra_Rogers_Photography_(3)_1

Sandra_Rogers_Photography_(84)_1

Förra veckan var jag hemma hos Jessica och kollade på en film jag velat se länge: ”Bridget Jones baby”! Tänkte att jag skulle se den på bio men det blev såklart aldrig av. Jessica och Angelica har gjort ett samarbete med Plejmo som är en streamingtjänst där man hyr filmer och streamade filmen. De hade gjort så himla fint med popcorn, chips, lösgodis och ett superfint fruktfat! Jag hade inte ätit middag så jag var såå lyckligt – alla mina favoriträtter uppradade, bara att käka!

Tredje filmen om Bridget var så himla rolig. Och pinsam såklart! Men det är ju Bridget Jones så det är ju så det ska vara! Och vi hade en så himla mysig kväll. Med på vår movie night var också Jessica Olérs med (har ju träffat henne många gånger men det är så roligt att tänka: om jag hade vetat att jag skulle ha filmkväll med henne i ett radhus i Åkersberga massa år senare när hon som Fröken Borlänge blev Fröken Sverige 1998 hade jag nog inte trott det, haha! Älskade Fröken Sverige-tävlingen när jag var liten, stod i kö på Intersport på Backaplan för att få Annika Duckmarks autograf och så vidare, haha…) Och  John och Johan, (som tvillingarna beskriver som mina manliga motsvarigheter när det kommer till humor i Tvillingpodden, de är inte tråkiga med andra ord…) och så Nathalie, och Sandra som jag träffat tidigare, det är även Sandra som tagit alla fina bilder. Så himla bra gäng! Elsa var också med en sväng, dansade, käkade frukt och provsmakade chipsen. Hon är så jäkla söt! Och en riktig dancer, vilka moves, haha! Gullunge!

 

Idag har jag plåtat omslag för tidningen amelia och varit på föräldrarmöte. Vi var 5 föräldrar, 3 pedagoger och förskolans chef. men det var supertrevligt. Har sagt det förr men säger det igen. Vi, eller Frans, har världens bästa förskola. Det finns säkert likvärdiga men jag är ändå tveksam… Nu ska ju Frans antagligen inte gå kvar där efter sommaren något som ger mig lätta ångestkänslor trots att jag tycker det ska bli rätt skönt att inte behöva ta mig till Kungsholmen var och varannan dag nu när vi inte längre bor där. Men jag är så himla glad och tacksam över att han fått gå där i sammanlagt 2,5 år när han slutar. En bättre start och en bättre vardag under den här tiden hade han nog inte kunnat få! <3

No show på Fashion week

 

Här hemma är vi fortfarande förkylda vilket såklart är segt men imorse vaknade jag ändå och mådde bättre än vad jag gjorde igår då jag bara kände hur hela kroppen värkte, huden öppnade och liksom skavde mot täcket. Så oskönt! Ögonlocken kändes tunga och huvudet dunkade, sen känns det ju som hela insidan av ansiktet kliar när man är snorig på det här viset. FY! Men idag mådde jag helt okej så nu är det nog mer förkylning än influensa. Frans är också förkyld och har världens rosigaste kinder, så vi har varit hemma idag förutom en snabbis till Coop där vi delade på två kulor Ben&Jerry-glass efter handlingen. När Frans ätit upp sköt han ut stolen och sa ”Nu är jag klar, nu fika kaka”. Han förstod inte när jag sa att an fick välja mellan kaka och glass. Haha, man hör det man vill höra…

Det som känns lite trist med att vara sjuk är att jag missar precis hela modeveckan den här gången men det känns inte bra att gå dit när man är tokförkyld. Jag smittar ju säkert så håller mig hemma imorgon också. På onsdag har jag en plåtning kl 12.00 och den måste jag gå på om jag inte är sämre… men det tror jag inte. Har köpt apelsiner och druckit te och smoothies med massa nyttigheter så jag tror jag borde vara friska snart! Till och med tvingat i mig ingefära som jag egentligen inte gillar…

Visningarna jag helst hade velat se är Dagmar, Hunky dory, Stylein och Ida Sjöstedt men det som är så bra är att typ alla jag känner är på visningarna och filmar på Instastories. Man missar ju typ inget. Men det är alltid kul att träffa folk, spana på vad besökarna har på sig och så vidare. Sommarens vecka är dock roligare och varmare. Satsar på den!

Eftersom jag ändå är sjuk nu så kan jag ju lika gärna passa på att skriva att jag faktiskt hade planer på att börja träna nu. Jag är så dålig på det och det är egentligen korkat av mig att inte bara ta tag i det. Jag är i vanliga fall frisk, relativt ung och jag har ingen anledning till att inte träna. Kan inte skylla på för mycket stress eller jobb heller så det är bara min lathet som står i vägen. Känner verkligen att jag får ont i kroppen ibland och jag tror det är på grund av att jag är otränad. Många eller ja, jag har hört det några gånger, säger att jag ser så vältränad ut men jag lovar, jag gör inte det och jag är inte det. Jag ser kanske inte överviktig ut men jag är inte heller muskulös och tonad, haha. Men hur som, för min hälsas skull ska jag börja träna så fort den här förkylningen försvunnit. Senast nästa vecka!

Förkyld (a)

Årets första semla har det i alla fall blivit. Fredriks bror kom med dem och de var såå goda! Frans och jag delade men han vägrade smaka. Skickade av florsockret på ett av locken, det var allt!

Inatt vaknade jag av att jag hostade och kände mig febrig med tillhörande värk i kroppen. Gick in och lade mig i Frans rum och somnade om men sov ärligt talat rätt dåligt… vaknade runt 8.00 med huvudvärk och vad jag tror var feber. Tänkte att nej, nu kommer influensan rejält men jag vet inte… I så fall en light version. Dagen har varit helt okej, minus hosta. Känner mig absolut inte helt frisk men inte heller så sjuk att jag måste ligga i sängen och tycka synd om mig själv. Tyvärr verkar det som Frans fått samma sak nu. Han är röd på kinderna (det är visserligen inte jag) och hostar. Ikväll somnade han 18.30 (!) bara en sådan sak…

Jag hoppas det blir bättre till imorgon då Stockholms modevecka drar igång! En söndag, rätt ovanligt men det är för att det ska tajma med Köpenhamns modevecka som startar på tisdag.

Hur som, bara jag är relativt pigg så ska det nog gå, är ju inte superansträngande att gå dit. Hoppas bara nu att Frans är bättre snart! Han har visserligen inte varit sjuk på hur länge som helst så det var nog bara en tidsfråga. Så länge vi klarar oss från kräksjukan är jag nöjd!

Blöjtränad

Köpte en balanscyckel till Frans ihelgen. Han älskar den! 

Men till det viktiga. Frans har inte haft blöja (dagtid) på en heel vecka! Jag är faktiskt väldigt stolt! Han är såå dukig och när vi väl tog tag i det gick det fort! Vi började ju på riktigt  med att ta bort blöjan dagtid förra helgen så det har gått snabbt.

Det känns så skönt! Jag har liksom tänkt att det här är sista grejen från bebisstadiet. Nappen har han på natten men på mornarna tar han ut den och lägger den kvar i sovrummet när vi går ner. Han förstår liksom att nappen är något man har när man sover nu.

Vällingen slutade vi ju med innan Frans var ett år så det är egentligen blöjan som varit den stora grejen och nu är det halvklart! Natten får vänta…

 Jag trodde det skulle bli tusen olyckor och massa jobbiga incidenter men vi har kanske haft två eller tre lindriga ”olyckor” och det är jag verkligen tacksam för! Hurra för att slippa göra av med massa blöjor!