Vem är jag?

Fick en kommentar av Therese, nu var det typ tusen är sedan i och för sig… (Tack snälla i alla fall! Och synd att inte kommentarerna kommer fram som de ska…). Så here it goes, lite fakta om mig i en påhittad intervju (med mig själv…) Stoppa pressarna som vi brukar säga i min bransch…dock inte speciellt ofta.

”Hej och tack för en härlig blogg! Skulle egentligen kommentera på din andra blogg (storstadsbarn) men det fungerade inte så skriver här istället. Jag har ganska nyligt hittat din blogg och har lite funderingar. Kan inte du berätta om din bakgrund och berätta om dig själv? Jag har själv en liten ”halvasiat” på snart 6 månader så tycker det är extra roligt att läsa om urgulliga Frans.”

Var kommer du ifrån?

Ibland blir jag osäker på om den som frågar menar var jag är född eller varifrån jag bott sedan jag var liten. Ibland undrar de ju över mitt utseende och ibland över min dialekt. Svaret på frågan om var jag är född är Syd Korea. Föddes där för lite drygt 30 år sedan och när jag var tre månader kom min mamma och pappa och hämtade mig där och tog med mig hem till Göteborg. Att jag är adopterad har alltid varit självklart, jag minns inte ens när jag fick redan på det och det har aldrig varit någon stor grej. Jag älskade att höra mamma berätta om hur de åkte och hämtade mig hur de blev så glada när de fick mig. (Haha, där lades grunden till min ödmjukhet…)

litenannika

Hur var din uppväxt?

Trygg är absolut ordet som beskriver den bäst. Jag var ingen strulig tonåring och tillbringade eftermiddagarna med att läsa böcker (tvillingarna på Sweet Valley!) och helgerna med att sova över hos tjejkompisar. Jag och min syster var nog bortskämda enligt många men vi visste vad som var rätt och fel och hur man skulle uppföra sig. Mina föräldrar var alltid de som hämtade, lämnade, gick på föräldrarmöten, kvartsamtal, åkte med som vuxen på fotbollsläger och så vidare. Det var inte alltid uppskattat då, men idag tycker jag det är fantastiskt. Jag kan inte påstå att jag är sugen på att åka med Frans en helhelg på läger oavsett vad han utövar för aktivitet, hehe. Kanske skärper jag mig när tiden är inne…
Jag kunde självklart bli skitsur på mina föräldrar. Ofta vad det något jag inte fick göra (sova över hos en kompis) eller något jag var tvungen att göra (gå en familjepromenad runt Delsjön.) Kunde skrika och bråka rätt länge och om vi nu kom iväg är väl frågan om hur trevlig promenaden egentligen blev…Usch, skämms när jag tänker på det. Bortskämda unge!!

mammapappa

När började du gå ut?

Jag började gå på fester någon gång under högstadiet och drack första gången på nyårsafton innan min 18 års dag. När jag fyllde 18 fick jag dock smak för utelivet och under två år blev det en heeeel del festande. Jag och min kompis Cicci som jag haft många galna kvällar och nätter tillsammans med väntade ibland på centralen och tog morgontåget till skolan.

cicci

Jag & fina Cicci. Idag är hon tvåbarnsmamma. En jäkligt snygg sådan!

Hur träffades du och Fredrik?

Vi träffades på en fest här på Kungsholmen som gemensamma kompisar hade. Temat var ”Kom som du inte är” och jag klädde ut mig till soppåse med hjälp av en… just det, soppåse! Klippte hål för huvud och armar och fixade en klänning. Hade setts en gång innan några månader tidigare men då kändes det inte speciellt intressant. Andra gången var det annorlunda och vi börja ses (efter ett tag). Det var för övrigt jag som fick ta tag i alltihop. När jag tänker tillbaka på det kan jag nästan känna att jag var lite för ”på” med tanke på gensvaret jag fick ”jag är så bakis så jag kan inte ses idag”, ”jag är så trött så jag orkar tyvärr inte ses idag”, typ så. Men ja, slutet gott, allting gott. Fredrik var för övrigt intresserad redan från början, han visste bara inte om det, hehe. Idag är jag det bästa som hänt honom! (Älskar att jag kan skriva vad jag vill eftersom det är min blogg. Och att jag godkänner kommentarerna, han kan liksom inte komma med rättelser)

Jag och becca

Jag och världens bästa Becca. Jag i min soppåse, ni förstår ju att Fredrik föll som en fura.

Har du alltid velat ha barn?

Ja! Men har alltid tänkt att det skulle ske senare, om två, tre år typ men så blev det ju inte. Och ingen är gladare än jag nu i efterhand. Eller jo, Fredrik är nog mest glad faktiskt.

miami annika

Jag och Frans i Miami när jag var där och plåtade mode i mars.

Hur är du som person?

Ironisk, sarkastisk om man förstår ironi och uppskattar sarkasm. Om inte, en ganska trist och rätt dryg person. Sen är jag (oftast) lugn väldigt omtänksam, tycker jag själv i alla fall…, försöker att inte stressa upp mig i onödan, kan dock irritera mig på småsaker. Jag är ganska otålig (det tycker dock inte Fredrik, han säger att jag har vääärldens bästa tålamod! Hehe… skojar bara. Han är faktiskt orolig för att Frans ska ärva mitt ”humör”), jag kan oroa mig för  om vad andra tycker och andra småsaker trots att jag försöker att inte göra det. Och analysera situationer är jag världsbäst på. Ordningsam är jag också, dock på ett ganska kaotiskt sätt…

frans

Jag kan liksom Frans bli arg när jag inte får som jag vill…

Vad jobbar du med?

Jag är Moderedaktör på tidningen SOLO där jag jobbar på frilansbasis. Vilket betyder att jag har fasta sidor och en titel men jag fakturerar för det jag gör och kan göra andra uppdrag för andra tidningar och sajter. Har bland annat stylat jobb och omslag i tidningen Shapeup och Frida och skrivit produkttexter till Babyshop.se. Just nu gör jag enbart sidor i SOLO då jag har Frans, men när jag jobbade som mest gjorde jag betydligt fler sidor i SOLO, SOLO Mode där jag var/är modechef och redaktör samt ett gäng modesidor i tidningen Glaze som numera är nerlagd. Jag tycker om att jobba mycket och när Frans börjar förskolan är planen att öka jobbtakten ganska rejält. Jag har alltid älskat att jobba med mode även om det inte var planerat och trots att jag såklart kan bli trött på kläder lite då och då, hehe. Tror dock att det är mode jag kommer jobba med på ett eller annat sätt i framtiden också.

solo

Sidor ur Solo mode, innan tidningen trycktes.

Ja, det var lite om mig. Vet inte om det finns så mycket mer att berätta, eller visst något mer skulle man nog kunna leta fram men jag tror det här duger sålänge, eller hur!