daniel-tiger

Lucka 18: Tre knep som underlättar min vardag med bebis/barn

Är nu inne på lucka 18 i min adventskalender som jag gör på initiativ av Josefin, perfekt när man har bloggtorka. Följ hennes här!

Det känns som jag gör ganska många grejer för att underlätta min vardag. Öronproppar,… nä skojjar bara. Här kommer tre saker jag tror har underlättat mitt mammaliv:

1. Förenkla framkomligheten

Har läst många som tycker det är fruktansvärt att åka kommunalt med barnvagn. Personligen anser jag att det är ett utmärkt, miljövänligt alternativ att slippa bli isolerad hemma. Vad är det värsta som kan hända? (förutom allvarlig trafikolycka förstås) att de inte sänker ner trappsteget när du ska gå av? Att du måste be någon om hjälp och att denne personen igonrerar dig? Visst, småirriterande men allt löser sig. Samma sak med att åka rulltrappa. Förstår inte de (förutom de som sitter i rullstol…) som envisas med att springa runt och leta efter en hiss, en stinkande kisshiss dessutom istället för att rulla på vagnen på rulltrappan för att några sekunder senare: tadaaaa: kliva av. Samma sak med trappor. Har du lite kontroll över vagnen och ”rullar ner den längs med steget” så går det alldeles utmärkt att  ”skumpa ner” barnvagen för tio små steg. Ibland när det är typ fyrtio trappsteg (som det var i Rotebros pendel då hissen var ur funktion) känns det motigt, ja, men det går. Och om det skumpar liiite extra? Nej, de flesta bebisar klarar det. Med lite extra menar jag ju inte: ”hej då vagnen, ses där ne-he-he-he-he-he-he-re!”. Eftersom jag flängt runt med Frans en heeeel del har jag testat det mesta och att jag åkt rulltrappa och tagit trappor med vagnen har besparat mig otroligt mycket energi och tid (är det inte ALLTID kö till hissarna vis exempelvis T-centralen? Bara en sån sak, snark!)

2. Rutiner, nya rutiner och andra rutiner

Den första tiden struntade vi i rutiner. Frans var spädbarn och man hade inte kunnat lära honom något hur man än försökte. Eller kanske om man verkligen ansträngde sig men vi kände att vi tar det som det kommer. Han säger till när han vill äta (indeed) och skriker när han vill sova (och ibland annars också) men alla sa hur viktigt det var med dessa rutiner och efter ett tag insåg jag att det kunde vara en idé värd att testa. Om Frans inte sover med jämna mellanrum kan det gå jäääättelång tid innan han somnar (och nej, han är då ingen solstråle de där extra vakna timmarna, tyvärr). Det är som att han har ett fönster ”nu är jag trött och kan somna” och när det fönstret stängs har man en övertrött, ofta väldigt gnällig bebis som inte vill gör någonting. Inte sova, inte leka, inte vara tyst och söt. Ingenting! Klaga möjligtvis. Och gråta. Och för att inte mata ihjäl honom, för jo, han kunde nog legat vid bröstet dygnet runt om han fått, så kändes det bra att ha en ”var tredje timmes”-regel. Ibland funka den inte, ibland inte, var han ledsen och gnällig kunde jag absolut mata lite extra och var vi på restaurang eller hos någon kompis likaså, för stämningens skull helt enkelt. Rutinerna förändras såklart men de har avlöst varandra på ett smidigt sätt och det är tack vare dem jag kunnat ha möjlighet att jobba och ha cirka 4-5 timmar om dagen då Frans sover (uppdelat i 2-3 block beroende på hans ålder. Ibörjan, de första månaderna sov han ju jämt. vakna, åt, somna… då kunde jag typ jobba 6 timmar på en vanlig dag utan att ta tid från hans vakna tid. Thoose days…) Frans har sovit hela nätter sedan han var 3 månader och vi kom hem från Miami, han har vaknat ibland 1-2 gånger och ätit men då har jag legat ner och vi har båda somnat om. Nu sedan han fyllde 9 månader sover han hela nätterna. Utan amning då jag slutat eftersom BVC sköterskan sa att han inte behöver nattmaten. Då det fungerade såpass bra skippade vi amningen totalt, någon gång ska man ju sluta och det verkar som många har problem med en biten. Nu sedan 1 vecka tillbaka har vi även fimpat välling helt. Men mer om det senare. Men ja, rutiner, de håller inte varje dag, ibland blir det fel på grund av att vi ska iväg eller att Frans helt enkelt inte somnar men jag försöker planera så han kan ”sova på vägen till…” ”under tiden som…”, det gör att jag inte ofta oroar mig för att han ska skrika utan anledning på tunnelbanan osv. Sen tror jag liksom många att barn mår bra av rutiner även om de inte riktigt vet det själva när det är små.

3. Hello youtube!

Har ett suddigt minne av att jag någon gång sagt ”jag kommer aldrig låta mitt barn ha en ipad, kolla på TV blabla…” (måste varit på fyllan, hehe ) Men oops, så blev det. Okej Frans äger ingen egen ipad men det är inget evigt tillstånd. Fredrik testade ”Babblarna” på Frans när vi var i Miami tror ja? Tre månader gammal med andra ord och Frans var hooked. Försökte väl hålla det på en lagom nivå och tog till det när han var jätteledsen, inte bara för att. Men under två månader hos youtube-experten Stina som skriker ”Bablarna! ”Daniel Tiger”, Spökbilen! ”Bussen!” ”Kolla på något!” så fort hon kommer hem från förskolan, har Frans blivit en äkta TV-junkie. Vi kommer dock inte köra så mycket youtube hemma, men vanlig TV är ju ofta på och den kollar han typ lika gärna på. Så fort han ser eller hör TV:n vända uppmärksamheten dit. Direkt. Vad är det med barn och rörlig bild? Han är också helt besatt av min dator och ansiktet lyser när han når fram till den. Sen skrynklas det ihop och blir vått av tårar när jag stänger igen den. Sån är jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>