Vab-dag

   
Jag började äta en glass medan Frans sov och när jag ätit halva så vaknade han såklart. Så jag fick dela med mig. Är man sjuk så är man…

 Idag var Frans hemma från förskolan. Han hostade ganska mycket natten till idag och det kändes bara lite dumt att skicka ut honom i regnet. Det var Fredrik som bestämde att han skulle vara hemma med Frans och eftersom jag ofta jobbar hemifrån så blev vi hemma allihop. Fredrik jobbade dock mycket så det kändes som det var jag som vabbade, hehe.Frans mådde i alla fall fint under dagen, han har varit pigg och glad men det var nog bra att han fick ta det lugnt en extra dag. Han hade säkert blivit sämre annars.

På eftermiddagen blev det dock förskolan en sväng för vi hade föräldrarmöte klockan 16.00. Känns inte det så vuxet? När Frans kom in på förskolan sprang han rakt in och kastade sig i famnen på en av pedagogerna. Han var SÅ glad över att vara där!

Att gå på föräldrarmöte är enligt mig en av livets tre bästa grejer. Typ. Att sitta och bli matad med anekdoter om sitt barn och få så mycket positiva ord gör ju att man blir på världens bästa humör, haha. Tycker det är skönt att pedagogerna har exakt samma bild av Frans som vi har och jag blir så imponerad (och glad) över hur de verkligen har koll på honom och alla hans små detaljer. Världens bästa förskola, vill aldrig att Frans ska sluta där! Och inte någon av de tre pedagogerna heller förstås, de är så jäkla fantastiska och snälla!

Frans och Fredrik sover nu. Frans somnar ju rätt sent numera, cirka 21.30 ofta och vi brukar lägga oss med honom och sen gå upp men nu de sista kvällarna har vi lagt oss med honom, borstat tänderna innan och sen sovit för natten när han gör det typ. Tror inte det är något vi vill göra för all framtid men det är ju så mysigt att lägga sig tillsammans! Även om Frans röjer runt ett tag innan han kommer till ro och kan sova. Ofta vill han titta på något program på tv innan han somnar. Eller rättare sagt, han vill alltid titta på något, men det är inte alltid han får. Men ofta, helt klart. Ingen idé att försöka spela konsekvent förälder, haha.

Förskoleuppdatering

   
   
Frans förskola skickar ju ut bilder och uppdateringar via en app som heter Förskoleappen. Jag blir alltid SÅ glad när de kommer nya bilder, haha. Dagen höjdpunkt ibland. 

Idag kom den här bildserien som jag tagit skärmdumpar på. Veckans tema är ananas och idah gör de frukterna i lera. Frans är som synes rätt nöjd över detta. Han älskar ju lera (både att leka med och äta tyvärr…) det är nog därför han är så glad, tack gode Gud för extra mellanmål!

Blinka lilla stjärna

   
   Tre bilder från kvällen. Nu är Fredrik hemma och nattar Frans med TV:n på efter mitt tidigare rätt misslyckade försök. Jag vakna av att Frans lade sig över mitt ansikte…

När jag börjar sjunga ”Blinka lilla stjärna” börjar Frans ”blinka” med händerna. Så gulligt! Det har han ju fått från förskolan. Där har han även lärt sig huvud-axlar-knä-och-tå samt Imse vimse spindel. Tycker det är så sött bär han dansar och gör rörelserna. Favoriten just nu verkar dock vara Pippi. Så fort jag börjar sjunga ”Här kommer Pippi Långstrump” lyser han upp och blir jätteglad och talman fram en bild på Pippi blir han jätteglad och skriker ”Pippi, Pippi!” Han brukar även säga Pippi när vi går förbi vilorummet på förskolan. Det är där de har sång och dans innan lunchen och då spelas ju låten på cd-spelaren som står där inne.

Vi har mörkt sedan långt tillbaka att Frans älskar musik och att dansa, inte olikt de flesta kids skulle jag tro. Jag är ju jäkligt dålig på att sjunga men Frans verkar inte kräsen. Sån tur är. ”Man får inte svara kräsen när man har mig som mamma”, som jag brukar säga.

#tbt

   
   
Tog de här skärmdumparna från min mobil igår kväll när jag inte kunde sova och låg och slöstirrade ner i mobilen. Känns som det var såå länge sedan de här bilderna togs. Jag tycker hösten är härlig på många sätt men sommaren är ändå sommaren. Allt är lite enklare, lite skönare!

En annan sak som slår mig när jag kollar igenom gamla bilder är hur Frans förändrats. Jag tänker inte så mycket på det i vardagen för man ser ju honom hela tiden men när man jämför nu och då så ser man verkligen skillnad. Lilla Frans, eller stora kanske jag ska säga. En annan sak jag dock funderar på väldigt ofta är hur allt blev som det blev. Att något som från början kändes tungt och lite ”slutet på livet” (okej, jag var väl lite dramatisk där ibörjan kanske) kunde bli så otroligt bra! Oavsett vad som händer i livet så kommer Frans alltid vara det bästa som hänt (Förlåt eventuellt framtida syskon, men man kan inte vinna allt, hehe…)

TV-favoriter

  
Frans älskar ju att kolla på TV, Youtube, mobil… Allt! Mobilen är storfavoriten men av någon anledning försöker vi hålla nere mobilkondumptionen. Skriver av någon anledning för egentligen känns det lite meningslöst. Som man kämpar mot något man aldrig kan vinna över. De flesta barn jag vet kollar mobilen eller ”paddan” minst ett par gånger om dagen. De mår inte dåligt av det och jag tror inte vi ska vara SÅ överdrivet rädda för en utveckling som är lika naturlig för våra barn som TV, dator och ja, internet var för oss back in the days. Minns hur man kunde höra att man fick fyrkantiga ögon av tv-tittande. Undrar hur vanligt det var egentligen? Men det var inte det jag skulle skriva. Utan att när vi kollar på TV bli Frans ibland sååå arg när jag inte fattar vilket klipp han vill se. Han pekar, säger ”dä!” eller ”nej!” när jag bläddrar bland bilderna och det är inte alltid så enkelt att veta vad han menar. Vissa favoriter har jag lärt mig men det skiftar rätt rejält kan jag säga… Från minut till minut.

Berättade för en kompis om hans lilla stubin och hon trodde direkt det var frustration över att inte kunna prata och uttrycka sig. Tänk om han kunde säga: ”Jag vill se Bing och skuggan!” Ja, då hade jag vetat. Men nu ropar han ibland ”Biiing!” men blir sen sur när jag sätter på det och skriker tills det blir något konstigt klipp på youtube istället. Känner mig ju ganska så curlig när jag står där och leker DJ med Apple-kontrollen. ”Den här?”, ”vill du se den här?”, ”vad vill du se?”. Det här med att man inte ska ställa frågor till barn… Hehe, det är inget jag är superhård med.

Längtar verkligen till Frans kan snacka lite mer så att han slipper bli så upprörd (på mig!) när han inte kan förklara vad han vill.

Några favoriter just nu är dock:

Bing (svtplay)

Babblarna (endast låt 1 och 3 dock…)

Busigt lärande (huvud, axlar, knä och tå) 

Busigt lärande (nummerlåten)

Wheels on the bus (Little babybum)

Han gillar även en godnattvisa med två pandor men gråter alltid när han set den. Tror han tycker den är sorgerlig men ibland kan det vara skönt att gråta ut lite…

Jobb och trots

Idag började jag på Kappahls nya butik på Drottninggatan. De ju renoverat under en tid och idag öppnade de, det var världens kö när jag gick strax innan 10.00. Galet! Vi fick i alla fall en genomgång av de olika koncepten: vad företaget gör ute i världen samt en smygtitt på plaggen från vårkollektionen. Till det fick vi en toppenfrukost. Jag och Josefin (en frilansstylist som jag ofta springer på) fick ett eget bord, längst bak i lokalen vilket betydde att bi kunde äta två fruktsalladen var.   

    
Köpte faktiskt två helt perfekta skjortor. Vet inte när jag handlade kläder åt mig själv på Kappahl senast…

Dagen tillbringade jag på redaktionen och sen åkte jag och hämtade Frans som gick så gott som hela vägen hem. Har inte med vagnen längre för Frans vill inte sitta i den ändå… Så brukar bära honom till och från bussen, han älskar bussar. Både att åka på och titta på. Idag var han dock ovanligt duktig på att gå. När han började sträcka upp händerna mot mig pekade jag på något längre fram ”titta, Frans! En lyktstolpe, kom!” Då börjar han direkt att gå. Tycker väl det är spännande eftersom han inte fattat vad lyktstolpar egentligen är. Totalt ointressanta! Det funkar i alla fall ett tag. Sen blev han dock arg när vi kom hem och lade sig på hissgolvet och skrek att jag var dum (nä, men han tänkte nog det) för att han inte fick leka på innergården. Dessa små utbrott alltså. Är det trots eller vad?

Igår var han desto gladare på Diechmanns pressvisning… Ballonger och popcorn räcker långt.  
 

Kompishäng

   
 Idag har Frans varit ledig från förskolan. Imorse åkte vi ut till Camilla och hennes två barn och lekte. Eller Frans och Edvin lekte. Vi andra titta mest på. Har hunnit med fika, lunch och promenad och nu är Frans och jag påväg hem och redo för dagens andra kompisgäng med Sam och Caroline. Sist var Frans väldigt känslig när Sam var med. Hoppas han är lite kaxigare idag…

Borsta tänderna, INTE kul

   

     

När vi började borsta Frans tänder tyckte han att det var rätt kul och av den enkla anledningen gick det ganska smidigt. Nu? Not so much. Det han gillar är att suga ur vattnet från borsten men i övrigt är han inte speciellt road. Man kan säga att det är en liten kamp och tyvärr en kamp som Frans vinner 9 av 10 gånger. Vi lyckas alltid borsta lite men nej, ofta brukar vi intala oss att det ”är bra att få in rutinen” för att peppa oss själva. 

Frans är sannerligen, mer nu än någonsin familjen lilla chef. (Tillfällig fas, please?) Jag kallar honom för ”Baby boss”. Inte det att han alltid får som han vill men ska jag vara ärlig? Rätt ofta får han det. När det gäller att få ”okej, eeeeen jordgubbe till” eller att kolla på ”okej, eeeeet litet avsnitt av Daniel Tiger”… Någon som känner igen sig? Nä? Bara jag som ger efter, okej då vet jag det, haha! Hans humör är numera riktigt hett och fastnar han exempelvis med gåvagnen i en fåtölj så att han inte kan röra sig fritt blir han sur på EN sekund, utan att knappt ha försökt lirka loss den, och vrålar ut sin vrede samtidigt som han tittar på oss med neddragna mungipor och ögon som snabbt fylls på med små ilskna, besvikna tårar. Sen skiftar han väldigt snabbt och blir glad eller åtminstone neutral, snabbt men ja, han har alltid nära till frustration om man så säger…

Ikväll somnade jag under nattningen, det händer. Frans somnade liksom inte på typ en timma men låg ändå i sängen och var nära på (trodde vi) att somna. Tillslut gjorde han det men tog med mig i fallet. 

Har letat efter en grej som en galning här hemma. VET att det ligger någonstans men vet verkligen inte var. Ska göra ett sista försök under morgondagen men hittar jag det inte så… Får jag helt enkelt skippa det. Men sååå störande! 

Aja, bara en parantes. Nu ska jag borsta tänderna (betydligt mer noggrant än vad Frans gjorde tidigare ikväll) och sova (betydligt mycket snabbare än Frans gjorde…)

Sov så gott!

Så nära men ändå så långt bort

  

Tog den här bilden när vi gick från förskolan. Frans knatade på länge innan han gav upp och gick med på att sitta i vagnen. Att ta sig hem från förskolan tar numera cirka en halvtimma…

Frans började bli supertrött vid 19.30 och vi gick in i sovrummet. Han somnade inte men låg ändå still och småkisade, försökte stoppa in ett finger i min mun, min näsa, dra mig i bröstvårtan. Det vanliga. Efter en timma kom Fredrik hem, han kom in och lade sig bredvid Frans och pussade honom på kinden, pussen gav Frans någon typ av extra energi och trots att hans ögon gick i kors kravlade han sig snabbt ner för sängen och gömde sig bakom gardinen. Man bara: okej!?!? Skulle inte du sova? Sov du inte typ för tre sekunder sedan??? 

Det hela sluta med att Frans fick sitta i Fredriks knä och titta på tv (verkligen superbra precis innan man ska lägga sig…) medan jag tvättade håret.

Trots att jag blir lätt uppgiven när Frans vägrar somna trots att alla förutsättningar finns: mörkt rum, skön säng, favoritmamman, tröttheten…, så kan jag inte låta bli att skratta åt honom när han så desperat försöker leka trots att han är superdupertrött. Nu sover han i alla fall och det ska jag också göra. Imorgon blir det hemmakontor då det är deadline för SOLO nummer 7.