Havregrynsgröt 

Mosad banan och frysta blåbär.

Tillsätt gröten ( 1 dl havregryn och 2 dl vatten)

Blanda – klart!

Har bloggat om det här tidigare men det tål att upprepas. Frans standardfrukost är sedan cirka två år havregrynsgröt men blåbär och banan. Det är enkelt, nyttigt, billigt och gott!

Vi använder 1 dl ekologiska havregryn, 1-1/2 ekologisk banan, frysta blåbär (inte alltid eko) och det är faktiskt allt som behövs. Plus lite kranvatten då. Bananen och blåbären gör att gröten svalande snabbt och såklart blir den sötare, nyttigare och får såndär fin lila färg, hehe. Frans älskar den! På senare tid vill han utöver gröten ha en knäckemacka med smör på och/eller ett stekt ägg. Antar att han är hungrig på morgonen. Tänk sedan när han är tonåring. Fredrik har berättar hur han kunde dra i sig en hel brödlimpa efter skolan… 

Bästa bebisspråket


Frans pratar nog fortfarande så kallat bebisspråk men det blir bättre och bättre för varje dag och det kommer hela tiden nya ord och framförallt meningar. Jag tycker SÅKLART att det är supergulligt. Många ord och fraser har han garanterat snappat upp från mig: ”Vi går och tar bussen, ja! det gör vi” sa Frans entusiastiskt idag när vi gick från förskolan. Typiskt en sådan sak som jag brukar säga för att göra honom mer pepp på det vi ska göra. Om bebistiden var den mysigaste så är tiden nu den roligaste. Jag önskar att jag mindes alla gånger Frans fått mig att skratta och vad han sa för att göra det men det gör jag inte. Har flera gånger tänkt att jag ska skriva ner saker. Borde verkligen börja med det… Man tror ju att man ska komma ihåg allt, åtminstone det allra viktigaste och roligaste men jag minns ju knappt vad han sa vid middagen idag! Roliga är han i alla fall och när vi ringer mina föräldrar är han mycket bättre på att besätta saker. Tidigare sa han alltid ”titta båten” och fick samma rundtur på pappas modellbåt som han fått tusen gånger innan. Det blev liksom en rutin att han frågade efter olika saker i tur och ordning. Nu vill han ofta att vi ska ringa mormor på FaceTime och senast imorse (det kommer jag faktiskt ihåg!) så sa han ”jag vill ringa mormor”. Klockan var då strax efter 07.00 och vi hade precis vaknat. Kände dock på mig att mamma sov och vi sköt därför fram samtalet till eftermiddagen.

Apropå minne så har Frans superminnet som jag aldrig fick. Han kan verkligen ta upp jättegamla saker som att säga ”Nicki köpa glass i glassbilen” för bara någon vecka sedan när glassbilen kom. Han har också stenkoll på att glassbilen kommer på onsdagar och att han fått gratis glass när han lämnat in en ”glasspeng” till försäljaren/chauffören. Nicki och Frans har köpte glass i glassbilen tillsammans men det var typ i somras! Han frågade också var brandbilen var när vi gick till förskolan imorse och brandbilen såg han och Fredrik för över en vecka sedan, dock på just den platsen påväg till föris. Så lustigt att han kommer ihåg sånt när han säger att han ska gå in på rummet och hämta en bok: ”kommer snart tillbaka, ska hämta bok” säger han och springer in, sen kommer han ut en minut senare med lego. Men det kanske inte beror så mycket på minnet utan helt enkelt på att legot såg mer lockande ut..?

Aja, nu fick jag ner lite småsaker som jag kan gå tillbaka och läsa om tjugo år. Om jag kommer ihåg att jag skrivit ner det…

Frisör-Fredrik 

Hur klippte man barn innan iPhonen?

Igår klippte vi äntligen Frans. Eller Fredrik rättare sagt. Jag filmade mest och var ivägen enligt frisören. När klippning av Frans pågår råder det en väldigt komisk stämning hemma hos oss. Fredrik är alltid nervös. Både för att det ska bli fel och för att Frans plötsligt ska tröttna. Frans säger ibland ”aj” när Fredrik klipper i håret trots att det gör inte gör ont, DET gör Fredrik riktigt nervig, haha! Tycker det är SÅ kul! Filmade en del och lade ut på Instastories (såå mycket roligare än Snapchat som jag nästa aldrig varken använder eller kollar längre) så kolla insta om ni vill @annikanorman.

Resultatet blev i alla fall riktigt bra tycker jag. Frans ser visserligen plötsligt ut som om han vore 6 år gammal och väldigt, väldigt poppig. Han är bara klippt på sidorna men håret på huvudet är orört och därmed rätt långt. Har fått många reaktioner på Fredriks frisörtalang och han säger att den kommit efter att han klippt både sin mamma och sina kompisar när de var yngre. Haha. Oanade talanger osv.

Frans och matstrejken

  
Idag har det blivit knas med Frans rutiner. Han somnade som sagt 23.30 igår och vaknade 07.30 (!?) pigg och satte sig och väntade på gröt. Jag cyklade hemifrån runt 11.00 för att äta brunch med Annika, Anna och Emelie och när jag kom hem runt 14.00 hade han precis somnat. Utan lunch. Vi drog ganska direkt till Bromma där vi kollade på ett hus och sedan fikade vi hos Toffe och Denise och hälsade på deras tre veckors bebis (söööööt!) Frans åt en liten brödbit och därefter en halv kardemummabulle. Det var hans (sena) lunch. 

Köpte fried rice på vägen hem och jag vet att Frans skulle gilla det om han bara vågade testa! Eftersom han inte ätit någon lunch och inte verkade intresserad av middagen mutade jag honom för en gångsskull med en smörgås OM han smakade på riset. Vet ni vad han gör? Jo, han tar ett riskorn och stroppar det i munnen. Sen skrattar han åt mig. Jag säger att han ska smaka mer och han tar då ytterligare ett riskorn. Och skrattar. Alltså.

Jag är inte stolt men som ni ser slutade det med en smörgås… Barn och deras matidéer, suck!

Jag ska bara…

   
   
Igår när jag kom till förskolan ville Frans inte gå hem. Han ville först sopa rent innergården och han var sista barnet kvar när han kände sig nöjd med arbetet.

Han var dock på bra humör hela kvällen, förutom några små svackor. Frans har nämligen kommit in i en period (eller jag HOPPAS att det är en period!)  då han bara bli sååå arg och ledsen. Lägger sig ner på marken och bara skriker hur länge som helst! Man kan inte trötta honom, inte prata med honom, ingenting! Jag fattar att det är en försmak av vad som komma skall nu när han börjar bli 2,5 år… Känner ju att jag här en häääärlig tid framför mig. När Frans var liten tänkte jag ofta på att jag inte skulle skrika på honom eller skälla men hehe, har lite tappat den grejen nu. Eller helt. Haha. Ingen kan få mig så frustrerad som Frans kan, men ingen kan få mig så glad heller. Det är som det är.

Jag nog läsa på lite om hur man ska hantera denna ”trots”, kanske finns någon genväg? Hehe. Har du något bra tips så dela gärna med dig!

Trotstider

   
 Ena stunden är Frans på strålande humör och busar och har sig. Andra är han jätteledsen och arg och skriker bara: neeej! 

Fredrik läste att det var en fas och att humöret kunde pendla rejält. Han testar gränser och blir även ledsen och rädd då och då. Men det ska tydligen vara naturligt. Frans är 2 år och 4 månader nu, någon som känner igen sig?

En sak som Fredrik också läste var att man i detta skede inte ska säga ”åh, vad jobbig du är nu” och liknande för det ska tydligen kunna bidra till dålig självkänsla senare. Den typen av kommentarer är väl aldrig speciellt roliga att höra i och för sig, men just nu ska han tydligen vara extra känslig.

När Frans blir sur försöker vi avleda honom och prata om något annat. Det fungerar sådär, haha. Jag har dock svårt att bli arg på honom för han verkar själv tycka att det är jobbigt att humöret pendlar. Förut var han jätteledsen och jag satte mig bredvid honom. Han lugnade sig, lutade sig mot mig, lade armarna om min hals och snyftade olyckligt. Då kan man ju bara tycka att han är gullig. Och ibland får jag hålla mig för skratt också. Som imorse då vi skulle till förskolan, Fredrik skulle lämna och Frans ville leka att paraplyt var en käpp… Inte tidseffektivt direkt. Han blev SÅ arg när Fredrik tillslut fick nog och lyfte upp honom och jag gick efter och skratta för mig själv (och tog kort som du ser…)     

 

  

Suprise eggs

   
    
    
 Choklad…

Häromdagen köpte vi ett Kinderägg till Frans. Succé! Inte helt otippat. En youtube-favorit är utan tvekan ”suprise eggs”, ni vet när de filmar hur någon öppnar massa kindeäggsleksaker. Finns cirka en miljon olika filmer och alla har typ en miljard visningar… Så intetsägande enligt mig men Frans är besatt!

Så han tyckte såklart det var jätteskoj att öppna sitt eget ägg, och såklart: äta upp chokladen. Han bjöd dock både Fredrik och mig. Det brukar han inte göra. Oftast när man frågar om man får smaka får man ett höjt ”nej!” som svar…

Baby boss

familjen

Frans älskar att leka och VARJE kväll när Fredrik och jag sitter i soffan kommer han ut från sitt rum. Han tar mig i ena handen och Fredrik i den andra. Han säger inget men drar oss mot rummet. Han pekar var vi ska sitta och säger ”nej” om vi sätter oss ”fel”. Sen leker han medan vi tittar på (han vill helst inte att vi lägger oss i eller rör något) från våra tilldelade platser. Om vi flyttar på oss, eller Gud förbjude lägger oss ner på dagbädden i hans rum, blir han genast irriterad och drar upp oss. Han hatar för övrigt när vi kramar varandra. Då blir han sur och försöker sära på oss. Ibland vill han joina men oftast vill han bara få slut på kramandet.

När han vill att vi ska byta lek, från tågbanan till affischen som sitter på hans garderobsvägg, affischen föreställer alfabetet samt olika figurer till vardera bokstav, tar han oss återigen i varsin hand och för oss mot garderobsdörren. Sen vill han att vi pekar på bokstäverna så han kan säga vad det är, han har lärt sig det mesta (katt, glass, hus, träd, apa och så vidare) och bland vill han peka själv så att vi får svara på vad det är för något på bilden. Vi har lärt oss alla.

Det är så kul att se hur han styr och ställer, hur han vill ha allt på sitt sätt och han vet hur han ska få det.  Han är inte så bossig när han leker med kompisar, då är han sannare den blyge som inte riktigt vågar sig in i leken eller leker för sig själv och tittar bort mot den andre för att hålla koll. Men med oss känner han väl att han kan bestämma fullt ut.

Imorgon fyller familjens lilla överhuvud 2 år. Helt galet. TVÅ.

I love you

frans

I love you to!

Idag sa Frans ”I love you”! Vi satt i soffan och jag sa då: ”I love you”, då sa Frans ”Aj lo yo”. SÅÅÅ GULLIGT! Jag sa det säkert 42624149 gånger till och sen testade jag ”Jag älskar dig”, Frans sa då ”äckla di”, close enough!

Sen ville jag såklart att han skulle säga det när Fredrik hörde men då ville han inte längre. Och jag vet varför. Han vill ju bara säga det när han verkligen menar det och det gör han bara när det är han och jag <3

Därför begränsar vi användandet av mobiltelefon

frans

Jag vet att det råder delade meningar om detta, att låta barn använda mobiltelefonen, men vi försöker faktiskt att hålla nere Frans användande av mobiltelefonen rätt rejält. Försöker. Jag ser många fördelar med mobilen. Den underhåller och den utvecklar och lär honom nya saker. MEN. Den gör också att han bli otålig och han vill att saker ska hända snabbt. Han kollar inte på ett helt klipp, nej, han byter hela tiden, scrollar med sitt lilla finger i jakten på nästa film. När det dyker upp en ruta som varnar för lågt batteri blir han direkt upprörd och vill ha hjälp. Direkt. Om vi inte låter honom få mobilen blir han arg, ibland jättearg. Så arg att han lägger sig ner på golvet och skriker och gråter. Bara för att han inte fått telefonen. Tror säkert att barn reagerar olika men det är så Frans reagerar och jag gillar inte att han blir sådär upprörd och hooked vid en så liten skärm.

Ibland ger vi honom den, oftast är det jag, Fredrik är mycket hårdare, men då kortare tider eller om man är i en situation då alla mår bäst av att han underhåller sig själv en stund. Eller om han behöver lugn och ro och sitta still ett tag och vila. Annars brukar Frans kolla på tv:n och ibland, men väldigt sällan, datorn. TV:n är dock vanligast men även där är han väldigt bestämd när det gäller vad som ska visas. Han viftar med handen och säger ”nej, nej, nej, nej, nej” till typ allt. Och när han hittar något han vill se tystnar han och väntar på att det ska starta. Han har helt enkelt kort stubin när det kommer till teknik och framför allt när det kommer till mobilen. Av den enkla anledningen begränsar vi (mobil)skärmtiden.