Lilla F

Lill-Frans

Nu är Frans en vecka och två dagar. Det har verkligen gått fort samtidigt som det känns som det var evigheter sedan sen vi lämnade sjukhuset (idag var det ju exakt en vecka sedan). De senaste dagarna har vi inte gjort så mycket, promenerat en hel del (jag har ammat offentligt på ett café) och haft två besök men inga tidskrävande saker egentligen. Trots det har jag verkligen inte hunnit sitta ner och blogga i princip någonting. Frans äter typ hela tiden. Inatt har jag varit uppe kanske fyra timmar och matat konstant! En sak som Frans gör är att han inte alltid grabbar tag i bröstet och börjar äta. Han dunkar huvudet i mig flera gånger (som en liten hackspätt) och skakar på huvudet fram och tillbaka som en arg liten hund, ibland morrar han också. Jag undrar om han ser det lite som en sport och att han vill ”jobba” lite för maten och inte bara börja äta utan en klassisk jakt. Ibörjan tyckte jag att det var hysteriskt roligt för att inte tala om sött när han ivrigt försökte hitta bröstvårtan och efter en stunds frustration började suga på sin hand istället. Inatt tyckte jag inte att det var roligt. Och inte heller speciellt sött. Jag tyckte han var jobbig och fånade sig vilket jag såklart vet är dumt. Han vet inte bättre, han gör det inte för att jävlas. Men vid 04.00 kändes det så. Jag dumpade av honom på Fredrik som skulle upp klockan 07.00 för att han hade en presentation idag och tänkte att det var rätt åt Frans att han inte fick mer mat när han inte åt ordentligt. Jag vet, också dumt. Tillslut började Frans gråta och då kunde jag inte vara sur längre och testade att mata ytterligare en gång. fungerade det. En tanke som slår mig flera gånger om dagen är hur tufft det skulle varit om jag hade varit ensamstående mamma. Nu hinner jag duscha, gå på toaletten, städa och så vidare eftersom Fredrik är här och tar hand om Frans, lagar middag, fixar frukost, handlar och så vidare men jag kan bara föreställa mig kaoset om jag skulle göra allt på egen hand. Jag tänker att jag är en person som klarar mycket och inte gnäller men jag vet att jag hade haft det sjukt tufft om jag skulle varit ensam (eller haft en pojkvän som inte tog något eget ansvar. Det hade egentligen varit värre.)

Idag har jag och Frans varit ensamma hemma hela förmiddagen och jag kunde äta frukost först klockan 12. Det var inte kaotiskt eller skrikigt men det var något att göra hela tiden. Och som pricken över i kissade och bajsade han på skötbordet! Nu sover han äntligen. Jag uppskattar lugn och ro på ett sätt jag aldrig gjort innan. Det är faktiskt sant.

Angelica-frans

Angelica och en nybadad Frans.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>