Julbak

Den lilla sockerbagaren.

I lördags bakade vi pepparkakor och lussekatter. Jag köpte färdig deg på Coop och bakade en glutenfri lussekattsdeg eftersom Fredrik bestämt sig för att sluta äta gluten. Jag ger det en vecka. Han kommer hem lite då och då och säger att han hört om hur dåligt ditten eller datten är och att vi ska sluta äta det. Hur som, glutefria lussekatter blev det. Förra året tänkte jag också att vi skulle julbaka, Frans och jag. Han tyckte det var kul i cirka fem minuter, efter det gick han till TV:n, men inte innan han hade hunnit leka loss med mjölet. Såklart.

I år hade jag därför inte så höga förväntningar men tänkte ändå att jag ville baka så Frans fick testa. Och han tyckte faktiskt att det var jättekul! Eller kanske inte jättekul, men han satt lugnt och stilla och kavlade och lekte med degen i över 45 minuter. Och sedan ytterligare 15 minuter med lussekattsdegen. Det räknar åtminstone jag som succé! Det blev inte så många pepparkakor av hans lilla degklump och om jag ska vara ärlig kastade jag det som han hade lekt runt med när han var klar. Degen var då uppdelad i små klumpar och innehöll alldeles för mycket mjöl. Det är gulligt med barn som bakar men finns det verkligen någon som vill äta bakverk som små barn, och framför allt andras så barn, har bakat med sin egna små händer? Nu är ju Frans mitt eget barn, men jag äter hellre kakor jag bakat om jag ska vara ärlig. Jag hann ju baka två plåtar pepparkakor innan Frans var nöjd så det blev ganska många kakor och de blev JÄTTEGODA!  Bästa degen: Änglamarks pepparkaksdeg, se till att den får ”tina” en stund så blir den enkel att jobba med. Lussekatterna blev inte lika goda. Rätt torra om du frågar mig. Seven eleven har ju supergoda, ska hålla mig till dem tror jag…

Tanken var att vi inklusive Frans skulle få smaka på resultatet av baket men vid middagen vägrade Frans smaka på maten. Det var rökt lax som han inte ätit tidigare men han älskar ju vanlig lax. Han gjorde allt för att slippa äta och när han ändå tillslut stoppade in en bit spottade han ut den på tallriken. Vi hotade tidigt med att om man inte ens smakar på maten så får man ingen efterrätt och ja, det fanns inte så mycket att göra förutom att förklara för Frans att det inte blev någon kaka eller bulle eftersom han vägrat äta maten trots att vi förklarat vad som gällde. Ja, han blev självklart ledsen och det hade varit smidigt för oss att helt enkelt ge honom en kaka men ofta, inte alltid, försöker jag vara konsekvent eftersom jag fattar att det inte gör någonting bättre i längden att komma med tomma hot. Man ska kanske inte hota sina barn över huvud taget men det blir så ibland. Precis som mutor, ibland hör man sig själv säga: ”Om du går hem ordentligt så får du en chokladbit”. Hehe. Inte lätt att vara förälder alltså… Men i lördags när vi var hemma och inte var beroende av ett barn som skötte sig exemplariskt eller som ens var på sitt bästa humör stod vi emot. Frans släppte incidenten rätts snabbt och efter tio minuter var han som vanligt igen.

Frans var påväg att smaka på degen men gjorde det aldrig eftersom jag sa det där om man fick ont i magen om den var ogräddad. Han vet inte vad han missade… Jag gillar ju inte deg men det brukar ju barn göra.

2 reaktioner till “Julbak”

  1. Men förlåt mig Annika nu förstår jag inte. Han stoppade in laxbiten i munnen men spottade ut den. Eg har han väl då försökt smaka på den men tyckte den var så otäck att han inte ville ha den. Om det var kallrökt lax så förstår jag honom. Den är ju inte det minsta lik tex kokt eller stekt lax i konsistensen. Jag har alltid haft svårt med konsistensen på ätbara saker snarare än smaken. Kallrökt lax är en sån sak som jag lärt mig äta som ”mycket vuxen”! :-) Åt men tyckte inte om det innan jag var 30! Jag förstår mycket väl att man kan få panik om barnet inte vill smaka och inte äter ”bra nog”. Men att försöka tvinga ngn till att äta det ena eller andra är ingen väg att gå. Skriver detta eftersom jag själv inte är förälder utan den som man försökt ”tvinga i mat”. Så du behöver inte känna att jag är ”supermamman som kommer med pekpinnar”!

  2. Anne: Hej! Nä, jag vet att rökt lax är en typisk sådan sak som barn inte gillar. Precis som sill. Vi tvingande ju dock inte i honom maten men sa att han måste äta i alla fall lite för att få äta det goda efteråt. Vi försökte muta honom helt klart, men han kunde ju välja att äta eller inte. Han smakade ju delvis genom att halvt stoppa in maten halvt in i munnen men sedan spottade han ut den, åt inte heller potatisen på tallriken som var stekt som en rösti, inga konstigheter. Tror helt enkelt inte att han ville äta. Men oavsett så vill jag inte ge honom godsaker när han inte äter någonting av maten. Jag tycker inte heller att man ska tvinga i barn maten och jag vet också hur jag hatade när det serverades vissa rätter hemma som jag inte gillade under uppväxten. Men att ”belöna” barn med efterrätt när de inte ätit ordentligt eller spottar ut maten på tallriken känns inte rätt för mig även om det är den typen av mat som många barn oftast inte gillar. Jag är inte heller någon supermamma trots att jag är mamma men försöker gå på magkänslan och ta beslut efter hur jag upplever den enskilda situationen. Jag vet många barn som har få eller noll regler när det kommer till måltider, godis osv och varken jag eller Fredrik vill ha det på det sättet så ibland är vi kanske lite hårda men det har lett till att Frans har väldigt bra matvanor och uppförande vid matbordet (överlag ;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>