planerat kejsarsnitt

Hur får man planerat kejsarsnitt?

Det verkar vara många som undrar hur man går tillväga för att få ett planerat kejsarsnitt. Och många verkar tro att det inte går att få. Jag vet inte hur det fungerar i olika delar av Sverige men jag har förstått att det skiljer sig lite från plats till plats och även mycket beroende på barnmorskan i fråga. Men såhär gick det till för mig:

Redan innan jag blev gravid hade jag bestämt mig för att kejsarsnitt var det enda förlossningsalternativet. Varför? Jag var, och är och helt enkelt för rädd för en naturlig förlossning med allt vad det innebär. Det var inte som att det var kejsarsnitt eller abort men ja, ni fattar… jag var säker på att jag skulle få snitt på ett eller annat sätt dagen då det väl blev aktuellt.

På inskrivningen sa jag till min barnmorska att jag ville göra ett planerat snitt. Hon sa väl jaha och okej och att jag skulle behöva prata med en läkare innan för att jag skulle förstå vad det rörde sig om. ”Det brukar dock inte vara några problem” sa hon. Nästa möte med samma barnmorska så pratade vi återigen om snittet. Hon frågade om jag fortfarande ville göra det och jag svarade ja. Hon började då ställa frågor om varför och vi kom väl fram till att jag hade förlossningsfobi. Att jag inte ville vara med om osäkerheten (när kommer bebisen egentligen?) själva processen att pressa ut den ur kroppen och slutligen alla konsekvenser som (ibland) hör till.

Jag har läst om tjejer som känt sig attackerade när de säger att de vill göra kejsarsnitt, det kände jag aldrig med barnmorskan på Mamma Mia. Visst, det märktes att hon inte rekommenderade snittet som förlossning men hon lät det ändå vara upp till mig. Barnmorskan skickade mig till BB Stockholm där jag hade bestämt att jag skulle föda och här fick jag prata med en läkare. Läkaren var betydligt mer hård än den första barnmorskan och ville informera om riskerna framför allt annat. Det var tal om allergier, astma, bristen på närhet då bebisen inte alltid får komma till en på direkten utan måste ”sättas igång” på barnbordet (så att lungorna börjar fungera) ja, massa negativa saker helt enkelt. Hon berättade också om risker för min del. Kejsarsnittet var en stor operation, många hade svårt att röra sig efteråt, otroligt ont, svårt att läka ihop och så vidare. Jag lyssnade artigt. Ingenting hon sa kunde liksom skrämma mig. Fredrik frågade vad det fanns för statistik på bebisar födda med kejsarsnitt som man kunde ta del av men det fanns ingen. Det rörde sig mer om samband. Fredrik fråga även om det var lite som en blindtarmsoperation. ”Nej veeeeerkligen inte!” utbrast hon. Det stämmer säkert till viss del, men det kan ju inte vara helt skilda saker ändå… det är ju bukoperationer båda två, även om kejsarsnitt säkerligen är betydligt värre… vad vet jag.

Jag hade tidigare under graviditeten kollat på informationsfilmen om kejsarsnitt som ligger på Danderyds sjukhus hemsida. Där framställdes operationen inte som någon super big deal. Man kom dit, fick ryggmärgsbedövning (man sövs inte vid ett planerat kejsarsnitt och man blir heller inte sjukskriven efteråt), kateter och sedan gjordes snittet på cirka 40 minuter (och under den tiden plockas bebisen ut och man sys ihop, tror det är typ 10 lager som ska stängas igen efter att man öppnats) Jag påpekade att filmen kändes väldigt positiv och inte alls så skrämmande och läkaren svarade då att filmen var för par som redan bestämt sig… Så, ja riskerna minskar tydligen när man väl tagit beslutet?

Jag lovade att läsa en bok som heter ”Att föda” skriven av en barnmorska på Danderys sjukhus till vårt nästa möte. Jag läste den dock inte. Jag lovade också att plugga på, vilket jag gjorde genom att läsa massor av förlossningsberättelser (mest om planerade kejsarsnitt)

Någon vecka senare ringde en barnmorska från BB Stockholm och frågade om jag var intresserad av ett möte angående förlossning eller om jag bestämt mig för snittet. Jag sa att jag kunde ta mötet men att jag hade bestämt mig. Hon sa då att vi inte behövde ses eftersom jag redan tagit mitt beslut och det var bara onödigt att boka in ytterligare en övertalningssession. (Mitt ord inte hennes) När vi kom tillbaka till BB Stockholm nästa gång och träffade den tidigare läkaren så visste hon ju att det var kejsarsnitt som gällde. Hon försökte en sista gång promota vaginal förlossning när hon hörde att vi bodde fyra våningar upp utan hiss men gav sedan upp och började informera oss om det kommande snittet. Den här gången var det betydligt gladare toner och mer lyckad statistik. 95% var uppe och gick dagen därpå och efter två dagar fick man åka hem. Snittet som kallades bikinisnitt var mellan 12-15 centimeter och gjordes så att det inte syntes när man har underkläder på sig. Snitten gjordes under hela dagen och om man räknades som en okomplicerat fall fick man göra det tidigt på morgonen (jag är tydligen ett ”okomplcerat fall”) för att få rullians på uppvaket. ”Då kanske jag kan göra snittet på dig? Om du inte har någon annan läkare som du hellre vill ha?”, sa läkaren glatt när hon skrev ner saker i min journal.

När vi gick från mötet var det alltså bestämt att jag skulle få göra ett kejsarsnitt och datumet var satt till den 10:e december, med andra ord en vecka innan BF. Jag skulle komma tillbaka efter cirka tre veckor och ha möte med narkosläkaren (det mötet som jag var på igår!) men jag fick ingen tid för snittet som jag trott, jag får ringa in på måndag kväll, dagen innan med andra ord och se nör de har tid för mig. Tidigt blir det i alla fall. Skönt eftersom jag ska fasta från oo.00 kvällen innan.

Trots att jag hade bestämt mig för snittet så förstår jag, och tycker till och med att det är bra att de informerar ordentligt om riskerna. Kejsarsnitt är dyrt för vården och jag tror personligen att det är mycket på grund av det som man helst inte utför dem åt höger och vänster. Om man lika gärna kan tänka sig att föda naturligt så är det ju överlag ett bättre alternativ. En lyckad vaginal förlossning är nog enklare att återhämta sig från än ett snitt och det går ju inte att komma från att kicken och de där ”jag är bäst i världen”-känslorna som kommer på köpet med en naturlig förlossning inte är lika självklart när man tar ut bebisen med hjälp av operation. Men det gör mig inget. Så länge bebisen mår bra och helst jag också så kan jag klara mig utan den fantastiska boosten. Förhoppningsvis kommer jag känna mig stolt och lycklig oavsett. Vi får väl se…

Du kan läsa mer om kejsarsnitt på Mama.se (det var även där jag lånade bilden som ni ser…)

 

20 reaktioner till “Hur får man planerat kejsarsnitt?”

  1. Hej Annika!

    Jag har erfarenhet av en halv vaginal förlossning med supertäta värkar och skit och det var ohyggligt smärtsamt, jag vet inte hur man genomlider en hel förlossning… Sedan har jag erfarenhet av ett akutsnitt med narkos och ett planerat vaket. Jag ska inte berätta några detaljer för dig, för det är onödigt i detta läge, men det där med att man ”är på fötterna” andra dagen (och skickas hem?!?!?!) låter helt främmande i min värld. Jag åkte hem efter fyra övernattningar båda gångerna och hade fortfarande väldigt ont när jag skulle ta mig till bilen för att åka hem. Jag svimmade när jag försökte ta mig ur sängen på dag två – flera gånger, eftersom de envisades med att jag måste röra på mig. Dessutom sprängde det av smärta i snittet. Jag kunde inte ta hand om något av mina barn själv förrän på typ dag fyra, trots att jag inget hellre ville. Jag kunde ju inte ens resa mig upp i sängen själv!

    Att få sitt barn slår såklart allt, men det här med den ”snabba återhämtningen” tycker jag att många överdriver – eller så är jag klen. Tilläggas bör att jag hade en mycket positiv inställning inför båda snitten, så det var inte den som haltade heller. Be om mycket smärtstillande efteråt, det är nog mitt bästa råd. Eller så är du en av de lyckliga som faktiskt hoppar ur sängen två timmer efter snittet och dansar runt i korridorerna med din bebis i famnen – hoppas! :) Hur som helst, lycka till!

  2. Hej Johanna! Det är verkligen ingen fara! Jag tycker det är bättre (och jätteintressant) att höra allt, både bra och dåligt. Har läst massa förlossningsberättelser där det gällde just planerade kejsarsnitt och det verkar helt klart som att vissa har det enklare medan andra har det riktigt jävla tufft. Jag hoppas jag kommer kunna räkna mig till den första gruppen men det får man väl se…

    Mina kompisar som gjort snitt har sagt att det är jobbigt efteråt men hanterbart och att amningen varit det värsta :/
    Du är garanterat inte klen! Känns som det handlar mer om tur än något annat. Jag har haft världens enklaste graviditet men ser mig inte som en extra stark person för det. Eller jo lite ;) Nej, jag skojar bara! Men jag har verkligen förstått att det är slump om man blir stor, liten eller mår kasst eller grymt. Jag har inte levt som en hälsoman någonsin och inte gjort allt det som ska vara sunt för bebisen men jag fick det lätt iaf. Kan alltid tänka tillbaka på det om det vänder efter tisdag :)

    Tack för din kommentar och lycka till:et :)

  3. Allt är nog ändå hanterbart så länge man inte dör, för mig var båda mina ks trauman, men jag är inte säker på att en vaginal förlossning hade varit ett mindre trauma ändå. Jag hade också fina graviditeter på alla sätt, lite ryggont bara, men inga andra jobbiga grejer vad jag minns på rak arm. Jag hade kunnat vara gravid i 18 månader om jag fick slippa ta ut ungen. Alltså ut skulle den ju komma på nåt sätt, men du fattar. Kände mig också väldigt fin i min mage (som nog var normalstor). Första gången jag skulle föda visste jag inte vad jag skulle vänta mig. var positivt inställd. Det gick inte så bra. Andra gången tänkte jag att allt var planerat och under kontroll, och kände mig positiv igen, men det gick skit ändå. Tragikomiskt såhär i efterhand. Skulle jag önskat mig ett till barn hade jag dock gått igenom det en gång till – utan att blinka, trots att jag nästan är fobiskt rädd – det är ändå bara några dagar av ens liv och man får det mest fantastiska någonsin som belöning. Imorgon få du träffa Frans – magin! :)

  4. Kunde inte få in kommentaren korrekt, ber om ursäkt om den hamnar fel och som kommentar till en annan.
    Supertack för väldigt bra beskrivning av ditt planerade snitt. Jag har problem med min barnmorska som inte ens lyssnar på att jag vill ha planerat snitt. Får man fråga vad din barnmorska heter, funderar starkt på att byta. Förstår att du inte vill skriva på bloggen men du får gärna maila mig.
    Catti

  5. Catti: Ingen fara! Kommerntarsfunktionen på bloggen är överlag väldigt konstig. Det står exempelvis att Storstadsbarn.se postat samtliga kommentarer :) Som att jag sitter här och skriver till mig själv och sedan dessutom svarar på mina egna kommentarer ;)
    Jag minns inte vad min BM hette :/… Kerstin tror jag, hon jobbar på Mamma Mia Söder iaf och var jättesnäll. Om du inte är nöjd med din så byt! Hade min motarbetat mig på den här punkten hade jag dragit direkt!

  6. Tack för rådet! Går hos barnmorskorna i gamla stan just nu. Får ringa och fråga mammamia hur man gör för att byta. Man känner sig väldigt utlämnad och hjälplös när de totalt kör över en med kommentarer som – ”nej det kommer inte bli aktuellt med snitt för din del. Det skall nog gå bra skall du se” Skönt att höra att du blev så bra bemött. Skall se om det finns någon Kerstin som tar mig på allvar!!

  7. Catti: Ja, ring och kolla! Tror det är vanligt att man byter BM, inget konstigt, det måste ju kännas bra :) Lycka till! Hon hette Kerstin, är i princip säker.

  8. Tack!
    Verkligen tack!
    Jag är snart 31 år och har ”dragit” mig för att skaffa barn då jag absolut INTE vill föda utan kejsarsnitt…
    så tack för att du har fått upp mitt hopp!

  9. Det verkar var mkt annorlunda I Stockholm än i Malmö. Här är det jättesvårt och har du inte en medicinsk anledning vilket också ska vara en allvarlig sådan så är det en helvetes procedur du ska igenom. Med psykolog samtal, övertalning osv för att få ett snitt. Många upplever det som fruktansvärt och påfrestande under en redan jobbig tid. Skönt att höra att andra ställen i Sverige har kommit lite längre i att respektera kvinnors vilja. Jag är redan sjukt oroad för hur det kommer gå för mig och hur jobbig processen kommer vara för att få till ett snitt.

  10. Sofie: Fy vad hemskt! Jag har också hört att det varierar mycket mellan olika städer/kommuner och till och med sjukhus! Man kan även ha olika tur med olika läkare… Förstår att det är fruktansvärt jobbigt att inte få kejsarsnitt om man vill ha det, jag vet inte vad jag gjort om jag inte hade fått det godkänt. Förmodligen fött naturligt och spytt av nervositet och mått piss i flera veckor innan, hehe… min process var inte speciellt krånglig men som du säger, kanske är det enklare i Sthlm för här är de planerade snitten vanliga. Hoppas verkligen att det ska gå bra för dig! Om mamman inte vill föda är det ju inte såå troligt att förlossningen blir en superhärlig upplevelse. Önskar att alla kunde förstå det! LYCKA TILL!

  11. Jag bor i Västerås, och är gravid i v 24.
    Har sagt att jag vill ha planerat snitt redan vid inskrivningen. Har fått träffa läkare och Klara.
    Jag har varit med om 2 jobbiga förlossningar, hade väldigt mycket problem efter den sista.. Jag har berättat hur rädd jag är, men det verkar inte spela nån roll att de sett mig bryta ihop totalt, det verkar vara helt omöjligt att få planerat snitt här! :(
    Jag är så otroligt rädd för förlossningen, jag vill vara glad och se fram emot bebis men det enda jag tänker på är förlossningen…

  12. Orolig gravid: Fy vad hemskt! Det är ju i dessa situationer som planerade kejsarsnitt verkligen behövs! Jag fattar inte hur de kan tycka att du ska behöva må dåligt och vara rädd vilket i sin tur faktiskt kan göra förlossningen svårare. Så hemskt! Jag vet inte vad jag kan säga förutom att du borde flytta till Stockholm ;) Nej, men kanske du kan prata med fler läkare? Önskar dig lycka till verkligen!! Kram, Annika

  13. Tack snälla för att du skriver om detta!
    I Kalmar där jag bor är det t.o.m förbjudet att begära KS. Av anledningar som jag inte vill skriva om så är det både fysiskt och mentalt omöjligt för mig att föda naturligt. I mitt fall är det flytta eller att vara barnfri resten av mitt liv. Hur kan man tvinga kvinnor till att välja bort barn? Jag skulle uppskatta oerhört mycket om du berättar vilken mottagning som jag ska vända mig till i Sthlm. Jag tänker nämligen skriva in mig där den dagen det blir aktuellt för barn. Tack på förhand!

  14. Sofie: Åh, jag lider verkligen med dig! Jag tycker att det i ditt fall är självklart att få planerat kejsarsnitt beviljat! Jag fick ett jättebra mottagande i Sthlm, okej, de försöker såklart påvisa det positiva med vagnhall förlossning men de var inte alls så hårda som jag trott. Jag kände mig påläst och inget det berättade kom som en nyhet… tycker det är så märkligt att det ska skilja sig från kommun till kommun men har förstått att det är så det är… Tycker du ska flytta till Sthlm, lägenheterna är dyra men det finns massa bra saker (förutom möjligheten till att få välja sitt förlossningssätt… ;)

  15. Hej!

    Superbra inlägg!!
    Men jag har en fundering, jag var hos en läkare idag på mödravårdcentralen och pratade om ett planerat kejsarsnitt, pga att jag har en tarmsjukdom är jag rädd att den ska bli värre om jag föder vaginalt.. Men hon skickade vidare mig till autora-bm. Men det handlar inte om att jag är rädd för förlossningen just utan mest om att jag är rädd för att min sjukdom ska förvärras om jag föder vaginalt.
    Jag HAR verkligen bestämt mig och vill ha ett planerat kejsarsnitt men vad ska jag säga till bm för att få igenom det?

    Så trött på att man inte kan få som man vill (haha), tycker att man själv ska få bestämma hur man vill föda.
    Tacksam för svar!

    Med vänlig hälsning, Rebecca

  16. Rebecca: Hej, jag tror att det är väldigt viktigt att du trycker på att det är pga din tarmsjukdom som du vill göra planerat snitt. Det känns som många läkare tycker att ”äh, hon är bara rädd för att spricka” när de hör en kvinna som vill snittas och tar det därför inte på lika stort allvar. ”Spricka är ju inte så farligt”… Har man en anledning som din, en sjukdom, tycker jag inte att de borde få neka. Är också trött på att man inte kan få vara med och påverka hur ens egen förlossning ska gå till. En förlossning är ju så extremt privat och utelämnande då man inte själv har full kontroll och då måste man få känna sig bekväm och trygg. Jag talar bara för mig själv men jag hade verkligen mått dåligt under hela graviditeten om jag skulle föda vaginalt. Hur förberedd jag än hade varit med bb-väska och andning osv…
    Hoppas verkligen att det löser sig för dig! :)

  17. Jag är 35 år och har aldrig sett det som aktuellt att bli gravid på grund av förlossningsrädsla. Jag har dock övervägt att adoptera barn. Sen bestämde jag mig för, innan jag blev planerat gravid i våras, att det är min rättighet som feminist och skattebetalare att få ett planerat kejsarsnitt. Det är inte rimligt att man ska behöva avstå från att skaffa barn på grund av (många gånger befogad) förlossningsrädsla i världens mest jämställda land på 2000-talet.

    Redan vid inskrivningen berättade jag för min barnmorska att planerat kejsarsnitt var det enda alternativet för mig. Hon ”lilla-gummade” mig och förklarade att det borde jag ha tänkt på lite tidigare för det är inte aktuellt när man är fullt frisk och förlossningsskräck kan vi tala till rätta i ett senare skede av graviditeten om den kvarstår. Jag kände mig helt uppgiven och började naturligtvis gråta. Barnmorskan lovade dock att skicka en remiss till en specialistläkare längre fram i graviditeten när jag förhoppningsvis skulle ha ”sansat” mig. Tyvärr verkar det här vara gängse sätt som barnmorskor bemött förlossningsrädda kvinnor på i min omgivning (Dalarna).

    Någon remiss hade jag inte fått när jag närmade mig vecka 20 så jag gick över huvudet på barnmorskan och bokade samtalet själv. Med det bemötande jag fick på inskrivningssamtalet ansåg jag det inte lönt att diskutera vidare med henne eftersom hon ändå inte var i beslutsfattande position.

    Väl informerad av kvinnor i min omgivning som inte beviljats kejsarsnitt var jag minst sagt laddad inför mötet med specialistläkaren och inställd på att få ett nej. Jag uttryckte mig därför i termer av ”den kvinnohatande förlossningsvården” och ”om jag inte får ett snitt beviljat vill jag veta hur jag bäst tar livet av mig så ni har en chans att rädda ungen för vi kommer inte komma levande ur det här båda två annars”. Jag blev direkt beviljad ett snitt, specialistläkaren tog mig på allvar och beklagade att jag inte blivit hörsammad tidigare under graviditeten. Självklart gjorde hon också journalanteckningar som underbyggde den bedömningen. Min ångest och oro för hur barnet ska komma ut släppte samma dag som jag fick datumet för snittet.

    Men historien slutar inte där. När jag träffade min barnmorska för en rutinkontroll i förrgår blev jag minst sagt överraskad – hon har läst journalen (vilket hon naturligtvis ska göra) och funderar nu på hur jag ska kunna ta hand om mitt eget barn med ”den inställningen” (förlossningsrädslan får jag anta). Nu hotar hon med att anmäla detta till socialen då hon har anmälningsplikt om hon misstänker att barn kommer att fara illa. Jag fick rådet av mina väninnor redan efter inskrivningssamtalet att byta barnmorska men tänkte att jag inte ville krångla, man behöver ju inte gilla den som mäter magen och tar ett blodprov anser jag. Nu ångrar jag mig då jag känner att jag är i akut behov av en professionell barnmorska som eventuellt kan intyga inför sociala myndigheter att min förlossningsrädsla inte påverkar min förmåga/vilja att ta hand om mitt barn.

    Jag kommer givetvis begära en ny barnmorska till nästa kontroll och jag råder ALLA som inte känner sig tagna på allvar att omedelbart byta barnmorska.

    Nedan följer ett citat som kan vara bra att ”dryga sig med” om man stöter på den sortens barnmorska som jag träffat. Ur Rapport 2011:09, Indikation för kejsarsnitt på moderns önskan, s. 10 (min understrykning):

    ”Om kvinnan står fast vid sin önskan även efter det att hon (1) fått och förstått information om kort- och långsiktiga konsekvenser av olika förlossningssätt för såväl henne själv som för fostret/barnet liksom för eventuella framtida graviditeter och (2) blivit erbjuden/fått stödsamtal/annan typ av insatser kan det finnas skäl att tillmötesgå hennes önskan om kejsarsnitt. Grundläggande är att det finns tillräckligt med tid för att kvinnan ska få möjlighet att ta till sig och begrunda information om de olika förlossningssätten och vad detta kan få för konsekvenser på såväl kort som lång sikt för henne själv, det väntade barnet och eventuella framtida barn. Vidare behövs tid om kvinnan ska få möjlighet att få stödjande samtal och eventuella andra insatser. Avsikten med dessa är att stärka henne så att hon får möjlighet att samtala om och bearbeta sådant som hindrar henne från att se vaginal förlossning som ett möjligt alternativ. Omfattningen av insatserna kan i vissa fall begränsas av att graviditeten är långt gången när önskemålet framförs. Därför är det viktigt att barnmorskor inom mödravården redan tidigt i graviditeten frågar varje kvinna hur hon ser på förlossningen, så att de som behöver särskilt stöd kan remitteras till samtalsmottagning för förlossningsrädda kvinnor och par.”

    Lycka till alla som vill ha planerat snitt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>