franssover

Hos BVC

Natten gick så mycket bättre än jag trott. När Frans legat och sugit på Fredriks finger ett bra tag ammade jag och därefter slocknade han tvärs över min mage. Han sov så i över fyra timmar (rekord!) och vi vaknade strax innan 06.00 imorse. Då var mina bröst alldeles hårda och min första tanke var mjölkstockning. Men det blev bättre så fort Frans fått frukost. Mjökstockning verkar sjukt jobbigt och jag hoppas jag ska slippa det. Men det verkar vanligt så det är kanske bara en tidsfråga.

Nu har vi varit hos BVC. Vikt: 5 200 g och längd: 58 cm. Kurvan går med andra ord spikrakt uppåt och nu ligger plötsligt min lilla bebis över medel. Vår sköterska Barbro, som för övrigt är världens snällaste sa att det inte var konstigt att han haft ont i magen när han växt så mycket på så kort tid. Jag tänker att han kanske har växtvärk överlag. Jag hade alltid ont i tårna när jag växte och mamma brukade bota det genom att ta på mig ett par randiga strumpor och stoppa bomull mellan tårna. Snacka om placeboeffekt! Hon måste känt sig väldigt nöjd när jag klagade på växtvärk och bad om de randiga strumporna och att hon skulle stoppa bomullstussar mellan tårna, hehe… Nu trodde dock Barbro att kurvan skulle plana ut och jag hoppas hon har rätt. Vill inte att Frans ska bli känd som ”jättebebisen”. Haha.

Jag fick även fylla i ett papper där jag skulle kryssa i olika alternativ för att tala om hur jag mådde. Exempel: ”Jag har sett fram emot saker och känt glädje som jag brukar” och fyra alternativ från ”Nej, inte alls” till ”Ja, precis som innan”. Typ. Minns inte exakta ordföljden. Men jag svarade ärligt och sanningen är ju att jag inte mått dåligt sedan Frans kom. Visst, det var obekvämt att amma ibörjan när brösten var svullna och ibland får jag en konstig känsla av obehag i kroppen just under amningen, svårt att beskriva men det är en stressande känsla eller kanske ångestaktigt. Osäker, men det kommer och försvinner på mindre än en halv minut. Sen var det frågor om jag gråtit mycket vilket jag inte har. Inte en enda gång varken på grund av hormoner eller stress. Hormoner har jag över huvudtaget inte känt av sedan förlossningen. Jag kanske inte har några. Under graviditeten hade jag några dagar då jag kände mig nedstämt och allmänt irriterad men jag har inte känt så efter att Frans föddes. Barbro tyckte att vi verkade väldigt trygga och lugna som föräldrar och att vi verkade hjälpas åt mycket och jag suger såklart åt mig av det berömmet. Jag känner mig faktiskt väldigt lugn och vet att Fredrik alltid skulle åka direkt från jobbet om jag ringde och behövde hjälp med något, oavsett om det var stort eller litet. Skönast är dock när vi båda är hemma, utan tvekan.

Nu sitter jag dock här ensam och kollar på Nyhetsmorgon och äter frukost. Precis som förr i tiden (Förutom att Frans ligger bredvid och sover. Lite tjockare och lite längre än många andra)

 

4 reaktioner till “Hos BVC”

  1. alltså åh vad gulligt med de randiga strumporna och bomullen!
    skönt att natten blev bra och att lille (store hehe) Frans växer och lägger på sig! börjar tro att jag kommer få en jättebebis här hemma också, men så länge han mår bra och kläderna passar så :)

  2. Gulle långa Frans! Jag är inte det minsta förvånad – visste att ni skulle vara mönsterföräldrar :)

    Massa kramar!

  3. Stella: Haha, verkligen, jag gick på det i flera år :) Ja, det är ju ingen risk för allvarlig fetma. Inte än i alla fall ;) Jag gilla tjocka bebisar det är mer separationsångesten av Frans som nyfödd…

  4. Maria: Haha, ja det förstås, no big suprise ;) Vill ses snart och höra hur underbart ni hade det i Mexico :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>