Hemma (sedan några dagar tillbaka…)

angelicalagergren_annikanormanAngelica och jag på Brooklyn Bridge.

Vet inte var tiden har tagit vägen. Jag kom hem i måndags någon gång runt 14.00, åt sen lunch på flygbussen i form av supergoda chips, gjorda på linser med någon stark krydda på. Lämnade sakerna hemma och drog sedan iväg till förskolan för att hämta FRANS! Han blev såå glad när jag kom in på förskolan. Han blir i och för sig alltid glad när jag kommer, ropar ”Mammmmaaaa” och springer fram och kramar mig. Det blir alltid en snabb kram för sen vill han genast visa något, eller peka på någon och berätta det ena eller det andra.

Nu har jag kommit in i vardagen, är fortfarande lite jetlaggad och trött på eftermiddagen och morgonen men annars känner jag mig rätt normal. Eller så normal som jag brukar känna mig, haha.

Veckan har varit lugn rent jobbmässigt, jag ska styla ett omslag för Vecko Revyn nästa vecka men utöver det är inga andra jobb inplanerade… Den här veckan är det pressvecka vilket betyder att de olika presskontoren visar upp sina nya kollektioner. Så tisdag, onsdag och även imorgon består av att springa runt på olika kontor och spana på kläder, accessoarer och massa annat.

Nu sitter jag här i soffan, ensam efter midnatt och bloggar. Planen var att gå upp och frilägga bilder till mitt nästa Loppi-plock men två saker har satt käppar i hjulet:

1. Jag kom inte ihåg Fredriks lösenord till datorn (det är han som har Photoshop…)

2. Jag laddade ner en testversion av Photoshop till min dator men kom sedan inte ihåg hur jag skulle frilägga bilderna! BUHU!

Hade kunnat googla men jag orkar faktiskt inte… jag måste verkligen sova för imorgon ska jag upp tidigt (och frilägga bilder…)

Anledningen till att jag inte kunde somna från början var att jag började läsa kommentarerna i ett blogginlägg som Angelica skrivit angående att hon (och jag och Jessica för övrigt…) åkt på semester till New York och att våra män då INTE tog semester och var hemma med barnen. Ska inte börja skriva om det nu, MEN fan vad trött jag blir. Trött på folk som känner behovet av att påpeka hur fel det är, hur det bryts mot regler, hur man ska ta hand om sina barn istället för att ta selfies och jaga likes och värst av allt och se kommentaren jag verkligen avskyr: ”varför skaffar du barn om du ändå inte vill umgås med dem?”. Får panik på den. Man måste kunna skaffa barn utan att helt viga sitt liv åt dem om att ”viga sitt liv” innebär att:

1. Aldrig tillgodose sina egna behov och aldrig få sätta sig själv i första hand.

2. Aldrig få lämna dem i tryggt förvar med pappa, mamma, mormor, morfar, barnvakt, förskola medan man själv göra något annat på annan ort.

Ah, det blev en lång parantes. Men viktig. Nu måste jag verkligen sova!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>