Kejsarsnitt

Förlossningsberättelse: Planerat kejsarsnitt

Det har dröjt ett tag men jag hoppas det är lugnt. Har velat skriva ner allting fort för att inte glömma bort detaljer vilket jag snabbt insåg redan var för sent. Mitt minne är sannerligen inte bra. Men här kommer den, min förlossningsberättelse.

Kvällen innan snittet, med andra ord för exakt en vecka sedan idag duschade jag med en specialtvål som jag köpt på Apoteket, Descutan. Kittet bestod av fyra svampar och fyra små förpackningar med shampoo. Man skulle tvätta sig både kvällen före och samma morgon som kejsarsnittet. Svamparna blötte man upp och skrubbade kroppen med och shampoot, ja det använde man inte helt otippat i håret. Det luktade inte alls lika äckligt som jag trott, hade förberett mig på alcolösning typ. Efter duschen fick man inte smörja in sig (hatar det) och sängkläderna skulle vara rena. Allt för att minska risken för infektion under kejsarsnittet.

På måndagkvällen ringde jag till BB Stockholm och berätta att jag skulle göra ett kejsarsnitt morgonen därpå, hade ju inte fått min tid än men nu när jag ringde sa de att jag var välkommen klockan 7.30. Det var en kvinna innan mig så de trodde att mitt snitt skulle läggas runt 9.00-9.30-tiden. Kändes skönt att det blev såpass tidigt eftersom jag skulle fasta från klockan 00.00 natten innan. Käkade en sen middag: laxsallad och åt en fruktsallad innan jag gick och lade mig. Undrade om jag skulle lyckas sova under natten eller om jag skulle vara nervös och fundera över allt som kunde gå fel men det gick bra och jag sova hela natten med en kisspaus.

planerat kejsarsnitt 6

I väntrummet innan ombytet. Jag tycker inte riktigt att det ser ut som jag är inne på sista graviditetsdagen men det var jag.

På tisdag morgon gick jag upp 06.00, duschade och tog på mig gravidjeansen (använder dem fortfarande, de är så sköna! Och sitter inte åt över ärret) Fredrik bar ner alla väskor. En till mig, en till honom, datorväska, babynest och bilbarnstol. Hade förbokat en taxi som plockade upp oss och körde oss till Danderyds sjukhus. Gick upp till BB Stockholm där vi fick skriva in oss och sätta oss i väntrummet. Jag kände mig lite smånervös men mer på sättet som man blir när man går upp tidigt för att åka utomlands. Lite trött och förväntansfull.

planerat kejsarsnitt 4

Fredrik <3

En barnmorska kom och berätta att det var en kvinna innan och att vi snart skulle få byta om. Vi blev även tillfrågade vad vi ville ha för lunch och fick välja mellan tre rätter. Jag valde någon thairätt (som jag dock inte åt eftersom jag mådde illa av bedövningen) Vi fick byta om i ett litet rum och jag fick en sjukhusklänning som man kunde knäppa upp i ryggen, en morgonrock och långa strumpor. Vet inte vad de skulle fylla för funktion för de var så lösa och åkte typ bara ner men jag sa inte emot. Alla våra personliga tillhörigheter fick vi lägga i ett skåp bakom receptionen. När jag bytt om satte vi oss i ett annat väntrum. Här fanns det TV och jag kollade på Nyhetsmorgon medan Fredrik åt frukosten som serverades. Jag kände mig supertrött och somnade typ i soffan. Strax efter 9.00 kom en sköterska och sa att nu var det dags. Vi fick ta en bebissäng i plast, ni vet en såndär på hjul och en säng som var till mig och rulla iväg den mot hissarna som tog oss till rätt avdelning. Det låg två andra kvinnor där och vänta, vet dock inte om de skulle göra snitt. Receptionisten frågade oss om bebisens kön, vad han skulle heta och så vidare medan vi väntade och jag fick ett snyggt hårnät och tossor till fötterna medan Fredrik fick någon astronautliknande dräkt och ett hårnät för att skydda (det icke existerande) håret. Slutligen fick vi gå in i operationssalen. Det var ganska många därinne. Säkert sju personer. Fredrik fråga om han fick fota och det fick han men sköterskorna och läkarna ville inte vara med på bild. Jag fick lägga mig på en säng mitt i operationsrummet. Personalen var supertrevlig och berättade hela tiden exakt vad de gjorde och gjorde allt för att jag skulle må bra.

Jag fick en kanyl i handen med dropp. De varnade för att mitt blodtryck kunde gå ner och att jag skulle säga till om jag blev yr. Det blev jag. Värdet skulle helst inte ligga under 60/100 men ibland var det nere på 49 och jag kände mig lite illamående. Sköterskan sprutade då in glykos som gjorde att blodsockret stabiliserades. De lade en lokalbedövning på ryggen och efter det satte de ryggmärgsbedövningen. Jag fick krypa ihop på sängen och skjuta ut ryggraden så att det skulle bli enklare att pricka rätt. De fick göra om det några gånger men det kändes inte mycket. När bedövningen väl var satt började det dock pirra i mina ben och de började domna av. Bedövningen tog supersnabbt och de satte in en kateter. Jag kände ingenting men såg hur de lyfte på mina ben. Konstigt ändå. De drog med is över magen men jag kände inte att det var kallt förrän de tog upp den på bröstet. De pratade hela tiden med mig, påpeka att jag inte verkade nervös, frågade om jag hade syskon och så vidare. När jag tittade på klockan var den 10.03. Barnmorskan sa att de skulle ropa ut tiden när bebisen föddes. De ”varnade” även för att det kunde dra och prassla i skynket som skiljde mitt ansikte och magen och att det kunde upplevas som mer våldsamt än det var. Så började de skära, jag kände att något hände i magen men inte vad och absolut ingen smärta. Plötsligt hörde jag en bebis som grät och det här var innan de tog upp honom. Jag tänkte ”Herregud, nu kommer han snart!” Sen hörde jag hur en bebis (samma som innan såklart) skrek. Han var ute!

planerat kejsarsnitt 1

Några minuter efter att Frans kom. 3 av 2 är glada i alla fall…

Barnmorskan ropade ut: 10:10 som tid för födseln och jag som alltid varit lite av en jämna-siffror-nörd tyckte det var helt fantastiskt att han fötts just den tiden… Frans lades på mitt bröst. Han var kletig och luktade järn. Han skrek och viftade med fingrarna, jag knep ihop munnen för att inte få in de kletiga fingrarna där. Jag kände mig helt matt i händerna på grund av bedövningen och kunde inte riktigt ta tag i honom utan fick nöja mig med att klappa försiktigt på honom. Frans låg på mitt bröst medan de sydde ihop mig. Jag tror det tog ungefär 20-30 minuter. Därefter tog de med honom och Fredrik för att kolla hans syresättning i blodet. Andningen var inte helt som den skulle vilket de sagt var vanligt vid kejsarsnitt. Jag rullades ut på uppvaket. Kände mig så trött och ganska illamående efter bedövningen. Var dock så lycklig över att allt gått bra. Fick ligga i sängen i en korridor med andra nyförlösta snitt-mammor i cirka en halvtimma innan Fredrik och Frans kom. Det kom hela tiden olika sköterskor och kollade mitt blodtryck. Så fort jag fick Frans till mig ville de att jag skulle testa att amma vilket jag gjorde och ja, det gick nog bra. Efter en stund på uppvaket rullades jag iväg och fick åka upp till patienthotellet där vi skulle sova i två nätter. Rummet var fint med två sängar med justerbara ryggar och ett badrum. Enkelt men egentligen allt man behöver. Väl på rummet vägde de Frans och testade honom för gulsot. Han vägde 3521 och var 51 cm lång, betydligt större än jag trott med tanke på hur liten jag var. Jag mådde som sagt lite illa efter bedövningen så jag orkade inte äta någon riktig lunch, fick dock jättefina mackor och en bubblig men alldeles för svag äppeldryck. Och så den där flaggan som alla brukar prata om. Resten av tiden på patienthotellet tillbringade vi i princip på rummet. Ammade och myste med världens gulligaste Frans. Hade planer på att se massa filmer men det blev bara en: ”Despicle me 2″.

planerat kejsarsnitt 2

Jag & Frans (några timmar ung)

Frans

Lill-Frans <3

Jag upplevde inte någon extrem smärta efter operationen. Fick två omgångar bedövning via dropp och därefter i tablettform två eller om det var tre gånger per dygn. Jag hade ju hört att 95% var uppe och gick dagen efter snittet men jag kände att jag mådde tillräckligt bra för att tesata samma dag. Det var verkligen ingen fara, trodde jag skulle bli yr efter att ha legat ner så länge men jag tog det lugnt och det gick fint. Kunde gå på toaletten och ta en tur ut i köket och hämta saft. De tog ut katetern och ville att jag skulle kissa så snart som möjligt. Första gången jag testa gick det inte, men andra gången var det i princip som vanligt. Jag gick runt i sjukhuskläderna hela första dagen men andra dagen duschade jag och bytte om till mina egna mysbyxor och en t-shirt. Skönt. Sjukhusets fula men rätt sköna nättrosor hade jag dock ända till jag åkte hem, då tog jag på mig de kläderna jag kom i, kändes inte värdigt att åka hem i mjukisar, haha, jag är kanske lite knäpp. Nättrosorna var dock grymma eftersom jag behövde bindor på grund av avslaget och sjukhusets varianter var i storleken större, nu har jag vanliga normalbindor, betydligt bekvämare även om jag överlag inte gillar bindor. Avslaget var för övrigt inte alls lika rikligt som jag trott, men tydligen blir det ofta mindre efter ett snitt.

planerat kejsarsnitt 3

På premiärpromenad till köket.

Slutligen vill jag säga att jag mår, och har mått, otroligt bra efter kejsarsnittet. Jag hade nog ställt in mig på att det skulle gå bra men inte alls såhär smidigt. Det tuffaste var nog amningen i torsdags då brösten svullnade upp så sjukt mycket. Det va så jävla obekvämt och ja, rätt smärtsamt. Men smärtan efter ingreppet var verkligen inte så stark som jag tänkt mig. Idag, snart en vecka senare är jag fortfarande öm men det känns mer som någon slagit mig hårt i sidorna av magen och att jag har blåmärken där på grund av det. Lite mer den känslan. Jag har lyckligtvis sluppit så kallad baby blues, depression och nedstämdhet. Kanske det kommer senare men jag har väldigt svårt att tro det för just nu känns det så bra… Jag kan inte säga att jag är helt lyrisk över allt som har med det nya mammalivet (all amning, typ varannan timma, brösten som fortfarande känns för stora för min smak och att inte kunna sova hela nätterna utan att behöva vakna för att agera mjölkko) att göra men när det gäller Frans är jag totalt nerkärad! Det finns inget sötare eller finare än honom och även om jag är säker på att moderskänslorna kommer öka med tiden så känner jag redan nu att han är det bästa som finns. Jag kan inte som vissa nyblivna mammor säger, säga att jag inte vet vad jag gjorde innan jag blev mamma (sådana citat tycker jag är deppiga, skulle man inte ha ett liv för att man inte var mamma? Tragiskt). Jag vet exakt vad jag gjorde innan Frans föddes och älskade det livet. Också. Att kunna göra vad jag ville, inte behöva avbryta ett kort blogginlägg tjugo gånger för att mata, byta blöjor och ta upp en ledsen bebis. Livet börjar enligt mig inte först nu bara för att jag fått barn, det har bara blivit annorlunda. Väldigt annorlunda. Till det bättre på många sätt, till det jobbigare på andra. Men jag vet med 100 % säkerhet att jag aldrig vill vara utan lill-Frans. Han är helt ljuvlig. Vill bara pussa hans runda kinder och hans megamjuka hår hela tiden.

Och ja, jag skulle absolut rekommendera kejsarsnitt och ja, om det blir fler barn i framtiden finns inget annat alternativ (återigen), är mer för det nu än vad jag var tidigare då det ändå var lite av en chansning…

planerat kejsarsnitt 5

När jag reste mig ur sängen dagen efter råkade jag fastna och slita ut kanylen ur handen. Det blödde rätt så mycket faktiskt.

 

6 reaktioner till “Förlossningsberättelse: Planerat kejsarsnitt”

  1. Härlig läsning :)
    Jag hamnade på din blogg av en slump när jag sökte på planerade snitt.

    Jag kommer också göra ett snitt, då i mars.
    Superspännande och supernervöst, men de kändes bra att läsa din text fick mig lite lugnare då du tyckte det var bra med snitt :)

    Lycka till med din sötnos!

  2. Jätteroligt att läsa din detaljerade upplevelse! Har ett planerat snitt i början av april, och det fanns många bra saker i din text som jag ska ha i åtanke. Tack :)

  3. Kristin: Vad bra! :) Hoppades att det skulle vara till hjälp, googlade själv massa planerade snitt-berättelser innan det var min tur, man vill ju veta allt och vara så förberedd som möjligt. Lycka till :)

  4. Läst denna förr men idag fick jag mitt planerade snitt godkänt och var tvungen att läsa om med nya ögon. Fy vad nervös jag är fastän jag ville ha det så här. Har sån kräkfobi och är rädd för det främst, vilken tönt man är.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>