En sak som jag får panik på

  
Imorse smsade Angelica och fråga vad jag ”nästan får psykbryt av”. Skrev något i stil med att när jag är sjukt stressad och Frans är på uselt humör och motarbetar allt han kan, typ. Men en sak jag verkligen får bryt på är när man försöker fylla i Esta-ansökan för hela familjen och det tar en miljon år pga att ansökan försvinner precis när man ska betala eftersom det tagit för lång tid eftersom det tar en timma att fylla i. Hade inte för mig att det tig sådan tid? Sen fick jag fylla i ansökan flera gånger av olika anledningar och det tar såå lång tid. Suck. Knäckande verkligen, men det är löst nu i alla fall! 

Är för övrigt lite trött idag, sista gästerna lämnade 03.30 imorse och det resulterade såklart i ganska lite sömn inatt, klagar dock inte för det var såå trevligt!

   
    
 Igår bjöd jag på chark, ost, halloumisallad med massa grejer i och slutligen marängswiss med Salted caramel-glass. Mums, om jag får säga det själv…

En reaktion till “En sak som jag får panik på”

  1. Ja det är ju fördelen men en halv-amerikansk unge, är bara jag som behöver esta! Tack för påminnelsen, vi åker nästa v!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>