20140528-181355-65635200.jpg

Det här med sovrutiner

Det som varit ”tuffast” med att bli förälder? Att Frans inte somnat när man velat (och han själv velat) Nu sover han nästan bra varje natt men de första tre månaderna, speciellt från en månad var det ju inte riktigt så. Han sov okej men inte så att man kunde sova ens tre timmar på raken. Något jag tänkt på är hur fort man glömmer hur det var. Jag kan gömma att man sov ”oroligt” i början, vaknade och trodde man låg på Frans lilla arm eller om han sov på en så vaknade man hela tiden för att liksom kontrollera att man låg still så han inte skulle glida av. Nu har jag bestämt mig för att börja natta Frans ordentligt varje kväll. Han har ju haft problem att somna ganska länge nu. Min kompis Jennie sa dock att bebisarna ”måste” skrika på kvällen innan det är dags att sova. Det är intrycken från dagen som måste ”ut”. De mår tydligen bra av det och det är ju en tröst såklart. Men jag vill ändå att Frans ska ha riktiga rutiner och somna i sin säng (ja, just nu är det ju vår säng hans sover i eftersom hans står på vinden. Allt på grund av lägenhetsvisningar osv.) Så nu ska jag lägga mig med honom i sängen mellan 21-21.30 beroende på när tröttheten kommer (då gnuggar han sig i ögonen och borrar i huvudet mot en, så supermysigt och sött, haha) och krama och småviska till honom tills han tröttnar på mitt tjat och knoppar in. Han gillar att hålla i någonting när han ska somna, ett finger, en hand, runt mina armar eller i en liten handduk om det är vad som erbjuds. Han gillar också när man luktar på hans huvud (och det gör jag med!!) och stryker honom med fingret mellan ögonbrynen. Då går typ ögonen i kors av trötthet. Haha. Brukar även säga: ”Schh, schh, schh” i en liten ramsa och jag tror han känner igen den och blir lugn av den. Brukar alltid prata lågt och lugnt även när han får ett utbrott och börjar skrika eller gråta och kränga runt sin lilla kropp i ett försök att inte somna. Jag vill aldrig höja rösten och visa att jag blir stressad eller irriterad eftersom det garanterat inte kommer lugna honom. Ja, det här med sömn alltså. Inget jag någonsin reflekterat över innan jag fick barn. Är dock otroligt tacksam över att vi haft så få tuffa nätter. Egentligen bara en natt då det var kanske två timmars sömn. Annars har det varit små perioder av skrik, gråt och pysventiler under en natt så man har hunnit återhämta sig under små välbehövliga powernaps. Sen tror ju jag att jag är en sådan person som kan sova lite utan att må speciellt dåligt av det. Fredrik är lite känsligare men det går rätt bra ändå. Ibörjan när Fredrik och jag träffades sa han en gång: ”Jag blir helt sjuk om jag inte sover men sen jag träffade dig sover jag mycket mindre och mår ändå bra på dagarna och det måste ju betyda något”. Det är väl så med Frans också antagligen.

Det som är ”charmen” med att ha egna barn är ju att man plötsligt har så otroligt mycket mer tålamod och energi. Jag var säker på att jag skulle tappa det på fem minuter om Frans skrek och låta Fredrik ta hela bördan, men konstigt nog orkar jag med det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>