middag

Dan före dan

Igår åt vi sista middagen som dinkies (double income no kids) på Mäster Anders, vem vet när man äter en lugn middag ute nästa gång… Åt Moules frites, så himla gott.

Ringde precis BB Stockholm och klockan 7.30 ska vi vara där imorgon. Det är tydligen en tjej innan mig så runt 9.30 ska det vara min tur. Vi kommer få byta om till operationskläder, jag får värktabletter, kateter (trodde inte jag skulle ha en sådan innan ålderdomshemmet) och slutligen ryggmärgsbedövning. Ska komma ihåg att väga mig också. Vet ju inte hur mycket jag gått upp under graviditeten och det hade vart lite kul att veta. Skulle gissa på 8-9 kilo kanske?

För övrigt så kan jag inte fatta att det här är sista dagen som jag inte har barn idag. Det känns så himla märkligt. Att vi ska åka in imorgon och efter två (förhoppningsvis) intensiva dagar få lämna sjukhuset med en lite bebis känns helt overkligt. Pratade med min kompis Lisa som gjorde kejsarsnitt för ungefär ett och ett halvt år sedan och passade att fråga om de sista detaljerna. Nu känns det nästa lite mer verkligt. Jag är beredd på smärtan efter operationen men jag är inte direkt rädd för den. Jag är verkligen inte sugen på det så kallade avslaget (avslag = det som kommer från såret efter modekakan. Blod med mera. Det borde hålla på mellan 4-10 veckor. Jag hoppas innerligt på 4 och under den här tiden är det binda och i värsta fall blöja som gäller. Typiskt sånt som nyblivna mammor inte pratar om när de glatt visar upp sin nyfödda bebis och pratar om mäktiga urkrafter i samband med krystningarna…) Jag är absolut orolig för amningen och hoppas verkligen att den kommer gå smidigt och gärna ganska smärtfritt. Och sen är jag såklart supernyfiken på hur Frans kommer se ut.

Lovar att lägga upp en bild på honom när han är ute och nytvättad. Och jag piggnat till en lite. Även om jag kommer vara relativt utvilad så blir jag säkerligen groggy av bedövningen. Har aldrig fått bedövning innan så vet inte hur jag kommer reagera på den. Så länge jag inte känner när de skär upp magen så kommer jag dock vara mer än nöjd.

Min sista dag som icke-mamma har jag tillbringat i soffan framför Desperate housewives och framför spisen där jag lagat julgodis eftersom jag tänker att jag kanske inte kommer hinna sen. Gjorde två sorter. En står i kylen och den andra ligger i soptunnan. Så kan det gå. Hatar glykos, det är allt jag säger.

annikanorman

Blir nog inte större än såhär…

4 reaktioner till “Dan före dan”

  1. Åh massa lycka till imorgon åt er alla tre! Väntar med spänning. Läst din blogg sen någon månad tillbaka och nu är det ju spännande! Undrar om det kanske är Katrin Z som är innan dig? Hon ska snittas på BB Sthlm imorgon också. Tillfälle att knyta nya kontakter? ;) Ska sluta ordbajsa och återgå till tredje-året-på-gymnasiet-innan-jul-panik-plugget.

    Återigen, lycka till imorgon. Hejar på er!

  2. Just det, ville säga det också! Amningen gick superbra för mig! Körde med silikonskydd i början och slutade med den stegvis – hjälpte asmycket mot sår och smärta (sår fick jag inga alls och ont gjorde det knappt)! Hade en grym Weledakräm också som bröstvårtorna knarkade. Amningen var en av mina favvogrejer som spädbarnsmamma. :)

  3. Hej Amanda! Katrin var efter oss. Låg bredvid dem på uppvakt (i en korridor med hopfällbara väggar mellan sängarna) och hörde dem prata, det var dock Fredrik som kände igen dem, jag var lite groggy. Deras son hade fötts 11.11 (Frans föddes 10.10) och Katrin tyckte Bingo skulle stänga av sin mobiltelefon som tydligen ringt under snittet. ”Inte flygplansläge. Den ska vara av!” sa hon. Haha.

  4. Johanna: Amningen verkar fungera bra för mig också. Än så länge :) vet inte om det kan bli svårare när mjölken kommer på riktigt? Har oroat mig inför amningen men det gör inte ont än i alla fall, har bröstvårteskydd (trevligt ord) men har inte använt dem och ha en kräm som ska vara bra om det behövs senare.

    Ja, jag förstår nu att oavsett hur jobbigt det är med förlossning, vaginal eller KS så är det värt det när man har sitt barn. (Sen vill man läs:jag, alltid komma lätt undan om det är möjligt ;) men KS behöver såklart inte vara den enklaste vägen ut. Det har gått extremt smidigt för mig nu men jag hade ju lätt gjort om det med en betydligt större smärtdel (och allt annat negativt också) om jag visste exakt vem som väntade :) Har tänkt att det är svårare att må bra efter om förlossningen inte går som planerat men som du säger, det kan ju bli tufft även om man varit förberedd och positivt inställd till ex snitt. Men skönt att du mådde bra tillslut och har dina fina barn :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>