Cravings post graviditet

Vad jag var sugen på under min graviditet verkligen i gick i perioder. Ibörjan var det mycket frukt och bär. Jordgubbar, kiwi, blåbär, banan, vattenmelon och så vidare (mådde dock illa av turkisk yoghurt och färsk spenat) Åt även sjukt många smörgåsrån med smör på och Sagolika blåbärssoppa, mycket för att hålla eventuellt illamående borta men också för att det var så himla gott. Sen blev jag sugen på husmanskost (köttbullar, fisk med potatis osv) och sedan kom kolhydratsfasen som varade ända fram till slutet: pasta, vitt bröd, pannkakor, våfflor… Tycker att jag bevisat att man inte blir fet av vitt bröd för så mycket som jag ätit under den senare delen av graviditeten… fick ju visserligen några extra kilo över magen men är ganska säker på att det berodde på annat än snabba kolhydrater.

marabou-schweizernot

Min ”all time favourite!”

Så föddes Frans och jag trodde att allt vad cravings hette skulle försvinna spårlöst liksom min moderkaka som jag aldrig fick se röken av. Jag trodde även att det jag inte varit sugen på under graviditeten var det första jag skulle vilja ha efter förlossningen. Det var visserligen bara kaffe som jag inte hade druckit på ungefär fem månader var totalt osugen! Men kaffesuget kom tillbaka väldigt långt senare, mer än en månad efter att Frans fötts. Nu är jag dock mycket mer sugen än innan jag blev gravid och hade vi bara haft pods hemma hade jag utan problem druckit fyra eller fem koppar om dagen. Nu har vi tyvärr bara snabbkaffe vilket minskar antalet koppar med ungefär 99%. Lika bra kanske. Ska jag sitta här hemma, ensam med Frans som typ sover non-stop, halvt hög på koffein. Kul dag.

Men i alla fall, det här med cravings efter graviditeten. (Jag kallar dem amningscravings) Trodde såklart det var slut på megasug i samband med att graviditeten tog slut men så är det inte. De senaste två månaderna har jag varit så sjukt sugen på olika saker under olika perioder. Sött är dock en gemensam nämnare som jag i princip alltid vill ha. Så choklad och lösgodismoch läsk har jag alltid kunnat tänka mig. Även bakverk och gärna bakverk med grädde har jag också längtat efter, dock inte ätit speciellt ofta. När Frans nu ökade så mycket i vikt var jag tvungen att googla för att se om han fick i sig mer fett och socker om jag åt det. Tydligen får han inte det men det är såklart viktigt att jag äter näringsrikt också eftersom det är näringen han får i sig i första hand. Men jag äter mycket bra mat. Godiset är liksom en extra grej. Som efterrätt några gånger om dagen. En annan grej jag varit extremt sugen på är frukt. Har gjort såna här fina fruktfat massa gånger och ätit allt. Stackars Fredrik blir glad om han hinner få en apelsinklyfta. ”Ska du inte ha någon frukt?” frågar jag när jag i princip ätit upp allt. Fredrik som typ går och tröstar Frans eller försöker få honom att somna svarar artigt: ”Jo, jag har bara inte hunnit äta…”

fruktfat

Frukt är inte godis men väldigt gott ändå…

Suget som jag har nu påminner starkt om mina tidigare graviditetscravings. Igår köpte jag massa frukt, färskpressad apelsinjuice och Proviva med svartvinbärssmak (svarta vinbär är jag verkligen sugen på men det är inte så lätt att få tag på. Som gelé möjligtvis men så långt har inte mitt sötbehov gått. Än.) och åt som efterrätt efter lunchen. Frukt är såklart bättre än godis och jag har faktiskt köpt mörk choklad (Den milda 70% chokladen från Lindt) för att lura kroppen. Den är dock smartare än jag så det slutar ofta med att jag plötsligt har både mörk choklad och en schweizernöt i kylen.

Nu känner jag att jag blev så sugen på kaffe att jag kanske måste gå ner till Nespressobutiken och köpa… eller så gör jag en snabbkaffe och tar en apelsin till.