Förkylning eller RS-virus

Frans har blivit sjuk för första gången i sitt liv. Häromdagen blev han snorig och började hosta och det har inte blivit bättre. Han låter väldigt gullig när han hostar men man hör att det är jobbigt. Han känns lite hängig och somnar lätt utan att gråta men jag skulle inte säga att han är slö. Googlade och läste att det inte var bra om bebisen blev slö och inte ville äta (rimligt) men äter gör han absolut. Äter och sover. Imorse gick vi till Apoteket i jakt på en sådandär Näs-Frida, har ju hört att den ska vara ”magisk”, hittade tyvärr ingen utan fick köpa en Otri-baby, typ samma funktion men ganska mycket dyrare än Fridan. I alla fall filtren som man behöver till. Fredrik har sugit flera gånger och Frans blir lika irriterad varje gång och gör allt för att komma undan. Vi har även sprutat in bröstmjölk i näsan några gånger, det hjälper så himla mycket bättre än koksaltet. Jag googlade även RS-virus och symptom kan tydligen vara hosta (check!) och snor (check!) han verkar dock inte ha svårt att andas vilket jag är otroligt lättad över. Men visst, det låter såklart väldigt ansträngt när han hostar. Ovanpå förkylningen så nyser han typ konstant. Vet inte om det är extra mycket damm i lägenheten efter gårdagens megautrensning men jag tror ändå att det är bra med nysningar eftersom det löser upp snoret. Haha, tänk vilka nya källor till lycka man har uppräckt som förälder. Angående RS-viruset så läste jag att så gott som alla barn får det någon gång men det behöver inte vara farligt utan kan vara som en vanlig förkylning, eventuellt något mer långvarig.

Nu ligger Frans och suger på Fredriks lillfinger, nappen fungerar visserligen fortfarande men inte lika bra eftersom han tappar den lite då och då. Och just nu är han ju lite extra känslig då saker inte går som han vill…
Hoppas verkligen att han blir bättre, mest för hans skull förstås men också för min. Vi åker ju till Nice på onsdag men om Frans blir värre är man kanske inte så smart om man sätter sig på ett flygplan och drar… På måndag har vi tid hos BVC, får se vad vår barnsköterska säger då…

Kolik. Igen.

De senaste veckorna har jag varit så himla glad över att Frans sovit ordentligt på nätterna. Han hade ju ett par nätter för ett par veckor sedan då han skrek och var helt otröstlig. Eller det var en natt och sedan enstaka tillfällen under ytterligare ett par nätter. Men på sista tiden har han inte haft några magbesvär alls (kanske beror det på Miniformdropparna, vi har fortsatt med dem eftersom jag kände på mig att det skulle bli sämre igen om vi slutade med dem.) Imorse sa min kompis Cicci att det var fantastiskt att Frans kunde sova så länge (09.19) och jag tänkte att ja, men det gör han ju alltid. Han vaknar ju varje natt och äter. Två eller ibland tre gånger men då gnäller han lite, får mat och somnar om. Vi behöver inte gå runt med honom eller trösta mitt i natten. Ikväll verkar det dock som att koliken är tillbaka. Om det nu var kolik sist, men magbesvären då. Frans har varit ledsen i flera timmar och nu på kvällen har det eskalerat och han skiker i panik i perioder. Han låter sååå arg och sedan hämtar han andan och snyftar. Totalt hjärtskärande. Vi har testat det mesta. Vaggat, matat, gett extra miniform, vaggat igen och använt den något fantastiska luftventilen två gånger. Man ska ju helst inte använda den för ofta men vi har inte använt den på två veckor och körde endast en gång på eftermiddagen och en gång till nu på kvällen. Använder man den för ofta kan man tydligen irritera tarmarna ännu mer. Eller störa tarmarbetet eller något i den stilen… Luftventilen är för övrigt en märklig sak, dock extremt bra, man smörjer in den med babyolja och för upp den i bebisens rumpa. Sen kan man försiktigt dra upp benen mot magen och man hör då tydligt hur luft kommer ut. En väldigt befriande känsla, för Frans självklart men också för oss eftersom vi förstår att det som stoppat upp nu släpper. Det brukar rinna ut bajs också, himla härligt men ja, nöden har liksom ingen lag.

Just nu är Frans i alla fall lugn, han ligger i Fredriks knä och suger på ena lillfinger. Det absolut bästa sättet att trösta honom på. Förutom att mata men det ska man ju kanske inte gör för ofta. och speciellt inte nu när magen redan är orolig. Så han ligger där och suger. Om Fredrik skulle ta ut fingret skulle skrikandet börja inom två sekunder. Tänker dock att han måste vara jättetrött, han har sovit väldigt lite idag sedan imorse då han vaknade och  jag antar att skikandet tar en del på krafterna…

Jag hoppas så extremt mycket att det ska bli bättre snart och att Frans får sova inatt och slippa ha ont. Imorgon ska vi till BVC och väga och mäta. Hade önskat att de kunde kunna ge oss någon mirkaelmedicin men tyvärr verkar det inte finnas någon. Den dagen det kommer så kommer uppfinnaren kunna casha in galet mycket pengar…

Stackars, stackars Frans.

Kolik!?

Inatt sov vi inte många timmar. Jag skulle gissa på max två. Frans var ledsen och skrek och alla tecken visade på kolik som tydligen brukar komma mellan det att bebisen är 2-6 veckor. Frans är fyra veckor imorgon. Han drar ihop benen och det ser ut som han får kramp, sen spänner han ut hela kroppen och blir jättelång allt medan han skriker och gråter nästintill otröstligt. Fredrik har vaggat och dansat runt med honom i princip hela natten, vi har masserat, matat och tröstat. Läste dock att man inte ska mata för mycket då tarmarna jobbar ännu mer då vilket gör att smärtorna blir värre. Låg och googlade en hel del inatt och läste bland annat att bebiskolik håller i sig tills dess att bebisen är tre till fyra månader gammal. ”Inte så lång tid” enligt texterna. För mig känns det dock som en evighet. Ska han vara såhär ledsen under så lång tid kommer jag förmodligen bli knäpp. Allting man gör hjälper bara för stunden och man känner sig ju så hjälplös och tycker synd om Frans samtidigt som man bara vill skrika ”Håll tyst och soooov!” Men jag försöker tänka att han har ont och är ledsen, vad ska han göra? Han vill ju bara att vi ska hjälpa honom så att det går över.

Idag gick vi till apoteket och köpte Miniform, han ska ta tio droppar innan varje måltid och det kan ta i alla fall två dygn innan det hjälper, har kört det i tre omgångar nu. Fredrik tog en barnvagnspromenad (bästa sättet att få honom att sova utan tvekan) och köpte magdroppar och någon ventil som man stoppar in i rumpan på bebisen för att ta ut gaser. Det finns så mycket konstiga saker och de vet hur det ska betalt. Men det hade jag också gjort. Föräldrar vars barn har kolik är ju desperata både för bebisens skull och av rent själviska skäl. Magdropparna ska tas en gång om dagen, fem droppar. Jag pumpade ut lite mjölk och hällde ner dropparna där. Blir väl ett kvälls-snack.

Nu sover Frans och vi har redan gått och lagt oss. Förbereder oss på en lång natt men nu känns det ändå som man har mer koll. Förhoppningsvis är detta det tillfällig grej och ingen tre månaderssituation. Läste att föräldrar till bebisar med kolik rekommenderas att prata med någon, typ en psykolog om hur den mysiga bebistiden inte blev som de förväntat sig. Jag ställer in mig på det värsta så kanske man kan spara in lite cash på terapi.

 

Magknip

Stackars Frans har varit ledsen till och från sedan igår eftermiddag. (Inte nog med det så så är hans mamma så elak att hon fotar istället för att trösta) Tror att det kan vara magen, gaser eller liknande. Samtidigt har han haft problem med att andas genom näsan och jag har återigen sprutat in bröstmjölk i näsan på honom. Vi har ju gett honom ersättning några gånger och barnmorskan sa att bebisar kan bli täppta av det..?  Hur som helst, vi har inga miniform droppar eller något annat hjälpmedel mot kolik men det hjälper oftast att vagga honom lite. Fredrik har dansat runt med honom under morgonen och då var han helt tyst. Sedan igår kväll har jag säkert ammat 15 gånger, det finns liksom ingen botten i den killen. Men när han redan är gnällig och ledsen vill man ju inte göra det värre genom att ta bort hans enda glädje i livet. Han åt för ungefär en kvart sedan (från båda brösten) och nu ligger han här och biter i sin filt. Dock lugn och till synes relativt belåten.

Igår var vi på BVC igen för att väga Fransen. Vi hade tid fredag klockan 9.00 och när klockan var 8.53 kollade jag på klockan, var så inställd på att det var torsdag och låg och tittade på Frans som låg bredvid i sängen och memorerade omgivningen. Så såg jag att det stod fredag på mobilen och insåg direkt att vi var sjukt sena. Så upp, på med en overall och sen ner för trapporna och iväg till barnavårdscentralen. Kom ungefär en kvart sent… Tur för Frans att han har två så strukturerade föräldrar. Hur som helst hade ersättningen gjort sitt och nu visade vågen på 3 580 gram, med andra ord 60 gram över födelsevikten och cirka 260 gram mer än förra veckan. Så det var ju bra.

Eftermiddagen tillbringade vi på Söder. Kollade i butiker och sprang in på Hotel Rival och ammade i lobbyn. Alla caféer var ju totalt fullsatta och att ta sig in med barnvagn kändes som ett omöjligt uppdrag. Vissa ställen är helt enkelt inte anpassade för barn, man lär sig väl exakt vilka med tiden…

Angående bilderna så blir de helt röda när jag publicerar dem här på bloggen i alla fall när de ligger som inledningsbild, sjukt irriterande, vet inte vad det beror på. Ska byta bloggmall också för jag gillar verkligen inte att den första bilden syns i så avlångt och konstigt format och att inte hela inlägget går att läsa på en gång utan att man måste trycka ”läs mer”… ska fixa en massa med layouten men det är Fredrik som har koll och nu har det vart så mycket på senaste tiden. Men bara så ni vet. Den som väntar på något gott och så vidare…