God morgon från Astrid Lindgrens barnsjukhus

  
Efter en låååång väntan fick vi äntligen ett rum att vänta i på akuten. Efter ytterligare väntan fick vi ett eget rum att sova i på sjukhuset. Stackars Frans har haft en tufft dygn med provtagningar, nålar, inhalering och feber. Nu känns det dock mycket bättre! Ingen feber och det verkar inte heller vara lunginflammation som de först trodde. Frans är pigg och glad, lite hes och aningen misstänksam mot sköterskorna som kommer in lite då och då.

Trots lång väntetid är jag sååå tacksam och imponerad av personalen både på Närakuten på Karolinska och även de som jobbar här på Astrid Lindgrens sjukhus. Alla är så hjälpsamma och snälla och jag har mer än en gång tänkt på SAS-piloterna som strejkar för att de är missnöjda med sina skyhöga löner medan folk här kämpar dygnet runt för en tredjedel…

Hoppas vi får åka hem snart! Frans har i alla fall fått tillbaka aptiten. Just nu äter han kyckling och ris samt en toast från frukosten. Eftersom vi bara tänkt ”åka in en snabbis till akuten och kolla läget” tog vi inte med ombyten, tandborste eller något annat man vill ha med under ett dygn hemifrån. Största missen var dock att vi glömde blöjorna hemma, lyckligtvis har vi fått det här.

En sak jag verkligen är glad över är att Frans överlag är en frisk kille. Att ha ett barn som är sjukt och mår dåligt under en längre tid måste vara helt fruktansvärt! Mardrömmen på allvar. Usch. Är tacksam att man kan komma in, få hjälp och sedan åka hem. Det är verkligen det enda sol är riktigt viktigt. Att de närmsta mår bra. Och gärna en själv också om man får vara lite girig…   

 

Febern är tillbaka

  
Såhär såg Frans ut idag när han sov lunch ( i över 2,5 timmar!) eftermiddagen tillbringade vi hemma och trots den långa sovpausen på dagen och en relativt lugn dag somnade han sittandes i soffan strax efter 19.00. Han tittade på någon tecknad grej på youtube och plötsligt sov han. Han vaknade till ett par gånget och kollade sig förvirrat omkring innan han somnade om. Så gulligt! Efter ett tag bar vi in honom till sängen och han var då stekhet på ryggen och vid halsen. Han har vaknat och gnällt lite men fått en Alvedon och sover. Stackarn. Ska iväg en snbbis imorgon medan Fredrik är hemma och svenska jag bara hemma med Frans hela dagen. Han behöver garanterat en dag hemma, hoppas det bara är feber och inget annat. Sa förut hur tur vi haft med sjukdomar sedan förskolestarten. Så korkat att säga en sådan sak egentligen. Det är ju so att be om sjukdomar! Aja, hoppas det blir bättre snart helt enkelt.

Feber och hosta 

  
Stackars Frans hade hostat massa inatt när jag var iväg. Ibland hostar han ”bara” men ibland, som natten till idag och även nu ikväll hostar han så att han vaknar och blir ledsen. Måste gå tillbaka till doktorn för det kan ju inte vara meningen att han ska hosta i resten av sitt liv!?

Igår natt hade han även feber, jag tyckte han kändes varm i fredags men det var igår det slog till. Är ganska säker på att det beror på mässlingssprutan som han tog för 1,5 vecka sedan. Feber var vanligt 1-2 veckor efter… Men känns som det är bättre nu. Hostan är bra för stunden men är ganska säker på att han kommer vakna inatt igen. Stackars Frans ochjäkla  hosta!

En sak till, förut hörde vi små ljud från sovrummet då vi satt ute i soffan. Gick in och där låg Frans och pratade i sömnen. Haha, undrar vad han drömde… Nu ska jag sova, kommande vecka blir jobb, jobb och åter jobb. 

Hörs imorgon. Sov så gott (om du inte redan för det…)

Tuff lämning och feber

Imorse var en sån där morgon som man hoppats inte ska hända, inte på länge i alla fall. Frans var såå ledsen när jag gick från förskolan. Ett tag stod jag där med honom i famnen och funderade på om jag ändå inte skulle ta med honom hem. Samtidigt så vet jag att det inte är det bästa alltid då barn kan lära sig att de får följa med om de gråter tillräckligt. Och oftast blir barnen glada efter ett tag då föräldern gått. Men det är inte helt lätt att lämna en så ledsen liten kille. Lämningarna hittills har gått så bra och jag har inte förberett mig på jobbiga avsked. Hann i alla fall gå runt på stan och låna kläder till nästa veckas plåtningar innan de ringde från förskolan och sa att Frans sovit i tre timmar och sen inte velat äta. Extremt ovanligt beteende från hans sida. Åkte dit på direkten och hämtade upp en förkyld liten kille. Kändes dock som han blev pigg i samma stund som vi kom hem och han både åt och drack allt jag gav honom. Tror bara han kände sig lite ynklig och ville hänga med mig. Bestämde mig dock för att hålla honom hemma imorgon också. 

Nu på kvällen blev Frans jätteslö och har feber precis som han hade härom natten. Han ligger på mig i soffan nu och bara babblar. Känns som han feberyrar lite och andningen är tung och snabb. Har låtit honom andas i inhalatorn och pressat apelsin som han sugit i sig, men nu är det bara att hoppas att han kan sova inatt. Lilla älsklingen. Nu vill jag verkligen att han ska bli bättre under morgondagen och helgen.

Pressfrukost och VAB

För det första, gårkvällens middag var helt okej MEN, när man använder aubergine måste man verkligen göra så att vätskan försvinner. Nu fick man fiska upp lasagen. Men det var ändå gott! 

Inatt vaknade vi av Frans som stökade runt, jag lyfte upp honom till vår säng någon gång och efter att ha sovit ett tag vaknade han och var ledsen. Han var snorig och varm och det kändes som det var rätt givet att han hade feber. Hade undrat när första sjukdomen post förskola skulle inträffa. Idag tydligen! Vi gav honom en alvedon och han somnade om efter att ha legat och funderat en stund. Imorse verkade han piggare men Fredrik stannade hemma på förmiddagen så att jag kunde gå iväg på en pressfrukost för ett nytt smyckesmärke, CU jewllery på Story hotel. Angelica var också där men var tvungen att åka hem efteråt eftersom Alice också hade feber. Kids alltså <3

Nu ska jag möta upp Fredrik med en sovande Frans och jobba tills att han vaknar. De kaklar vårt badrum precis just nu så det är skönt att hålla sig borta lite. Längtar verkligen tills det är klart. Har liksom inte duschat i lägenheten sedan oktober… 

Edit

Fick faktiskt välja ett smycke ur kollektionen och jag valde fet guldfärgade med ”ägg” berlocker. Påsken är ju i antågande som jag brukar säga (extremt sällan…)



Siesta

Är tillbaka på hotellet sedan igår och ligger just nu på rummet och chillar. Från det att de sa att vi fick åka hem gick det supersnabbt! Vi har ju tyvärr hängt en del på akuten i Sverige men det går inte ens att jämföra med här! Allt går så fort och man behöver aldrig undra ”har de glömt bort oss nu?”. Läkaren skulle komma senast klockan 12.00, hon var inne hos oss 10.30. Det skulle ta max 4 timmar till alla papper var lösta och vi kunde bli utskrivna, det tog cirka 1,5 timma.

Igår tog vi det bara lugnt när vi kom tillbaka till hotellet. Jag och Frans sov tillsammans ett par timmar på dagen och på kvällen gick vi ner till stranden och åt middag.
Vi har fått med oss någon typ av inhalator hem som Frans ska andas i tio gånger var fjärde timma inte superpoppis men betydligt bättre än att bli invirad i en handduk och andas in ånga i nära tio minuter, hostmedicin, medicin mot feber och något pulver som han ska ta på kvällen. Minns inte vad det var just nu… Det pulvret får i alla fall inte blandas med vatten så igår hällde vi det på en jordgubbe. Det gick superbra!

Idag har jag solat en stund medan Fredrik hängt med Frans på rummet och sedan tagit en promenad för att han skulle få sova. Det känns såklart väldigt tråkigt att Frans blir sjuk precis när vi är här. Inte för att jag velat att han ska bli sjuk senare heller men det är så deppigt att han inte kan njuta av poolen, havet och lekrummet fullt ut som han gjorde de första dagarna. Sen blir ju såklart hela semestern lite upphackad då ALLT handlar om Frans tillstånd. Vi kan liksom inte planera något utan måste anpassa oss hela tiden. Fredrik som är aningens ANINGEN mer orolig är jag över allt som gäller Frans är förmodligen mer stressad just nu än vad han är på jobbet veckan innan jul, hehe. Han kan liksom inte lägga sig i solstolen nr Frans sover utan att först stå och fläkta vid vagnen med en handduk i typ en kvart. Haha, tur att han är med ändå. Jag kan liksom inte bli så uppstressad hur mycket jag än försöker för jag tror ändå innerst inne att Frans mår okej. Visst han är sjuk, men sjuk kan man vara utan att vara döende. Så länge jag tror att han är okej kan jag faktiskt känna mig lugn i det. Hade jag och Fredrik varit på samma sätt hade det varit katastrof. Förmodligen skulle vi skrämma upp varandra så att vi satt på sjukhuset och grät just nu. Eller så hade Frans legat inlagd med slangar i hela kroppen för att ingen av oss trott att det var någon fara. Det här med komplettering är en bra sak. Även om jag suckar och blir trött på Fredrik när han blir ”extrem”…

Frans ligger nu och sover och jag antar att jag kunde gå upp till poolen men det känns ändå lite jobbigt att gå ner igen eftersom han säkert vaknar. Har funderat en hel del på det här med att resa med barn. Läste i Knivlisas blogg (för ganska länge sedan) att någon frågat om det var värt det. Och ja, det tycker jag såklart att det är. Var och hur man åker är dock ganska viktigt för en så smidig resa som möjligt. Tänkte skriva ner lite tankar kring detta vid tillfälle… Typ mina egna tips som jag kommit på efter våra tre ganska olika utlandsresor. Kanske väntar tills vi är hemma, har ju ytterligare en vecka på mig att lära mig nya saker…

Äntligen får vi åka hem

Okej, vi har bara varit här i ett dygn, vet att det inte är rekordlångt MEN jag är så sjukt glad att vi får åka hem idag! De sa från början att vi nog skulle få stanna ett par dagar men när läkaren var här förut sa hon att vi skulle få med oss hostmedicin och någon liten inhalator som vi själva kunde manövrera. Hm, får se hur det går… Allt är dock bättre än att se hur Frans blir inrullad i en handduk alldeles ifrån sig av rädsla och panik! Har aldrig tyckt så synd om honom som jag gjort de senaste dygnet, tycker han är så duktig (sköterskorna upplever honom nog lite mer som ett väldigt skrikigt barn men han är ju inte det så fort de lämnar rummet)

En anledning till att det ska bli skönt att komma hem är att Frans får mer lugn och ro på natten. Han vill ju sova men eftersom inandning, syreintag och temp ska tas hela tiden vaknar han till. Sedan blir han jätteorolig och kan inte riktigt slappna av. Varje gång någon knackar på dörren stelnar han till och väntar spänt med ögonen fixerade mot ingången och flera gånger då vi vart ute och gått runt på sjukhuset blir han ledsen när vi kliver in på rummet.

Nu skulle läkaren fixa med försäkringspapper och det skulle ta ett par-tre timmar. Sen är det vi som sätter oss i en taxi och åker hem! Längtar!

En natt på sjukhuset

Det är inte supermysigt att hänga i ett sjukhusrum en hel dag, det tänker jag inte påstå. Det har dock gått snabbare än jag tänkt mig. Frans har varit pigg och varit på jättebra humör nu på kvällen men så kom sköterskan som gör inandningen in och Frans blev genast på helspänn. När hon lade ut handduken på sängen förstod han direkt och började storgråta. Usch, det är verkligen hemskt att se och höra honom SÅ ledsen.

En sak som var bra med idag var de här mangobitarna. Det är torkad mango utan tillsatt socker, så sjukt goda! Köpte dem nere på hotellets minimarket tillsammans med tandborstar och tandkräm. En sjukhusövernattning var ju inte vad man hade planerat när man satte sig i taxin imorse… Frans älskade dem och likaså apelsinjuicen han fick till middagen, den var så god att han lärde sig dricka ur sugrör bara för att få i sig maximalt med dryck.

Nu ska vi sova. Jag och Frans i sjukhussängen och Fredrik i bäddsoffan bredvid. Frans sover förresten redan, han har haft en lång dag.

20150128-223747.jpg

20150128-223758.jpg

20150128-223806.jpg

rs-virus

Så var man på sjukhuset med en liten kille som tydligen fått RS-virus.
Vi tog taxi in efter frukost och var här någon gång runt 9.00. Sjukhuset är jättestort och heter Bangkok hospital trots att det ligger här i Phuket. Förvirrande skulle man kunna tycka.
När vi kom fram fråga de direkt efter Frans pass. Just det, de borde man kanske tagit med men nej. Det är inte så vi jobbar. De löste sig dock ändå och vi fick fylla i lite papper som vi sedan fick skriva under (typ tio gånger eftersom Fredrik skrivit slarvigt så hans förnamn, Frans efternamn och Fredriks mailadress var fel. Haha. De höll dock god min…

Fick sätta oss i ett väntrum men redan efter cirka två minuter fick vi komma in till en läkare, motsvarande allmänläkarna på Astrid Lindgrens barnakut skulle jag gissa på. De mätte syreupptaget och lyssnade på Frans andning. Allt såg bra ut och han hade inte ens feber längre. Efter det fick vi vänta ytterligare en kort stund och passade då på att kolla upp våra försäkringar. Ringde SOS international och fick hjälp på direkten! Så proffsiga och snälla. Vi hade inte vårat försäkringsnummer men de hjälpte oss utan problem och försäkrade oss om att allt skulle lösas med hjälp av Trygghansa där vi har vår hemförsäkring. Har ytterligare en barnförsäkring på Länsförsäkringar eftersom jag och min syster alltid haft det och den har varit jättebra. För min syster. Jag har *ta i trä* inte behövt använda den än…

Så allt löste sig och vi fick ett referensnummer som vi behövde för att ”öppna ärendet”. Medan jag pratade satt två personer från sjukhuset och väntade på att få ge oss vårt rumsnummer till ett privat patientrum samt anteckna referensnummret så att det kunde börja med vårt ärende. Så smidigt! Fick direkt gå och röntga Frans lungor. Det har han gjort en gång innan men idag blev han ledsen och ville inte ligga stil på britsen. Efter två försök var det dock klart och vi fick vårt rum på barnavdelningen. Då visste vi dock inte att vi skulle behöva sova här. Ellet att det var RS-virus det handlade om.

Det började med att Frans fick andas in ånga för att få det enklare att andas. Det var INTE populärt! Han blev så arg så de rullade in honom i en handduk så han inte kunde fäktas och sprattla med armar och ben. Det blev såklart inte roligare, men han kunde i alla fall inte röra sig så mycket. Han var sååå ledsen stackarn… Och den här ångan skulle han andas in i typ TIO minuter! Får verkligen hoppas att det kommer hjälpa. Sen blev det blodprov OCH kanyl i handen (!!!) inte heller speciellt poppis och sedan ytterligare en inandning av ånga. Tror utan tvekan att det här varit den värsta dagen i Frans liv. Så många tårar och så mycket besvikelse. Han måste undrat varför hans mamma och pappa höll fast honom medan en okänd person torterade honom…

När läkaren kom berättade hon att det var RS-virus och inte lunginflammation som jag trott. De ville fortsätta he andningshjälp och hålla Frans undet uppsikt. Det blir med andra ord MINST en natt på sjukhuset…

Nu sover Frans och när han vaknar blir det middag och hostmedicin, sedan ytterligare en handdukswrap och inhalering. Sen är han nog rätt sugen på att säga hej då till den här dagen för gott. Jag känner likadant. Känns så inte skoj att sova i detta något deppiga rum, är dock otroligt tacksam för att vi slipper dela med en annan familj samt att det är stort och fräscht! Man ska inte klaga men när man vet att man har ett rum på ett lyxhotell och en grym frukost imorgon så är det lite svårt… (De har dock en restaurang här nere med jättegod thaimat för inga pengar alls.)

Huvudsaken är dock att Frans blir bra och jag hoppas verkligen att han blir det snart! Min lilla Frans. Sedan vi kom har han lett mot alla thailändare som skojat med honom och gett honom uppmärksamhet (och det är mååååååånga!) nu blänger han misstänksamt på dem istället och vänder sedan bort huvudet. Så var den fina relationen slut.

Hur som helst så är jag så extremt imponerad av sjukvården här i Thailand. Jag vet att vi är turister från Sverige och att det här ett privat sjukhus men ändå! Allt har gått extremt smidigt (okej, inte om du frågar Frans…)

20150128-172927.jpg

20150128-172955.jpg

20150128-173003.jpg

20150128-173017.jpg

Middag och 39.6

Godmorgon! här är klockan cirka 08.40 och vi har precis ätit frukost!

Igår kväll åt vi middag med Jennifer och Fredrik/strong>. De bor på vårt hotell men det roliga är att vi träffats förut. För ett par veckor sedan var Angelica och Jennifer ute och åt lunch och efter det sågs vi alla en sväng innan Jennifer skulle iväg och möta upp en kompis. Jag tänkte inte så mycket närmare på det då Angelica berättade att Jennifer och hennes kille skulle till Thailand. På flygplanet så såg jag en kille med en superliten och söt bebis och plötsligt var det någon som sa: ”Annika?” Och det visade sig att det var Jennifer. Ännu mer lustigt var det när vi kom till hotellet och såg att de redan var där. It’s a small world osv.

En lite mer tråkig sak än kvällens middag; Frans blev sämre igår. Febern låg på 39.6 och han var jätteslö. Tills han fick en Alvedon och blev helt vild! Skratta, rulla runt, kröp, tjattra. Funderade om han blivit hög… Men tillslut runt 23.00 däckade han. Och jag också.

Vi kontaktade Fritidsresor och de sa att vi kunde åka till ett sjukhus i Phuket. De har tydligen inte egna läkare på plats vilket känns lite märkligt med tanke på hur sjukt många nordiska turister som åker med dem hit varje vinter, men ja, det är väl så det är. Hade vi tecknat deras egen sjukförsäkring hade vi kanske fått en doktor till hotellet men nu får vi ta en taxi till Phuket istället och spara kvitto för läkarbesöket. Aja, spelar ingen roll men hoppas Frans blir frisk nu. Det värsta som kan hända (typ) är att lunginflammationen är tillbaka och han måste läggas in… Sjukt deppigt!

20150128-084338.jpg

20150128-084423.jpg