Sluta amma och brösten efter amning

Jag brukar inte blogga om mina bröst men de har aldrig känts speciellt viktiga och förtjänat blogginlägg heller. Idag efter en 8 månaders lång amning kan jag ärligt talat säga att den eventuella mystik som fanns med brösten är borta. Eller nästan i alla fall, jag skulle liksom inte flasha folk på bussen bara för att.

Nu minns jag inte riktigt när det var men kanske för en månade sedan (?) bestämde jag mig för att nu är jag klar med amningen. Frans var då 9 månader och jag hade trappat ner lite under en längre period. När han var 6 månader började vi ju testa mat vilket i och för sig inte gick så bra ibörjan (jag kände mig meganöjd om han åt typ tre teskedar burkmat eller en halv smoothie) Jag ammade  fortfarande mycket från att han var ett halvår. Han åt ju inte så bra vilket gjorde att jag mer eller mindre kände att jag var tvungen att amma för att han skulle bli mätt och jag tyckte dessutom att det var så smidigt och ”mysigt”. Att amma var så himla enkelt, inget kladd (eller ibörjan…jo!), inget som skulle värmas, inget som ratades och spottades ut, de vara bara att mata. Men ja, jag kände väl ändå att jag inte ville amma tills Frans var ett år så det var bara att ta tag i det och börja trappa ner. Vi började ge honom välling ibland istället för bröstmjölk och jag började amma på kvällen-, natten-, morgonen- och kanske en gång om dagen. Utöver det fick han lite burkmat samt välling 1-2 gånger. Jag var lite osäker på hur mycket han skulle äta för att få i sig motsvarande bröstmjölken men vi testade oss fram och var han hungrig så fick han något att äta. Inte svårare än så.

I början när jag minskade ner på amningen kände jag hur brösten fylldes upp efter cirka fyra timmar (när Frans var bebis höll brösten på att spricka efter 2,5 timmar) men jag sprutade ut lite för hand ibland och ibland ammade ju Frans. Ju längre tiden gick desto mer märkte jag hur det tog längre tid innan brösten kändes hårda och ömma. Hade hört att det skulle vara sååå smärtsamt att sluta amma så när jag insåg att mjölkproduktionen minskade blev jag mer ”peppad” att fasa ut amningen ytterligare. Jag visste ju att om jag börjar amma mycket igen skulle det komma mer mjölk. Så jag slutade i princip helt att amma på dagen men fortsatte med kväll-, natt- och morgonamningen. Det var så himla skönt att bara mata honom liggandes i sängen så jag slapp gå upp och fixa med flaskor och välling när jag var så trött. Haha.

Efter ytterligare ett tag bestämde jag mig för att skippa nattamningen helt (jag märker när jag skriver att jag glömt bort typ ALLT! Så sorry om jag skriver något fel här och var…) BVC-sköterskan sa att Frans inte behövde äta på natten så vi bestämde oss för att stryka det. Det var tre-fyra nätter då han vaknade och grät men vi gav inte efter utan tröstade och vaggade istället för att mata. När Frans insåg att det inte gav någonting att vakna mitt i natten slutade han och han har sovit i princip hela nätterna i en månad nu. (Med undantag för nätterna i spjälsängen, det har dock inte blivit sååå många än, hehe.)

I samband med att jag slutade nattamma slutade jag även kvälls- och morgonamma. Mjölkproduktionen hade i princip slutat och brösten blev aldrig fyllda och jag kände att jag lika gärna kunde lägga ner medan jag såg ut att komma undan utan de helvetiska bröstsmärtorna jag hört talas om. Så nu får Frans välling på kvällen och morgonen och enbart mat under dagen. Någon gång har vi gett honom en flaska välling på dagen men jag vill helst att han ska äta mat och har nu inga problem med att ta med en burk och mata i vagnen om vi är ute där man inte kan sitta i barnstol vid bord. Det blir konstigt nog alltid kladdigt hemma men när vi är iväg kan det gå riktigt bra!

Och brösten då. Jo, de mår finfint, de är små, mindre än innan jag blev gravid men jag gillar det, trivdes aldrig med att ha ”stora” bröst. Jag vill kunna ha urringning som slutar strax ovanför naveln utan att det blir vulgärt. Att jag sen inte skulle ha det av andra anledningar är en annan sak. Brösten har inte blivit hängiga eller ”tomma” som vissa sa att de skulle bli. De ser ut som innan, bara lite mindre, hehe. Upplevde inte heller den där smärta i brösten, visst de blev fyllda men det var inte någon smärta att prata om, det var mer att pumpa ut lite för hand och sen kändes det bättre. Tycker det gick väldigt snabbt för mjölkproduktionen att gå ner men å andra sidan har jag känt lite till och från ganska länge att den inte är lika aktiv som tidigare. Så kroppen hjälpte kanske till på traven utöver mina amningsrutiner.

Om jag skulle ge några sluta-amma-tips så skulle det vara:

1. Trappa ner succesivt! Då slipper du förmodligen en hel del smärta och ärligt talat skulle jag nog tycka att det var tråkigt att bara sluta tvärt. Jag upplevde det i alla fall som mysigt medan det varade.

2. På dagen har du antagligen möjlighet att styra med välling och mat utan att det känns speciellt jobbigt. På kvällen, natten och tidig morgon däremot är det fruktansvärt att gå upp och fixa (tycker jag i alla fall). Upplevde det hela som positivt eftersom jag ändå fick sova och hade det såpass smidigt.

3. Pumpa inte ut mjölk när brösten är fyllda, det stimulerar mjölkproduktionen som du ju vill få ner. Spruta ut mjölk för hand i typ duschen istället, du behöver bara ”pumpa” ut lite för att brösten ska sluta spänna.

natalia-vodianova-ammning

Exakt såhär som Natalia Vodianova, brukade jag alltid ligga när jag ammade. Kändes så himla glamouröst Nej. Tycker dock det är en faaaantastisk bild!

Kuckeliku, klockan är (kvart över) sju

För fjärde dagen i rad vaknar Frans 07.15! Och inatt vaknade han inte utan sov från klockan 22.00. Snacka om att ha en sovklocka. Är såklart medveten om att det här kan ändras precis när som helst men jag hoppas det kan hålla i sig. Det känns som de här ”rutinerna” som man väl får kalla det när det handlar om fyra nätter i rad, hehe började då jag slutade nattamma. Innan sov han ju längre, å andra sidan vaknade han på natten och åt. Men som igår vakna han och vad ledsen, det borde väl i så fall göra honom lika trött? Ingen ide att spekulera. Det är som det är. Men amningen är under avveckling i alla fall och det är ju faktiskt något jag själv kan styra över. Undrar hur lång tid det tar innan mjölkproduktionen avstannar? Vet kompisar som kunnat få ut mjölk låååångt efter att de slutat amma men jag menar när det inte kommer så mycket att man känner av det.

Igår kväll var jag för övrigt och tränade Bodybalance på Sats. Det var väldigt skönt. Om jag kan få till två pass i veckan är jag mer än nöjd…

Ett missförstånd med att äta

Det känns som Frans inte riktigt förstått det här med att äta. Eller rättare sagt skillnaden på att äta och inte äta. Han har precis ätit och fick russin till efterrätt. Som panna cotta för mig, love it! Ibland när han fått upp russinet till munnen tappar han det precis innan han hunnit stoppa in det men ändå börjar han tugga som om han hade en lite russinbit i munnen. Haha, så roligt! ”Vad tuggar du på Frans?” Frågar jag och Frans tuggar vidare och ler som om det skulle vara en hemlighet. När han väl lyckas pricka in en russinbit, för det händer det också, finns det inga gränser för hans glädje. Ler stort, studsar upp och ner i stolen och vill alltid att man ska titta på honom och visa att man noterat hans framgång.

Inatt vaknade Frans vid tre och gnällde, dock bara i en liten stund innan han somnade om, men vi var stenhårda och det blev ingen mat förrän han vaknade 07.15 (exakt samma tid som igår!) och fick välling. Så fyra nätter utan nattamning varav en utan uppvak runt 03-tiden.

Imorse åkte jag in till jobbet tidigt och returnerade kläder, känns inte som jag hade hunnit det senare i veckan och nu när mamma och pappa var här kändes det smidigt att bara åka in och hem. Nu har mamma och pappa tagit tåget ner till Göteborg och Frans och jag är hemma, mätta (Frans) och trötta (jag)

IMG_1034.JPG

IMG_1020.JPG

Lång jobbdag

Vi blev klara i okej tid med dagens plåtning trots en sen start (13.00) och var redo att åka hemåt vid sju. Det tog dock nästan två timmar innan jag kom hem. Typiskt! Men fick skjuts ända hem till dörren av Carl, så skönt! Den här dagen har varit grym på alla sätt, bilderna blev superfina och vi hade en jätteskön och trevlig dag på Wreta gård i Vallentuna. Såå fint ställe!

Fredrik skickade bilder under dagen och han och Frans hann cykla på en lekplats, gunga, sova, handla, leka och bada. Frans blev trots sin händelserika dag glad när jag äntligen kom hem. Han började visserligen gråta först men jag tror han blev sur för att jag inte tog upp honom direkt utan pratade med Fredrik först… Nu sover han efter att jag ammat för första gången sedan igår vid 22.00. Det känns utan tvekan i brösten när man inte matat på nästan ett dygn! Däremot kändes det såhär när jag inte matat på tre timmar då Frans var nyfödd så jag ser det som en klar förbättring. Nu ska jag bara amma på kvällen och på det viset trappa ner ännu mer. Kanske kommer fuska någon gång om Frans är ledsen på dagen och dessutom behöver sova men annars är planen från och med nu en gång per dygn.

Såå trött nu och har svag huvudvärk. Imorgon kommer mina föräldrar hit på kvällen, de är i Italien nu men landar på Arlanda imorgon eftermiddag. De ska bo här så imorgon ska vi bära bort de sista flyttkartongerna och fixa lite i lägenheten.

IMG_0873.JPG

IMG_0881.JPG

IMG_0841.JPG

Mer amning #matanu

En sak jag inte riktigt funderat på innan jag själv fick barn var att det skulle kunna vara problem att amma på offentliga ställen. Överlag tänkte jag inte så mycket på amning och hade aldrig kunnat ana att det skulle vara ett såpass ”hett” ämne. Eftersom jag inte ammat som bebis har det aldrig blivit att jag och mamma pratat om amning eller att hon berättat om sina erfarenheter som hon under här fallet inte har. Jag tänkte väl innan att jag skulle amma när jag fick barn, det gjorde väl (och ville väl) alla mammor? Det var väl bara att ta fram bröstet och börja mata? Så är det såklart inte men jag hade ju ingen koll. Imorse var jag i Brunogallerian på Söder med ett gäng mammor och bebisar. Det är tidningen Mama som dragit igång kampanjen #matanu som ska göra det enklare för mammor att mata sina barn offentligt. Eller alltså underlätta så att det inte ska bli värsta grejen bara för att man måste amma sitt barn på en restaurang exempelvis. Eller mata överlag. Men jag skulle tro att det är just amningen som ibland kan väcka ”irritation”.

Jag kan förstå att man inte vill se nakna bröst var man än går men min erfarenhet av amning är att mammor överlag inte vill visa brösten utan bara göra sin bebis mätt och förhoppningsvis glad med lite käk. Det handlar inte om att flasha tuttarna för okända människor och hoppas på komplimanger om schyssta lökar eller snygg hylla. Ändå kan offentlig amning väcka så mycket irritation och det tycker jag är konstigt. Och synd. Om en mamma redan tycker att det är jobbigt att amma vad blir det då inte om hon dessutom ska oroa sig för att andra ska tycka att hon är äcklig, vulgär eller vad det nu är folk kan störa sig på… Jag har aldrig stört mig på att mammor ammat sina barn runt omkring mig när jag varit ute och ätit, ibland har jag stört mig på barn som springer runt och skriker alternativ bebisar som bara inte kan sluta gråta, men aldrig på just matningsmomentet. Egentligen är det väl bara bra att de äter för då kan de ju inte skrika (eller kan, kan de alltid, hehe) men oftast blir det lite lugnare när bebis och bröst får kontakt.

Så imorse satt vi där, ett tjugotal mammor med kids i olika storlekar och matade, vissa ammade, andra körde flaskan och vissa fejkmatade då bebisen sov och vägrade öppna munnen. Hahaha. Älskar det, bebisar som minsann inte vill äta bara för att det plötsligt passar mamman! Frans åt dock (otippat!) och var så peppad på mat att han inte kunde hålla sig och fick tjuvstarta lite innan fotograferingen startade. Sen när han var klar strax innan bilderna var färdigplåtade låg han och tittade upp på mig som han gör när han är mätt och belåten.

För ett år sedan hade jag aldrig tänkt tanken att medverka på ett sånt här event men jag tycker att det är en bra och viktig grej. Inga mammor ska behöva sitta hemma alternativt på en deppig toalett på en restaurang och mata för att de inte vill störa sin omgivning.

Så. #matanu (eller när din bebis blir hungrig!)

IMG_0384.JPG

IMG_0380.JPG

IMG_0381.JPG

IMG_0386.JPG

Söndagkväll och amning och amningskläder

Idag kopplade Fredrik in TV:n och för första gången sedan vi flyttade hit sitter vi i soffan och kollar på film. Eller kollar och kollar. Jag letar inredning på datorn (hittat mina drömfåtöljer!) och Fredrik sitter med sin mobil i handen, antagligen är han på instagram eftersom det precis kom upp på min iPhone-skärm att han ”gillade” en av mina bilder. Är vi bara ett tidstypiskt par? Ett par som tar den egentid vi får pga bebis, till att kolla sociala medier eller helt enkelt så ointresserade av varandra att vi hellre kollar vad andra gör med sina liv? Tål att tänkas på, hehe.

Imorgon ska jag på något amningsevent som tidningen Mama anordnar. Om jag ska vara ärlig är jag inte helt säker på vad som ska hända men jag gissar att amning är inblandat på ett eller annat sätt… Jag har ju trappat ner på amningen men inte slutat helt eftersom Frans inte direkt är något matvrak. Sen blir han jätteledsen när han inte får bröstet. Ibland kan man avleda honom med flaskan men inte alltid. Då skriker han så hjärtskärande han bara kan. Men oftast funkar flaskan så det är inga problem. Idag hällde jag upp majs på bordet och han satt och plockade med de där små kornen i typ en halvtimme. Han försöker få upp dem, ibland går det, ibland inte och sen kommer den svåra biten att få in majskornet i munnen. Jag ser hur han gör rörelsen mot munnen jättefort, som om han tror att det ska gå lättare då eftersom han inte hinner tappa majset. Han är inte dum han. Och jäklar vilket tålamod han har. Det har han inte fått från mig. Jag hade kastat majshelvetena i väggen (om jag lyckats få upp dem och hade motorik nog att kasta)

Men det här med amning då. Imorgon ska jag ju på det där eventet, och det verkar handla om att man ska ha rätt att amma sitt barn var som helst utan att oroa sig för att folk ska ta illa upp eller bli provocerade. Jag har aldrig upplevt att folk tittat ogillande på mig när jag matat Frans på allmänna platser, har även ammat på Grand hotell (innan den omtalade servett-incidenten, skulle dock göra om det även efter att ha hört vad servitören gjorde) Ibörjan var jag såklart lite osäker när det kom till amningen. Jag ammade offentligt för första gången på Mood när Frans var fyra dagar gammal (vi hade varit på sjukhuset för sån där kontroll och åt lunch i Moodgallerian efteråt, ammade även en gång till i deras amningsrum samma dag, det var ju på den tiden jag ammade så fort Frans ville… sedan nästa gång var då Frans var tio dagar i NK:s amningsrum ihop med ett gäng andra mammor. Det gick hur bra som helst båda gångerna men jag minns att jag var nog med att täcka över bröstet med en tunn sjal och jag hoppades att det inte skulle spruta mjölk. Idag ammar jag utan att täcka över, jag gör det diskret, absolut, men orkar inte krångla med en sjal så fort Frans ska äta. Jag har aldrig använt amningslinne eller speciella amningskläder, har haft mina vanliga t-shirts, toppar och skjortor och helt enkelt dragit upp eller knäppt upp när det varit matningsdags. Ja, ibland har jag säkert visat lite av ryggen men den är inte så grotesk så jag bryr mig inte om någon ser den. Många verkar tycka att det är krångligt med amningsplagg men jag tycker att det har fungerat superbra med vanliga kläder under amningen. Klänning skulle jag dock rekommendera att skippa…har haft klänning en gång men den va så urringad att jag kunde dra ner den och mata. Såå smart att man är såpass vulgär, eller hur? Hehe. Har haft amningsbehå för det mesta men om alla legat i tvätten samtidigt (har fem, nu bara tre eftersom jag kastade två pga skitkvalitet) har jag använt mina vanliga behåar. Brösten blev stora i början men nu är de som vanligt, sen lite större om jag inte ammat på många timmar upp till en dag men när Frans precis ätit är brösten mindre än innan. Såå glad för det, har ärligt talat aldrig önskat mig stora eller ens större bröst och kände mig inte alls lika bekväm i några kupor större. Jag är småbystad och så vill jag förbli. Har hört att brösten ska bli mindre när man ammat klart jämfört med vad de var innan man blev gravid så jag tänker att de kommer krympa ytterligare lite? Om det nu stämmer. Men annars ser de exakt ut som de gjorde innan (okej, lite större men så gott som)

Mitt bästa amningsråd när det kommer till kläder är att köra oversizade t-shirts och toppar eller skjortor och blusar som är enkla att knäppa upp.

Återkommer imorgon om vad som hände på det där amningseventet. Känner flera som ska dit och visa upp brösten så det blir säkert trevligt!

IMG_0737-0.JPG

IMG_0741.JPG

Loppis och namngivning

Idag har jag stått och sålt gamla (och relativt nya) kläder på Trädgårn. Jag är ju en sådan som älskar loppisar! Mest att sälja i och för sig. Nu inför flytten vill jag bara bli av med saker och sålde ut grejer för minipriser. Fick sålt mycket och det blev ganska mycket pengar tillslut. Tidigare år har jag tjänat flera tusen. I år blev det lite mindre men ja, som sagt, körde kompispriser med ALLA! En rock som jag köpte för typ 10 år sedan och som var väldigt dyr back in the days sålde jag för 100 spänn. Kvinnan som slutligen köpte den sa visserligen: ”Sista priset!”,  jag sa: hundra kronor. Hon sa då: 90? Då blev jag irriterad och sa att det var ett skämt, rocken var ju redan så sjukt billig. Hon tog den för 100. Annars har jag varit väldigt snäll men prutande kunde. Men den där kvinnan alltså… hur kan man orka bråka om en tia när man får en skitfin (nåja…) höstrock i toppkvalité för en jäkla hundralapp. Nu gjorde ju jag visserligen detsamma men ändå, hehe. Tror den där rocken kostade 3000 kronor då jag köpte den på Mouche i Göteborg som nyrik tonåring efter en lång sommar i Norge.

loppis

Anna, Carro, Emelie och Diana. Jag delade bord med Sara och min kollega Lovisa och min före detta kollega Pearl stod också precis vid oss och krängde bättre begagnat.

När klockan var runt 14.30 kom Fredrik och en sovande Frans och hämtade upp mig och vi styrde ut mot Ekerö där min kompis Camilla hade namngivning och 1-års kalas för sin lila Edison. Jag köpte en jättefin t-shirt på Stella McCartney åt honom häromdagen. Den är nog lite för stor fortfarande men den kommer passa så småningom. Vi åt pastasallad, käkade tårta och drack kaffe i solen, hängde sedan med Lisa och Gustav hem och åt grillmiddag. Nu är vi hemma och har precis sett ett halv ointressant Game of thrones-avsnitt. Hade förväntat mig mer…

annika2 annika

Frans sover sedan drygt en timma tillbaka. Vi tror att vi vet varför han var så ledsen igår och varför han även var ledsen idag innan han slutligen somnade: han får inte tillräckligt med mat. Mina bröst är så sjukt mycket mindre nu och jag är helt säker på att det inte finns lika mycket mjölk som det gjorde för några veckor sedan. Pga kaskadspyorna har vi ju dessutom dragit ner på amningen en aning vilket såklart inte rimmar väl med en sex månaders kille som är jättehungrig och egentligen behöver mer än bara bröstmjölk nu… Det är så svårt att veta ibland tycker jag. Alltså hur mycket mat han får i sig/ska ha. Imorse gav jag honom i alla fall majsgröt från Hipp. Gjorde en halv portion på 0,5 dl vatten (kokat) och 2 matskedar grötpulver. Lät det stå och svalna och tog sedan hälften av gröten och matade honom. Skeden var mest intressant men han åt villigt och smackade belåtet. Blev sur när det tog slut. Och även lite sur när han fick gröten i munnen också, haha… men på det stora hela var han nöjd. Och kladdig. Jag ville fota men mobilen låg på laddning… typiskt!

Ikväll ammade jag honom och efter det sög han i sig ytterligare 120 ml havrevälling som han ÄLSKAR! Har kört Sempers variant i tetrapack. Vi testade först att ge honom 60 ml men det räckte inte alls. Så fort det var slut började han gallskrika och lugnade sig först när han såg mig hälla upp resterande del av vällingen i flaskan. Han försökte direkt sträcka sig efter flaskan med munnen och när han missade började han gråta på sekunden. Fredrik fick skynda sig in i sovrummet där han skulle matas. Haha, älskar att han är så himla glupsk och på riktigt blir ledsen och gråter när maten inte kommer snabbt nog. Man märker att han förstår så mycket mer nu. Han kollar vädjande på mig när han vill ur bilbarnstolen, börjar suga i luften när han förstår att maten är på gång samtidigt som han ivrigt rör sig för att påskynda processen och slår ilsket på mobilen när vi sätter på appen ”Happy touch”. (Man trycker på bilarna så att de kör framåt, brummar, tutar och så vidare…) Jag som tänkte att vi inte skulle introducera Frans för mobiler och paddor på ytterligare ett par år. Hehe, eller hur… aja, han förstår i alla fall så mycket mer nu och det är så himla kul att se hur han kopplar saker och ting.

Nu ska jag lägga mig och sova, hoppas Frans kan sova ett tag till nu, i alla fall tills att det är dags för nästa måltid om ett pr timmar.

 

 

Amningskläder med fokus på BH

Att ha speciella kläder när man ammar har jag aldrig riktigt förstått mig på. Amingsbehån, ja, den ser jag absolut syftet med. Man knäpper upp tar fram bröstet (eller rullar ut, som en kompis sa, förhoppningsvis på skämt då vi pratade om hängbrösten som kommer efter ett års intensivt ammande. Can’t wait!) Men amningslinnen? Ska man då ha det under en t-shirt eller ska man bara gå runt i samma linne i cirka sex månader (beroende på hur länge man ammar). Jag har inga amningslinnen eller tröjor (om det ens finns) däremot har jag ett gäng behåar. När folk skriver om amningsbehåar är det alltid ”åh, så osexigt” ”de är så tråkiga och fula”… nu är inte jag den som skuttar runt i sexiga behåar oavsett om jag befinner mig i stadiet: inte gravid, gravid eller före detta gravid. Jag kör alltid t-shirt behåar, eller enkla spetsbehåar med vadderade kupor (alltid vadderade kupor eftersom jag jag ser ut som en pojke annars, ja i alla fall på överkroppen.) Så att gå över från vanliga behåar till amningsbehåar var ingen big deal. Min sexigaste behå ever är faktiskt en amningsbehå (en presnet, skulle helst inte lägga 500 kronor på en behå, amning eller ej). Den kommer från Elle McPhersons underklädeslinje och är gjord i såna där ”delikata spetsar”. Himla hett…

Vad är det med den här hetsen om att amningsbehåar ska vara sexiga. Du ska ju inte förföra någon, du ska ge någon mat och av egen erfarenhet så skulle en osexig behå inte få en bebis att säga: tack, men nej tack när mat erbjöds. Nu vet jag inte hur ni andra mammor upplever amningen men blir det på något sätt en sexigare stund för att man har en sexig behå? Om ni hade en så kallad sexig behå, låt oss säga, i delikat spets, skulle ni då känna att: shit vad jag är läcker nu när jag sitter här och ammar med brösten i vädret och opps, där tappade visst bebisen bröstvårtan och en stråle bröstmjölk sköts genom luften och landade någonstans i lägenheten. Och oj, där tappade bebisen bröstet igen och plötsligt är hela behån blöt och bebisen har mjölkstänk i hela ansiktet för bröstet är så fyllt med mjölk eftersom det var flera timmar sedan senaste matningen ägde rum. Bara en fråga. Eller så har man sett den här bilden och tänker: åh, sååå vill jag också se ut när jag ammar.

 

 

Tappar man hår under amningen?

Jag vet inte hur det är för alla andra men ja, JAG gör det. Fredrik tror att jag inbillar mig men jag är varken hypokondriker eller korkad. Jag ser liksom att det sitter cirka 100 hårstrån på borsten varje gång jag borstar håret och när jag tvättar håret blir det en matta av hår vid golvbrunnen. Det ligger dessutom enstaka hår över hela lägenheten! Mysigt och verkligen inte inbillning!

Jag gillar ju i och för sig tunt hår (brukar ju betala för att få det just så) så egentligen klagar jag inte. Fattar bara inte varför håret ramlar av för att jag ammar?

Idag när jag skulle gå på bussen med vagnen var det folk som gått på där fram som stannade upp hela ingången och jag kunde inte komma in i bussen. Mesig och nej-men-inte-ska-väl-jag-gå-på-bussen-bara-för-att-min-barnvagn-med-mebis-i-redan-är-på som jag är så stod jag där snällt och vänta. Tillslut var det ett äldre par som röt ifrån: ”Släpp fram barnvagnen!”. Människorna som stod och småsov hajade till och flyttade sig så att jag kunde gå på. Blev så tacksam mot paret som sagt ifrån. Skönt att alla i lokaltrafiken inte stör sig på en, hehe.

Nu har jag haft en heldag på stan och har precis satt mig i soffan, dyngblöt (ja, det regnar ute) med dagens första kaffe (!). Kände mig rätt förkyld imorse och ja, jag gissar på att det kommer kännas värre ikväll om inte tidigare.

Nu: boka hyrbil, kolla upp adress till hotellet, packa och fixa det sista så att lägenheten är tipptopp imorgon då det är dags för förhandsvisning. Kanske inte skrev det men vår lägenhet ligger ute till försäljning!