Lucka 14: Ett inlägg om när, hur och varför jag grät senast.

Jag ser inte mig själv som en kall person men trots det så måste jag erkänna att jag gråter extremt sällan. När jag var yngre grät jag ofta, då av frustration när jag var arg och när någon annan gråter (obs! Ej Frans) så gråter jag också lätt. När jag såg Svenska hjältar-galan häromdagen fick jag en klump i halsen för det var så fint hur en man och en kvinna hoppat i kallt vatten för att leta efter en barnvagn med ett barn i som ramlat ner. Hörde inte hela storyn men det var absolut sorgligt. Annars tror jag att det var senast när jag såg Cancergalan för typ ett år sedan, men jag kan liksom inte sitta och storgråta, mer få tårar i ögonen när jag ser/hör något sorgligt eller fint. Innan dess… jag vet inte!

Jag hade inga gråtutbrott under graviditeten utan kände mig väldigt balanserad i humöret under hela den tiden, med ett par undantag då jag tyckte ALLT kände jobbigt, men inte tillräckligt för att jag skulle gråta över situationen. Jag grät inte när Frans föddes, det var för spännande och coolt för att gråta och nej, jag har inte haft anledning att gråta sedan dess… när tvättmaskinshelvetet läckte kanske, hehe, men nää, inte ens då!

Bilden ovan hör till en film/bok som heter ”The fault under our stars”, en äkta gråtfilm har jag hört. Fick boken av Fredrik för ett par veckor sedan, kanske blir den som får mig att ”fulgråta” till slut… och apropå gråtböcker: jag grät när jag läste ”Ps. I love you”. Boken är SÅÅÅÅ mycket bättre än filmen… och även ”The gift” av samma författare, Cecilia Ahren. Snyft! (Och riktigt bra läsning!)

Så summan av det hela:

När: Cancergalan 2013.

Hur: Diskret med några tårar.

Varför: För att det var så fint och sorgligt.

Lucka 13: Ett Luciaminne

Jag har hakat på Josefins adventskalender. Läs mer här!

En sak med mig är att jag har ganska dåligt minne, jag blandar även ihop årtal och så vidare. Men när jag tänker på Lucia så tänker jag på de gånger man själv gått i luciatåg som liten. Jag minns lite svagt att jag gick i ett på dagis, sen när vi började skolan lussade man ju i bamba (skolmatsalen) och jag minns att det var  så stämningsfullt att gå långsamt genom de mörka korridorerna för att slutligen ta sig till platsen där vi ställde upp oss och sjöng för andra elever. När jag gick i ettan, eller kanske tvåan tyckte min lärare att jag skulle vara Lucia eftersom jag hade långt, mörkt hår men jag ville inte, jag ville ju gå tillsammans med en kompis. Minns hur viktigt det var på den tiden, att vara med någon. Sitta ihop på bussen eller vad som helst, man ville inte vara ensam eller annorlunda. Så jag har alltid varit tärna. En sak som ska tilläggas är att jag är värdelös på att sjunga så om jag hade varit Lucia hade det inte blivit någon solo-sång, för allas trevnad.

Idag när jag vaknade tänkte jag inte ens på att det var Lucia och dagen har inte präglats av ”högtiden” på något sätt, inte ens av en lite lussekatt eller ens en pepparkaka. Fredriks familj var här och åt lunch och Frans fick en Bobbycar och en lära-gå-vagn i 1 års-present. Tyvärr var han på sitt sämsta humör och grät så fort han tittade på Fredriks bror. Haha. Han piggnade till lagom till de skulle gå och vinkade glatt åt dem när de gick.

Nu har vi alla tre kollat på ”En oväntad vänskap” på Netflix. Frans sov ibörjan men vakande efter ett tag och satt då med oss i soffan i ungefär en timma! Det händer sällan men vi släckte ner och han tyckte väl helt enkelt att filmen var bra. Om du inte sett den, se den! SÅÅ bra och rolig. Jag har sett den tre gånger, jag ser ofta om filmer. ”The Holiday” har jag säkert sett 20 gånger.

Eftersom jag är dålig på att minnas luciadagar så ska jag anstränga mig lite extra för att minnas den här. I värsta fall får jag väl gå tillbaka i bloggarkivet till just den här dagen.

Lucka 12: Ta fram ditt mobilalbum och plocka ur bild nummer 8, 32, 48 och 80 räknat från sista bilden i albumet och blogga om dem.

Jag har hakat på Josefins adventskalender. Läs mer här!

BILD 8:

8

 

Mitt mobilalbum börjar faktiskt på sjukhuset efter att Frans fötts. De allra första bilderna från sjukhuset kan jag inte får fram pga att jag lagt över dem på ett annat ställe (bloggar från datorn nu…) men det här är bild 8 från dess att bilderna fungerade… aja. Här är Frans några timmar gammal. Eller det här var senare på eftermiddagen. Frans fick sin första body och som ni ser även strumpor. Mössan fick han direkt när han föddes, den var blodig och inte alls speciellt fräsch men trots det fick han ha den på sig hela första dagen. Vi klippte av de långa remmarna senare (tror Fredrik orkade sig över kvävning…) och då såg han ut som en lite amish-bebis. Han kändes så liten och skör här, vilket han var. Sov mest och undrade nog var f-n som hänt. ”Hur hamnade jag här? Och när får jag åka hem?”

BILD 32:

32

Den här bilden togs den 16 december, Frans var 6 dagar och vi var på Danderyd (närmre bestämt Mörbys patienthotell, deppigt ställe alltså…) och kollade hörseln på Frans. Åkte tunnelbana dit och hem och det var vår första resa kommunalt. Vi hade varit tillbaka på sjukhuset en gång innan för vägning någon dag tidigare men då körde min kompis Timothy oss dit. Vi har ju ingen bil. Hörseltestet gick bra och när vi var klara där stannade vi i Mood-gallerian och jag testade amningsrummet för första gången. Vi åt även vår första lunch på stan efter att Frans fötts. Det blev smörrebröd på Royal Copenhagen, också i Mood-gallerian, det var som en liten jultallrik som ni ser. När vi ätit klart vaknade Frans och skrek och det var bara att gå upp till amningsrummet igen.

BILD 48

48

När vi hade babyshower för Johanna fick Frans träffa Svante för första gången. Svante fyller för övrigt år idag! Så det skiljer bara två dagar mellan de här två godbitarna. Malin (Svantes mamma) och Fredrik stod typ ovanför bebisarna och fotade dem. Alltså huuur söta? På bilden håller de dessutom hand. Det här var verkligen en tjock period i Frans (och Svantes) liv. Haha, ibland när jag ser vissa bilder tänker jag: Men såg han ut sådär? Man glömmer så fort…

BILD 80

miami

I mars var vi i Miami, jag jobbade (gjorde modejobb för SOLO, ShapeUp och tidningen Frida) och Fredrik var med och hängde med Frans medan vi plåtade. Frans var ju bara 3 månader när vi åkte så Fredrik mötte upp mig var tredje timma så att jag kunde amma. Det fungerade faktiskt väldigt bra att resa med Frans. Har skrivit om det innan. Det som var lite störigt var att vi hade beställt en vagn som skulle hämtas ut på plats och när vi packade upp den var det inte solskydd och ingen skydd för liggdelen. Därav hembygget i form av tröjor och handdukar… Det löste sig ju dock till slut, eller nej, vi fick inte de saknade vagndelarna men däremot en helt ny extra vagn (!) När vi kom hem insåg vi att de där två ”saknade” delarna inte ens ingick i vagnen vi köpt… men vi fick två Bugaboo donkey för 6 500 kronor, köpte till solskydd och liggdelsskydd och sålde sedan den ena vagnen samt vår gamla Brio Go. Så det löste sig ju onekligen till det bästa.

Lucka 11: Ett inlägg om hur du planerar att fira jul i år

Jag har hakat på Josefins adventskalender. Läs mer här!

Den här julen blev, eller blir, inte som planerat. Min mamma har varit sjuk och just nu är det viktigt att hon inte blir smittad av något så enkelt som en förkylning. Eftersom Frans är lite av rysk roulette när det kommer till sjukdomar så har vi i år bestämt att inte fira jul tillsammans. Tråkigt förstås men Frans är såpass liten att han inte riktigt kommer börja räkna den här julen som julen då traditionerna startade. Från och med nästa år kommer vi fira jul med mina föräldrar Göteborg men i år blir det våran lilla familj. Var vet vi inte heller… kanske hemma, kanske på någon Kanarieö… vi vet nog den 23:e december. Folk som säger att man måste planera allt, speciellt resor lååångt i förväg när man har barn… varför? Så himla mycket mer packning och jobb är det faktiskt inte.

Många verkar ju fira med massa olika släktingar osv men jag har aldrig gjort det så för mig finns det bara två alternativ: Fredrik och Frans eller mamma, pappa, Jenny, Fredrik och Frans. I år blir det alternativ nummer ett.

 

Lucka 10: Ett inlägg om något du drömmer om

Jag har hakat på Josefins adventskalender. Läs mer här!

Missade att lägga upp det här inlägget igår. Men en sak jag verkligen drömmer om just nu är att åka till värmen. Vi skulle åkt två veckor över jul men det blir nog inte så. Vi har letat massor men allt är typ superdyrt eller slut. Känns så värdelöst att betala 25 000 kr för biljetter till typ Bangkok bara för att kunna köpa dem för mer än halva priset några veckor senare… Så nu har vi bestämt att vi ska åka i februari istället. Först pratade vi om Miami plus Bahamas men nu blir det nog Vietnam. Har läst lite Vietnamguider och det verkar sååå himla härligt. Ett ställe jag verkligen vill besöka är Halong bay utanför Hanoi. Det ligger i Norra Vietnam och ska tydligen vara en av värdens (!) vackraste platser…

Längtar sååå himla mycket. Det kan hända att vi byter resmål men vi är supersugna på Vietnamn Fredrik har varit i Thailand en miljon gånger och jag har varit där 3 gånger. Det känns som ett bra och barnvänligt val men samtidigt hade det varit kul att testa något nytt. Bali ligger såå långt bort, Burma som ska vara superfint känns inte optimalt med en 1-åring och Miami… ja, där har vi ju varit en del. Nä, just nu drömmer jag om Halong Bay.

Lucka 9: Ett inlägg om din favvojullåt (ja, har du ingen får du välja en nu) och ett minne du har kopplat till den

Jag har hakat på Josefins adventskalender. Läs mer här!

Det finns några jullåtar jag gillar, eller typ 2 men jag vet inte om jag har några direkta minnen till dem. En låt är ”O helga natt”, tycker den är såå fin när någon som kan sjunga sjunger den. Inte när jag försöker mig på den med andra ord. Jag minns dock att en gammal klasskompis sjöng ”Gläns över sjö och strand” på någon julavslutning en gång i mellanstadiet och att jag tänkte att hon måste ha världens vackraste röst. Sen har jag minnen av Absolute christmas-skivan eftersom den spelades gång på gång på gång på gång på gång när jag jag jobbade på klädbutiken Brothersunder julperioden för många herrans år sedan… hm, fattigt inlägg jag vet… men jag har kanske inte så mycket minnen förknippade till just jullåtar. Eller så minns jag dem helt enkelt inte, hehe…

 

Lucka 8: Ett inlägg om personen du senast pratade i telefon med.

Jag har hakat på Josefins adventskalender. Läs mer här!

Satt och kollade i min telefonlista och såg att det var mamma jag pratat med senast, eller ”Gunilla Norman” som hon så intimt heter i Fredriks telefonbok. Visst kan jag skriva om mamma men det känns som jag har gjort det sååå många gånger. Men eftersom ingen annan ringer mig så blir det väl ett mamma-inlägg då, tänkte jag. Men så ringde det plötsligt och det var Cicci, så nu blir det ett inlägg om henne istället.

Jag träffade Cicci första dagen på gymnasiet. Vi gick båda två it/media på Hulebäcksgymnasiet utanför Göteborg men den där första dagen på uppropet då jag scannade mina nya klasskompisar hade jag ingen aning att vi skulle bli vänner. Och verkligen inte att vi skulle bli så bra vänner. Cicci kommer från en mindre ort utanför Göteborg, första dagen i skolan hade hon halsband som satt tajt runt halsen, flera färgglada armband och tajta byxor, ni kanske minns ”Savann-byxorna?”. Mitt första intryck var att hon var lite av en fjortis, haha. Jag minns inte exakt hur vi började umgås, jag tror det var mycket på grund av att vi fyllde 18 år relativt tidigt året därpå och var lika sugna på att gå ut. Första gången vi gick ut gick vi till ”Studs” som det största stället i Göteborg hette på den tiden. Den kvällen var början på vår festperiod som pågick till vi var 20 år gamla. Vi var ute typ jämt. Torsdag – XLNT, Fredag- XLNT, lördag – Studs vissa tisdagar var vi på Retro på Kompaniet som det kallades… Samtliga ställen är numera stängda eller har bytt namn. Vi hade alltid så himla kul och delade ut flyers för Efterfesten.com och Nattstad.se vilket gjorde att vi alltid fick gå in gratis, fick gratis dricka osv. Vi har gjort så mycket knäppa grejer under våra partyår: varit på konstiga efterfester, konstiga förfester, träffat roliga människor, träffat tråkiga människor men helt enkelt haft såå otroligt kul! Försökte hitta bilder på oss på någon av de två nämnda partycommunityn men Efterfesten har lagt ner och Nattstad verkar numera vara någon typ av bloggportal. Haha, ja det var drygt cirka 10 år sedan så det är väl inte mer än rätt. Har alla festbilderna sparade, det är MÅNGA men inte på den här datorn tyvärr. Eller lika bra egentligen. Hittade dock de här bilderna på hederliga gamla Facebook.

ac  cicci

Jag och Cicci i Karlstad för mååånga år sedan. Hon pluggade där samtidigt som mina andra kompis, Becca. Bilden till höger är ingen äkta bild om det nu rådde någon osäkerhet. Jag gjorde den i Photoshop i någon bildkurs under gymnasiet, snyggt va?

Har hundratusen minnen tillsammans med Cicci men starkaste minnet är nog då vi åkte upp till Stockholm som 19-åringar och fick åka limousine, äta på fina restauranger, bo precis vid Stureplan, gå in på alla nattklubbar… vi var som sagt 19 år och ja, vi var lättimponerade och tyckte allt var hur coolt som helst, haha. Det finns en fortsättning på den där helgen, en ganska lång och inte helt rosaskimrande historia men huvudsaken är att det är ett minne jag alltid kommer ha kvar, vår Stockholmshelg.

Idag har Cicci två barn och är tillbaka i Göteborgsområdet och på något sätt var det jag som hamnade i huvudstaden. Den här perioden av mitt liv gör mig alltid nostalgisk och jag kan sakna den tiden samtidigt som jag är glad över att inte behöva ta nattbussen hem till Torslanda efter en utekväll eller tåget direkt till skolan på morgonen när vi varit ute en vardag. Jag saknar inte heller sliskig xcider med smak av cactus och lime även om de kostade 20 kronor på Happy hourn och jag saknar inte heller suuuuuperlåga jeans med glitter och korta partytoppar, ni vet nog vad jag menar. Och killar i Tiger of Sweden-skjortor med krås på, slitna, ljusa jeans som hängde så lågt att Björn Borg-kallingarna syntes mer än nödvändigt, vaxat hår och spetsiga ”partyskor”, haha. Men jag saknar att vara sådär festsugen, ung och obrydd, icke-bekväm och såklart, att hänga så himla mycket med Cicci.

Här är en låt som ALLTID får mig att tänka på henne <3

Lucka 7: Något jag är helt beroende av i vardagen

Jag har hakat på Josefins adventskalender. Läs mer här!

Det låter kanske hemskt men om jag ska säga en sak som jag verkligen behöver dagligen så är det min MOBILTELEFON. Min iphone blev ju som jag berättade stulen för ett par veckor sedan och det var visserligen bara två dagar jag var mobillös eftersom jag sedan fick låna Fredriks gamla men det jag saknade under de två dagarna och vad jag fortfarande saknar är följande:

Vad jag saknade första dagarna utan mobil helt och hållet:

– Att kunna ringa, sms:a samt ta emot samtal och sms

– Inte kunna kolla SL för att se hur jag skulle ta mig till Ekerö efter klockan 21.00 på kvällen

– Inte komma åt mitt Seb-konto och förs över pengar (var tvungen att logga in med digipass på datorn, zzznark!)

– Inte ta bilder!

– Inte kunna kolla mailen/läsa mail/svara på mail

Vad jag saknar nu när jag har Fredriks oldie:

– Min Seb-app pga redan nämnda punkt.

– Inte ha mitt mobila bank-id som jag behövde för att kunna se Frans förskoleplats osv. (Vi fick plats men ska försöka ändra, mer om det senare… **vilken cliffhanger va*) Vet att man kan logga in via datorn men om man glömt lösenordet..? På mobilen var det liksom inloggat och klart eftersom jag där hade jag dessutom ett mycket enklare lösenord som jag faktiskt minns… note to self: välj ett sådant lösenord nästa gång, okej?

– Bli stressad av Fredriks miljoner olika appar. Den ena mer onödig än den andra bör tilläggas. Hur får han plats med SÅ många? Min mobil blev ju full hela tiden och jag typ bara Instagram, FB, SL, SEB och mobilt bank-id. Hade inte ens tv.nu.

– MAILEN!!!

– Alla mina telefonkontakter. Nu har jag några av mina kvar och då heter de (”Emelie, Annikas kompis”, ”Annikas Becca”) men mest nummer till Fredriks vänner och bekanta. Det är tur att han litar på mig, jag skulle kunna skicka såå mycket konstiga sms till allt från branschkollegor till gamla ragg. Men det gör jag såklart inte… och när Fredrik läst det här kommer jag väl inte ha möjligheten pga att han raderar hela telefonboken… Här är ett exempel från Fredriks telefonobok: ”XXXXX Blonda tjejen i kassan på Hurry Curry”. Hahaha, ”älskling, vem är detta?”

– Mina smarta anteckningar: hade skrivit upp inloggningar, viktiga saker som jag verkligen behövde komma ihåg osv. Nu är det borta och jag vet inte vad jag missat…

Lucka 6: Blogga om bilderna 8, 32, 48 och 80 räknat från FÖRSTA bilden i albumet

Jag har hakat på Josefins adventskalender. Läs mer här!

BILD 8

bvc

Den här bilden togs för några dagar sedan på BVC. Frans skulle få vaccin och lekte glatt, ovetandes vad som komma skulle, i väntrummet. Han är dock inte så superimponerad av Bobbycar eftersom han hemma på Ekerö brukar ratta runt i en Lambourgini (som man kan åka runt i på riktig: starta med en nyckel, bromsa och gasa osv.) Men eftersom han hade fem minuter att döda innan det var hans tur att gå in till sköterskan satt beslöt han sig ändå för att testköra bilen.

BILD 32

32

I höstas när vi också bodde här ute så brukade frans och jag gå till lekplatsen och gunga, känna på sanden, äta sanden (en av oss) och det var så himla mysigt. Frans är ingen storlekare än men jag ser potential. Han tyckte dock att det var superspännande att känna på löven både med händer och tunga…

BILD 48

48

Frans blev ju sjuk ganska tidigt efter vår Ekerö-flytt. Eftersom hade hade blåsor i hela munnen och i halsen hade han svårt att svälja vilket bidrog till dreggel deluxe. Vi använde alla små haklappar och scarfs vi hittade men när de låg, fuktiga, i tvättkorgen fick vi ta till andra medel. Här agerar Fredriks kallingar haklapp. Det ska dock tilläggas att de var hundra procent rena då de träddes över huvudet, eller i alla fall 99 %.

BILD 80

80

Vi plåtade mode ute på Skansen i höstas och det såg ungefär ut såhär. Modellen var supertrevlig men kass som jag är minns jag inte riktigt vad hon heter… men hon var grymt duktig och det var en jätteskön dag trots kylan med soppa och pannkakor till frukost (lunchen var på bilden efter den här!). Vi fick hålla till i en timmerstuga där på Skansen och byta om i, och det var så himla mysigt därinne, även om jag helst inte hade velat bos så jämt. Har inte varit på Skansen så mycket faktiskt, mest under diverse plåtningar. Har varit sugen på att gå dit på julmarknaden men tidigare har tanken på alla skrikande ungar avskräckt mig och nu när man själv har en så är det tanken på allt folk och svårigheten att ta sig fram med vagnen som får mig att skippa. Aja, det blev ett fint modejobb hur som helst!

Lucka 5: Ett av de tuffare ögonblicken i år

Jag har hakat på Josefins adventskalender. Läs mer här!

jag vet inte om jag ska kalla det ögonblick men jag har haft två perioder det här året som jag minns som jobbiga. Den första var när Frans fick höstblåsor någon gång i våras. Han fick utslag över hela kroppen, stora blåsor och sår i vecken. Han hade blåsor i hela munnen och grät besviket av smärta när han åt (jag ammade då). Vi var inne på akuten tre gånger och de visste liksom inte exakt vad det handlade om. Hans ben svällde upp och det verkade som han fick en allergiskreaktion ovanpå allt.

Andra gången var när han blev sjuk nu för ett par månader sedan. Vi hade precis flyttat in hos Lisa och Gustav och han blev superdålig. Tappade rösten, var supertrött och alldeles svag, orkade inte göra någonting. Han fick blåsor även den här gången dock mer förkylningsblåsor och läpparna var alldeles svullna. Tror inte han skrattade en enda gång på två veckor… tänkte att han måste vara så besviken och undrar om det var såhär livet skulle vara från och med nu.

Nu är Frans sjuk IGEN. Inte lika sjuk som de andra två gångerna men han hostar och gråter till när han gör det, tror han har ont i halsen, precis som jag har. Och nu har han 39 graders feber och är supertrött och ligger och sover och andas jättesnabbt, stackars lilla Frans han har verkligen otur med sin hälsa. Finns såklart de som har det värre men jag tycker ändå att det är väldigt synd om honom. Han vill ju går runt med gå-vagnen, riva ut innehållet ur kökslådorna, gräva i blomkrukorna och busa med Stina. Men inte ikväll.

sjuk

Efter 5 timmar på akuten fick vi ett eget rum. Då var det vara en timma kvar innan läkaren kom och ytterligare två innan vi kunde ta taxi hem till Ekerö.