Frans i tidningen mama

mama-malibu

För det första kan jag säga att jag känner mig på SÅ mycket bättre humör idag än senast jag bloggade. Det var bara mycket på en och samma gång men en sak är ju oftast säker: antingen så löser det sig, eller så rinner det av. En sak har runnit av och den andra har löst sig. Det känns superskönt!

Idag har jag mailat, mailat och mailat och sedan åkt in till stan för att hämta hem lill-Frans. och apropå en liten, eller åtminstone yngre Frans. Älskar bilderna på honom som vi plåtade i Los Angeles, eller det var inte jag, det var superduktiga Susanne Kindt som gjorde det. Ett lätt kaosartad dag som fick mig att känna att nej, plåta sin egen unge på en inte-så-barnanpassad strand kommer jag inte göra igen. Frans var överlag på sitt allra sämsta humör, haha. Men ja, det syns inte på bilderna. Är så jäkla sugen på att åka iväg och plåta men det får nog bli nästa vinter.

mama_malibu-56

mama_malibu-41

mama_malibu-36

mama-malibu4 mama-malibu5 mama-malibu2 mama_malibu-67

 

Alla bilder är tagna av fotograf Susanne Kindt (@susannekindt)

Förlåt, men vilken skitvecka!

NYBilden har inget med rubriken att göra, snarare med slutet av inlägget. Folk som man gillar och blir glad av! Bästa som finns <3 Det är Jessica som tagit bilden och även om hon inte syns är hon såklart också någon som gör mig glad! New York alltså… Också en anledning till glädje!

Imorgon är det fredag och det ska bara bli SÅ skönt! Den här veckan har tyvärr varit rätt värdelös. Jag har kanske tur men jag har väldigt sällan dåliga veckor och faktiskt inte ens speciellt många dåliga dagar. Veckan startade bra: jag fyllde nämligen 33 år i måndags, hurra! Vi bestämde innan att vi skulle fira på eftermiddagen istället för på morgonen. Det hinns liksom inte med att fixa finfrulle, blommor och grejer en måndagsmorgon, inte här hemma i alla fall… Det är inte som att vi har så långa mornar nu när vi pendlar till Frans förskola varje dag. Han vaknar typ mellan 07-07.30 och 08.07 går bussen till Mörby. Tajt! Hinner vi inte med den får vi vänta i 30 minuter alternativt ta bilen, vilket vi gjort flera gånger trots att det är det mest oekonomiska man kan göra pga vägtullar och parkeringsavgifter. Oh well.

Min födelsedagskväll var faktiskt helt grym! Vi åt jättegod italiensk middag på en restaurang på Östermalm och Fredrik och Frans hämtade mig på kontoret efter en dagens plåtning och förberedelser. Frans åt chokladsalami och kollade på Barnkanalen när han inte orkade socialisera mera (efter cirka 4 minuter, hehe) och vi kunde äta i lugn och ro. Men dagen innan middagen. Fy fan! Vill inte gå in på detaljer men jag tycker det är så sorgligt att vissa människor kan få andra att på riktigt må dåligt och typ känna att man är irriterande och ivägen enbart på grund av ens existens. Jag vet att felet ligger hos dem och inte hos en själv men ändå. Man blir så jäkla irriterad. Och ledsen. Och trött. Tisdagen fortsatte lite i samma spår men var ändå bättre. Jag har faktiskt hunnit med tre plåtningar den här veckan och imorgon skulle jag haft ytterligare en plåtning som tyvärr blev inställd på grund av sjukdom. Sånt som händer men synd såklart när man förberett och fixat. Men det är lite av grejen med jobbet, man är liksom inte försäkrad och ibland får man bara ta det. Jag känner att jag jobbat otroligt mycket de senaste veckorna. Hjärnan är slut och kroppen också. För att vara stylist är minst lika mycket kroppsarbete som tankeverksamhet. Min rygg alltså. Skulle behöva åka till Thailand och köra massage två gånger om dagen… inte helt säker på att det skulle hjälpa dock.

En annan sak som hänt den här veckan är en jobbrelaterad grej som jag egentligen inte vill gå in på men som tar extremt mycket energi. Jag brukar inte gnälla och beklaga mig över den här typen av problem, har visserligen ALDRIG stött på det innan, mycket på grund av att jag inte vill framstå som oproffsig. Men ibland blir man bara så jäkla trött och förbannad rent ut sagt. Jag blir sällan det och ska alltid göra folk till lags och hjälpa till, ge något extra och så vidare trots att man ofta vet att det inte tjänar någonting till. I vissa fall, absolut, men i andra… Ah, vi får se hur det löser sig men löser sig gör det, på ett eller annat sätt.

Idag hade jag dock en riktig toppenplåtning med ett grymt team och trots lite stress som jag bara har mig själv att skylla under eftermiddagen, hann jag med ett supertrevligt mingel nu på kvällen. Ska skriva mer om det imorgon då jag förhoppningsvis grävt fram lite bilder. En sak är SÅ säker och tydlig efter en dag som den här: lika mycket som personer kan dränera en och fullkomligt suga såväl energi som livslust från en så finns det människor som bara tankar en med massa positiv energi och glädje. Älskar sådana människor! Min värsta mardröm att bli en bitter och sur person som klagar för att klaga och gör att folk i min omgivning får magont. Fy fan vad vidrigt det skulle vara! Att vara en sådan person som andra går hem och mår dåligt över och som tas upp som dagens problem vid middagen. Nej, tack! Idag har jag dock enbart umgåtts med härliga personer och insett att vissa saker egentligen inte spelar roll. Det viktigaste i mitt liv ärmina vänner och människor som får mig att må bra och faktiskt även mitt jobb som jag älskar! Och mat och vatten förstås. Resten ska jag bara försöka skaka av mig.

Godmorgon!

IMG_6286

Bilden har ingenting med inlägget att göra egentligen men hade ingen annan i datorn…

Med tanke på mitt senaste inlägg kanske ni tänkt att jag helt enkelt fick nog av trotsen och drog. Lämnade barn och fästman och drog dit mina sparpengar tog mig. Typ Sandic i Uppsala.

Nej, trotsen är fortfarande kvar men inte alls som den där lördagen som jag kallar ”trotslördagen”. Det är mycket bättre nu, några bakslag men inte lika hysteriskt som på trotslördagen. Det är jag SÅ tacksam för! En annan sak jag är tacksam för är att det blivit så mycket ljusare ute. Både på morgonen, och suprise – även på kvällen. Känns verkligen som våren är på gång! Minus minusgraderna.

Den senaste veckan har jag inte bloggar eftersom min mobil gick ett omtumlande slut till mötes. Jag stoppade in den i tvättmaskinen tillsammans med lite sängkläder och efter cirka 1 timma och fyrtio minuter började jag fundera över var jag lagt mobilen… var det inte på sängen? Jag har verkligen koll för visst hade jag lagt den där, och visst var det därför den åkt med i påskalanet och in i maskinen. Sa till Fredrik att jag trodde jag varit SÅ korkad att jag lagt mobilen i maskinen och han säger då: Ja, det har låter jättekonstigt och dunsta runt därinne…”. Hm. Så jag gick ner till tvättstugan och väntade ut de sista 12 minutrarna innan jag kunde plocka ut en totalförstörd men ändå väldigt ren iphone. Eftersom jag oftast bloggar via mobilen så har det varit rätt sparsamt med inlägg sedan i söndags och veckan innan dess vet jag inte vad jag ska skylla på. Tidsbrist?

Den senaste tiden har jag jobbat heeeela tiden och när jag inte jobbat hands on har jag tänkt på jobb. Jag har legat och planerat upp nästa dag i huvudet, gjort mentala anteckningar på vad jag ska fixa och funderat ut outfits i huvudet. Mycket har börjat falla på plats men förutom personstyling av fyra personer har har just nu fem plåtningar på gång som alla ska plåtas inom en vecka. Nu ska jag strax in och sortera kläder så efter idag kommer jag nog känna mig mer på banan, längtar efter den känslan.

Inte min bästa lördag…

Dagens bästa stund var när Frans och Gustav åt bullar tillsammans i fåtöljen.

Idag har vi nästan tömt lägenheten. Vi har verkligen en hel del kvar för vi hann inte få in allt i lastbilen på de fyra timmar som vi hyrt bilen. Får köra några vändor till innan lägenheten är tom… fattar inte hur det blev såhär? Vi skulle ju ha flyttfirma men nej, nej! Det blir en tredje (och fjärde) flyttdag.

Flytt alltså, inte alltid så kul och oftast väldigt mycket och hårt jobb. Min rygg är bara helt slut och jag räknar med nackspärr imorgon eller senast på måndag. Men det värsta med den här dagen är ändå Frans trots som på den senaste tiden eskalerat. Man fattar inte vad som hände! Och vad ska man göra? Att vara helt lugn och inte skrika är uteslutet. Det går inte! Jag är inte alls så tålmodig som jag hade velat vara. Jag blir så jäkla arg och frustrerad och även om Frans somnade på fem minuter så var de trettio minutrarna innan tillräckligt påfrestande för att jag nu ska känna mig helt tömd på energi. Så matt och nästan lite febrig. Haha. 

När Frans är på sitt bra, och jag skulle vilja säga vanliga humör är han världens goaste och härligaste lilla person men när trotsen tar över… jag förstår inte! Vet att det är helt naturligt och en viktig del i utvecklingen men samtidigt känner jag inte att det är värt det.

Försöker vara lugn och pedagogisk ibland och kör de klassiska med att försöka välja mina strider och ge honom två val hela tiden för att han ska få känna att han är med och bestämmer, typ: ”vill du ha mjölk eller vatten?” Funkar ganska bra ändå, läste det någonstans att man kunde göra så och kör det ganska ofta.

Usch, tänk vad ens humör påverkas av hur barnen är, så märkligt men ändå inte!

Movie night!

Sandra_Rogers_Photography_(43)_1

 

Här gissade vi på vem Bridget skulle bli tillsammans med i slutet… Jessica trodde att hon skulle välja sig själv. Inga spoilers i det här inlägget! Men se filmen!

Sandra_Rogers_Photography_(2)_1

Sandra_Rogers_Photography_(16)_1

Sandra_Rogers_Photography_(81)_1

 

Hur gullig? Och pigg, trots att hon egentligen hade gått och lagt sig, men när hon hörde att det var party på nedervåningen… woop woop! 

Sandra_Rogers_Photography_(50)_1

 

Filmgänget!

Sandra_Rogers_Photography_(82)_1

 

Tvillingarna Lagergren <3

Sandra_Rogers_Photography_(9)_1

Sandra_Rogers_Photography_(1)_1

Sandra_Rogers_Photography_(71)_1

 

Blinka lilla stjärna <3

Sandra_Rogers_Photography_(4)_1

Sandra_Rogers_Photography_(3)_1

Sandra_Rogers_Photography_(84)_1

Förra veckan var jag hemma hos Jessica och kollade på en film jag velat se länge: ”Bridget Jones baby”! Tänkte att jag skulle se den på bio men det blev såklart aldrig av. Jessica och Angelica har gjort ett samarbete med Plejmo som är en streamingtjänst där man hyr filmer och streamade filmen. De hade gjort så himla fint med popcorn, chips, lösgodis och ett superfint fruktfat! Jag hade inte ätit middag så jag var såå lyckligt – alla mina favoriträtter uppradade, bara att käka!

Tredje filmen om Bridget var så himla rolig. Och pinsam såklart! Men det är ju Bridget Jones så det är ju så det ska vara! Och vi hade en så himla mysig kväll. Med på vår movie night var också Jessica Olérs med (har ju träffat henne många gånger men det är så roligt att tänka: om jag hade vetat att jag skulle ha filmkväll med henne i ett radhus i Åkersberga massa år senare när hon som Fröken Borlänge blev Fröken Sverige 1998 hade jag nog inte trott det, haha! Älskade Fröken Sverige-tävlingen när jag var liten, stod i kö på Intersport på Backaplan för att få Annika Duckmarks autograf och så vidare, haha…) Och  John och Johan, (som tvillingarna beskriver som mina manliga motsvarigheter när det kommer till humor i Tvillingpodden, de är inte tråkiga med andra ord…) och så Nathalie, och Sandra som jag träffat tidigare, det är även Sandra som tagit alla fina bilder. Så himla bra gäng! Elsa var också med en sväng, dansade, käkade frukt och provsmakade chipsen. Hon är så jäkla söt! Och en riktig dancer, vilka moves, haha! Gullunge!

 

Idag har jag plåtat omslag för tidningen amelia och varit på föräldrarmöte. Vi var 5 föräldrar, 3 pedagoger och förskolans chef. men det var supertrevligt. Har sagt det förr men säger det igen. Vi, eller Frans, har världens bästa förskola. Det finns säkert likvärdiga men jag är ändå tveksam… Nu ska ju Frans antagligen inte gå kvar där efter sommaren något som ger mig lätta ångestkänslor trots att jag tycker det ska bli rätt skönt att inte behöva ta mig till Kungsholmen var och varannan dag nu när vi inte längre bor där. Men jag är så himla glad och tacksam över att han fått gå där i sammanlagt 2,5 år när han slutar. En bättre start och en bättre vardag under den här tiden hade han nog inte kunnat få! <3