Lite konst

  
Vi har ju inte så mycket tavlor här hemma, inte tillräckligt många i alla fall. Tycker verkligen bilder och konst gör supermycket för hemmet men ja, vi har inte hittat så mycket som vi har gillat helt enkelt…

Men häromdagen hittade jag den här bilden i ett modejobb i Styleby. Vet inte vad stenen heter men tycker den är jättevacker! Så jag köpte en ram och ramade in bilden, tyckte den blev riktigt bra i sovrummet faktiskt…  

En tröttsam kvällsrutin

  Bild från en enklare nattning på Kanarieöarna. Frans hade feber och somnade innan jag hann fatta att han var trött. Nu är han dock frisk…

Egentligen borde jag sova nu för alla andra gör det. Men jag känner att jag tröttnat rejält på rutinen ”vi borstar tänderna innan vi lägger Frans eftersom vi antagligen somnar…” Ibland är det skönt att lägga sig tidigt och vakna superpigg dagen därpå men ärligt talat, inte SÅ himla skönt! 

Ikväll lade vi oss runt 21.00 (nej, såg inte Melodifestivalen och deppar inte för det) och över en timma senare låg Frans fortfarande och snurra. Sååå tröttsamt. Tillslut kändes det som han somnat och jag smög upp. Ska precis sätta mig i soffan med datorn i knät när jag hör ”Mamma? Är mamma här?” Så jag går in och Frans har då krupit fram till sängkanten, när han ser mig säger han ”där är mamma!” Och jag får börja om. 

Haha, alltså jag har noll tålamod under vissa läggningar och ligger och suckar högt för att visa Frans att jag är uttråkad. Väldigt moget, jag vet!

Nu sover både Fredrik och Frans och jag tror att jag ska gå upp trots att klockan är närmare 23.00, det är ju lördag. Får väl jobba lite eller något? 

Living the dream!

Godnatt!

   
   
Vi (Fredrik och Frans) har tagit ett sista bad i havet, jag vaktade vagnen *badkruka* 

Imorgon åker vi alltså hem. Jag gick in på Coop online och köpte hem mat som levereras imorgon när vår städerska är i lägenheten. Hon lovade att ställa in allt i kyl och frys, bäst är hon! Och såå skönt att ha blöjor, mjölk, frukost och allt man behöver på lördag morgon. Vi kommer ju hem rätt sent imorgon och jag tror inte att jag och Fredrik kommer vara så sugna på att dra ner på Dagslivs det första vi gör…

Älskar att köpa mat online pga smidigheten men tycker också det är kul att handla i mataffären pga känns som shopping, hehe.

Frans verkar tyvärr ha åkt på feber och slocknat. Fredrik och jag har packat men har en del kvar. Det mesta är dock smutstvätt…

Näst sista dagen

En vecka går verkligen snabbt! Samtidigt är det ganska lagom för en charterresa på Kanarieöarna. Vet inte om jag velat vara här i två veckor faktiskt. Älskar att sola och bada men det finns liksom inget att göra (ingen shopping!) älskar ju när man kan blanda både och. 

Men det är såklart helt underbart här och en vecka är så välbehövligt när man lever i konstant mörker…

Här är lite bilder från veckan:   

    
     
    
    
    
    
    
    
   

Hurra för Fredrik

  
Idag fyller Fredrik 40 år! Det känns lite gammalt samtidigt som det inte känns mycket alls. Lite mycket är det, jag är ju exempelvis 8 år yngre men Fredrik känns inte som 40. 39 år, max.

Tyvärr har hans dag varit lite sisådär för igår kväll blev han illamående och matförgiftningen var ett faktum. Tänkte, självisk som jag är, nej! Nu har han fått kräksjukan och vi kommer bli sjuka allihop och behöva stanna på hotellet när vi skulle åkt hem, för att spy! Så deppigt. Men det var sån tur var för mig och Frans bara något Fredrik ätit. Säger ju inte så mycket positivt om hotellets buffé och de sa inte heller så mycket när Fredrik berätta att han blivit sjuk efter gårkvällens middag…

Nu ligger vi i solen och steker medan Frans sover. Han blir alltid jättetrött efter badet och somnar ofta på mig. Så även idag och nu ligger han i vagnen och snusar i sin minimorgonrock som är alldeles för stor för honom.

Efter lunchen tänkte vi dra ner till Amadoresbeach där vi var igår och bada i havet och äta middag ikväll. Det blir lugnt och enkelt då Fredrik är lite trött efter natten. Eller jag kan ju såklart skåla i champagne och beställa in hummer medan han sitter med sitt rostade bröd och mineralvatten, hehe. Nä, så illa är det kanske inte. 

Grattis i alla fall till min Fredrik som är världens bästa på några sätt och vis. Hehe, nä på alla sätt och vis. Utom möjligtvis ett eller kanske två <3

Resa med barn (och utan)

  
Frans älskar att bada, det är sen gammalt men det är såklart mer spännande att bada i poolen än i badkaret hemma. Den enda tid som jag och Fredrik kan sola, läsa eller bara chilla utan att tänka på något speciellt är egentligen under de två timmar som Frans sover. Att resa med barn och framför allt att semestra med barn är inte som att åka själv. Haha, oh no! Inte helt oväntat i och för sig… Det kanske är den allra största skillnaden mellan livet innan barn och livet efter.

Då: man bokade ett hotell som såg jäkligt nice ut, brydde sig inte om att det låg på en bergstopp och att man inte kunnat dra runt en barnvagn ens om man försökte, man sov ut, njöt av en låååång frukost, lade sig vid poolen och doppade sig när man blev för varm, läste böcker, magasin, lyssna på musik, besökte spa:t, tränade, beställde en drink, sola lite mer tills solen nästan började gå ner. Duschade och tog det lugnt, åt låååång middag med vin, drinkar, satt kvar och pratade, lade sig sent. Man hade ju sovmorgon.

Nu: man kör charter, barnfamiljens bästa resekompis! Och inte för lång flygtid gärna. Direktflyg vill man ju absolut ha! Barnvänligt, transfer till hotell, all inclusive – så praktiskt med ”gratis” mellanmål hela dagen. Charter ftw! Bagaget är fyllt av extrakläder till Frans, ett paket blöjor kan vara smidigt så man slipper springa och köpa det så fort man landat, badblöjor och just det: en barnvagn. Barnpool är extremt viktigt! Prio ett faktiskt. Väl på plats så vaknar man när Frans vaknar, ibland innan frukosten ens öppnat, inväntar den och är där först (med resten av alla barnfamiljer) när man är inne i restaurangen gäller det att vara organiserad. En får fixa bord och barnstol medan den andra snabbt scannar frukostbordet: ägg, yoghurt och en macka, sedan går man i omgångar och hämtar sin egen frukost. När man är lite mer än halvvägs klar tröttnat Frans och man har då två val: äta snabbt och gå eller ta upp leksaker alternativt mobiltelefonen. Vi brukar köra alternativ två. Efter frukost är det insmorning och ombyte och inte att för glömma: packning av poolväska. Blöjor, ombyte, leksaker… sedan poolbad och när vi inte badar gäller det att hålla koll på Frans så att han inte gör det han allra helst vill göra: springa fram och hoppa ner i poolen. Att han inte kan simma ser han icke som ett hinder. Lunchen äts tidigt, ja när restaurangen öppnar kan man säga. Samma rutin här. Plocka mat till Frans och sedan passa på att äta tills han tröttnar och sedan underhålla för att kunna avsluta måltiden. Efter lunch och den för oss, efterlängtade vilan blir det en sväng till lekrummet, titta på när Frans river runt bland alla leksaker och försöka hindra honom från att inte ta andras saker samt trösta när någon annan tar det han leker med. Bad två med ytterligare insmorning av solkräm. Eventuellt kan han sitta och underhålla sig lite i skuggan men helst vill han utforska, klättra i trappan eller bara gå så långt och snabbt han kan. Upp på rummet och duscha och vänta på att middagens ska serveras. Hänga på balkongen och vill man ta en eftermiddagsdrink är det leksaker med aktivt deltagande eller mobil som gäller. Dags för middag och det är såklart först mat till Frans, därefter åt oss. När klockan är cirka 20.00 och vi ätit klart går vi upp på rummet, det är både kallt och mörkt vid det här laget. Borstar tänderna på Frans och nattar honom innan 21.00, ibland somnar man själv för natten, ibland inte. Lika bra att somna dock, imorgon är ju en ny, tidig dag.

Det är såklart väldigt mycket roligt med att få åka med sitt/sina barn men den där totala avkopplingen är kanske inget som hör barnsemestern till…

Suprise eggs

   
    
    
 Choklad…

Häromdagen köpte vi ett Kinderägg till Frans. Succé! Inte helt otippat. En youtube-favorit är utan tvekan ”suprise eggs”, ni vet när de filmar hur någon öppnar massa kindeäggsleksaker. Finns cirka en miljon olika filmer och alla har typ en miljard visningar… Så intetsägande enligt mig men Frans är besatt!

Så han tyckte såklart det var jätteskoj att öppna sitt eget ägg, och såklart: äta upp chokladen. Han bjöd dock både Fredrik och mig. Det brukar han inte göra. Oftast när man frågar om man får smaka får man ett höjt ”nej!” som svar…

Uppmärksamhet sökes

  Frans under lunchvilan. Han sov såhär i två timmar men när han vaknade såg vi att han hade fått värmeutslag på ryggen. Stackarn. Han var inte ledsen men han kliade och försökte gnugga ryggen mot stolen. Vi tog då våtservetter och baddade på hans rygg, ansikte och hals och han slöt ögonen och njöt. Efter det gick vi upp på rummet, duschade och smorde in honom med en Aloe Vera-kräm som innehåller 99.9% av. Fredrik köper alltid sådana i Thailand och efter det kliade det inte mer! Skönt tyckte nog Frans.

Det jag skulle skriva om var att Frans på senare tid blivit ”expert” på att fånga vår uppmärksamhet. Han säger ”mamma!” Och sen ”pappa” och om vi inte tittar då upprepar han orden tills vi gör det. Ibland brukar jag låtsas att jag inte hör trots att jag sitter jättenära och då skärper han till röstern och upprepar ”mamma!” Haha, så dumt men lite kul skämt. 

En sak som är lite mer irriterande är att han även kommit på att ordet ”aj!” ger uppmärksamhet. Därför säger han ofta ”ah, det gör ont!” när han saknar fokuset.

När han är ledsen och trött kan han ibland dunka in huvudet i typ väggen för att skrika ”aj” och sedan ha en anledning att gråta vilket också genererar uppmärksamhet. Nu låter det som att det stackars barnet måste slita ihjäl sig för att bli sedd och ja, så är det! Nej, så är det verkligen inte, vet inte någon som får så mycket uppmärksamhet som honom. Och inte heller någon som gillar det lika mycket…

När han kör sina ”se på mig”-tricks brukar vi oftast säga: ”nej, Frans det var ingen fara” eller ”det gick bra!”, jag vill liksom inte uppmuntra till att han ska låtsas slå sig för att han vill att vi ska kolla på honom. Men det är helt klart en balansgång. Man vill ju såklart trösta när han är ledsen och så vidare…