Efter bad brukar jag kamma Frans hår så han ser ut som en liten direktör. Den där morgonrocken tillför ju något till looken…
Innan Frans skulle lägga sig ikväll. Han var på världens busigaste humör och jag tänkte ”han kommer aldrig bli trött”, men det blev han ju såklart. Tillslut och nu ligger han intill mig och sover med sin lilla hand på min hals. Fredrik sover på andra sidan om honom, egentligen skulle han gå upp och fixa en sak men när jag påminde honom mumla han ”jag ska vila en sekund till…” Och nu sover han som en sten. Och snarkar som en liten björn.
Hur som helst. Frans har börjat med en sak när vi nattar. Han säger ”gonatt” men om vi säger det tillbaka eller ”sov gott” så blir han ledsen. Inte arg och inte heller någon högljudd gråt, bara en snyftning.
Jag fattar inte varför? Ofta blir han ju irriterad om vi ”förstör” leken och gör ”fel”. Men nu blir han liksom ledsen. Så nu ska vi inte säga godnatt eller sov gott på ett tag. Jag var dock tvungen att testa om det verkligen var så att han blev ledsen när man svarade honom. Och jo, det blir han.
Aja, ska med sova nu. Godnatt!