Dagens fix

Vi fick en riktig grej gjord i lägenheten idag och det var att skruva upp klädhängaren i hallen. Inte någon megagrej visserligen men att slippa kasta ytterkläderna i en hög på golvet känns ganska sofistikerat på något sätt.

Jag är glad för det lilla.

För övrigt somnade Frans förut när kag skulle lägga mig med honom och såklart även jag. Fredrik väckte mig klockan 18.00 och jag hade helst bara gått upp och borstat tänderna och sovit vidare för natten. Istället lagade jag en lasagne med zucchini istället för pastaplattor (sååå enkelt och mycket mindre tidskrävande än en vanlig lasagne) och Fredrik väckte Frans och gav honom middag. Frans kände dock liksom jag att han ville fortsätta sova och trots att planen var att få honom att vaken till klockan 21.00 lade vi honom igen strax efter 19.00, det kändes riktigt elakt att hålla honom vaken längre när han var SÅ trött. Tidiga morgnar är skönt. (Upprepar detta för mig själv gång på gång) Imorgon har vi i alla fall frukost till skillnad från idag.

Årets längsta dag

Imorse gick vi upp vid 04.00. Frans satte sig upp i sängen och började babbla och eftersom han sovit i tio timmar gick vi upp och gjorde gröt. Tyvärr hade vi inte handlat någonting igår så Fredrik och jag fick snällt vänta till klockan var 08.00 och affären öppnade. Nu är vi ju allesammans ordentligt jetlaggade och att gå upp 04.00 var inte hela världen men tänk om man alltid orkade gå upp så tidigt, tänk vad mycket man skulle få gjort! Haha. Vi körde exempelvis igång en tvätt runt 5-snåret och sedan har vi moppat golvet och packat upp alla väskor.

Lägenheten känns helt klart bättre idag. Haha, fick nog en post-vaccation svacka.

Nu ska jag se om Frans vill sova lite eftermiddag, målet är att få honom att somna relativt sent ikväll för att komma i fas. Även om man får gjort mycket när man går upp 04.00 är det inget jag vill göra i resten av mitt liv…

Sista dagen

Obs!
Det här inlägget ska läsas INNAN inlägget nedan. Hade glömt publicera detta (såå typiskt!) och nu när jag gjorde det hamna det överst. Vi avslutar semestern med att hitta ett superbilligt och bra massageställe preciiiis nedanför hotellet. Så typiskt. På hotellet är det riktigt dyrt och inte bara hotellpris i Thailand dyrt utan Sturebadet dyrt. Det som är negativt med att vara här är att man blir lite… Prismedveten. Eller ja, snål rent ut sagt. Man vill inte att middagen ska kosta 500 kronor och man vill ha den där massagen för 300 bath. Och det fick jag idag. Jag är egentligen ingen massageperson och utan tvekan en riktigt dålig kund. Jag är så sjukt kittlig och när någon masserar mina lår och vader måste jag skratta! Det går inte att inte göra det och tro mig jag försöker. Det resulterar i att jag ligger och spänner hela kroppen och det är såklart svårt gör personen som masserar. Men förutom benmassagen var det riktigt skönt och framför allt: välbehövligt!

Jag och Fredrik bokade tid samtidigt klockan 15.00, lekte med Frans i lekrummet till 14.30 och promenerade sedan runt på gatan utanför massagestället tills han somnade. Klockan var då 14.55. Det här med rutiner, såå bra!

När vi kommer hem måste vi dock styra upp Frans läggning: I SIN säng och senast klockan 20.30…

Ikväll åt vi middag på vår stammisrestaurang där vi typ ätit minst ett mål om dagen sedan vi kom hit (undantag den dagen vi var på sjukhuset med Frans) vi fick en extra frukttallrik som ”tack för att ni äter här så ofta”-present.

Nu har vi packat och ska sova. Taxin hämtar oss 05.30 imorgon. Snacka om att carpa dagen. (Att vi sen ska sitta på ett flygplan och uggla i typ 11 timmar, oh well…)

20150206-213415.jpg

20150206-213455.jpg

20150206-213429.jpg

20150206-213447.jpg

20150206-213516.jpg

20150206-213527.jpg

20150206-213553.jpg

Hej kalla Sverige!

Jag vill slå hål på en så kallad myt: ”borta bra men hemma bäst”. I Thailand var det varmt, skönt och allmänt härligt. Här hemma är det kallt, folk ser deprimerade ut på gatorna och vår lägenhet var FYLLD av byggdamm när vi kom hem. Det var inte länge sedan vi torkade ur alla skåp och diskade allt vi hade och nu är det typ dags igen. Det har slipats och fixats i lägenheten medan vi varit borta men vi tog dumt nog inte bort någonting innan vi åkte. Men ja, det är klart man vill damma hela lägenheten när man flugit i drygt 11,5 timmar… Fy! Fredrik och Frans somnade tidigt och jag satt och funderade på hur irriterad jag var och att jag vill sälja lägenheten… Haha, kanske ändrar mig men just nu känner jag inget för den här lägenheten. I dagsläget är den oklar, tom, tråkig, stökig och just det, dammig. Världens sämsta kombination, i alla fall när vi snackar boende…

Resan hem gick i alla fall välldigt bra. Den började dock inte som planerat. Vi hade satt larm klockan 04.50. 05.22 ringer telefonen på rummet och en kille från receptionen undrar när vi tänker checka ut… Det är i sådana stunder man är glad över att man packart kvällen innan…

Vi skyndade oss till lobbyn och mötte upp Jennifer, Fredrik och såklart lille Wilhelm som var vaken liksom Frans. Taxin var cirka 30 minuter försenad så med facit på hand hade jag hunnit kissa innan jag lämnade rummet. Oh well. Fick en riktigt rivstart i alla fall.

Frans sov totalt fem timmar av resan som var drygt 11 och en halv timma. Först tre (!) precis efter start och sedan ytterligare två timmar efter att ha varit vaken i fyra timmar. Frans är kanske inte bäst på att njuta av en lång middag (vilket han visat prov på de senaste veckorna) men att resa är han verkligen grym på! Alltid något.

Jag lyssnade på dokumentärer och såg en halvbra film ”Winters tale” samt samma Vänner-avsnitt typ tre gånger. Nu ska jag sova och hoppas att jag är mer positivt inställd till lägenheten (och livet) imorgon… Hehe.

Här är två flygresebilder på Frans. Sovandes och lyssnades på Michael Jacksons Billi Jean.

20150207-201006.jpg

20150207-201021.jpg

Innan regn och strömabrott

Igår var det cocktail”party” på hotellet. Det har ett varje torsdag och under två timmar bjuder de på vin, öl och drinkar. Ja, det var mycket folk. Vi kom lite sent men fick ett bord med grym utsikt och Frans gjorde sitt bästa för att krypa ner i vattnet… Det var sååå vackert ute, mulet och grått med åska och regn i luften. Regnet kom efter en stund och alla som suttit ute fick skynda sig in för att inte bli genomvåta. Efter en stund kom Jennifer, Fredrik och Wilhelm också och vi satt där vid bordet i flera timmar. Pratade om förlossning, att lämna bort sitt barn till barnvakt, behovet av att få vara ensam ibland och det här med alkohol i kombination med bebis. Jag och Jennifer tycker väldigt lika förutom en sak: hon ser fram emot att få föda barn igen. Haha, jag är visserligen inte rädd för ett kejsarsnitt till men en förlossning lockar inte.

Plötsligt stängdes strömmen av och det blev helt svart. Så mysigt! Är dock glad att jag inte befann mig i hissen… Frans var trött med vägrade sova i vagnen så när klockan var runt 22.00 gick vi hem till rummet och lade honom i sängen. Det tog tre minuter innan han sov.

Idag är sista dagen här i Thailand. Det ska visserligen bli skönt att komma hem men jag kommer sakna värmen, maten, hotellet, poolen… Ja det mesta egentligen. Det som känns segt med att åka hem är att vårt badrumskakel är försenat och kommer dem 24 februari (!!) vilket betyder att lägenheten är klar först någon gång i mars. När jag fick reda på förseningen kändes det bara självklart. Klart att det inte blir färdigt som planerat. Har någonting med den här jäkla renoveringen gjort det? Nej, precis. Det värsta är att det är svårt att vara i lägenheten med Frans medan arbetet pågår och det betyder att jag få dra runt på stan hela dagarna och typ hänga i olika lekrum för att Frans inte ska behöva sitta i vagnen för länge…

Nu ska vi försöka få en viss liten person att sova och sedan ska jag lägga mig i en solstol och lyssna på en p3-dokumentär. Älskar dem, så himla bra! (Von Sydow-morden är den bästa hittills! Lyssna!)

20150206-091809.jpg

20150206-091834.jpg

20150206-091859.jpg

20150206-091908.jpg

Middag på Vero

Igår åt vi middag på Voro, en italiensk restaurang här på hotellet. Första icke-thailändska målet på snart två veckor. (Åt en supergod pizza!) Restaurangen har verkligen världens vackraste utsikt! Vi var där typ först (är man småbarnsförälder så är man…) klockan 18.00. Frans var superpigg och inte jätteintresserad av att sitta still, som vanligt med andra ord, det gick dock över förväntan tack vare kex, bröd, Daniel Tiger, musikbok, bestick, napp, vattenglas och världens trevligaste personal. DET kommer man verkligen sakna. Restaurangpersonal som älskar att man har med barn på middag och frivilligt leker med dem, hehe.
20150205-100347.jpg20150205-100358.jpg20150205-100410.jpg

20150205-100443.jpg

20150205-100515.jpg

Hurra för Fredrik

Det var egentligen igår men det är kanske inte så viktigt. Fredrik fyllde 39 år och vi firade med att hänga på stranden på förmiddagen, tro att Fredrik blivit bestulen på plånbok och massa kontanter (ej planerat firande!) och sen ta taxi till Phuket town. Tanken var att köpa massa kläder till Frans och vi hamnade på Tesco lotus där de hade allt! Inga high fashion brands men Frans är inte den typen av barn. Så vi köpte en massa bra saker: Kläder, muggar, handdukar och smoothies samt massa grejer till oss. Typ 2 kilo torkad mango (utan tillsatt socker) som är det godaste någonsin, kolosolja och andra viktiga saker (Oreos och Pringles typ)

Vi hade bokat bord på en restaurang som hette Suay. Den skulle vara superbra men låg lite gömd. Frans var som vanligt rätt vild och galen så han fick krypa runt i trädgården mellan måltiderna. Stället var väldigt enkelt men mysigt och maten var såå god. Vi var med andra ord väldigt nöjda till Fredrik tog en tugga av kycklingspettet vi beställt till Frans och insåg att det var RÅTT! Bitarna som Frans ätit var dock genomstekta men sista biten var det inte. Fredrik kallade dit personal som sa typ: ”sorry, we get you new!” Fredrik tyckte det var oacceptabelt och kallade dit manager och förklara hur icke bra det var att de serverade rå kyckling till en ettåring. Det slutade med att vi fick gratis efterrätt men det var ju inte det som var grejen. Jag tyckte lite att det var okej eftersom Frans inte ätit köttet men Fredrik prata om kommentarer på Tripadvisor och så vidare.

Kvällen avslutades med ett glas rött, tårta som hotellet ställt på vårt rum och ett avsnitt av ”Fosterlandet” på svtplay.

Idag har jag chillat i solen medan Fredrik försökt få Frans att sova och därefter jobbat. Och på eftermiddagen har jag lekt med Frans i lekrummet och nu när han sover kan jag sola. Fredrik skulle komma men har väl fastnat i jobbet… Oh well. Jag ska sola i alla fall! Bara två dagar kvar nu… Preeeesssaaa! Skojar. Lite.

20150204-155333.jpg

20150204-155354.jpg

20150204-155428.jpg

20150204-155438.jpg

20150204-155452.jpg

20150204-155509.jpg

Det här med att äta ute

Jag minns en tid, det var inte speciellt längesedan, då man kunde gå ut och äta utan att Frans kände att han ville göra sig påmind. Antingen sov han eller så låg han bara och tittade upp i luften och hand föräldrar kunde avnjuta långa middagar i princip ostört. Den tiden är över.

Frans tips på hur man enkelt men bestämt gör sig påmind under en middag:

– släng saker i golvet (få det att se ut som du tappat det och titta gärna förvånat efter det du just kastat ner, titta sedan upp på valfri förälder och sen ner igen. De kommer plocka upp det (minst tre gånger) sen får du något annat.

När de lagt undan det du kastat testa följande:

– res dig upp i barnstolen, det är inte speciellt svårt. Balansera sedan och få det att se ut som du ska tippa över. Självklart har du kontroll men om det är något mamma och pappa är oroliga för är det att du ska ramla ner i stengolvet. Utnyttja rädslan.

Du kommer bli upplockad efter några standardkommentarer som: ”sitt ner!” Och ”nej! Man står inte i stolen!” och hamnar antingen i någons knä eller på golvet. Hamnar du i knät:

– försök ta tag i det som är närmast. Det kan vara bestick, om du har tur en tallrik MED mat på, bordsunderlägg eller en servett. Viftar du med armarna över hela bordsytan framför dig är chansen större att du åtminstone träffar någonting. Att spänna hela kroppen och försöka slinga dig ur greppet funkar också om du vill retas ordentligt.

Sätter de ner dig på golvet:

– kryp! Ta i allt du kan och dra iväg, vänd dig om ibland för att kolla att de tittar. De gör det garanterat. Kryp lite till. Vänd dig om. Le. Om de inte rest sig upp för att hämta dig. Hitta första bästa smula/sten/fimp på golvet och stoppa den i munnen.

– vill du att du har något att äta eller kolla på ”Daniel Tiger”? Börja gnälla, kanske kan du testa att banka i bordet, kasta huvudet bakåt i en snabb rörelse brukar resultera i nervositet. Sträck dig efter någonting. Hoppa på din plats och gnäll. Gnäll är viktigt! Gråt! Tårar ger snabbt resultat, speciellt hos pappa.

– efter det tag kommer vagnen fram och de vill att du ska sova. Här gäller det att hålla sig skärpt för ärligt talat, du ÄR trött när den här åtgärden sätts in. Bästa tipset är att prata. Prata som om det gällde liv och död. Kan du inte så många ord? Det är okej. Ta de du kan och komplettera med alla ljud du kan komma på. Ge inte upp och du får snart chilla i vagnen med iphonen eller om du har riktig tur: ligga i mammas och pappas famn och mysa med nappen. Det är sista grejen, snart får man gå hem.

Tack för en trevlig middag!

Från poolkanten

Ligger här ensam och chillar. Fredrik och Frans gick precis upp till rummet. Frans ska ju sova eftermiddagsvila nu (tycker det är viktigt att hålla rutiner även när vi är på semester så mellan 15-16 försöker vi få honom att somna, hittills har det fungerat utmärkt) Fredrik var trött idag och ville också vila så därför gick de ”hem”. Jag är dock inte alls trött så nu ligger jag i en solstol i poolen (kan aldrig ligga i dem när Frans är med eftersom det blir för långt bort från vagnen) men nu får man passa på. Tänk hur enkelt liv man hade innan man blev mamma, man behövde ju typ inte tänka på någonting annat än sig själv (ja, inom rimliga gränser förstås!)

Ikväll ska vi äta middag på hotellet, de kör thaibuffe på måndagar men det är så bra mat här så buffe känns inte så skrämmande. Men innan dess ska jag ligga i min solstol och bara njuta av att det är så himla varmt och skönt, precis som jag vill ha det!

Frans, mini-kungen

Frans är van vid uppmärksamhet liksom
de flesta bebisar men att komma till Thailand var nog en egoboost utöver det vanliga. Folk är helt galna i honom och var han än vänder sig är det folk redo men grimaser, komplimanger eller frukt (godis hade också erbjudits om hans elaka föräldrar tillät)
Häromdagen sprang det fram ett gäng kinesiska tjejer och skrattade och hoppade framför Frans. Sedan pussade en av tjejerna honom på kinden, tog en bild med mobilen och hoppade iväg. Haha! Tänk om det skulle hända i Sverige? Vet inte om Frans tror att hans vardag är såhär nu. Konstant påpassning. Hoppas inte för om en vecka är det tillbaka till verkligheten och några få halvhjärtade komplimanger om dagen. Hur ska det gå?

Frans är i alla fall frisk nu, ingen feber på två dagar!