Siesta

Är tillbaka på hotellet sedan igår och ligger just nu på rummet och chillar. Från det att de sa att vi fick åka hem gick det supersnabbt! Vi har ju tyvärr hängt en del på akuten i Sverige men det går inte ens att jämföra med här! Allt går så fort och man behöver aldrig undra ”har de glömt bort oss nu?”. Läkaren skulle komma senast klockan 12.00, hon var inne hos oss 10.30. Det skulle ta max 4 timmar till alla papper var lösta och vi kunde bli utskrivna, det tog cirka 1,5 timma.

Igår tog vi det bara lugnt när vi kom tillbaka till hotellet. Jag och Frans sov tillsammans ett par timmar på dagen och på kvällen gick vi ner till stranden och åt middag.
Vi har fått med oss någon typ av inhalator hem som Frans ska andas i tio gånger var fjärde timma inte superpoppis men betydligt bättre än att bli invirad i en handduk och andas in ånga i nära tio minuter, hostmedicin, medicin mot feber och något pulver som han ska ta på kvällen. Minns inte vad det var just nu… Det pulvret får i alla fall inte blandas med vatten så igår hällde vi det på en jordgubbe. Det gick superbra!

Idag har jag solat en stund medan Fredrik hängt med Frans på rummet och sedan tagit en promenad för att han skulle få sova. Det känns såklart väldigt tråkigt att Frans blir sjuk precis när vi är här. Inte för att jag velat att han ska bli sjuk senare heller men det är så deppigt att han inte kan njuta av poolen, havet och lekrummet fullt ut som han gjorde de första dagarna. Sen blir ju såklart hela semestern lite upphackad då ALLT handlar om Frans tillstånd. Vi kan liksom inte planera något utan måste anpassa oss hela tiden. Fredrik som är aningens ANINGEN mer orolig är jag över allt som gäller Frans är förmodligen mer stressad just nu än vad han är på jobbet veckan innan jul, hehe. Han kan liksom inte lägga sig i solstolen nr Frans sover utan att först stå och fläkta vid vagnen med en handduk i typ en kvart. Haha, tur att han är med ändå. Jag kan liksom inte bli så uppstressad hur mycket jag än försöker för jag tror ändå innerst inne att Frans mår okej. Visst han är sjuk, men sjuk kan man vara utan att vara döende. Så länge jag tror att han är okej kan jag faktiskt känna mig lugn i det. Hade jag och Fredrik varit på samma sätt hade det varit katastrof. Förmodligen skulle vi skrämma upp varandra så att vi satt på sjukhuset och grät just nu. Eller så hade Frans legat inlagd med slangar i hela kroppen för att ingen av oss trott att det var någon fara. Det här med komplettering är en bra sak. Även om jag suckar och blir trött på Fredrik när han blir ”extrem”…

Frans ligger nu och sover och jag antar att jag kunde gå upp till poolen men det känns ändå lite jobbigt att gå ner igen eftersom han säkert vaknar. Har funderat en hel del på det här med att resa med barn. Läste i Knivlisas blogg (för ganska länge sedan) att någon frågat om det var värt det. Och ja, det tycker jag såklart att det är. Var och hur man åker är dock ganska viktigt för en så smidig resa som möjligt. Tänkte skriva ner lite tankar kring detta vid tillfälle… Typ mina egna tips som jag kommit på efter våra tre ganska olika utlandsresor. Kanske väntar tills vi är hemma, har ju ytterligare en vecka på mig att lära mig nya saker…

Äntligen får vi åka hem

Okej, vi har bara varit här i ett dygn, vet att det inte är rekordlångt MEN jag är så sjukt glad att vi får åka hem idag! De sa från början att vi nog skulle få stanna ett par dagar men när läkaren var här förut sa hon att vi skulle få med oss hostmedicin och någon liten inhalator som vi själva kunde manövrera. Hm, får se hur det går… Allt är dock bättre än att se hur Frans blir inrullad i en handduk alldeles ifrån sig av rädsla och panik! Har aldrig tyckt så synd om honom som jag gjort de senaste dygnet, tycker han är så duktig (sköterskorna upplever honom nog lite mer som ett väldigt skrikigt barn men han är ju inte det så fort de lämnar rummet)

En anledning till att det ska bli skönt att komma hem är att Frans får mer lugn och ro på natten. Han vill ju sova men eftersom inandning, syreintag och temp ska tas hela tiden vaknar han till. Sedan blir han jätteorolig och kan inte riktigt slappna av. Varje gång någon knackar på dörren stelnar han till och väntar spänt med ögonen fixerade mot ingången och flera gånger då vi vart ute och gått runt på sjukhuset blir han ledsen när vi kliver in på rummet.

Nu skulle läkaren fixa med försäkringspapper och det skulle ta ett par-tre timmar. Sen är det vi som sätter oss i en taxi och åker hem! Längtar!

En natt på sjukhuset

Det är inte supermysigt att hänga i ett sjukhusrum en hel dag, det tänker jag inte påstå. Det har dock gått snabbare än jag tänkt mig. Frans har varit pigg och varit på jättebra humör nu på kvällen men så kom sköterskan som gör inandningen in och Frans blev genast på helspänn. När hon lade ut handduken på sängen förstod han direkt och började storgråta. Usch, det är verkligen hemskt att se och höra honom SÅ ledsen.

En sak som var bra med idag var de här mangobitarna. Det är torkad mango utan tillsatt socker, så sjukt goda! Köpte dem nere på hotellets minimarket tillsammans med tandborstar och tandkräm. En sjukhusövernattning var ju inte vad man hade planerat när man satte sig i taxin imorse… Frans älskade dem och likaså apelsinjuicen han fick till middagen, den var så god att han lärde sig dricka ur sugrör bara för att få i sig maximalt med dryck.

Nu ska vi sova. Jag och Frans i sjukhussängen och Fredrik i bäddsoffan bredvid. Frans sover förresten redan, han har haft en lång dag.

20150128-223747.jpg

20150128-223758.jpg

20150128-223806.jpg

rs-virus

Så var man på sjukhuset med en liten kille som tydligen fått RS-virus.
Vi tog taxi in efter frukost och var här någon gång runt 9.00. Sjukhuset är jättestort och heter Bangkok hospital trots att det ligger här i Phuket. Förvirrande skulle man kunna tycka.
När vi kom fram fråga de direkt efter Frans pass. Just det, de borde man kanske tagit med men nej. Det är inte så vi jobbar. De löste sig dock ändå och vi fick fylla i lite papper som vi sedan fick skriva under (typ tio gånger eftersom Fredrik skrivit slarvigt så hans förnamn, Frans efternamn och Fredriks mailadress var fel. Haha. De höll dock god min…

Fick sätta oss i ett väntrum men redan efter cirka två minuter fick vi komma in till en läkare, motsvarande allmänläkarna på Astrid Lindgrens barnakut skulle jag gissa på. De mätte syreupptaget och lyssnade på Frans andning. Allt såg bra ut och han hade inte ens feber längre. Efter det fick vi vänta ytterligare en kort stund och passade då på att kolla upp våra försäkringar. Ringde SOS international och fick hjälp på direkten! Så proffsiga och snälla. Vi hade inte vårat försäkringsnummer men de hjälpte oss utan problem och försäkrade oss om att allt skulle lösas med hjälp av Trygghansa där vi har vår hemförsäkring. Har ytterligare en barnförsäkring på Länsförsäkringar eftersom jag och min syster alltid haft det och den har varit jättebra. För min syster. Jag har *ta i trä* inte behövt använda den än…

Så allt löste sig och vi fick ett referensnummer som vi behövde för att ”öppna ärendet”. Medan jag pratade satt två personer från sjukhuset och väntade på att få ge oss vårt rumsnummer till ett privat patientrum samt anteckna referensnummret så att det kunde börja med vårt ärende. Så smidigt! Fick direkt gå och röntga Frans lungor. Det har han gjort en gång innan men idag blev han ledsen och ville inte ligga stil på britsen. Efter två försök var det dock klart och vi fick vårt rum på barnavdelningen. Då visste vi dock inte att vi skulle behöva sova här. Ellet att det var RS-virus det handlade om.

Det började med att Frans fick andas in ånga för att få det enklare att andas. Det var INTE populärt! Han blev så arg så de rullade in honom i en handduk så han inte kunde fäktas och sprattla med armar och ben. Det blev såklart inte roligare, men han kunde i alla fall inte röra sig så mycket. Han var sååå ledsen stackarn… Och den här ångan skulle han andas in i typ TIO minuter! Får verkligen hoppas att det kommer hjälpa. Sen blev det blodprov OCH kanyl i handen (!!!) inte heller speciellt poppis och sedan ytterligare en inandning av ånga. Tror utan tvekan att det här varit den värsta dagen i Frans liv. Så många tårar och så mycket besvikelse. Han måste undrat varför hans mamma och pappa höll fast honom medan en okänd person torterade honom…

När läkaren kom berättade hon att det var RS-virus och inte lunginflammation som jag trott. De ville fortsätta he andningshjälp och hålla Frans undet uppsikt. Det blir med andra ord MINST en natt på sjukhuset…

Nu sover Frans och när han vaknar blir det middag och hostmedicin, sedan ytterligare en handdukswrap och inhalering. Sen är han nog rätt sugen på att säga hej då till den här dagen för gott. Jag känner likadant. Känns så inte skoj att sova i detta något deppiga rum, är dock otroligt tacksam för att vi slipper dela med en annan familj samt att det är stort och fräscht! Man ska inte klaga men när man vet att man har ett rum på ett lyxhotell och en grym frukost imorgon så är det lite svårt… (De har dock en restaurang här nere med jättegod thaimat för inga pengar alls.)

Huvudsaken är dock att Frans blir bra och jag hoppas verkligen att han blir det snart! Min lilla Frans. Sedan vi kom har han lett mot alla thailändare som skojat med honom och gett honom uppmärksamhet (och det är mååååååånga!) nu blänger han misstänksamt på dem istället och vänder sedan bort huvudet. Så var den fina relationen slut.

Hur som helst så är jag så extremt imponerad av sjukvården här i Thailand. Jag vet att vi är turister från Sverige och att det här ett privat sjukhus men ändå! Allt har gått extremt smidigt (okej, inte om du frågar Frans…)

20150128-172927.jpg

20150128-172955.jpg

20150128-173003.jpg

20150128-173017.jpg

Middag och 39.6

Godmorgon! här är klockan cirka 08.40 och vi har precis ätit frukost!

Igår kväll åt vi middag med Jennifer och Fredrik/strong>. De bor på vårt hotell men det roliga är att vi träffats förut. För ett par veckor sedan var Angelica och Jennifer ute och åt lunch och efter det sågs vi alla en sväng innan Jennifer skulle iväg och möta upp en kompis. Jag tänkte inte så mycket närmare på det då Angelica berättade att Jennifer och hennes kille skulle till Thailand. På flygplanet så såg jag en kille med en superliten och söt bebis och plötsligt var det någon som sa: ”Annika?” Och det visade sig att det var Jennifer. Ännu mer lustigt var det när vi kom till hotellet och såg att de redan var där. It’s a small world osv.

En lite mer tråkig sak än kvällens middag; Frans blev sämre igår. Febern låg på 39.6 och han var jätteslö. Tills han fick en Alvedon och blev helt vild! Skratta, rulla runt, kröp, tjattra. Funderade om han blivit hög… Men tillslut runt 23.00 däckade han. Och jag också.

Vi kontaktade Fritidsresor och de sa att vi kunde åka till ett sjukhus i Phuket. De har tydligen inte egna läkare på plats vilket känns lite märkligt med tanke på hur sjukt många nordiska turister som åker med dem hit varje vinter, men ja, det är väl så det är. Hade vi tecknat deras egen sjukförsäkring hade vi kanske fått en doktor till hotellet men nu får vi ta en taxi till Phuket istället och spara kvitto för läkarbesöket. Aja, spelar ingen roll men hoppas Frans blir frisk nu. Det värsta som kan hända (typ) är att lunginflammationen är tillbaka och han måste läggas in… Sjukt deppigt!

20150128-084338.jpg

20150128-084423.jpg

En sämre natt

Fy vad jag ha sovit uruselt inatt! Jetlaggens fel men när jag väl somnade någon gång efter 02.00 vaknade Frans och var ledsen i nästan en timma! Stackarn. Vi gav honom en Alvedon då han fortfarande hade feber och gav honom vatten, han är törstig hela tiden vilket är bra då han verkligen behöver dricka nu när det är så varmt. Han somnade ju om till slut men jag låg vaken och uggla i ytterligare en timme plus att mina tretusen myggbett kliade som fan! Kändes som jag sovit tio minuter få Frans vaknade nästa gång men då var det morgon och vi gav Frans gröt innan vi gick ner och åt frukost. Känner mig rätt seg idag men Frans verkar må bättre även om han är lite slö.
Nu sover han i vagnen (han sover superbra i den!) i skuggan och vi passar på att sola. Vill egentligen lyssna på Tvillingpodden eftersom jag har typ tre avsnitt som jag inte lyssnat på men jag orkar inte hämta lurarna på rummet. Snacka om att befinna sig i semestermood…

20150127-103136.jpg

Thailandsfeber

Frans somnade någon gång runt 16.00 på eftermiddagen och vi gick till poolen som ligger uppe på ett berg. Allt ligger visserligen på ett berg men barnpoolen samt den ”lilla” poolen ligger ytterligare några branta backar upp. Lade oss och solade och badade ett par gånger (i omgångar som man ofta göt numera) oh gick sedan ner till rummet, duschade och gjorde oss redo för middag. Väntade på att Frans skulle vakna men nej, han bara sov och sov. Efter tre timmar vaknade han. Förutom
På nätterna så sover han aldrig så länge i sträck. Frans har varit snuvig idag och hostat, men hosta gör han ju lite då och då sedan lunginflammationen i höstas, vilket gjort att vi dragit ner air condition på rummet helt, vem blir liksom inte sjuk av den i kombination med Thailandshettan? Hur som helst. Frans vaknade efter tre timmar, var på bra humör men såg trött ut, han borde varit hungrig som en varg men åt endast em halv burk med mat. När vi kom hem blev han varm, supertrött och somnade typ utan att vi märkte det bredvid mig på soffan. Efter en stund piggnade han till och ville ha en banan, något han visar genom att sträcka hela kroppen mot bananen och skrika: ahhhhh! Solklart banansug. Eftersom han ätit så lite gav jag honom bananen men två minuter efter att den försvunnit kom den upp igen. Han verkade inte så jätteberörd men man ser på honom att han är dålig. Och så somnade han igen utan någon invändning alls och har nu legat och yrat i sömnen: ”bababa, dada, gaga, papapapa…” Så gulligt! Han hade för övrigt 38,9 graders feber då vi tog tempen tidigare. Hoppas han är bättre imorgon…

God natt (och håll tummarna för att Frans är frisk imorgon!)

Eftermiddagssolen är bästa solen

Jag gillar verkligen sol, det är konstigt hur lycklig man kan bli av den. Det räcker att den tittar fram några minuter en dag i januari och man blir genast på extra bra humör. Den bästa solen är dock den som är just precis nu! Klockan är 16.50 och solen står sådär lågt men är ändå perfekt varm.

Vi var nere vid stranden förut och åt lunch. Man kan äta på hotellet också men det har vi gjort de två senaste luncherna så vi drog ner. De har små bilar som kör ner (och upp) hela tiden. Inte miljövänligt men rätt skönt… Frans åt majskolv och risbollar (ris som vi trycker ihop så att det blir mer greppvänligt) som mellanmål då han åt lunch innan oss idag.

Efter lunchen som för mig bestod av vegetariskt fried rice med cashewnötter åt vi glass och Frans fick smaka. Eller smaka och smaka. Han åt mangosorbet och Fredrik fick smaka (lite). Han drog i Fredriks hand för att nå skeden och hoppade upp och ner som en hungrig studsboll. Tog det för lång tid började han pipa på direkten…
Frans för ju inte äta så mycket sött men grejen är att även då vi ger honom söta saker typ russin och smoothies så äter han ändå vanligt mat. Ibörjan sa många att man inte skulle ge dem exempelvis frukt som smakportion för då skulle de inte vilja ha någonting annat sen. Det har inte stämt i vårt fall. Vi har istället en kille som vill äta allt och gärna fördelat på hela tiden.

Undrar när det vänder för det vet jag att det gör. Barn är inte oproblematiska med mat för evigt. Även om det börjar bra.

Hoppas ni har en måndag! Jag vet knappt vilken dag det är efter bara två dagar här. Antagligen för att jag inte bryr mig. Det enda jag behöver hålla koll på att vi flyger hem den 7 februari. Trodde att det var den 6:e och bad tjejen i receptionen dubbelkolla samt dubbelkollade våra biljetter när vi checkade in. Det var den 7:e! Ja, lite störande att vi inte hade koll men samtidigt SÅ najs att vi ”fick” en extra dag. Hade varit betydligt värre om vi tagit fel på utresedagen…

20150126-170615.jpg

20150126-170642.jpg

20150126-170708.jpg

20150126-170558.jpg

20150126-170741.jpg

20150126-170753.jpg

Semester nu och då

Det är verkligen skillnad på att semestra nu och för två år sedan. Den största skillnaden är att man hela tiden ska planera efter någon annan. Att man inte får fem (åtta!) önskade soltimmar vid poolen om dagen är saker man får ta. Det är inget jag deppar över (okej, liite) men man kan ju alltid notera att tiden då semester var total avkoppling utan minsta ”måste” är över. Vi får ju anpassa oss nu: sola när Frans sover, leka i lekrummet när solen är som starkast, på lekplatsen när solen börjar försvinna, bada på det grunda så han kan vara med osv. Försöka äta när han äter för att inte han ska bli totalt rastlös medan vi äter och han får titta på. Osv.

Igår natt sov jag för övrigt extremt dåligt! Har inte sovit så dåligt sen Frans var en månad gammal och jag trodde att han fått kolik… Somnade runt 02.00 och vakande sedan klockan 05.00, låg vaken till efter 07.00 och sen vaknade jag dödstrött klockan 8.30 då Fredrik gick upp. Haha, så typiskt. Den där jetlaggen… Inatt var det bättre. Huvudsaken är dock att Frans sover hela natten och det gör han sån tur är.

20150125-225921.jpg

20150125-230038.jpg

20150125-230112.jpg

20150125-230130.jpg

20150125-230213.jpg

20150125-230311.jpg

Att resa med barn (och bli pensionär)

Hej från Thailand! Alltså vad är rutiner egentligen? Klockan är typ 23.30 och Frans vaknade för en timma sen, superpigg. Sedan han vaknat har han rullat runt i sängen (som är galet stor!) krupit in i badrummet och rivit toalettpapper i en miljon små, små bitar, ätit en smootihe och nu kör han runt en polisbil på golvet och dansar till Bruno Mars.

Vet inte när vi somnande men typ 20.30? Haha, äkta semesterfirare. Och så vaknar man nu och tror det är morgon och att man ska få gå ner och äta frukost. Så deppigt.

Vi tar det från början:
Vi lämnade lägenheten i Stockholm runt 09.15 på fredagsmorgon, tog bussen till t-centralen och tog Arlanda express ut i hoodie, orkade inte släpa med en vinterjacka… Checkade in, packade in vagnen i plast (såååå glad att vi köpte en sulky, så enkel!) och åt sedan
lill-lunch på Max.

Flyget gick 12.30 och vi fick platser med extra benutrymme och egna tv-skärmar (eller fick och fick. För 800 kronor fick vi det)
Det som var så skönt när vi flög långt med Frans förra gången var att Frans då var så liten och kunde ligga i en babycot. Nu väger han tre gånger så mycket och måste sitta i våra knän.

Det började bra. Frans höll sig på något sätt vaken från morgon och till att planet startade. Vi gav honom välling som han inte druckit på flera månader och han slocknade av den. Lycklig. Han sov sedan i drygt två timmar i mitt knä.

Frans hoppade sedan över eftermiddagsluren som han gjort de senast två dagarna och vi tänkt att han borde somna runt 19.00 (svensk tid) och det gjorde han nästan. Men under typ två timmar somnade han och vaknade till hundra gånger. Han hördes inte över hela planet men vaknade till ledsen för att sedan somna om i några minuter. Han fick liksom ingen ro, stackarn.

Tillslut somnade han dock (jag hann se två filmer under resan: Grace of Monaco och någon film med Cameron Diaz och Kate Upton. Båda filmerna var halvdåliga men utmärkt tidsfördriv.

Vi landade i Phuket typ 05.30 lokal tid (23.30 svensk tid), hämtade väskorna och tog en taxi i cirka 7 minuter till vårt hotell. Trodde ett tag att vi inte skulle få ett rum förrän kl 14.00 men det tog ungefär tjugo minuter. Vi duschade, gick ner och åt en grym frukost och gick sedan upp och sov i tre timmar, haha, sååå skönt!

Annars har vi gått runt, hotellområdet är stort, ENORMT! men det känns inte som det är så mycket folk ändå vilket är skönt, det är helt underbart fint och trots att det stod att det inte var ett barnanapssat hotell hade de ett superfint och stort lekrum med bollhav, playstation, datorer, minikök, tågbana… ALLT! Samt utomhus lekplats och barnpool.
Frans ville aldrig gå! Folk är dessutom så otroligt trevliga mot Frans, det leker och busar med honom hela tiden och det känns som hans ego kommer explodera innan det är dags att åka hem. De flesta är dock säkra på att han är en tjej. Haha. De tycker att han är långhårig. Han har så himla mycket lockar nu, den fuktiga luften är boven. Men jag älskar det!

Ja, det var lite om första dagen i Thailand. Om du fortfarande läser. Blev rätt långt inser jag.
Nu får vi vänta ut Frans och förhoppningsvis kan man somna och vakna vid typ 08.00. Känner mig dock väldigt pigg nu men det kanske ändras.

20150124-233048.jpg

20150124-233113.jpg

20150124-233130.jpg

20150124-233144.jpg

20150124-233206.jpg