Lucka 20: Ta fram din instagramprofil och plocka ur bild nummer 35, 40 och 61 räknat från senaste bilden i albumet och blogga om dem

Bild 35:

vaglio serra

13 juni 2012: Vaglio Serra, Italien. Jag och Fredrik var där eftersom Fredriks kompis skulle gifta sig där. Så vackert, såå god mat och en helt underbar resa. Vi stannade i 5 nätter och tillbringade de sista 2 nätterna i Lago Iseo som också var sjukt fint. Vill verkligen åka tillbaka någon gång. Bodde på ett supermysigt hotell (bilden är tagen från rummet) och ja, som sagt. Maten! Aldrig ätit så gott. Eller så mycket.

Bild 40:

hund

14 september 2012: Den här bilen togs under en modeplåtning för SOLO på Hotel Esplanad på Strandvägen. Vi plåtade 60-tals inspirerat mode och fick låna tre såna här gulliga hundar på en hundkennel. Eller det var en dam som hade med sig dem, det var hennes hundar. De var en mamma och två valpar, sååhååååå extremt söta. Mjuka och jättebusiga, de hoppade runt och ville titta på allt. Men det blev bra bilder till slut, haha. Här myser jag med den ena valpen. Har aldrig känt mig så sugen på att bli hundägare som då.

Bild 61

macaroons

Någon gång i oktober 2012: De här macaroonsen fick vi på MQ:s pressvisning då de visade vårkollektionen för 2013. I mitt jobb ingår det mer eller mindre att gå runt till olika presskontor under de speciella pressveckorna. Vi kollar på kommande kollektioner för att veta vad som finns när vi börjar jobba med den nya säsongen. MQ, H&M, Gina tricot osv har egna pressvisningar och sedan har presskontoren dagar då de visar upp kollektioner från sina olika märken. Då är det flera på samma gång. Det hör lite till att det bjuds på massa smaskig mat och goda bakverk under dessa dagar. Ofta får maten mer uppmärksamhet än kollektionerna vilket kan vara lite konstigt men självklart spanas kläderna in de också. Vid sådana här tillfällen tänker jag extra mycket på hur glad jag är som har den här typen av jobb. Som det känns nu så vill jag stanna i modebranschen för alltid. Inte enbart på grund av macaroons förstås, hehe.

 

Lucka 19: tre kända personer, levande som döda, du skulle vilja bjuda in till ditt julfirande om du fick välja fritt

Den här är svår. Det finns ju såklart en del personer jag vill träffa men kanske inte fira jul med. Eller köper de julklappar till mig också? I så fall vill jag bjuda in massa rika och generösa kändisar… hehe. Nej då. Jag har inte tänkt så mycket på gruppdynamiken här och jag tänker inte att vi ska ha dupa politiska diskussioner eller lösa världsproblem. Det här är mer tre personer jag kan tänka mig att dela lite glögg, prinskorv och julgodis med.

Katie Holmes

katieholmes

Jag är inget direkt fan av Katie men jag skulle så gärna vilja veta hur det var att vara gift med Tom Cruise (var det uppgjort eller inte osv) och hur det gick till när de skiljdes. Katie borde ju skriva en bok om sitt liv (med Tom och Scientologerna) enligt mig men jag har en känsla av att hon inte får det, och kanske inte heller vill det med respekt för sin dotter.

Victoria Beckham

victoriabeckham

Jag har alltid gillar Victoria, ända sedan Wannabe-tiden. Hon har sett rätt galen ut ibland men jag tycker hon är spännande och oftast ganska snygg, vet att hon aldrig ler och verkar sur och har extrema utseende issues  men jag tror hon är superrolig. Hon verkar rolig. Så där sarkastisk och smart. Jag älskar den sortens humor.

Taylor Swift

taylorswift

Jag har alltid tänkt att Taylor Swift är lite jobbig, kanske till och med blåst och gör musik som inte riktigt kvalar in på min ”fantastiska” Spotify-lista. Men så såg jag henne i Skavlan och tänkte att hon var superskön. Humor, självdistans och bara allmänt bjudig på sig själv. Jag bryr mig inte om att hon dejtar hela Hollywood (älskar dock att hon skriver sånger om det) och att hon är lite av en countrytjej, jag tror vi skulle ha roligt.

Om någon blir sjuk eller av någon annan anledning inte kan komma till mitt julfirande så hade jag velat att Whitney Port skulle komma. Jag intervjuade Whitney under 1,5 timma i New York för flera år sedan och hon var helt fantastisk!

 

Tillbaka i stan

Nu har vi bott på Scandic Anglais i två nätter och en natt hos min syster på Hornsberg strand, hennes Ikea-säng var tio gånger bättre än Scandica variant, kunde inte somna i den. Hon har åkt hem till Göteborg. Känns skönt att vara tillbaka i stan samtidigt som jag saknar den sköna känslan av att bo hemma hos Lisa och Gustav. Igår var jag extra glad över att bo i stan då jag och ett gäng kompisar var ute och åt middag och drack drinkar till ganska sent. Var först på Hornhuset i Hornstull och åt supergoda tapas, jag åt mina standardfavoriter: Pimientos, Proscuttio, kronärtskocka och friterad blomkål. Allt var SÅ gott! Bästa av allt: När vi var klara skickade kocken ut en ”Hovdessert”. Heaven on a plate!

Vi fortsatte till Tjoget där Emelies kille beställde in massa snygga men väldigt starka drinkar. De såg fantastiskt fina ut meeeen, jag har lite svårt för spritiga drinkar. Men ja, vem är jag att vara oförskämd när det serveras? Idag har vi varit ute och gått och köpte ett par julklappar till Fredriks brors barn, vi ska hem till dem och äta lunch på julafton. Jag hoppas verkligen att vår lägenhet är klar till dess. De säger det…, eller badrummet är ju endast utrivet och kommer inte ens vara påbörjat men i övrigt hoppas jag att det ska vara klart så vi kan flytta in.

hornhuset1

Älskar kronärtskocka!

hornhuset

En lyxvariant av marängswiss = Hovdessert

tjoget

Pretantiösa drinkar med polkabeta, torkat fikon osv. ”Vad hände med P2 och Vanilla sky”?

Lucka 18: Tre knep som underlättar min vardag med bebis/barn

Är nu inne på lucka 18 i min adventskalender som jag gör på initiativ av Josefin, perfekt när man har bloggtorka. Följ hennes här!

Det känns som jag gör ganska många grejer för att underlätta min vardag. Öronproppar,… nä skojjar bara. Här kommer tre saker jag tror har underlättat mitt mammaliv:

1. Förenkla framkomligheten

Har läst många som tycker det är fruktansvärt att åka kommunalt med barnvagn. Personligen anser jag att det är ett utmärkt, miljövänligt alternativ att slippa bli isolerad hemma. Vad är det värsta som kan hända? (förutom allvarlig trafikolycka förstås) att de inte sänker ner trappsteget när du ska gå av? Att du måste be någon om hjälp och att denne personen igonrerar dig? Visst, småirriterande men allt löser sig. Samma sak med att åka rulltrappa. Förstår inte de (förutom de som sitter i rullstol…) som envisas med att springa runt och leta efter en hiss, en stinkande kisshiss dessutom istället för att rulla på vagnen på rulltrappan för att några sekunder senare: tadaaaa: kliva av. Samma sak med trappor. Har du lite kontroll över vagnen och ”rullar ner den längs med steget” så går det alldeles utmärkt att  ”skumpa ner” barnvagen för tio små steg. Ibland när det är typ fyrtio trappsteg (som det var i Rotebros pendel då hissen var ur funktion) känns det motigt, ja, men det går. Och om det skumpar liiite extra? Nej, de flesta bebisar klarar det. Med lite extra menar jag ju inte: ”hej då vagnen, ses där ne-he-he-he-he-he-he-re!”. Eftersom jag flängt runt med Frans en heeeel del har jag testat det mesta och att jag åkt rulltrappa och tagit trappor med vagnen har besparat mig otroligt mycket energi och tid (är det inte ALLTID kö till hissarna vis exempelvis T-centralen? Bara en sån sak, snark!)

2. Rutiner, nya rutiner och andra rutiner

Den första tiden struntade vi i rutiner. Frans var spädbarn och man hade inte kunnat lära honom något hur man än försökte. Eller kanske om man verkligen ansträngde sig men vi kände att vi tar det som det kommer. Han säger till när han vill äta (indeed) och skriker när han vill sova (och ibland annars också) men alla sa hur viktigt det var med dessa rutiner och efter ett tag insåg jag att det kunde vara en idé värd att testa. Om Frans inte sover med jämna mellanrum kan det gå jäääättelång tid innan han somnar (och nej, han är då ingen solstråle de där extra vakna timmarna, tyvärr). Det är som att han har ett fönster ”nu är jag trött och kan somna” och när det fönstret stängs har man en övertrött, ofta väldigt gnällig bebis som inte vill gör någonting. Inte sova, inte leka, inte vara tyst och söt. Ingenting! Klaga möjligtvis. Och gråta. Och för att inte mata ihjäl honom, för jo, han kunde nog legat vid bröstet dygnet runt om han fått, så kändes det bra att ha en ”var tredje timmes”-regel. Ibland funka den inte, ibland inte, var han ledsen och gnällig kunde jag absolut mata lite extra och var vi på restaurang eller hos någon kompis likaså, för stämningens skull helt enkelt. Rutinerna förändras såklart men de har avlöst varandra på ett smidigt sätt och det är tack vare dem jag kunnat ha möjlighet att jobba och ha cirka 4-5 timmar om dagen då Frans sover (uppdelat i 2-3 block beroende på hans ålder. Ibörjan, de första månaderna sov han ju jämt. vakna, åt, somna… då kunde jag typ jobba 6 timmar på en vanlig dag utan att ta tid från hans vakna tid. Thoose days…) Frans har sovit hela nätter sedan han var 3 månader och vi kom hem från Miami, han har vaknat ibland 1-2 gånger och ätit men då har jag legat ner och vi har båda somnat om. Nu sedan han fyllde 9 månader sover han hela nätterna. Utan amning då jag slutat eftersom BVC sköterskan sa att han inte behöver nattmaten. Då det fungerade såpass bra skippade vi amningen totalt, någon gång ska man ju sluta och det verkar som många har problem med en biten. Nu sedan 1 vecka tillbaka har vi även fimpat välling helt. Men mer om det senare. Men ja, rutiner, de håller inte varje dag, ibland blir det fel på grund av att vi ska iväg eller att Frans helt enkelt inte somnar men jag försöker planera så han kan ”sova på vägen till…” ”under tiden som…”, det gör att jag inte ofta oroar mig för att han ska skrika utan anledning på tunnelbanan osv. Sen tror jag liksom många att barn mår bra av rutiner även om de inte riktigt vet det själva när det är små.

3. Hello youtube!

Har ett suddigt minne av att jag någon gång sagt ”jag kommer aldrig låta mitt barn ha en ipad, kolla på TV blabla…” (måste varit på fyllan, hehe ) Men oops, så blev det. Okej Frans äger ingen egen ipad men det är inget evigt tillstånd. Fredrik testade ”Babblarna” på Frans när vi var i Miami tror ja? Tre månader gammal med andra ord och Frans var hooked. Försökte väl hålla det på en lagom nivå och tog till det när han var jätteledsen, inte bara för att. Men under två månader hos youtube-experten Stina som skriker ”Bablarna! ”Daniel Tiger”, Spökbilen! ”Bussen!” ”Kolla på något!” så fort hon kommer hem från förskolan, har Frans blivit en äkta TV-junkie. Vi kommer dock inte köra så mycket youtube hemma, men vanlig TV är ju ofta på och den kollar han typ lika gärna på. Så fort han ser eller hör TV:n vända uppmärksamheten dit. Direkt. Vad är det med barn och rörlig bild? Han är också helt besatt av min dator och ansiktet lyser när han når fram till den. Sen skrynklas det ihop och blir vått av tårar när jag stänger igen den. Sån är jag.

Hotellfrukost

Igår checkade familjen in på Scandic Anglais för två nätter innan nästa stopp som blir hos min syster. Fredrik skojade om att vi var en luffarfamilj när vi kånkade ner våra resväskor till bussen. Haha, det är ju visserligen inget skämt utan fakta. Men värre kunde vi ha det. Fick ett jättestort rum och åt igår middag på Jamie Olivers restaurang som ligger här på bottenvåningen. Jag åt Pasta vongole, helt okej! Det var även där vi åt frukost imorse, jag och Frans. Fredrik skulle iväg supertidigt idag så han åt innan oss. Vi kom ner runt 8.00 och fick äta ihop med alla businesspersoner som antagligen skulle dra iväg på möten efteråt. Frans fick pannkaka och supergod baguette med smör på. Han tyckte det var sååå gott. Satt och sjöng och jollrade glatt emellan tuggorna och viftade entusiastiskt med händerna. Något som på en nanosekund förändrades till irriterat skrik och armar som aggressivt viftade mot mig om jag dröjde för länge med nästa tugga. Jag åt också pannkakor och baguette och drack blåbärssoppa, perfekt start på dagen… Sedan dess har vi hängt på rummet och kollat på malou efter 10 som jag följt i drygt en vecka när Frans varit sjuk. Vi lade oss ihop på sängen och bara kramades (eller jag kramade Frans) och till slut somnade han. Och sover fortfarande. Jag tycker att Frans är relativt aktiv men inte alls så aktiv som han var tidigare då han inte kunde sitta still, antar att det går i perioder men för ett tag sedan hade han ALDRIG legat hos mig en timma och vilat om han inte var trött. Men det var han kanske nu. Efter att ha varit vaken i två timmar utan någon större ansträngning förutom att äta…

frans2

Mmmm, macka!

 

Lucka 17: Ett julminne

Jag har många julminnen men något jag aldrig kommer glömma är när jag fick mitt efterlängtade, älskade och fortfarande högst fungerande Nintendo! Jag hade velat ha ett sååååå länge och minns att jag någon gång sa att om jag bara fick ett Nintendo så skulle jag aldrig mer ha tråkigt. Hehe. Så en jul, minns inte vilken jul, men en jul, så fick jag ett litet paket och i den låg det en kontroll till ett Nintendo. Själva Nintendot hade mina föräldrar gömt och tillslut hittade vi det i skåpet där vi har kastrullerna. En strålande jul helt enkelt!

Ska erkänna att jag haft en del tråkiga stunder trots att jag fick Nintendot MEN jag har haft så många roliga stunder så de väger upp. Älskade Super Mario 1, 3 och ”Bubble bobble”. Vill inte skryta, eller jo det vill jag: Jag är GRYM på Super Mario! Verkligen duktig. Jag lånade en bok av min kusin med alla genvägar och extra vägar till pengar i Super Mario 3 och pluggade. När jag och Fredrik skulle spela var han superpepp, trodde väl att han skulle briljera och få mig på fall med sina tv-spelskunskaper. Ehh, det gick inte riiiiktigt som planerat och nu vill han inte spela med mig längre. Längtar till Frans blir tillräckligt stor, då ska jag spöa* honom rejält!

*I Super Mario alltså.

Lucka 16: En av mina svaga sidor som förälder

Frågade Fredrik och han blev såklart rädd och försvann samtidigt som han mumlade något om att han skulle tänka på det. Frågade honom igen och då sa han att jag sover tungt på nätterna (vilket inte betyder att Frans mår sämre, utan att han får trösta och puffa när Frans vaknar och är ledsen).

Nu frågade jag igen (i ett tonläge som fick det att låta som jag frågade för första gången trots att jag ställt frågan tre gånger) och då sa han att jag klär Frans för kallt. När han skulle tagit med tre filtar tar jag med en och litar på att det räcker.

Jag skulle dock säga att min svagaste sida eller sämsta egenskap som förälder är att jag inte är en sådan där mamma som offrar allt och lite till för min son. På ett sätt gör jag ju det, absolut. Men samtidigt så har jag valt att jobba sedan han föddes eftersom JAG vill det och JAG behöver det för att gilla livet lite bättre. Jag kommer låta honom börja på förskola när han är dryga året för att JAG ska kunna få mer tid över till att arbeta och jag längtar lite efter det samtidigt som jag nu, när tiden närmar sig känner att jag kanske inte är heeeelt redo att slänga in honom på närmsta förskola. Men det är väl det jag anser vara en negativ egenskap, att jag inte riktigt klarar av att sätta mina egna behov åt sidan för att ge hela mig själv till Frans. Har läst om mammor som är hemma med sina barn de tre första åren och även om jag kan tycka att det är beundrandsvärt på många sätt så känner jag att jag inte vill göra den uppoffringen. Och bara det att jag kallar det ”uppoffring”…

Sen anser jag att jag har bättre tålamod med Frans än med något annat i livet, MEN jag har en gräns och ibland kan jag bli trött och irriterad även om jag försöker att inte visa det. Men jag vet inte om jag ska kalla det för en svag sida för man är ju inte mer än människa, tyvärr är det inget som ändras bara för att man blir förälder.

Lucka 15: Tre saker som får mig att må bra:

1. Det är egentligen två saker men jag slår ihop dem. Fredrik & Frans. De två är utan tvekan de bästa jag vet <3

1

Mina favoriter!

2. Sol! Jag älskar att vara i solen! Behöver inte betyda att jag ligger och pressar i en solstol det räcker att solen skiner när man typ går till bussen. varje vinter (typ nu) tänker jag: varför bor jag här på vintern? jag är ju frilansare! Men ja, det är Fredrik och numera Frans som håller mig var. Likt en stor (och en liten) fotbojja.

2

Sommar och sol!

3. Att jobba får mig ofta på bra humör. Ibland tröttnar jag såklart och känner inte alls för att sätta mig vid datorn men oftast ser jag fram emot stunderna då jag bara kan sätta mig och arbeta och skriva ostört. Styling-biten gillar jag också. Tänker ofta att jag har världens bästa jobb, nästa år vill jag dock börja jobba lite mer, har liksom gått och puttrat lite det senaste året…

3

Bild från modejobb, stylat av mig, i Miami 2013.

Party, party!

Igår var vi på Svantes 1-års kalas! Det var flera barn och massor av leksaker. Nu när Frans varit sjuk har humöret pendlat en del och han har helst velat sitta hos mig eller Fredrik, av den anledningen visste jag inte om det skulle bli ett roligt kalas eller ett gråtkalas. Lyckligtvis blev det det första. Frans tyckte det var kul att leka även om han mest lekte för sig själv… Och det bästa med hela dagen var Malins barnmuffins. Så goda!

kalas2 kalas3

 

Lucka 14: Ett inlägg om när, hur och varför jag grät senast.

Jag ser inte mig själv som en kall person men trots det så måste jag erkänna att jag gråter extremt sällan. När jag var yngre grät jag ofta, då av frustration när jag var arg och när någon annan gråter (obs! Ej Frans) så gråter jag också lätt. När jag såg Svenska hjältar-galan häromdagen fick jag en klump i halsen för det var så fint hur en man och en kvinna hoppat i kallt vatten för att leta efter en barnvagn med ett barn i som ramlat ner. Hörde inte hela storyn men det var absolut sorgligt. Annars tror jag att det var senast när jag såg Cancergalan för typ ett år sedan, men jag kan liksom inte sitta och storgråta, mer få tårar i ögonen när jag ser/hör något sorgligt eller fint. Innan dess… jag vet inte!

Jag hade inga gråtutbrott under graviditeten utan kände mig väldigt balanserad i humöret under hela den tiden, med ett par undantag då jag tyckte ALLT kände jobbigt, men inte tillräckligt för att jag skulle gråta över situationen. Jag grät inte när Frans föddes, det var för spännande och coolt för att gråta och nej, jag har inte haft anledning att gråta sedan dess… när tvättmaskinshelvetet läckte kanske, hehe, men nää, inte ens då!

Bilden ovan hör till en film/bok som heter ”The fault under our stars”, en äkta gråtfilm har jag hört. Fick boken av Fredrik för ett par veckor sedan, kanske blir den som får mig att ”fulgråta” till slut… och apropå gråtböcker: jag grät när jag läste ”Ps. I love you”. Boken är SÅÅÅÅ mycket bättre än filmen… och även ”The gift” av samma författare, Cecilia Ahren. Snyft! (Och riktigt bra läsning!)

Så summan av det hela:

När: Cancergalan 2013.

Hur: Diskret med några tårar.

Varför: För att det var så fint och sorgligt.