He’s back!

Jag hade nästan glömt bort hur smart Frans är. Han gillar liksom de flesta andra barn mobiler och TV men framförallt datorer. Han blir ofta helt till sig när jag sitter med min dator och när han får chansen lägger han sig vid tangentbordet och slår på det. Öppnar filer, ändrar texter, byter namn på filer, raderar bilder osv. Igår satte jag på Babblarna när vi åt så att han kunde glädjas lite istället för att bara gråta som han gjort mer eller mindre non stop den senaste veckan. Nu i efterhand fattar jag inte att jag inte blev galen under sjukperioden. Jag trodde aldrig att jag skulle få bättre tålamod bara för att jag fick barn men det fick jag tydligen! Grattis Frans.

Hur som, idag ställde vi datorn på soffbordet och Frans dök direkt fram efter den. Fredrik sköt dock bort den till andra sidan bordet och när Frans inser att han inte längre når datorn börjar han ta sig bort mot bordskanten för att ta sig runt och gå längs med bordet till andra sidan. Han vet att vi inte vill att han ska få tag i datorn och rör sig därför långsamt och behåller ögonkontakt. Ibland sneglar han på målet aka datorn men inte för länge, vi får ju inte förstå var han är påväg. ”Tar bara en tur runt soffbordet, liksom”. När han precis når datorn flyttar vi på den tillbaka till platsen där den stod från början. Frans tittat på den. Ser för en halv sekund något uppgiven ut men börjar sedan ta sig tillbaka längs med bordet mot datorn. Samma väg som han kom. Och hans föräldrar sitter i soffan och skrattar. Stackars kille!

Nu ska jag sova, har sett Bachelor, veckans enda riktiga TV-måste, eller det enda över huvudtaget… Frans var på världens bästa humör, förmodligen lycklig över att äntligen må bra, och somnade först vid 21.30. Vi testade en gång tidigare runt 20.30 men han kravlade bara runt i sängen (och på oss) skrattade och visade ytterst få tröthetstecken. Men nu sover han äntligen. Är såå glad att han mår bra igen, hade nästan glömt att vi faktiskt har en superglad och pigg kille som inte gråter för allt och faktiskt inte och kräver konstant uppmärksamhet.

IMG_3074-0.JPG

IMG_3073.JPG

Barnrumsinspo

Den här dagen känns så himla lång, på ett bra sätt i och för sig. Jag vaknade klockan 8.00 men då var ju klockan egentligen 9.00 (klockan ska ju tillbaka idag!) Frans är verkligen såå mycket bättre nu, har lekt massor, till och med firat av några leenden och framförallt ätit något förutom välling och fruktpuré på en och en halv vecka!Trodde han skulle ta max två tuggor av öring med grönsaker men han åt HELA burken! Eller inte burken, men innehållet… Hehe. Han måste varit så hungrig. Han grät lite ibörjan när drt var svårt att svälja men sen gick det hur bra som helst.

Så idag har han varit sitt gamla jag, nästan i alla fall. Nu hoppas jag bara att dregglandet ska sluta också. Han dregglar ju eftersom han har haft ont att svälja. Men förhoppningsvis blir det bättre snart.

Tidigare idag lekte vi i Stinas rum. Tycker det är såå himla mysigt därinne. Björkstammarna och alla fina saker som Lisa fixat. Litet bord och stol, hyllor i Stina-höjd, liten spegel, ett kök, en grill, vagn, picknickkorg och massa annat. Perfekta lekrummet utan tvekan! Allt finns liksom. Längtar till vi ska fixa Frans rum, har bestämt att vi nog ska lägga heltäckningsmattor i båda sovrummen och köra samma träparkett i både vardagsrum och kök. Tänkte köra klinkers i köket men nu blir det trägolv där också.
Jag tänker att heltäckningsmatta bli rätt mysigt i Frans rum, har alltid tänkt att det är så opraktiskt, speciellt när man har kids, men det funderar ju här i huset och det är så himla skönt att gå på. Är det världens sämsta idé? Vi tänkte ha en ljus matta ja…

IMG_3064.JPG

IMG_3065.JPG

Dagens finaste

Stina, Gustav och Stina är i Göteborg över helgen och Lisa skickade precis ett sms: ”Mamma frågade Stina om hon ville ha en lillebror och hon sa ‘jag har en lillebror, jag har Frans’.” Såå himla gulligt! Tyvärr har hon inte någon jätterolig lillebror för tillfället. Han vill ju inte leka utan sover hellre och när han är vaken är han ofta rätt ledsen. Förhoppningsvis är han på bättre humör till på måndag. Idag har han vart piggare men ja, det går i vågor så jag vill inte ta ut någonting i förväg.

Äntligen fredagkväll!

Angelica frågade på sin instagram om vilken som var favoritdagen på veckan. Jag svarade att min favoritstund var måndagmorgon när Fredrik gått till jobbet. Snäll som jag är. Men allvarligt talat, trots att jag är ”mammaledig” är det ändå fredagen som är bäst enligt mig. Jag jobbar ju en del men kan lika gärna jobba en lördag som en tisdag. Fredagen är extra bra eftersom det är just helg och Fredrik är hemma två dagar i rad.

Frans verkar ändå ha mått bättre idag. Han har lekt mer och varit relativt pigg. Han har dock sovit mycket men han har ändå varit lite mer ”med”. Han har ätit dåligt: 2,5 flaskor välling, that’s it. Men jag tror ändå att han är på bättringsvägen. Han är fortfarande ganska ledsen och blir väldigt upprörd när han inte får göra som han vill, peta i eluttag osv. Men som Fredrik säger så kan det lika gärna var ett släktdrag från hans mamma… Inte för att jag är speciellt intresserad av eluttag men, men…

Tidigare idag låg vi på golvet och Frans klättrade över mig. Plötsligt blev han stilla och tyst och jag låg stilla och väntade på att han skulle fortsätta knä mig i magen. Istället började jan snarka. Kul lekkamrat. Verkligen.

IMG_3026.JPG
Bild från instagram. Följ om du vill! :) @annikanorman

Sovmorgon

Frans vaknade för cirka en timma sedan och det första han gjorde var att börja gråta. Jag undrar bara när de här blåsorna ska försvinna? Nu sover han dock igen och snarkar jättehögt, haha, det är ju enda sättet han kan göra sig hörd på för tillfället, klart man vill passa på. Rösten är alltså inte heller tillbaka så han kan inte ligga ensam och sova pga att jag inte hör om han vaknar och är ledsen, därför sitter jag nu i sängen med datorn i knät. Lisa och Gustavs städerska är ändå här så det känns skönt att sitta här i sovrummet och gömma mig. Ett I-landsproblem en fredag som denna: sitta hemma och kolla på TV när ens städerska städar ens hem eftersom man känner sig dålig som bara sitter där medan hon jobbar.

Vi har ju också en städerska hemma (som dock inte kommer kunna städa lägenheten på ett tag pga inget golv samt allmänt renoveringskaos) och jag får typ skuldkänslor om jag är hemma ens en kvart samtidigt som hon är där. Haha, så dumt egentligen. Hon får ju betalt och behöver jobbet men ändå… vår städerska är bäst i alla fall, så himla snäll och trevlig. Hon kommer från Polen och när hon varit där senast köpte hon med sig te och choklad till mig. Då fick jag för övrigt ännu mer skuldkänslor.

Annars har jag inga direkta planer för dagen. Jobba och om Frans orkar, ta en promenad. Men annars blir det en superlugn helg. Vill VERKLIGEN att Frans ska bli bra nu! <3

Lade upp en bild på en glad Frans som togs för cirka två veckor sedan, vill inte lägga upp bilder där han ser ledsen och sjuk ut. Han mår tillräckligt dåligt som det är. Det var bättre förr osv.

Work, work

Idag har jag jobbat. Frans mår mycket bättre och fick följa med. Skojar. (Börjar undra om han kommer bli bra igen!) Frans mår som igår och är hemma med Fredrik idag. Jag däremot åkte in till stan imorse, hämtade post och kollade in i vår lägenhet som är helt inplastad. Stod någon maskin där och brummade, antagligen den som ska torka upp fukten under golvet under två veckors tid.
Idag har vi plåtat bloggaren Angelica Blick till SOLO. Hon är verkligen sjukt trevlig (och snygg!) vi har träffats många gånger innan men aldrig jobbat ihop. Efter plåtningen åkte jag till jobbet och fixade alla returer, såå skönt att bli av med dem! Jag skickar ju tillbaka alla kläder jag lånar till respektive presskontor när jag är klar med en plåtning. Vissa tror att jag får behålla kläderna. I wish! Haha, då jade jag VERKLIGEN haft världens bästa jobb…

Nu är jag påväg hem, har köpt så mycket välling jag orkar bära vilket inte blev mer än tio. Fick akutont i ryggen och kan typ inte stå raklång. Men det för inget för nu ska jag hem och lägga mig bredvid min favorit-Frans.

Just nu:

Just nu skulle man kunna kalla mig för en mänsklig madrass. Frans har sovit sjuuukt mycket idag, kanske på grund av att han är just sjuk. Stackarn. När han inte sovit har han gråtit tyst, stilla (och väldigt hjärtskärande). Så jag väljer att låta honom ligga på mig och snarka. För allas vår skull.

En ny grej Frans börjat med, typ igår, är att lägga handen på mitt bröst. Nu snackar vi stoppa in handen i min behå. Lisas dotter Stina gör likadant, inte på mig då, utan på Lisa. Konstigt annars. Och nu har Frans börjat han med!? Han verkar tycka det är supermysigt och blir alldeles lugn när handen är rätt placerad.
Så. Mänsklig madrass och uppskattad enbart för känslan av handen på mina bröst. Två saker jag absolut inte känns mig bekväm med back in the days.

På bättringsvägen, ellerrrr?

Natten till igår var fruktansvärd! Eller inte så mycket för mig som inte kunde hålla mig vaken (Opps!) men för Fredrik och Frans. Frans som inte har någon röst kvar vaknade var femte minut och grät (tyst) Fredrik som var orolig över att hans lilla kille skulle behöva ligga och gråta utan att någon vaknade höll sig helt enkelt vaken heela natten. Jag vaknade typ två gånger men somnade sedan om. Hade jag varit ensam med Frans hade jag såklart inte gjort det…, somnat alltså. Förhoppningsvis!
Eftersom det var tydligt att Frans mådde dåligt, till och med sämre än dagen innan, så gick jag med honom till St Eriks vårdcentral där vi har vår husläkare. Fick vänta i cirka en timme men Frans sov hela tiden och jag drack kaffe och hittade saker jag önskar mig i julklapp i diverse inredningstidningar. Inne hos läkaren fick Frans genomgå en undersökning och det var så hemskt när de stoppade in en träpinne i munnen för att kolla halsen och Frans började blöda massor i munnen, förmodligen gick någon blåsa sönder. Så fruktansvärt. Egentligen ville jag skrika ”neeeej, sluta!” Och helst lämna rummet för att slippa se hur stackars Frans skrek det högsta han kunde (dvs ljudlöst) och tårarna bara sprutade medan blodet rann men det gjorde jag såklart inte. Att den enda trygga punkt Frans har får spykbryt var väl egentligen det enda som kunde vara värre än det han redan gick igenom. Så istället vaggade jag honom fram och tillbaka, pussade på hans huvud och viskade att jag förstod att det var hemskt och jobbigt. Och såklart, gjorde allt för att inte få blod på kläderna.

Läkaren bedömde att Frans var såpass slö och medtagen att hon skickade oss vidare till Astrid Lindgrens barnakut (spännande att testa det stället, hm…) och jag och Frans tog bussen dit. Tyckte ändå det kändes lite skönt att de ansåg att det i alla fall var lite fara för då känns det som man har gjort rätt som sökt vård (kan föreställa mig hur många som åker in konstant för minsta lilla och så känner jag mig ibland) på Astrid Lindgren fick vi vänta sen skickade de oss vidare till närakuten i andra änden av byggnaden, det är dit de skickar barn som inte är speciellt sjuka, akuten är mer på allvar (och jag tror det är där de förvarar de bästa läkarna). På närakuten tyckte de dock att vi skulle gå tillbaka till akuten igen då Frans redan undersökts av en allmänläkare och fått remiss, så tillbaka till akuten och ytterligare väntan. När de var vår tur gjorde de en snabbkoll och Frans fick en rejäl Alvedonkur. Därefter sa de att det skulle ta många, många timmar (då var klockan 12.30) så jag borde gå iväg med Frans. Eftersom vi plåtar omslag till SOLO imorgon var jag tvungen att fixa lite på jobbet och åkte dit. 15.30 ringde de och undra var vi var, jag var då påväg tillbaka. Killen som ringde sa att de skulle skriva ut oss och att vi fick skriva in oss på nytt när vi var på plats. Det kan man ju förstå men sjukt irriterande ändå… Kom till sjukhuset vid fyra och 16.30 blev vi inskrivna. När vi åkte hem? Strax innan 23.00! Jag gillar överlag inte att vänta och att vänta på ett sjukhus är verkligen höjden av tråkigt men det gick bra och allt såg fint ut. Frans har alltså en virusinfektion som borde gå över snart och de rekommenderade starka Alvedon mot smärtan. Frans somnade i undersökningsrummet, i taxin hem och sov sedan i princip hela natten! Så skönt. Idag tar vi det lugnt hemma och Frans sover just nu på soffan. Det är inte helt bra än men jag tror det är på bättringsvägen. Hoppas verkligen det…

Ett sjuk-inlägg till

Sorry om jag tråkar ut er med förkylningsrelaterade inlägg. Det är bara det att det inte händer speciellt mycket annat i mitt liv för tillfället. Och inte i Frans heller för den delen…

Frans har nu tappat rösten totalt och kan bara väsa och ibland, hosta mödosamt. Man hör riktigt hur jobbigt det är. Han har inte ätit speciellt mycket, druckit en del vatten men mest vägrat allt. Inte ens en isglass fungerade så jag åt den själva. Vad gör man inte…
Jag brukar inte bli speciellt rädd när Frans är sjuk, jag tycker det är jobbigt såklart men jag tror inte att han ska dö eller börjar googla symptom (Fredrik gör det och berättar vad han hittat…) För en stund sedan började Frans dock hosta massa och det lät sååå hemskt och smärtsamt. Han blev knallröd i ansiktet, ögonen gick typ i kors och hela kroppen krampade. Kändes inte som han andades på flera minuter, så var såklart inte fallet… Usch! Jag reste mig upp och försökte skumpa runt honom. Tänkte: vad fan gör jag om han kvävs? Ringer 112? Det hoppas jag verkligen att jag ska slippa. Att åka in till akuten och kolla läget är en sak, åka ambulans en annan. Känns som jag hängt på akuten för mycket sedan Frans föddes. Den eventuella mystik som det stället besatt är totalt bortblåst.

Bättre, sämre och bättre igen.

Igår kväll blev Frans plötsligt jättepigg. Han började till och med krypa på riktigt på alla fyra vilket han aldrig gjort innan. Jag var såklart supersäker på att han var på bättringsvägen! Vi lade honom strax efter 20.00 och han vaknade då var troende minut och grät. Så fortsatte det fram till någon gång i natt. Han var jättehungrig men fick ont när han åt. Vi har haft välling och smoothies i kylen så att allt ska vara kallt. Läkaren sa att vi skulle undvika varm och även kryddig mat och vi tänkte att det kanske kunde kännas skönt att dricka kall vänlig när det gör ont i munnen på grund av blåsor.

Frans har även haft feber hela natten och man har nästan bränt sig på honom när man rört vid honom. Han har legat och yrat och snyftat om vartannat och vi har försökt få honom att dricka så mycket vatten som möjligt. Han är liksom väldigt törstig problemet är att han blir ledsen efteråt.

Fredrik tänkte stanna hemma idag men nu började Frans må bättre och han åkte till jobbet. Febern är borta och han har lett några gånger vilket inte varit vanligt de senaste dagarna. Han är dock väldigt hes och kraxar lite. Men så länge han är pigg så är jag glad.

IMG_2949.JPG

IMG_2950.JPG