Första träningen efter graviditet och KS

Jag tränade rätt mycket innan jag blev gravid, mest yoga, när magen började kännas i ”Hunden” tog jag dock en liten paus på sisådär 14 månader. Trodde och tänkte att jag skulle vilja börja träna så fort jag fick efter mitt planerade snitt (rekommendationen var tre månader) men något, eller rättare sagt någon kom i vägen. Jag kände helt enkelt inte för att träna trots att jag fysiskt sett hade klarat av det. Jag har trots massa dålig mat och godis gått ner mina kilon som jag lade på mig under graviditeten, hur många det nu var… (trappor + barnvagnspromenad + amning = pre-gravidkläder) jag har på grund av det liksom inte ens pga fåfänga lyckats ta mig till gymmet. Men nu så! Blev så exalterad att jag boka två pass den här veckan. Hehe, lite optimistiskt orealistiskt sådär…
IMG_0747.PNG

Samsova och jämställdhet i en bebisrelation

Frans vaknar fortfarande minst en gång varje natt. Om han är vaken länge eller inte har att göra med två saker.
1. Får han mat/amma
2. Får han inte mat/amma

Det är ganska enkelt egentligen och när man vaknar lagom pigg runt 03.00 är det alltid extra enkelt att bara låta honom äta lite medan man själv somnar om. De (få) gånger jag vaknat med lite energi har jag istället för att ge honom bröstet försökt få honom att somna om. Det har fungerat en gång. Vill såklart helst att han ska somna utan mat och när han väl kan det kommer vi nog försöka lägga honom i spjälsängen. Spjälsängen som var så ”viktig” månaden innan Frans föddes eftersom alla sa hur sent ute vi var, men som har stått tom i snart tio månader. Förutom några gossedjur och en och annan kudde.
Jag kommer såklart sakna att sova med Frans, oftast vaknar jag till på morgonen innan honom och då ligger han där och jäser. Magen går upp och ner när han andas och han ser så himla rund och mysig ut. Då brukar jag lukta på honom och försöka ta tag i någonting. En liten hand eller en tjock fot och krama. Något jag dock ser fram emot med att sova ”ensam” (gissar dock att Fredrik sover kvar med mig och inte flyttar efter Frans men man vet aldrig) är att kunna breda ut mig utan att försöka göra mig liten i sängen så att jag inte armbågar Frans i fejjan eller rullar över ett utsträckt ben.

Jag är verkligen glad att vi samsovit. Jag tänkte ju inte att vi skulle göra det först men det blev så naturligt och får jag ett barn till kommer jag också vilja sova med honom/henne. När jag tänker tillbaka på Frans liv (alla nio månader) så är det liksom mycket det jag minns. Att krypa ihop bredvid honom och att vakna av att han krafsar på min rygg för att visa att minsann redan är vaken.

Något jag är ännu mer glad över är att vi tidigt lade Frans vid sidan av mig istället för att ha honom emellan oss som vi hade första tiden. Det har gjort att Fredrik kunnat sova så gott som ostört de flesta nätter sedan Frans var tre månader och det är såklart skönt (för honom om inte annat) sen får ju vi också sova bredvid varandra, Fredrik och jag och det tycker jag har varit jätteviktigt. Vardagsromantiken finns inte alltid där, kanske låter tråkigt men om det skulle vara till någon tröst så tänker man knappt på det, haha. Men eftersom man inte ligger och kramas i soffan framför en film varje kväll så är det i alla fall skönt att få somna ihop på natten. Och vakna bredvid varandra på morgonen.

Att Fredrik fått sova relativt ostört på natten var för övrigt ingenting vi bestämde innan. Det har bara blivit så eftersom Frans inte brukar vara så livlig på nätterna (Tack någon!!!) ibörjan turades vi om. Eller jag ammade ju flera gånger varje natt så Fredrik bytte blöja, vagga och tröstade mer. Det fungerade bra för oss! Vissa kanske tycker att Fredrik ska få sova ostört då han går till jobbet på mornarna och jag ”bara” är hemma men för oss känns det inte alls som det självklara valet.

Vi är två föräldrar, det är vårt barn som vi tillsammans valt att ha. Vi tar hand om det och vi ser till han han mår bra. Vi visste båda två att det skulle bli sömnlösa nätter och en omställning för oss båda. Men jag tycker det känns viktigt att hjälpas åt och att båda är delaktiga. Har hört om pappor som sovit med öronproppar och visst, alla ska göra som de vill, personligen hade jag blivit enormt besviken på Fredrik om han checkade ut från familjelivet varje natt och checkade in lagom till frukost och tills att han skulle dra till jobbet.
Fredrik har gett Frans ersättning många gånger mer än vad jag har, jag har inte helt otippat ammat fler gånger. Fredrik har gått upp och bytt fler nattblöjor och jag har bytt fler på dagtid. Fredrik jobbar, ja. Men det gör jag också plus att jag samtidigt är ”mammaledig”. Om Fredrik skulle sagt: ”Annika är det okej om jag inte tar Frans inatt eftersom jag har möte med *insert valfritt stort företag* imorgon bitti”, hade jag självklart sagt: ”I helvete heller! Det var du som ville ha barn från första början!” Nej, jag skojar bara. Jag hade självklart sagt ja. Precis som Fredrik hade sagt ja om jag när han kom hem på kvällen sa: ”Kan du leka med Frans, jag är så sjukt trött.”

När Fredrik och jag pratat om det här med att dela ”jobbet”, sova i samma rum (det har dock ALDRIG funnits något alternativ) och vår situation som småbarnsföräldrar i övrigt har Fredrik varit helt med på att vi ska göra det tillsammans. Inte att vi ska gå upp på natten och hålla varandra sällskap för det är ju ingen mening med att båda är vakna om det inte ”behövs” men att någon tar Frans ibland medan någon sover och tvärtom. Fredrik har ofta sagt att han vill umgås med Frans så mycket som möjligt, även nattetid, eftersom han är borta på jobbet hela dagarna. Att gå upp klockan 04.00 och byta en blöja är liksom father-and-son-time på något sätt…

Ibland kan jag irritera mig på att Fredrik inte städat när han varit hemma med Frans eftersom jag alltid gör det (får typ panik om det är stökigt och jag ska gå runt hemma) men samtidigt vet jag att han gör så gott han kan och att han ofta ”umgås” mer med Frans när han är ensam jämfört med vad jag gör. Visst, vi umgås men jag kan också låta Frans sitta själv och leka en hel del medan jag ja, städar. Jag kan inte underhålla honom varje vaken minut dag ut och dag in, månad efter månad… Omöjligt!

Nu är jag snart framme på SOLO-redaktionen eftersom jag ska förbereda en plåtning till på fredag. Fredrik är hemma med Frans. Han har inte alltid möjlighet att vara hemma mitt i veckan men de dagarna som det funkar skulle han inte säga nej om jag frågade. Redan från början tog vi ju mer eller mindre beslutet att jag skulle fortsätta jobba och hittills har det fungerat superbra eftersom vi hjälps åt. Fredrik tycker liksom inte att mitt jobb och min karriär är mindre viktig, hade han gjort det hade jag nog blivit galen.

Ja, det här blev ett låååångt inlägg. Jag förstår att alla gör väldigt olika med sånt här men såhär gör vi! Man får helt enkelt göra det som passar ens egen livssituation bäst!

Nu: jobb!

IMG_0358-0.JPG

Långlunch

Idag gick jag och Frans och åt lunch med Hannah och Knut hos Starstudio, en PR-byrå med massa smycken. Frans var glad hela vägen dit, kontoret ligger på Strandvägen och jag promenerade så det var minst 30 min (jag går inte så snabbt, hehe) strax innan vi var framme blev han trött och började gnälla och jag tänkte: toppen, han kommer förmodligen vara superrastlös hela lunchen och kräva konstant underhållning. Det gick dock hur bra som helst. Jag brukar egentligen inte oroa mig speciellt mycket för Frans humör, det som sker det sker liksom. Börjar han skrika får man väl bara gå upp och gå med honom ett tag, sånt löser sig. Men kände att det var typiskt att han blev trött precis innan vi åkte upp. Väl där fick han dock massa komplimanger och uppmärksamhet, han snackade även med Knut på ett spåk som ingen, inklusive de själva, förstod. Tycker det är så himla gulligt när bebisar ”kommunicerar”. Gagagag och dadada i en enda röra. De har inte en tanke på att det är fult att avbryta när någon annan pratar. Prata på och höj rösten om det krävs är mer deras devis.

Vi stannade på kontoret rätt länge. Snackade barn (!) förlossning (!) och mammaliv (!) Camilla som jobbar där är gravid med andra barnet och ska få en liten tjej i oktober.

Dagens bästa var dock att jag fick ett namnarmband från Emma Israelsson. Beställde det för ett tag sedan och nu hade det kommit, det är så fint! Älskar det!

IMG_0701-0.JPG

IMG_0686.JPG

IMG_0677-0.JPG

Barnstolar för alla tillfällen

Den första barnstolen vi skaffade var den klassiska vita plaststolen från Ikea. Den är inte supersnygg och nej, det passar inte riktigt in min bild av den perfekta lägenheten men den har faktiskt en del riktigt bra egenskaper också. Bordet är ett. Och att den är så lätt att rengöra. Och ta med sig om man ska äta middag hos folk, det är bara att packa ihop den och… ta med den på bussen. Hehe, vi har ju ingen bil att stoppa den i. Nu har vi även en klassisk tripptrapp från Stokke. Den har allt Ikeas inte har när det gäller utseende. Dessutom tror jag att Frans tycker den är väldigt skön att sitta i. Det negativa är väl att man är lite mer ”rädd” om den här stolen och när Frans kladdar som värst är den vita plaststolen utan tvekan favoriten. Stokke-stolen får än så länge användas när Frans försöker plocka upp majs från bordet eller äter majskrokar. En finstil helt enkelt. Stokke-stolen kommer han ju kunna ha länge. Mina föräldrar har fortfarande en gammal tripptrapp i mörkt trä hemma. Den har jag suttit på många gånger i vuxen ålder. Dock utan sån där babydel och sittkudde.

stokke-ikea

Har man två stolar kan man sitta skönt i den ena och ha den andra som bord.

En sak jag verkligen älskar:

Jag kan sätta Frans i vagnen som alltid står inne i hallen, ta hissen ner, trycka på en knapp så att ytterdörren öppnar upp sig av sig själv och sen bara gå ut och gå tills han somnar. Tänkte först skriva att det var det bästa med att ha barn men det blir ju fel, hehe. Men ett uppskattat inslag i vardagen är det helt klart.

Lunch med bebis

Frans är verkligen bästa lunchsällskapet. Om man älskar kladd. Nu gör jag tyvärr inte det, aldrig varit ett fan. Ibörjan försökte jag torka och hålla rent så det gick men sen kände jag bara, skit samma. Jag kan inte göra av med allt toalettpapper i världen och orkar inte heller tvätta nittio handdukar med bebismat på. Sååå. Ja det blir som det blir. Kommer nog inte bli så många uteluncher för Frans på ett tag (några år) men övning ger färdighet försöker jag intala mig.

Det går faktiskt mycket bättre nu, han äter det mesta av det jag lägger upp men som min syster sa: ”hamnar inte typ allting utanför?” Jo, så kan det vara.

IMG_0567.JPG

IMG_0571.JPG