Bättre dagar och dåliga dagar

Jag läser inte så många mammabloggar och inga gravidbloggar alls eftersom alla jag kände som var gravida och bloggade nu fått sina bebisar. När jag läser kommentarer i mina vänners bloggar så verkar det som att många skriver att det är så nskönt att de är ärliga och erkänner att deras barn skriker och gråter ibland. Alla bloggare gör tydligen inte det…? För mig låter det så märkligt hur man kan ha en blogg och dela med sig av livet som mamma utan att någon gång ibland beklaga sig över sömnbrist eller en bebis som helt enkelt inte vill sova trots att han eller hon är megatrött och skulle ja sovit för länge sedan. Alla har ju sina dagar (oftast nätter i och för sig…)

Däremot tror jag inte att alla småbarnsföräldrar mår dåligt över för lite sömn eller har bebisar som skriker konstant. Vissa har det såklart men inte alla. Man glömmer fort men jag vet att under den första månaden sov Frans riktigt bra, han var i alla fall inte ledsen på nätterna utan ”problemet” var väl att han åt typ fyra gånger varje natt och en amning pågick i typ 45 minuter. Det gjorde att min (och Fredriks) sömn blev väldigt hackig och ibland kunde jag vara jätteirriterad och tycka att Frans inte borde äta så himla ofta. Fredrik var den som oftast bytte blöja och som fixade ersättning de gånger vi gav honom det. När Frans var exakt en månad gick jag och babbla om hur bra Frans sov och att han minsann inte hade ont i magen, samma kväll hade vi den ”tuffaste” natten sedan han föddes. Han bara skrek och skrek. Jag matade, Fredrik gick runt och skumpade honom vilket hjälpte stundvis, vi masserade hans lilla mage och var allmänt frustrerade över att han vägrade sluta gråta och självklart gjorde inte tröttheten saken bättre. Efter den kvällen följde två månader av halvbra nätter. Det var inte skrik varje kväll men ibland och vi gav honom Sempers magdroppar, Miniform och införskaffade även pysventiler (halleluja!) de fungerade ju direkt medan Miniform tog ett par dygn och jag är fortfarande osäker på hur bra de där dyra dropparna egentligen var… Men man är ju villig att testa allt när man befinner sig i situationen.

Frans åt fortfarande ofta under nätterna (1-3 månader gammal) och jag ammade för fullt. Mina bröst värkte massa om jag inte matade var tredje timma. När Frans var två månader och vi lämnade honom hos mina föräldrar en helg i samband med min 30-års dag sov han mycket bra. Det gick liksom i vågor. Ofta var det bra men vissa kvällar tog vi till ventilen. Läste dock att den inte skulle användas för ofta då den kunde ”skada” den naturliga rytmen. Men den var verkligen guld värd även om Frans inte riktigt uppskattade ingreppet ibörjan…

När Frans var tre månader drog vi till Miami och det var här de sköna nätterna började. Han sov som en liten stock och vaknade typ två snabba gånger under natten för mat. Det här härliga beteende har faktiskt hållit i sig ända fram till idag och det pågår fortfarande. Vi har haft en period under tiden sedan Miami då Frans var superledsen på kvällarna innAn han skulle somna, jag vet att ni kom med massa bra tips då på vad man kunde göra. (Bada, ge välling eller gröt osv) Varje kväll innan Frans kulle somna var det en lång process med massa skrik och ilskna, ledsna tårar. Tillslut somnade han ju men det kändes så trist att det skulle vara då mycket bråk innan. Nu somnar han alltid lugnt, ofta gnäller han lite men jag liggammar eller ger flaskan och om klockan är 22.00 så somnar han för det är då hans lilla kropp är inställd på nattsömn. Lite sent jag vet. Och nu sover han med en kort amning ända fram till cirka 7-8 på morgonen.

Visst har de varit nätter och kvällar då Frans varit ledsen och det har såklart varit jobbiga, man har varit trött, frustrerad, irriterad och på allmänt pissigt humör. Även om det bara rör sig om några tuffa timmar känns det som en evighet! Har sagt det innan men det är rätt sjukt hur en liten person kan styra ens humör på det sättet. Glad mamma, glad bebis är mer glad bebis, glad mamma enligt mig.

Frans hade ju inte så mycket kolik, eller han hade ont i magen som typ alla bebisar har någon gång, mer eller mindre, men inte det man ser framför sig när man hör ordet kolik. Men jag känner verkligen med föräldrar vars bebisar har det. Det är ju hemskt att ens barn är ledset utan att man kan göra något. Det är ju inte ens eget fel vilket man inte får glömma bort. Det är ju tarmarna och kroppen i allmänhet som ska utvecklas och det är klart att det inte är helt smärtfritt. Likaså när det kommer till tänderna. När Frans fick ont i magen vid en månads ålder fick vi tipsen att undvika mjölk, lök, broccoli, chili och kål. Det gick dock över av sig självt men jag undvek exempelvis rå lök ganska länge. Många sa också att bebisen kunde bli hård i magen av ersättningen. Vi gav inte Frans speciellt mycket ersättning. Om jag var med honom så ammade vi i princip bara men när mamma och pappa hade honom fick han ersättning i lite mer än ett dygn. Pumpade ut extra mjölk som min pappa hämtade på hotellet vi bodde på och tog med sig hem. Kändes så dumt att hälla ut den liksom. Det var då jag var tvungen att pumpa om jag inte ammade var tredje timma. Hade så galet mycket mjölk och jag kunde ibland fylla hela den lilla flaskan som följer med pumpen på ett bröst! Det skulle inte gått idag.

Aja, för att summera så tycker jag det är märkligt att mammabloggare skulle mörka allt jobbigt för det är klart att de finns stunder man bara vill skrika alternativt dra klockan bakåt, cirka ett år. Eller framåt tills barnen ska flytta ut, hehe. Det är ju lite det som är charmen med att blogga och dela med sig, att skriva om både det positiva och det negativa. Inget, inte någons liv, med eller utan barn är enbart glatt och härligt. Det är väl det vissa tror och mår dåligt över då de inte anser sig ha ett lika perfekt liv som den där bloggaren (verkar) ha. Jag gillar ärliga bloggar, inte neggobloggar såklart, men bloggar speglar den personens verklighet och berättar om den på ett skönt sätt. Jag vill kunna relatera till bloggarna jag läser, visst gillar jag att ”drömma” mig bort ibland men när allt är för perfekt får jag känslan av att det är fejk och det kan bli opersonligt. Kanske är det inte alls fejk på något sätt men jag stör mig inte på om lite ärlighet i form av en humörsvacka dyker upp bland välorganiserade stileben och regisserade helgfrukostar. Eller i det här fallet: megasöta bebisbilder…

Dagen avslutas på balkongen

När det är cirka 30 grader inne är det skönt att kunna sitta på balkongen. Det är balkong på nästa lägenhet också, större till och med, men den här är såå härlig: högst upp och med fin utsikt över en fin innergård. Tog en promenad och köpte glass, någon raw food glass med kola och kokossmak. Görgod men sjukt dyr. Typ 80 kronor för en halvliter…

Tror att Frans är trött men han är ändå på topphumör. Nu blir det dock välling och sängen för hans del.
Apropå ingenting så säger många till mig att det kommer bli extra kul när Frans är cirka ett år och får en personlighet. Kalla mig knäpp men jag tycker Frans har jättemycket personlighet. Okej, han kan inte snacka men ändå. Eller inbillar jag mig för att han är just min son och man alltid vill tro att ens egna barn är snäppet bättre? Hehe. Han låter ju på ett visst sätt när han är sur för att han tappat skeden på golvet och vill få den upplockad, på ett annat när han är trött och börjar bli gnällig, när han tycker att det går för långsamt innan maten serveras osv. Jag vet inte hur jag ska förklara det, känner bara att han redan nu är en liten person. Ingen person man skulle erbjuda ett jobb på någon hög post eller ens anställa som kaffekokare men ja, ni fattar… En miniperson. Hans vanligaste ljud är nu ”ga, ga, ga” eller ”ah, ah, ah” i varierande tonläge. Från ljus bebisröst till gäll ”hur högt kan jag egentligen prata”-läge. Man ska kanske inte längta eftersom tiden går fort nog ändå men det ska bli så kul när han börjar prata. Jag gissar på att hans första ord blir ”hej” eller möjligtvis ”nej”. Nej är ju vad jag skriker när han biter mig för hårt (gaaanska så många gånger per dag med andra ord…)

20140805-215143-78703100.jpg

20140805-215142-78702141.jpg

Eftermiddag i soffan

Sorry för min ”hemma-mys bild” men man gör vad man kan. Jag är för övrigt såå trött idag! Hade faktiskt velat sova på soffan som en viss Frans men jag kämpar på, inte för att jag behöver hålla mig vaken men ändå. Har köpte Nespressokaffe men orkar inte plocka upp maskinen. Så jag kör en tekopp med snabbkaffe helt enkelt. Dagens I-landsproblem.

Inatt hade jag rätt svårt att sova. Låg inklämd mellan de sovande männen i mitt liv och det var såå varmt och jag hade typ 30 centimeter att röra mig på. Det kröp typ i kroppen så jag gick upp och gick runt i lägenheten. Sen lade jag mig och somnade väl tillslut runt 01…

Tidigare idag åt jag i alla fall lunch med Emelie och det var så himla trevligt, vi satt ute under tak och det regnade, så himla härligt. Äntligen lite regn, jag gillar värme men det är jobbigt att känna sig konstant klibbig och Frans blir ju supervarm och hans hår blir alldeles krulligt, speciellt bakom öronen. Såååå gulligt! Emelie och jag pratade om massa olika saker medan Frans satt och granskade oss med skeptisk min. Han sov två timmar under förmiddagen så jag kunde jobba och var lugn och nöjd under i princip hela lunchen. Och nu sover han alltså igen, så skönt! Vissa dagar orkar man inte leka non-stop. Om man nu någonsin gör det, hehe.

Förlåt för ospännande inlägg men jag håller på riktigt på att somna. Haha. Kanske blir en sovpaus på soffan med Lill-Frans ändå…

20140805-160724-58044388.jpg

20140805-160725-58045392.jpg

Angelica roar Frans, del 2

Enda sedan Angelica lade upp filmen där hon försöker få Frans att skratta för några månader sedan utan önskat resultat har hon legat sömnlös och funderat på hur hon ska lyckas. Det krävdes en hel del tankeverksamhet men till slut kom hon på det. Igår gjorde vi en ny film och man får väl säga att Angelicas slit inte varit förgäves. Eller så tyckte Frans synd om Angelica och skrattade för att vara snäll. Han är så himla väluppfostrad min son.

Här är den första filmen:

4 mammor, 4 bebisar och en pappa

Idag körde jag ut vår bil till Stora Essingen där den får stå tills vi behöver den. Efter det åkte jag till Patriksson och lånade kläder till två kommande plåtningar. Frans sov inget på hemma förmiddagen men var ändå glad och lugn. Så fort jag började plocka på mig kläder blev han dock gnällig och orolig och jag tog upp honom. Om det var tung att bära runt honom i 35 graders värme och plocka fram höstkläder? Ja, en aning!

Efter det gick jag till Moodgallerian och mötte upp Angelica, Hannah och Johanna och såklart även Alice, Knut och Edvard. Åt lunch på Eat market utomhus i skuggan (jäklar vad varmt det är idag!) och efter en stund kom Stefan och slöt upp. Angelica och Stefan var i stan för första gången med lilla Alice idag och passade på att åka rulltrappa. Haha, de är så fina. Just rulltrappa tyckte jag var lite läskigt ibörjan, första gången stod jag framför medan Fredrik höll vagnen och andra gången gjorde vi tvärtom. Nu tycker jag inte det är några problem att åka men ja, det har ju gått typ 7,4 månader sedan jag prövade första gången.

hannah-bergroth

johanna-angelica

stefan-frans

 

annika-alice

Jag och underbara lilla Alice.

Efter en lång lunch gick jag med paret Lagergren på stan en sväng och sedan gick jag hem och parkerade mig på balkongen med Frans. Sååå välbehövligt! Man smälter ju typ bort…
Nu kollar jag (vi) på Glamour (pinsamt dåligt, jag veeet!)

20140804-163458-59698251.jpg 20140804-163539-59739300.jpg

Frans röjer runt på balkongen.

Söndagsångest

Sedan jag började jobba på riktigt så har jag aldrig haft söndagsångest. Visst, det har varit sämre dagar och stunder då jag inte alls varit sugen på att jobba men jag har aldrig känt att jag inte vill gå till jobbet eftersom jag inte gillar det. Idag, trots att jag inte ska ens jobba extremt mycket under den kommande veckan så har jag lite såndär ångestkänsla i kroppen. Anledningen är för att Fredriks semester är över och det betyder att han går tillbaka till jobbet imorgon och jag blir ensam med Frans. Inte världens straff visserligen men det har varit SÅ skönt att ha varit två och att få umgås med Fredrik hela tiden och åka runt och göra semesteriga saker. Jag önskar sååå himla mycket att vi kunde åka tillbaka ner till Skåne en vecka. Trivdes så himla bra där… Det enda negativa med att Fredrik har eget företag är att han inte kan vara ledig som en ”vanlig”, anställd. Tänk om han haft fast jobb och kunnat vara ledig i typ fem HELA veckor under sommaren och jag hade kunnat göra som jag gör nu: jobba extremt fritt och typ när det passar mig. Drömmen!

Imorgon ska jag i alla fall träffa Angelica, Hannah och Johanna och äta lunch och det ska bli superkul och på tisdag ska jag äntligen träffa Emelie som jag inte sett sedan hon åkte till Spanien i två veckor för cirka en månad sedan! Sen ska jag faktiskt jobba lite också men det är ju alltså inte mitt jobb jag har söndagsångest över, det är Fredriks, hehe.

Hej snabbkaffe

Vi har ju kommit in i någon slags megarensnings- mood nu och vi vill bli av med i princip allt! Fredrik är värst. Kanske känner han att han vill bjuda tillbaka eftersom jag packade ner typ allt förra gången vi flyttade. Har cirka tre eller kanske fyra flyttkartonger med saker jag ska ta med mig till loppisen. Bokade bord igår! Vi packade också ner alla köksmaskiner, typ en bakmaskin och även Nespressomaskinen eftersom kapslarna ändå var slut. Känns inte så jättegenomtänkt egentligen eftersom jag älskar att köra en lila pod med massa mjölk varje morgon och har gjort det sedan Frans föddes i princip. Tar dagens första kopp nu: ekologiskt snabbkaffe. Det funkar men ja, det är inte riktigt samma sak…

Frans sover nu och Fredrik röjer nere i källaren. Pratade med honom nyss och han sa: ”Alltså du har såå mycket saker som du nog vill sälja…”

Vad vet han? Det är mina saker… En del grejer vill jag faktiskt spara, tro det eller ej!

Fredrik har ju verkligen sparat sååå mycket konstiga kläder. Ett svart, brett nitskärp som verkar få följa med ytterligare en flytt och så himla många jeans. Lösa, pösiga och raka, en buffé av omoderna jeans. Vissa med broderingar på fickorna (!) dessutom… De sitter inte speciellt bra, trust me, han har provat dem alla (40 par) och berättat när, var och varför han köpte dem. Jag är alltid lite osäker gällande det sista… Han säger att han ska ge dem till Frans en vacker dag och det kan ju vara bra om Frans blir uteliggare och behöver material för att bygga ett skyddsrum eller liknande. Så av den enkla anledningen får jeansen stanna.

Det jag ska ta tag i nu är att sortera mina skönhetsprodukter. För att vara en person som typ aldrig använder smink har jag extremt mycket för mycket. Jag skyller på jobbet! Men nu ska allt ska bort. Nästan i alla fall. Mina parfymflaskor måste dock med, gjorde mig av med massor under förra flytten och de som är kvar nu är viktiga! Även om de aldrig använts och säkert är för gamla så är det de..!

Det här snabbkaffet alltså. Kanske köper kapslar och packar upp maskinen imorgon…

Bästa thaimaten

…hittar du såklart i Thailand men en rött som faktiskt smakar bra när man gör den själv är Lap gai. Älskar det! Igår lagade jag den här rätten, tänkte publicerat inlägget tidigare men livet kom emellan. Man måste hacka en del vilket gör att det tar lite tid. Kan dock rekommendera att köra matberedare och börja då med grönsakerna så du slipper diska den efter att ha mixat kycklingen.

Det här behöver du (för två pers)
2 kycklingfiléer
1 chili, gärna het
1 rödlök
2-3 vitlöksklyftor
Fisksås
Ostronsås
Naturell olja till stekning
En kruka koriander
1 lime
Ev. Lite färsk mynta

Hacka allt i små bitar. Häll olja, fisk- och ostronsås i en stekpanna, häll ner kyckling, rödlök, vitlök och stek till kycklingen är klar, häll ner hackad koriander och ev mynta och rör om. Pressa över lime. Servera med ris och garnera med en limeklyfta och en myntakvist. Eller strö över koriander. Såå gott!

Snart flyttar vi!

Idag har vi ägnat oss åt något så kul som att flyttpacka. Fredrik provar typ alla sina kläder, reflekterar och drömmer sig bort till tiden då den där skjortan kändes rätt… Jag är mer effektiv: behålla, inte behålla, sälja, skänka bort… Ska nog köra en loppis på Trädgårn (till) i sommar. Om man hinner… Fredrik lovar att hålla mig sällskap i så fall. Har så mycket (bra) saker som jag inte använder.

Frans har underhållit sig själv i gåstolen, haha. Han älskar verkligen att ta sig runt och när vi ropar på honom från andra sidan rummet kommer han (nästan) på direkten med ett superleende. Tror han känner sig duktig… Fattat inte hur någon kan bli goare och goare för VARJE dag!? Men visst, mer krävande också. Armarna är plötsligt tre meter långa och ALLT ser mumsigt ut och ska provsmakas…

Har tagit en paus i packandet och sitter nu vid Norr Mäkarstrand och chillar. Missade Prideparaden men tänker att det kanske var jobbigt med barnvagnen… Det var säkert kul för de som var där!

20140802-171557-62157984.jpg

20140802-171558-62158888.jpg