Söndagsbrunch

När jag fyllde 30 fick jag brunch för två personer på Berns av Angelica, Stefan, Jessica, hennes pojkvän och Maria. Vi har tänkt att vi ska gå dit och äta hur länge som helst men det har liksom inte blivit av. Men ja, idag gick vi dit. Vi hade inte bokat men lyckades få ett bord i en soffhörna (perfekt eftersom vi kunde ha vagnen precis bredvid oss) Frans somnade typ sekunden innan vi gick in och vaknade en stund efter att vi gott, två timmar senare. Jag har aldrig ätit brunchen på Berns innan. Hade hört att den var grym och har ju ätit deras dessertbuffe som de har på lunchen så jag såg fram emot den. Hade maten varit kass hade jag inte brytt mig. Nu var det såklart grymt gott! Åt mest sushi men även vårrulle, wontons, lap moo (osäker på stavning men det är sååå gott! Som lap gai men istället gör kyckling är det fläskkött) och någon Thai-köttbulle som var sjukt god och stark.
Mina favoritdesserter av alla desserter i värden är panna cotta och Budapesttårta så jag gick all in och åt upp Fredriks tårtbit när han tyckte det blev ”för mycket”. Det enda negativa med brunchen är väl egentligen priset på 355 kronor. Har svårt att se att jag skulle gå dit och betala så mycket pengar… Kanske jag son är snål, hehe. Men nä jag tycker det är rätt saftigt faktiskt. Saftigt och gott…

Efteråt promenerad vi till Fredriks kontor på Söder och hämtade någon borr som behövdes för att få upp Stringhyllorna. Fredrik sätter upp del nu och jag har varit och handlat ingredienser till fried rice. Blir verkligen asiatiskt mattema den här helgen. Gårdagens mat blev för övrigt riktigt bra. RIKTIGT bra! Så bra att jag utbrast ”Gud vad gott!!” När jag tog första tuggan. Blygsam som jag är, hehe. En sak jag skulle gjort annorlunda var paneringen. Skulle köpt någon typ av frityrdeg eller gjort en krispigare paneringsmix av typ ströbröd, ägg och mjöl… Vet inte… Men bara ströbröd blev lite ”brödigt”. Men ja, det var gott oavsett. Kan lägga upp receptet senare, det var liksom busenkelt!
IMG_0534.JPG

IMG_0538.JPG

IMG_0533.JPG

IMG_0535.JPG

Hallå, vakna!

Jag sov som en sten till klockan 9.00 då Frans väckte oss på bästa humör. Vet inte om han legat vaken innan och undrat när hans lata föräldrar skulle vakna egentligen. Skönt att få sova ut i alla fall! Igår tog vi en kvällspromenad och under den somnade F. Så 21.30-9.00, en riktigt skön natt. Han vakna såklart och åt en gång men jag vet inte vilken tid, ståndort han började äta så somnade jag om.

Är påväg till Berns nu, ska äta brunch och jag är sååå hungrig! Försökte mata Frans med gröt och fruktpure till frukost men efter tre skedar gav vi upp. Jag gör bara halva grötportioner eftersom det räcker och blir över (!) och det känns som jag kastat drygt en liter gröt hittills… Så onödigt men vad ska man göra? Har försökt spara gröten men den blir helt rinnig efter en liten stund i kylen.
Aja, förr eller senare börjar han äta ordentligt… Kanske.

Lördagsschema

Idag gick vi ner på stan för att köpa en klädhängare och kolla på diskmaskin. Vi måste köpa ny för den vi har är så gott som värdelös. Ibland känns det som vi köpt ”Drömkåken” hehe. Igår natt satt jag och gjorde skärmdumpar på saker vi behöver/jag vill ha till lägenheten. Ska visa Fredrik sen och förmodligen får jag dumpa hälften, hehe.

Johanna och Eddie kom hit och fikade på eftermiddagen, så himla trevligt och Eddie var på stålande humör. Han brukar skratta när han ser mig vilket kan bero på mitt lustiga utseende eller på att jag är en extremt rolig och glädjespridande människa. Lutar ju helt klart åt det alternativ nummer två.

Nu har vi städat upp ännu mer i lägenheten och jag har försökt göra någon form av barbercuekyckling. Vill att den ska bli som den på Eat men jag vet inte… Bara den blir god så är jag nöjd. Det har gått åt en hel del ströbröd, så mycket kan jag säga…
Fredrik och Frans har druckit vatten. Frans älskar ju att dricka ur vanligt glas och blir helt vild när han förstår att han ska få smaka. Han är ett vattendjur överlag eftersom han både gillar att bada och dricka. Och allra helst på samma gång (dricka badvatten, mums!)

IMG_0514.JPG

IMG_0512.JPG

IMG_0517.JPG

IMG_0510.JPG

Den här bloggmallen alltså.

Godkväll! Frans somnade klockan 22.00 som vanligt och Fredrik likaså. Jag ammade Frans och lade honom sedan i sängen, Fredrik gick med och lade sig men jag gick tillbaka upp, kände mig liksom inte alls trött. Frans vaknade dock till och grät och när jag gick in igen låg han på magen med sträckta armar och tittade mot dörren. Trots att jag vill att han ska sova och kunna somna bra med enbart Fredrik så kan jag inte låta bli att känna lite ”glädje” över att han har utsett mig som sin favoritperson i heeeela världen. Ödmjukt jag vet. Igår sa jag till Fredrik: ”Tänk, det finns ingen som älskar mig så mycket som Frans”. Fredriks svar var ”Nej”. Haha, nänä, han behöööver ju inte försöka övertala mig något annat om han inte vill.

Men det här med bloggmallen då. För det första så saknas information och bild på mig (och Frans), mycket viktigt! Man vill ju se vem som skriver bloggen och kanske typ vad personen i fråga heter. Jag heter Annika om någon undrar. Och sen det här med kommentarerna. Det står ”Storstadsbarn” på alla vilket inte riktigt stämmer. Det är visserligen kul men kommentarer men inte så kul att jag skriver dem själv. Till mig själv. Och som om detta inte var nog så upptäckte jag precis att vissa bilder blir gigantiska i inläggen! Till skillnad mot ”introbilden” till varje inlägg som måste vara liggande men också i ett visst mått för att inte typ hälften av innehållet ska försvinna och folks ansikten ska kapas på mitten. Suck. Dagens I-landsproblem: Min bloggmall är knäpp!

Ikväll har vi träffat mina föräldrar en snabbis då de ”mellanlandade” på centralen påväg mot Rom, de lekte med Frans och gav oss tre burkar äpplemos som min morbror gjort. Sedan somnade Frans och vi köpte vi med oss mat från Wagamama, gick hem, tände ljus (har inte fått upp så mycket lampor ännu) och öppnade en flaska Ripasso och skulle preciiiis äta då Frans vaknade och insåg att han också ville vara med på middagen, haha. Sen har vi bara chillat i soffan, kollat på kristallen. Att ”Paradise hotel” nominerats till bästa program ser jag som en direkt fara för svensk television. Att människor som beter sig som jordens sunkigaste får massa dyrbar tv-tid är för mig en gåta.  Men det är kanske jag somär tråkig och efter, alla verkar ju älska programmet. Vet många ”normala” människor som kollar, haha.

Aja, nog om det. Nu ska jag hoppa i säng. Vi hörs imorgon!

Bebis + bröd = sant

Frans ”favoriträtt” är bröd. Han blir let bild när han får det! Hoppar upp och ner i stolen men håller sig still precis när jag stoppar in biten i munnen på honom. Då tar han tag om min hand med bägge sina händer för att styra den snabbare mot sig. Nu lägger jag små bitar på borde så att han ska kunna ta dem själv ich det går… Sådär. Han är ofta på god väg men precis innan han får in brödbiten i munnen så tappar han den. Nu är det smulor överallt och Frans har ätit cirka en limpa (nä…) försöker mixa upp det hela med vatten och smoothie om man nu kan få ont i magen av bröd som 8 månadersbebis. 8,5 månader för att vara exakt.
IMG_0481.JPG

IMG_0480.JPG

Att hålla koll på en bebis är ett heltidsjobb

Jag tror inte Frans är speciellt unik i det här fallet men jäklar vad han är snabb! Jag hinner inte kolla bort i trettio sekunder för då står han och försöker dra ner en glaslampa i golvet. Förut satt jag och skrev med datorn i knät och när jag kollade upp satt han i gåstolen och var påväg att stoppa in datorladdaren i munnen. Hur fick han ut den ur eluttaget? Han kan sitta still en stund men det är sannerligen inga långa stunder vi snackar om. Lägenheten är inte helt barnsäkrad om man säger så men vi jobbar på det… har ni tips får ni gärna dela med er! Skydd till ugnen ska vi fixa snarast, vet en liten kille som tryckte händerna mot glaset då ugnen var på och han brände upp våda handflatorna. Ugnen i vår gamla lägenhet blev inte varm utanpå, den här i nya lägenheten blir dock det. Läskigt när det är precis i ”lagom” höjd och är en såndär sak som barn verkar dras till…

Efter regn kommer solsken osv

Trots att jag gått runt och surar halva dagen (drygt) blev det en helt okej onsdag till sist. Eller både och kan man väl säga. Fredrik kom hem tidigt eftersom han kom hem från Göteborg. Tyvärr var det första han fick göra att skriva bort alla lister i hallen och trösklarna likaså eftersom, suprise, vattnet hade runt ner under golvet. Stackarn. Men å andra sidan, jag torkade upp inomhuspoolen så det var väl egentligen ganska rättvist, hehe. När han kom hem hade han faktiskt köpt en present till mig eftersom han visste att jag haft en värdelös dag. Det gjorde definitivt det hela bättre. Det jag fick var ett tidningsställ eftersom jag har sjukt många tidningar som jag sprider it lite här och var samt förvarar i flyttlådor. Perfekt! Invigde stället med nya numret av Family living (Frans provsmakade den tidigare och gav den fullt godkänt, sen blev han sur när jag stoppade in fingret i munnen på jakt efter pappersbiten)

Nu på kvällen har Emelie och Annika varit här och ätit middag. Gjorde en pastasallad med parmaskinka vid sidan av. Så enkelt och gott (om jag får säga det själv)

Det satt en lapp i trappuppgången om att det varit inbrott i källaren och jag kände rent spontant att det är väl klart det har. Hej då alla vinterjackor vi lade mer häromdagen. Men gissa vad! Vårt förråd stod orört! Hurra! Kändes som något gick rätt och då kändes det okej när hissen gick sönder så jag fick gå upp till sjätte våningen. Man kan inte få allt eller vad är det man brukar säga?

Förutom vattenläckan och det faktum att vi saknar golv- och vägglister i hallen känner jag att jag trivs så otroligt bra i den här lägenheten! Det känns skönt. Och eftersom vi ändå fick lite problem nu med översvämningen ska vi passa på att renovera hall och badrum med detsamma! Känns som det är lika bra, plötsligt har man liksom bott in sig och blir för lat för att fixa något…
IMG_0443.JPG

IMG_0442.JPG

IMG_0444.JPG

IMG_0445.JPG

IMG_0447.JPG

IMG_0446.JPG

IMG_0448-1.JPG

Min sämsta dag på 100 år

Idag har jag varit såextremt irriterad och negativ, det händer inte jätteofta men idag har jag haft en riktig jävla skitdag! Om du inte vill läsa mitt gnäll, om sovande bebisar och tvättmaskiner som inte orsakar översvämningar kan du sluta läsa nu.

För er som fortfarande läser (om det nu är någon) kan jag börja med att berätta att Frans sovit 5 minuter sedan han vaknade idag klockan 8.00. Jag gick upp tidigare och satte på en tvätt och käkade frukost, kände mig SÅ nöjd. Redan strax innan 9 började Frans bli lite gnällig och gnuggade sig i ögonen och jag tänkte att det var ett ypperligt tillfälle att utnyttja min nya bästa vän, Hissen och gå ut och gå. Gick in och bytte Frans blöja, satte på honom en ny body och ett par byxor och strumpor eftersom vi skulle ut. Gick ut i hallen för att sätta honom i vagnen och känner hur hela min strumpa plötsligt blev alldeles blöt. Inte sådär ”oj, jag trampade i bebisdregel”-blöt utan ”helvete, jag trampa ner i en vattenpöl!”-blöt. I hallen var det cirka en centimetervatten. Flyttkartonger, skor, påsar, barnvagnen, jackor…ALLT som låg på det tidigare torra golvet var genomblött. I badrummet var det, inte helt otippat också en centimeter vatten. Enda skillnaden är att i det vattnet flyter det runt massa äckliga klumpar… vi kan kalla det damm…även om det nog inte var det. Jag stod bara still och tittade i säkert en halv minut. Funderade på om jag skulle skrika och svära, ringa Fredrik, börja storgråta eller bara börja städa. Frans valde alternativet gråta så jag tog helt enkelt det sista. Trots att F skrek satte jag ner honom på golvet och började tömma hallen och toaletten på kartonger, påsar och allt annat som stod och sög åt sig av vattnet. Hämtade moppen och började försöka att torka upp vattnet. Det tog en himla tid kan jag säga. Frans slutade gråta och jag gick för att hämta datorn. Visste att Babblarna skulle ge mig 20 minuters städro. Märkte då att Frans suttit i vatten (hurra, det hade spridit sig in i vardagsrummet) och var genomblöt (body, byxor, blöja och strumpor, yes!) Gick in och bytte. Satte på Babblarna och fortsatte moppa. ringde Fredrik som sa: ”Det är verkligen jätteviktigt att allt vatten försvinner så det inte blir fuktskador”. Alltså min kille. SÅ smart, varför tänkte inte jag på det när jag riktigt såg hur vattnet skvalpade in under de redan gamla, halvslitna trösklarna?

Det tog cirka en timma att få bort allt vatten, ja, det som inte runnit ner under parketten förstås. Därefter fick jag sms av min chef som frågade om en text jag inte lämnat in eftersom jag, korkad som jag är, trodde att det var nästa vecka vi tryckte tidningen. Tänkte att  jag måste  gå ut med Frans innan han svimmar av trötthet, där och då hade jag nog inte brytt mig. Eller jo, men det hade onekligen varit skönt om han somnat. Gick iväg till affären eftersom jag var tvungen att köpa lunch. Frans låg och stirrade och väntade tills vi var i butiken innan han började vråla (det här beteendet är mycket olikt honom!) Till slut fick jag ta upp honom. Tänkte ta snabbkassan där man scannar varorna själv eftersom att det egentligen borde gå snabbare. Det gör det aldrig! Jag hatar de där kassorna. Alltid blir det strul! Med Frans på armen fick jag flytta alla varor till en annan kassa och börja om då den första blev helt knäpp och när jag tryckte på ”hjälp” hände ingenting! Satte ner Frans i vagnen när ryggen på riktigt kändes som den höll på att gå sönder och jag började svettas av stress och ansträngning, det var inte populärt men jag fällde ner sufletten och låtsades att jag var döv. Påvägen hem somnade han och jag tänkte: Äntligen, det finns hopp för den här dagen men efter tio minuter var han klarvaken. När jag kom hem mötte jag två män som höll på med stammspolning i huset. De skulle komma till min lägenhet om en timma så jag gick upp och jobbade medan jag försökte underhålla Frans i barnstolen bredvid mig. Han började såklart bli gnällig ganska direkt. En timma gick men inga stamkillar (eller stammisar kan man ju kalla dem, hehe) kom. Jag ville verkligen gå ut med Frans igen men vågade inte lämna lägenheten eftersom det skulle kosta pengar om man inte var hemma när stammisarna knackade på och om man inte hade lämnat sina nycklar till dem på morgonen. Vilket jag inte gjort.

Försökte kolla ut efter dem men de var väl och åt lunch, jag gick tillslut ut och gick med Frans på innergården och utanför på gatan medan jag irriterade mig på allt som gick att irritera sig på. Exempelvis på Fredrik hade semester nere i Göteborg (han har varit där över dagen och jobbat men hade jag fått jobba ostört på annan plats idag hade jag varit världens lyckligaste!) Frans var sååå trött med somnade såklart inte. Till slut kom två killar och fixade vad de nu skulle göra i tio minuter. Och nu sitter jag här med en trött bebis i famnen och bloggar med tre fingrar.

Har försökt natta honom i sängen också men nej, det ville han inte. Nu blir det promenad nummer tre och en bön om att det här bara är en tillfällig svacka. Frans ska fortsätta sova tre gånger om dagen lääääänge till, eller?

3 positiva saker med dagen är i alla fall att:

– Vi har inte vårt gamla trägolv från 1929 i den här lägenheten

– Jag har svårt för att stressa upp mig och ännu svårare för att bryta ihop. Hade jag haft lätt för detta hade jag nog legat på golvet fortfarande, drunknad pga vattenmängden.

– Vi bara har en bebis och inte två eller fler.

Playdate med Bobles

Idag gick Frans och jag i ösregn till Illum bolighus för ett pressevent anordnat av Polhem PR. Det var danska märket Bobles visade upp sina produkter. Vi testade ju de här grejerna lite i somras då vi var i Köpenhamn. Jag har hört att de ska vara bra för balans, hållningar och så vidare. Frans tyckte det var så himla kul att klättra runt på produkterna och under tiden som vi fick en genomgång av produkterna satt han på en ”donut” och gungade. Hehe. Det serverades barnvänligt fika (majskrokar) och ”Tom & Jerry-kex.

Det var för övrigt längesedan jag var inne på Illum, de har ju såååå mycket fint. Jag vill typ ha allt, haha men det har jag inte riktigt råd med. Men att titta kostar ju inget, bla, bla, bla…

Sen åt vi lunch på NK, åt en mycket välsaltad pyttipanna, var väl cirka hundra år sedan jag åt det senast och massa melonbitar från salladsbaren. Vattenmelon är typ bästa frukten! Speciellt när man ätit två deciliter salt.

Påvägen hem sprang jag på Isabel och hon bjöd mig på en cappuccino innan jag gick hem. Frans sover nu och jag ska jobba.

Jaha, det var min dag. Hoppas du antecknar, hehe…

IMG_0412.JPG

IMG_0409.JPG

IMG_0402.JPG

IMG_0405.JPG

IMG_0424.JPG

 

Lisa & mini-Alice.

IMG_0422.JPG

Angelica & mini-Alice.

Mer amning #matanu

En sak jag inte riktigt funderat på innan jag själv fick barn var att det skulle kunna vara problem att amma på offentliga ställen. Överlag tänkte jag inte så mycket på amning och hade aldrig kunnat ana att det skulle vara ett såpass ”hett” ämne. Eftersom jag inte ammat som bebis har det aldrig blivit att jag och mamma pratat om amning eller att hon berättat om sina erfarenheter som hon under här fallet inte har. Jag tänkte väl innan att jag skulle amma när jag fick barn, det gjorde väl (och ville väl) alla mammor? Det var väl bara att ta fram bröstet och börja mata? Så är det såklart inte men jag hade ju ingen koll. Imorse var jag i Brunogallerian på Söder med ett gäng mammor och bebisar. Det är tidningen Mama som dragit igång kampanjen #matanu som ska göra det enklare för mammor att mata sina barn offentligt. Eller alltså underlätta så att det inte ska bli värsta grejen bara för att man måste amma sitt barn på en restaurang exempelvis. Eller mata överlag. Men jag skulle tro att det är just amningen som ibland kan väcka ”irritation”.

Jag kan förstå att man inte vill se nakna bröst var man än går men min erfarenhet av amning är att mammor överlag inte vill visa brösten utan bara göra sin bebis mätt och förhoppningsvis glad med lite käk. Det handlar inte om att flasha tuttarna för okända människor och hoppas på komplimanger om schyssta lökar eller snygg hylla. Ändå kan offentlig amning väcka så mycket irritation och det tycker jag är konstigt. Och synd. Om en mamma redan tycker att det är jobbigt att amma vad blir det då inte om hon dessutom ska oroa sig för att andra ska tycka att hon är äcklig, vulgär eller vad det nu är folk kan störa sig på… Jag har aldrig stört mig på att mammor ammat sina barn runt omkring mig när jag varit ute och ätit, ibland har jag stört mig på barn som springer runt och skriker alternativ bebisar som bara inte kan sluta gråta, men aldrig på just matningsmomentet. Egentligen är det väl bara bra att de äter för då kan de ju inte skrika (eller kan, kan de alltid, hehe) men oftast blir det lite lugnare när bebis och bröst får kontakt.

Så imorse satt vi där, ett tjugotal mammor med kids i olika storlekar och matade, vissa ammade, andra körde flaskan och vissa fejkmatade då bebisen sov och vägrade öppna munnen. Hahaha. Älskar det, bebisar som minsann inte vill äta bara för att det plötsligt passar mamman! Frans åt dock (otippat!) och var så peppad på mat att han inte kunde hålla sig och fick tjuvstarta lite innan fotograferingen startade. Sen när han var klar strax innan bilderna var färdigplåtade låg han och tittade upp på mig som han gör när han är mätt och belåten.

För ett år sedan hade jag aldrig tänkt tanken att medverka på ett sånt här event men jag tycker att det är en bra och viktig grej. Inga mammor ska behöva sitta hemma alternativt på en deppig toalett på en restaurang och mata för att de inte vill störa sin omgivning.

Så. #matanu (eller när din bebis blir hungrig!)

IMG_0384.JPG

IMG_0380.JPG

IMG_0381.JPG

IMG_0386.JPG