Mammaträff, babydejt, barnvagnsfika…

Man kan egentligen kalla dagens happening för vad som helst (av orden i rubriken alltså) och den var huur trevlig som helst. Jag (och Frans), Hannah (och Knut) och Vanja (och Iggy) körde långfika på Egoiste (mitt favoritcafé när vagnen är med, vilket den ofta är) Vanja hade jag faktiskt inte träffat innan men jag kände på mig att jag skulle gilla henne. Och det gjorde jag! Jag blev tipsad om hennes blogg av Angelica cirka någon månad innan Frans föddes. Vanja var ju med i programmet ”Gravid vecka för vecka” och skulle göra ett planerat kejsarsnitt. Som jag med andra ord. Förutom medverkan i programmet då… Av den enkla lilla anledningen började jag följa hennes Instagram och blogg. Är det inte lite läskigt hur det kan kännas som att man känner en person bara efter att ha följt hen på sociala medier? Men i det här fallet skulle jag säga att det var mer kul än läskigt i och för sig. Vanja kör liksom jag jobb och bebis på samma gång. Det är nog inte helt ovanligt men jag känner inte så många som jobbar på som innan. Så ja, väldigt kul att träffa någon som känns lite som en själv, eller som har ungefär samma livssituation. Vanja driver ju ett större företag, GlamMom medan jag har min lilla enskilda firma där jag fakturerar för mode- och stylistuppdrag, men det är ju ändå jobb och ingen äkta mammaledighet. Och sen är det såklart det planerade snittet och det faktum att båda våra pojkvänner är också egenföretagare. Det gör ju faktiskt att hela grejen blir lite annorlunda än om båda parterna har varsin fast anställning.

annika norman frans 1 annika norman frans 2

Lånade bilderna på mig & Frans från Vanjas blogg. Han va egentligen lite kinkig men blir alltid glad när han får ”gå”.

Hannah visste jag såklart att jag skulle tycka om innan dagens möte, henne känner jag ju way back. Eller sedan ett par år. Minns att vi träffades första gången på en pressfrukost på PUB-huset, hon var då modeassistent på Veckis. Idag är hon Moderedaktör på Amelia. Den där morgonen hade jag nog aldrig trott att vi skulle hänga ihop med våra småkillar bara några år senare…

Jag gick ju aldrig på några mammagruppsmöten som BVC ordnade. Var ärligt talat inte så jättesugen. Jag vet många som har träffat riktiga vänner på de där grupperna men jag har också hört hur man ”glömt” en mamma i mailtråden när det gällde fika/promenadplanering eftersom hon inte ”passade” ihop med de andra mammorna. Enligt de andra mammorna. Jag har ju en del kompisar som har barn/är gravida så när jag vill snacka bebisar, avslag, kejsarsnitt, amning, ersättning, sovrutiner och spyor vet jag var jag kan vända mig. Att hänga med mammor som inte ”bara” är mammor utan också kompisar ser jag som den absolut mest ultimata grejen. En helt perfekt mammagrupp helt enkelt…

20140703-005856-3536087.jpg

20140703-005855-3535148.jpg

20140703-005857-3537071.jpg

Påvägen hem köpte jag blommor (fick värsta grymma dealen på Hötorget, enligt mig själv. Andra skulle säkert säga att jag blivit lurad. Oh well.) och ekologisk köttfärs och skyndade sedan hem och laga middag. Strax efter 18.00 kom Karin och Adam och åt middag. Tyvärr blev Frans ledsen och slutade inte vara ledsen på två timmar! Vi tog en promenad, badade honom och gav honom mat men ingenting hjälpte. Till slut gick jag och köpte mjölkfri välling. Vet inte om han får i sig så himla mycket mjölk, mina bröst känns liksom alldeles tomma. Inte alltid men ibland. Tycker fortfarande, efter 6 månaders amning att det är superkrångligt att veta hur mycket som kommer. Eller inte kommer. Det hela slutade i alla fall med att jag ammade en sista gång (efter en portion mjölkfri havrevälling) och DÅ somnade han. Att äta mjölkfri kost är för övrigt svårt, det är ju mjölk i typ allt. Men aja, jag fortsätter så gott jag kan tills vi gjort allergitestet.

20140703-010334-3814237.jpg

Kvällens dessert: mörk chokladmousse, laktosfri vispgrädde, ”fyndade” jordgubbar och blåbär.

20140703-010335-3815653.jpg

Den enda mjölkfria vällingen som fanns.

 

Sovmorgon

Frans bestämde sig för att ta sovmorgon idag igen. Eftersom han rör sig så en del nu för tiden, rullar runt och håller på, måste jag typ bygga in honom när han ska sova ensam. Bästa hade kanske varit att bädda direkt på golvet men när han ligger såhär går det bra. Än så länge. Imorse lade jag honom på rygg mitt i sängen och efter en minut låg han åt ett helt annat håll och på mage.

Idag ska jag fika med Hannah och Vanja och deras småkillar. Och ikväll ska jag göra middag till två kompisar. Känner att jag vill ta igen det sociala efter att ha suttit ensam hemma i en hel vecka…

På bättringsvägen

Det är sån enorm skillnad på gårdagens Frans och dagens Frans. Och dagens är min absoluta favorit! I natt eller man kan väl kalla det tidig morgon (04.00) vaknade han och var klarvaken. Han var egentligen inte ledsen men Fredrik gick runt med honom i lägenheten och vet ni vad jag gjorde under tiden? Jag städade! Tömde diskmaskinen, fyllde den, torkade av i köket och allmänt fix. Tänkte medan jag gjorde det att det var galet. Jag borde ju sova! Men jag var liksom inte trött. Någon gång efter fem somnade vi dock och sov sedan till 9.30, Frans snoozade till 10…

Planen var att stanna hemma ytterligare en dag men Frans kändes pigg och glad så jag tog en promenad till Djurgården och åt lunch med Lisa och Stina på Ulla Vinblads restaurang (raggmunk med fläsk och lingon, så gott!) Stina fyller två år idag! Den lilla tjejen gillar verkligen mig (både Lisa och Fredrik har ställt frågan varför just jag är så populär. Men det är något som bara jag och Stina förstår) hon kallar min Annert. ”Annert, titta!” Ropar hon. Haha. Min present till födelsedagsbarnet bestod av kritor och ett mini-paraply. Perfekt idag då det regnade…

Frans sov hela tre timmar i vagnen medan strosa och nu är vi hemma och chillar i soffan. Jag har verkligen världens huvudvärk, skyller på vädret, och Frans sjunger. Perfekt kombo! Haha, är dock så glad över att den ledsna Frans verkar försvunnit för tillfället. Som sagt, Frans gör sig allra bäst som glad bebis.
20140701-174442-63882533.jpg

20140701-174443-63883459.jpg

Akutbesök #3

Och den här gången hoppas jag verkligen att tredje gången gillt stämmer för jag är inte alls sugen på att ta bussen till Karolinska och sitta i det smått deppiga väntrummet och vänta på vår tur igen. Så vad har hänt sedan sist? Utslagen i ansiktet är mycket bättre (litet hurra för det) men på övriga kroppen, sämre. Idag har Frans sovit mycket, ibland var han ledsen när han var vaken, ibland satt han och gnydde sorgset i min famn och ibland var han glad och skrattade högt åt mina två bästa skämt: ”kvack kvack!” och ”tittuuuuut!”. När Fredrik kom hem runt 18-tiden märkte vi dock att Frans båda ben och fötter svällt upp. Utslagen var värre och nu var allt dessutom svullet. Det var det ju inte innan. Så det vara bara att slå 1177 och snacka med Vårdguiden, var dock ingen kö och jag fick prata med en sköterska på direkten. När hon hörde om svullnaden tyckte hon att vi skulle åka in så det var bara att dra på lill-Frans kläderna och åka in till akuten. Igen.

När vi stod vid busshållplatsen och googlade allt från virusutslag + bebis till höstblåsor + feber gick det förbi en tant. Hon tittade noga på Frans och sa sedan: ”Glöm inte bort att prata med honom också” innan hon gick sin väg. Jag brukar inte slå okända tanter men om jag skulle gjort det hade detta varit ett tillfälle då jag toppat med en spark på smalbenet också. Blev så sjukt förbannad och dessutom irriterad på mig själv för att jag tog åt mig. Jag har liksom suttit hemma med Frans sedan i lördags (dag som natt), tröstat, underhållit gjort ALLT för att han inte ska vara ledsen och tänka på sina utslag och sen när jag i desperation för att jag inte vet vad fan som är fel på min 6,5 månaders bebis, letar  efter eventuella svar så kommer hon, en för mig helt okänd person och säger en sådan sak. Idiot! Det var ju inte som jag och Fredrik stod och spelade ”Snake”. Eller jo, Fredrik gjorde faktiskt det. Nej, jag skojar bara. Finns det spelet ens längre?

När vi kom fram hade vi återigen tur med kön och efter att ha visat Frans ben för sköterskan i receptionen fick vi genast gå in till doktorn trots att det satt andra människor i väntrummet. Vet inte om man ska känna sig lättad eller ej när man får den typen av VIP-behandling på en akutmottagning, men jo, det var rätt skönt där och då. Fick prata med en läkare som menade att det rörde sig om allergi och vi fick remiss till den andra barnakuten.Jag kände nästan på mig att det där med Höstblåsor var en feldiagnos. Det är ju juni för tusan. Kan dock förstå att Frans blir förvirrad. Vädret är ju inte typiskt högsommar utan mer som den kallare årstiden. Så helt fel på bollen var han inte ändå…

Tro det eller ej men vi hade tur i sista väntrummet också och blev hänvisade till ett rum där en läkare undersökte Frans. Hon trodde också på allergi och tyckte vi skulle undvika mjölk. Alltså inte bröstmjölk utan vanlig mjölk. Vi har ju aldrig gett Frans mjölk, typ Arla så jag tänkte att det kan ju inte vara laktosintolerans men nu när i svängde förbi Konsum så läste vi på Sempers milda havrevälling och som ingrediens nummer två stod det ”skummjölk”. Så inget mer sånt förrän vi varit på nästa läkarbesök på Odenplan, vi kommer bli kallade dit för allergitest, förhoppningsvis snart. Jag vill bara veta vad som är fel. Läkaren lämnade oss med en gallskrikande Frans och strax därefter kom en kille med piercing, tatueringar och stort skägg och presenterade sig som ”syster Ante”. Gissa om Frans stirrade. Inte för att han tycker det är konstigt med manliga sköterskor utan för att killen hade glasögon, stora hål i öronen och ett megaskägg (pappas är ju ett skämt i jämförelse) Syster Ante hade med sig en liten kopp med Kortisontabletter i sockerlösning. Vi fick spruta in den i Frans mun vilket INTE var uppskattat. Inte alls. Men det gick till slut.

När vi satt där inne i undersökningsrummet hörde vi en kvinna utanför, hon var helt förstörd och sa att hon suttit där sedan 16.00 (klockan var 21.00) och att hon inte klarade mer och att hon behövde hjälp med ”allt” på direkten. Sköterskan försökte lugna henne och sa att det var så det var (inte för oss, men det ville jag inte föra in i samtalet) och kvinnan som var jätteupprörd ropade ”men vad är det för jävla land vi lever i?” Jag tyckte så himla synd om henne. Hon var säkert helt utom sig av oro för sitt barn… Hoppas verkligen att de fått hjälp nu… Jag märker själv hur min stressnivå sjunker när det kommer till Frans. Jag är annars extremt stresstålig men när han skriker sådär extremt och man vet att han mår dåligt och har inte, ja då kan jag typ må illa. Lyckligtvis har det hänt väldigt sällan.

Nu är vi äntligen hemma, Frans sover, Fredrik gick precis och lade sig och jag ska göra likadant, om den här natten blir som natten till idag kommer jag vakna minst tre, fyra gånger med en ledsen Frans och sova kanske två till två och en halv timma i sträck som bäst.

För övrigt så hjälpte Kortisonet, kanske inte helt och hållet men svullnaden har gått ner och sen har vi ju den där krämen som vi köpte igår som vi kan smörja in på de värsta ställena. Alltså jag önskar verkligen att det här blir bra nu. Och jag hoppas det är mjölk och inte gluten som är allergiorsaken. Om man nu får välja…