Ensamna hemma och sovrutiner

Inledningsbilden är från 1984 då jag ligger och chillar i mammas och pappas säng.

Från och med idag ska jag vara ensam hemma med Frans i två dygn. Fredrik åkte imorse till Malta för sin årliga partyresa med singelgrabbarna så jag och Frans kommer hänga kvar i Stockholm och underhålla oss själva. Frans vaknade tidigt imorse då Fredrik gick upp, han kunde liksom inte fortsätta sova när hans pappa skruva på Vengaboys på högsta volym, dansa runt i sovrummet och skrek något om ”Freedom”. Men när Fredrik sedan drog mot Arlanda kunde han somna om och vi sov ihop fram till klockan 09.00 då vi gick upp och lekte/käkade frukost.

Nu sover Frans igen bredvid mig på soffan. Min gravida kompis Angelica har frågat i sin blogg om hur andra sovit med sin bebis och jag kan ju bara säga att för oss, så gick det INTE som planerat. Innan Frans föddes sa jag (som jag skrivit om innan) att han absolut skulle sova i spjälsängen. Och den första tiden, minns inte hur länge men en kort tid kan vi nog kalla det sov han i babynestet som låg i spjälsängen. Det som var jobbigt var att man vaknade flera gånger per natt och skulle amma och då blev tvungen att gå upp och hämta honom trots att spjälsängen stod precis bredvid sängen. Men det var liksom svårt att lyfta upp honom liggande, för att inte säga omöjligt och när man dessutom är trött och armarna känns som gelé tar man hellre den krångliga vägen än att riskera att tappa den pyttelilla bebisen på spjälsängskanten. (fick hjärtklappning bara av att tänka på det nu…) Sen insåg jag ganska snart hur sjukt mysigt det var att sova MED Frans. Ibörjan sov han emellan oss och vi rullade typ innan oss i våra täcken så att de inte skulle hamna på Frans av misstag under natten. Han hade ju bara en filt på sig. Och pyjamas såklart, men han föddes ju i december och då var det betydligt kallare i lägenheten. Efter ett tag med den här sovkonstellationen insåg vi hur omysigt det var att ha någon emellan oss när vi sov. Jag och Fredrik alltså. Från att alltid somna ihop kunde vi ny typ klappa varandra på hjässan och säga: ”Gonatt!” Och Fredrik som tycker att TV i sovrummet är oromantiskt… Så vi lade Frans i babynestet mellan mig och spjälsängen. Och så sov vi under en lååång tid! Det var perfekt. Speciellt för mig som fick både Frans och Fredrik runt mig. Fredrik tyckte nog det var rätt skönt att få lite space för sig själv eftersom han inte behövde ”tänka” på att ligga still och vända sig försiktigt, det var ju bara jag han kunde skada liksom. Hehe. Och jag kunde ligga nära Frans och enkelt mata honom under natten. Ibland  har Fredrik vaknat mitt i natten och ropat i halvpanik ”Var är Frans?!?!” och jag har bara trött svarat: ”Här” och Fredrik har somnat om. Hahaha.

sovgott

Zzzzz…

Sen tänkte jag faktiskt att vi skulle börja lägga Frans i sin säng men då kom vi på att vi nog skulle sälja lägenheten och inför visningen skulle vi ta bort alla spår av att Frans bodde här. Så skötbord, spjälsäng och allt annat åkte upp på vinden och där står det fortfarande. Nu när Frans är större känns det inte som man behöver vara rädd att rulla på honom. Ibland är jag orolig för att klämma hans illa arm som ofta ligger utsträckt mot mig när han sover. Men det händer liksom inte. Vi bullrar ofta upp med kuddar runt Frans så han inte ska rulla iväg för nu är det ju det man är mest orolig över. Att han ska rulla ur sängen. Han kan vända sig ett varv, inte mer, men den dagen han väl börjar ta fler varv så skulle det va så sjukt typiskt om han låg på sängen…

zzzzz

Finns inget mysigare än att vakna bredvid Frans och ligga och lukta på hans mjuka hår. När jag märker att han håller på att vakna brukar jag krama honom och pussa honom på pannan så han ska få en ”trevligt” uppvaknande. Trevligt för mig om inte annat…

När vi flyttar in i nya lägenheten kommer Frans ha ett eget rum. Om jag kommer amma under natten kommer jag nog vilja ha honom hos mig i sängen av bekvämlighetsskäl (men också för att det är så jäkla mysigt att vakna upp och titta åt sidan och så ligger Frans där och tittar tillbaka och börjar nästan alltid le när han ser att man ÄNTLIGEN vaknat) Men sen är tanken att han ska sova i sin egen säng i rummet intill. Hehe, vi får se vad som händer. Det kan hända att Frans kommer medverka i artiklar med rubriken: ”Jag sover fortfarande i mammas säng. – Frans, 42 berättar om att somna och vakna bredvid sin mamma.”

Och angående Fredriks resa. Det är ingen singel-party-trip. Han ska till Malta på jobbresa men kommer vara borta i två dygn så det stämde i alla fall. Frans vakande också när Fredrik gick upp men inte på grund av musiken som Fredrik inte spelade. Och om Fredrik sa något om ”Freedom” så hade han den goda smaken att vänta tills han lämnat lägenheten.

Nu ska jag gör mig iordning (byta ut mysbyxorna) och möta upp min syster. Ha en fin dag så hörs vi sen!

 

 

Hemma bäst

Idag sedan vi kom hem, har vi bara chillat i soffan med täcke och film. Ätit (ännu mer) jordgubbar. Tröttnar ALDRIG! Såg ”The secret life of Walter Mitty” och den var riktigt bra! Fin på något sätt. Frans sov inne i sovrummet typ halva filmen. Vi gick och lade oss hela lilla familjen innan vi började kolla eftersom vi visste att Frans var trött. Fredrik och jag tyckte det var supermysigt medan Frans låg i mitten och var allmänt missnöjd. Tillslut somnade han dock och vi med. Jag är fortfarande trött och skulle lätt kunna ta powernap nummer två…

Nu läser Fredrik ”Oliver och gänget” för Frans som blänger på bilderna, biter på sin strumpa och tittar upp på lampan om vartannat. Uppskattat med andra ord.
20140621-173005-63005289.jpg
Lisa skickade den här bilden från igår. Vi satt på gräset vid midsommarstången och frös (lite) som sig bör en midsommarafton. Men det var mysigt. Polhem PR sskickade den här fina midsommarkransen från Glitter. Så himla söt!

20140621-173645-63405268.jpg
Sagostund!

Glad midsommar

Hoppas ni har en härlig midsommar! För ett år sedan var jag i vecka 20 och i Paris med sex tjejkompisar. I år har jag en sex månaders bebis och firar med cirka sex andra barnfamiljer. Livet är lustigt ibland. Men allt har sin charm. Har dansat runt midsommarstången, ätit klassisk sillunch och ska strax leka lekar och sen grilla. Klassisk midsommar på något sätt. Världens lugnaste barn är samlade här ute på Ekerö idag, helt klart!

Ha en riktigt fin kväll!

20140620-180803-65283073.jpg

20140620-180802-65282012.jpg

20140620-180800-65280972.jpg

Jag är värsta superkvinnan

Ja, just nu känns det faktiskt så. Eftersom jag inte fick/tvingades uppleva den där känslan av ”jag är fan bäst i världen” som många tydligen verkar känna precis när de fött barn så har jag aldrig riktigt haft känslan av att jag är oövervinnerlig och grym på alla sätt och vis. Inte förrän nu. Jag bar nämligen precis upp det här för mina 96 trappsteg. Vilken känsla! Nu ska jag vila på soffan (i typ en vecka…)

20140619-183804-67084658.jpg

Bodys för bebis

Jag kan verkligen inte kalla mig expert inom barnmode. Inom vuxenmode skulle jag dock påstå mig veta mer än snittet men när vi snackar barnkläder så är jag fortfarande ganska ny. Har dock hittat en favoritbody bland de bodys jag nu testat. De kommer från Lindex och är superstrechiga vilket är perfekt när man ska dra dem över huvudet. Idag hade Frans på sig den grå (innan en lite ”olycka” skedde) och gissa vad? Jag har en grå farfarströja på mig. Det är visserligen inte sällan vi matchar (pga förkärlek till basplagg) men idag känns det som att Frans bara kopierat min look rakt av. Men som de säger, att härma är ju den bästa komplimangen…

  Lindex-bebis-body

Lindex-body

Bodys, Lindex, 90 kr/st

En bra ny grej och två sämre

Frans vill inte längre sitta i mitt knä. När jag försöker få honom att sitta spänner hann hela kroppen till ett enda litet knubbigt streck och lutar huvudet bakåt. Anledningen (tror jag) är att han vill amma. Nu när vi kört flaskan ett tag tror jag att han saknar att äta ”som vanligt”. Har hört att det ska vara vanligt? En annan, dock lite trevligare ny vana är att han börjat hålla om en när man lyfter honom, han kramar liksom om en. Hur mysigt som helst! Och så blir han ledsen när man lägger ner honom för att byta, skriiiker och blir jätteledsen innan man hinner få upp honom. Men då blir han glad igen, direkt! Det känns som man kan ägna all tid i världen åt att kartlägga bebisars vanor och mönster, men det spelar ingen roll! De ändras typ direkt i alla fall. Men har man inget bättre för sig så…

Nu är jag påväg till Gamla stan för att träffa några kompisar, vet dock inte exakt var…
Ha en jättetrevlig kväll!

Förskolekö, check!

Idag ställde jag Frans i förskolekö. Jag ville vänta tills jag visste var vi skulle bo. Det hade ju varit trist att flytta till Södermalm och ha honom på en förskola i typ Bromma. Eller tvärtom. Om jag ska vara helt ärlig har jag inte läst på speciellt mycket om de olika förskolorna. Jag har googlat (såklart!) och hittade något test som DN gjort 2008. Säkert superaktuellt. Hehe. Men jag fick ett hum om det hela i alla fall. Man fick skriva upp sig på fem olika ställen och som första val tog jag en förskola i närheten av vår nya lägenhet. De som vi köpte av hade sin son där och var supernöjda. De berätta även om något ställe som hette ”Gula villan” men det fanns inte med i listan… det fanns dock ett ställe som hete Vita villan med det låg på någon av Essingeöarna. Där har jag för övrigt hört att de ska vara väldigt bra förskolor. Fredrik bodde ju på Essingestråket tidigare, alltså ute på Stora Essingen (han pratar ofta om hur han fick ”ge upp” den lägenheten för min skull eftersom jag inte var sugen på att flytta från innerstan då vi började prata om att flytta ihop efter cirka 6 månader tillsammans, den lägenheten hade ALLT (enligt Fredrik): balkong med havsutsikt, bra förvaring, helt nytt och fräscht, bla, bla) haha, hur som helst, i det huset som hade bodde i låg en förskola på bottenplan som tydligen ska vara väldigt bra. Så om man bor på Stora Essingen är det ju grymt. Att åka från Kungsholmen är visserligen inte superlångt men det är ändå lite meckigt med buss fram och tillbaka. Jag brukade stå i vardagsrummet och kolla ner på de små figurerna som vankade runt där nere med en spade i handen och färgglada regnkläder. Hade då inte en tanke på att jag skulle sätta mitt eget barn i en kö till ett sådant ställe bara några år senare…

Jag skrev endast upp Frans på Kungsholmen och i Vasastan där jag också googlat fram några intressanta alternativ. Man fick ju liksom bara välja fem. Känner mig ganska oinsatt tyvärr men det kommer bli bra. Hur dåligt kan det vara? Jag tycker det är viktigt att de är ute mycket vilket de verkar vara på de flesta ställen, att det är bra mat, superviktigt, och såklart trevlig och bra personal. Gärna inte alltför många barn per förskolepedagog heller om man får önska fritt.

Det känns för övrigt helt sjukt att Frans ska börja på förskola, det är visserligen långt kvar (satte januari 2015 som start) men ändå, att han är ett halvår redan är för mig heeelt galet. Vad hände med min pyttelilla bebis med fågelben och ögon som knappt orkade öppna sig? Nu står han minst sagt stadigt på benen (när man håller i honom) och ögonen är konstant öppna (förutom när han sover…) och nyfikna, ofta i sällskap med ett par bekymrade ögonbryn. Haha, jag längtar typ till förskolan börjar, inte för att jag inte kommer vara lika mycket med honom på dagarna men tänk när han går (!) där med sin lilla ryggsäck på ryggen och äter sin mellanmålsbanan. Så himla gulligt…

 

Dagens lunch

Gjorde två flaskor majsvälling till Frans förut men han vägrade äta. Han var hungrig (satt och hetsade mig i babybjörnen medan vällingen värmdes upp, han tittar bedjande på mig och smysnyftar, väldigt gulligt. Det är när det övergår i gråt och skrik som det blir jobbigt…) men stretade sedan emot (högst ovanligt) och letade istället efter bröstet när det äntligen var dags att äta) Jag har aldrig varit med om att han inte vill ta flaskan men nu blev han jätteirriterad och gnällde och spände hela kroppen. När jag ammat var det dock inga problem och nu har han sugit i sig en liten flaska med välling. Också.

Jag tycker ärligt talat att det är ganska svårt med maten. Vet inte hur mycket han får via amningen men det känns inte som det är tillräckligt. Som nu när han ammat och sen druckit massa välling. Undrar om det blir för mycket… Tänker dock att han kräks om det är så… Sen vet jag inte hur mycket mer jag ska ge honom. Har gett honom två majskrokar men det räknas väl knappt som mat, det är ju mest underhållning, han älskar dem men jäklar vad de klistrar! Så kletigt…

När det gäller smakportionen har jag väl inte riktigt kommit igång än. Lite sporadiskt skulle man kunna kalla det. Testade broccoli och potatis från Hipp igår men det var ingen succé… Frös in resten av burken i småportioner (i såna där iskubsformar) så jag får testa igen. Om maten uppskattas eller inte verkar bero på hur hungrig Frans är.

Tror att Sempers milda havrevälling är favoriten. Tänkte köpa ett storpack med många förpackningar igår men tanken på trapporna stoppade mig. Därför blev det istället majsvälling i pulverformat men den ska jag inte köpa igen då den tydligen innehöll palmolja vilket jag inte gillar. Inte för att den skadar Frans på något sätt men för miljönsskull tycker jag att man ska undvika det.

20140617-151734-55054803.jpg

Till barnrummet

Eftersom vi flyttar ganska snart (inte snart nog om du frågar mig) så kommer ju Frans få ett eget rum som han antagligen, förhoppningsvis kommer att sova i. Innan han föddes sa jag alltid att han minsann skulle sova i sin egen säng men så föddes han och jag insåg efter en vecka att det var sjukt mycket smidigare att han sov i babynestet bredvid mig i sängen så att jag kunde amma utan att behöva resa mig upp och lyfta honom ur spjälsängen när jag redan var megatrött. Sen kände jag bara att det var alldeles för mysigt att sova bredvid honom så nu har han sovit bredvid mig typ varje natt sedan han föddes. Men okej, en dag kommer han ha sitt eget rum (?) och vi har börjat prata om hur vi ska inreda det. Jag gillar tanken med pasteller och grått, tycker det är såå fint. Men det känns inte riktigt som Frans. Så nu blir det nog färg istället. Har redan tre jättefina tavlor med djur och alfabetet i ganska starka färger och igår när vi var på Ikea köpte vi två hyllor och en lampa. Hade tänkt köpa en annan lampa, nämligen den här fina, en i tyg som fanns på BB Stockholms patienthotell faktiskt. Haha, men nu blev det en från Ikea PS istället. Den var lite ”hårdare” och inte lika ”fin” men ändå passande i ett barnrum tycker jag… Sen var den ju gaaanska så mycket billigare också så då kan man ju köpa en extra fin två till toaletten, hehe. Eller typ lägga pengarna på resterande renovering: badrum, ett extra sovrum, köksgolv osv… ja, det lär nog bli så…

Ikea-ps-2014-lampa

Lampa, Ikea PS, 499 kr

 

Ikea-ps-2014-hylla

Hylla, Ikea PS, 250 kr

Hur får man en bebis att börja med napp?

Nappen med texten ”Property of Frans” fick Frans av min kompis Camilla. Haha, han älskar den!

En sak jag inte hade koll på innan jag fick barn var att vissa bebisar inte tog flaskan och att andra inte tog napp. Jag tänkte väl att ALLA barn bara åt från flaskan om den erbjöds och likaså med nappen. Att bebisen använde den utan att gnälla. Så är det ju dock inte. Frans tog visserligen flaska väldigt tidigt, efter bara några dagar, eftersom han fick ersättning några gånger i början då han gick ner i vikt utan att sedan gå upp igen. Jag tänkte inte ens tanken att det skulle bli komplikationer. Jag hade dock hört att man inte skulle ge bebisen napp och flaska alltför tidigt eftersom de kan göra att sugtekniken blir sämre när det kommer till amningen. Eller något i den stilen… Men det märkte jag dock inte av. Eller så hade Frans varit ÄNNU bättre på att äta om jag gett honom ersättningen med en tesked… coulda, woulda, shoulda…

Att en bebis inte tar flaskan måste vara ett megaproblem för många föräldrar. Säg att amningen inte fungerar, kul när det inte går att mata med flaskan heller! Men även om amningen går galant så skulle jag känt mig  (mer) låst om jag verkligen var tvungen att sitta och amma heeeela tiden utan någon som helst paus under kanske flera månader. Jag och Fredrik bodde ju på hotell i två nätter när Frans var lite drygt två månader, det hade ju aldrig gått om inte mina föräldrar hade kunnat ge honom flaskan då vi var borta. Och de gånger jag gått ut och ätit middag, jobbat eller bara varit iväg i mer än tre timmar. Jag talar säkert inte för alla men jag hade tyckt att det vore jättejobbigt om Frans enbart kunde få mat från mig och inga alternativ fanns. Förutom typ svält.

Men nu tänkte jag fokusera på napp. Frans vägrade ju napp i typ 5 månader. Han tyckte den var okej några gånger ibland men ofta grimaserade han och spottade ut den. Så tröttsamt eftersom detta inte betydde att han inte hade ett extremt behov att att ha någonting i munnen. Ofta våra lillfingrar, kan inte ens räkna ut hur många TIMMAR jag totalt sett stått med mitt lillfinger i Frans mun. Det fungerade ju bra men det var inte alltid så skönt för ryggen och om man var på stan var man inte alltid sugen på att stoppa fingrarna i munnen hur som helst.

Min kompis Jennie gav mig tipset att stryka på Frans näsa samtidigt som jag lät honom testa nappen. Det fungerade faktiskt! I en dag. Sen var det back to lillfingret igen. Jag testade massa olika nappar, stora, små, självlysande (inte för att det spelade någon roll…) och en speciell ”soother” som vi köpte i USA, man sätter den på lillfingret, stoppar in i munnen och sedan när bebisen börjat suga så drar man ut lillfingret, Voila! Det fungerade icke.

Jag testade hur som helst olika nappar lite då och då och så en dag så fungerade det! Och efter det fungerade det alltid! Nu älskar Frans nappen och de flesta modeller och storlekar fungerar bra. Favoriten är en liten modell från Mam som vi köpt i två-pack på Coop. Eskas napp med en lite uppåtpekande sugdel är också en favorit. Också tummen förstås. Ibland i alla fall.

Jag känner inte någon oro att Frans ska få svårt att sluta med napp när han blir äldre. Just nu är det så himla skönt att nappen fungerar så eventuellt senare problem mer avvänjning tar jag när det blir aktuellt.

 

bebis-napp