Frans är ett geni*

Imorse låg Frans på golvet och lekte. Han försökte få tag i Pixi-boken och kämpade och sträckte på sig för att nå den men det gick inte eftersom den låg liiiiite för långt bort. Efter ett tag började han dra i filten som boken låg på. Han drog den mot sig och jag tänkte att det berodde på att han ville komma närmre boken. ”Han är ett geni, min son är världens smartaste”, ropade jag. Frans tittade på mig och gav mig den där ihåliga blicken som lite bekräftar motsatsen. Om Frans nu tänkte något kring det här med bok och filt så var det nog något i stil med: ”Måste hålla något. Vad som helst.”

Men han är bra ändå.

f2

f

*skojar bara.

Städning pågår

Vet ni vad jag verkligen vill göra när Fredrik är hemma och Frans sover? Städa! Det är sant. När jag är ensam hemma städar jag ganska mycket, eller plockar undan (finns ALLTID något att plocka undan) men det känns inte som att det blir riktigt rent. Vi har en städerska som kommer hit varannan vecka och göra allt men på två veckor hinner det bli rätt skitigt. Jag tappar hår (så tröttsamt, när slutar det egentligen? När man är flintskallig eller? vi röjer runt med kläder, filtar osv vilket leder till massa damm och man prioriterar inte alltid att slänga smulorna i soptunnan utan drar kanske istället ner dem på golvet istället eftersom ”Margareta kommer ju på fredag” sen inser man att det är NÄSTA fredag och man mår lite dåligt över sig själv som människa. Jag älskar ju att ha det städat och fint och ibland får jag ryck och städar undan massor. Idag är en sådan dag. Tyvärr är alla trasor i tvätten så jag använder det näst bästa: hushållspapper. Inte det bästa miljömässigt kanske men jag försöker vara effektiv och vända pappret så man utnyttjar det till max, haha. Undrar varför jag tänker så gällande hushållspapper när jag slängde en glasburk i soporna igår utan allt för mycket ångest… Aja. Små saker är bättre än inga, eller hur? Nu ska jag göra lägenheten tipp topp, eller i alla fall, tipp, får se vad man hinner innan Lill-Fransen vaknar och vill ha mellanmål.

Hemmadagen gick sådär…

Så nu är vi påväg till Fredrik. Tänkte att Frans skulle somna direkt i vagnen och därmed inte utsättas för alltför många intryck men han kämpar på, flackar runt med blicken och suger på sin tumme. Det har han lärt sig senaste veckan. Han har råkat göra det några gånger innan men nu gör han det hela tiden. Jag sög ju på tummen till vuxen ålder i princip så jag vet hur gott det kan vara och eftersom nappen aldrig blev en bestående vän är jag glad för de substitut som finns för mitt lillfinger.

Hur kommer man över en sån sak?

Jag tror det var förra sommaren då det stod om en pappa som glömt sin son i bilen och att sonen sedan dött på grund att det var så varmt. Jag tyckte det var så hemskt och hoppades att pappan inte skulle bli dömd. Jag tänkte att han redan fått sitt straff, värre än hur många år i fängelset som helst. Sedan Frans föddes har jag ofta tänkt på den där pappan som jag egentligen inte vet någonting om. Jag har undrat hur han mår och hur han och hans fru/flickvän tagit sig vidare efter det som hände. Om man ska föreställa sig något riktigt jävla hemskt… skulle jag kunna förlåta Fredrik om det hänt oss? Och hade han kunnat förlåta mig? I dagsläget känns det som att jag aldrig skulle kunna sluta älska Fredrik eller ändra min bild av honom (i dagsläget är den att han är världens bästa pojkvän och pappa, kanske ännu bättre pappa än pojkvän till och med, haha) men om något sånt här skulle ske… Så sjukt svårt. Jag vill inte tänka på det men gör det ibland i alla fall. Om jag var den som lämnat barnet i bilen skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv hur mycket jag än hade försökt. Alla terapitimmar i världen hade varit för lite. Att lämna Frans i bilen är något jag inte tror kommer att hända eftersom jag har tänkt så himla mycket på det scenariot men det finns ju tusen andra saker som såklart kan hända även om man inte ens vill ägna det någon närmare tanke. Något jag nog insett är att det värsta som kan hända i livet är att förlora ett barn. Det kan ju inte finnas något värre? Jag önskar att ingen behövde uppleva någonting sådant.

lamna-inte-barn-i-bilen

Om man ser den här filmen kanske man i alla fall skippar att lämna sitt barn i bilen även om man bara ska ”springa in på apoteket en snabbis”.

 

En morgonrutin jag älskar!

Frans är ju som sagt ingen kvällsmänniska, däremot har han världens bästa morgonhumör. Inatt vakna han som vanligt och åt en gång (låt det aldrig förändras!) och sen vakna han ”på riktigt” vid 07.00. Han ligger då och kollar på lampan och jollrar och jag och Fredrik kan snooza lite innan Fredrik måste gå upp. Trodde att Frans skulle somna om och han var såå nära men så bestämde han sig för att det var dag att gå upp så nu har han suttit och lett mot mig medan vi ätit frukost.

Tänkte bara ta det lugnt idag. Fick en kommentar om att det kunde hjälpa Frans att somna lugnt på kvällen om han inte fått för mycket intryck under dagen så idag ska vi hänga hemma, ta en promenad efter nästa amning så han somnar skönt i vagnen, men annars bara chilla.

ff

f

Gomorron!

 

God natt (äntligen)

Igår kväll somnade Frans utan större problem. Vet inte riktigt varför men det är ju lite det som är charmen med bebisar, så fort man tror att man har koll på rutinen så ändrar de den. Men när det gäller just det här så är jag bara glad. Men ja, det var igår. Idag är en ny dag, dock med gamla rutiner. Frans sover nu på min mage efter att ha fått lite extra mat, var ca 1,5 timmar sedan han åt på riktigt. Han var lite ledsen innan och även efter och han med en del skrik och gråt. Tycker såå synd om honom. Han låter så olycklig och ynklig och tårarna rinner. Men nu ligger han här och småsnarkar. Min fina lilla pojke.

Min syster har varit här ikväll och ätit middag och på dagen var vi ute i Sundbyberg och hjälpte två vänner att flytta. Eller Fredrik hjälpte till. Jag kom senare, lagom till lunch. Toni och Julia (som nu flyttat från Vasastan till Sumpan) har två barn och den yngsta är bara tre veckor äldre än Frans. Det var ytterligare en liten kille där men när vi satte ner Frans på mattan tittade han på de båda bebisarna och började sedan skrika. Haha, tror han var trött för han har verkligen inte sovit bra idag. Han brukar inte störas av ljud annars men idag har han varit känslig… Och inte somnade han lätt nu heller… Aja. Nu ska jag sova, är så himla trött!