Nu är vi (snart) redo att åka!

Idag var jag på redaktionen och avslutade den sista av sex stycken modeserier som ska plåtas i Miami. Nu är allt äntligen packat och klart och imorgon kommer resväskorna hem till mig så vi kan ta dem med oss på onsdag då vi drar. Imorgon måste jag för övrigt ringa och kolla om Taxi Stockholm har bilar med babyskydd i… och hämta passet! Tänk om det inte skulle vara färdigt. Då vet jag inte vad vi gör! Sätter Frans på tåget till Göteborg och mina föräldrar typ… hehe. Nä, de lovade verkligen att det skulle vara klart till imorgon. Senast.

isabel

Frans & Isabel efter en lunch på Fine food i Hammarby Sjöstad.

Frans var vaken rätt mycket under förmiddagen men på eftermiddagen somnade han och sov i minst två timmar vilket betyder att jag fick massor gjort. Lunch åt vi tillsammans med min kompis Isabel som jobbar i närheten. Himla trevligt och utanför snöade det… känns som ett perfekt tillfälle att lämna landet om man säger så. Nu har Frans somnat och jag ska också gå och lägga mig. Imorgon blir det jobb och packning. Sen kanske mitt halvklara blogginlägg blir färdigt också. Såg inatt när jag satt och ammade att Blondinbella skrivit om typ exakt samma sak. Vi tycker dock rätt olika som när det gäller ganska så mycket annat.

Aja, vi hörs imorgon helt enkelt!

 

Snipp snapp snut, så var helgen slut!

Oj, vad den här helgen gick fort! Har skrivit ett lååångt inlägg men han liksom inte klart det så for fixa det sista och lägga upp det senare. Men för att det inte ska bli en blogglös helg, så tråkigt med sådana, visar jag lite bilder från de senaste två dagarna. Eftersom sköterskan fråga om Frans kunde rulla över när han låg på mage och svaret är ett ganska enkelt: nej, har vi övar lite ihelgen. Han kan inte rulla över ännu men med lite träning så kanske… Han ser himla söt ut när han ligger där och sprattlar.

f

Frans kör nackträning.

1

Fudge med salmiak, riktigt god om jag får säga det själv…

Jag testade att baka saltlakritsfudge, den blev riktigt god faktiskt och anledningen till att jag baka den var min kompis Johannas babyshower som vi var på idag. Johanna är ju en sucker för lakrits och ven salted caramel-bakverk. Jag googlasde cupcakes med salted caramel men efter lite ransakande insåg jag att det vore att ta mig vatten över huvudet. Kondenserad mjölk skrämmer mig eftersom jag aldrig bakat med det innan. Såg framför mig hur jag totalmisslyckades och tvingades köpa ett deppigt Ballerinapaket på Ica på vägen till tillställningen. Så det blev lakritsfudge men jag gillade den. Den innehåller grädde, socker, sirap, mjölkchoklad med salmiak, smör och den är toppad med Turkisk peppar. Hela kostcirkeln med andra ord… Mmm!

cake

johanton svante

Svante & Frans.

Babyshowern var supertrevlig. Johanna hade ingen aning utan trodde att hon skulle på en födelsedagsfest för sin kompis Sara och hennes kille Anton hängde med i tron om att han skulle få äta hamburgare och kolla på fotboll, stackarn. Nu blev det istället ett megafika, ballonger, presenter och målning av en liten babybody. Men det var nog uppskattat. På showern träffade jag Malin vars lilla Svente är född endast två dagar efter Frans. De är lika långa och väger typ lika mycket. Jag kunde inte sluta ta bilder på de två tillsammans för de var så roliga där de låg där och spratta totalt ovetande om varandras existens. De var i sina egna små världar helt enkelt.

franssvante

Tog en promenad från Söder hem till Kungsholmen och nu har vi ätit hemlagad pizza, druckit ett halvt glas Amarone och ätit kanterna från min fudge framför ”The Bachelor”. Så skön söndagskväll! Imorgon är det redaktionen igen och de sista förberedelserna inför Miami-resan. Vi ses då!

kungsholmen

Tog bilden på vägen hem, inte superskarp men fin ändå. Vackra Stockholm.

Tummen upp

Igår hände det tre gånger! Frans sög på tummen och inte bara i en sekund som tidigare utan på riktigt. Jag blir så glad över det här eftersom jag ser ett slut på att stå halvt framåtlutad över vagnen och låta honom gå bananaz med mitt lillfinger. Eftersom nappen inte funkar (han grimaserar massa och blir sedan sur och ledsen, som om man försökte tvinga i honom jord) så är tummen min räddning. Han har ju stirrat ut sina händer under en längre tid men nu har han även börjat suga på den, vilket såklart lett till tumsugandet.

f

Hej tummen, hej då lillfinger (snart förhoppningsvis…)

Igår var vi på redaktionen hela dagen och jag känner mig ärligt talat rätt trött, antar att det finns en anledning till varför man inte jobbar heltid när man har en 3 månaders bebis, men det går bra. Igår fraktades Frans runt bland mina kollegor på förlaget vilket såklart inte gjorde mig något, istället packade jag rekordsnabbt och skrev ner så mycket outfits jag kunde på min korta men barnfria tid. Nu har jag bara lite kvar och det fixar jag på måndag. På tisdag tänkte jag vara hemma och chilla med Frans och packa det vi behöver inför resan. Och idag har jag inte varit på jobbet eftersom Fredriks mormor begravdes. Det var en jättefin ceremoni som vi tyvärr var en kvar sen till. Vi skyllde på Frans, haha, nej det gjorde vi inte. Det var såna jäkla köer ut till Lidingö. Fredriks kusin sa att det tagit henne en och en halv timma att komma fram. Men hon lyckades minsann ändå hinna i tid… tänk att vara en sådan som inte alltid är ute i sista sekunden. Måste vara en rätt skön känsla ändå.

ica

Avslutade med att handla mat. Frans sov stenhårt i två timmar, vaknade och åt en snabbis och sover nu igen.

All work

Frans håller mig sällskap i moderummet medan jag fixar med somriga outfits. Han sover oftast i vagnen men när han är pigg ligger han bredvid och tittar på när jag jobbar. Vi pratar mycket med varandra under tiden. Han kommer med många smakråd och halsbandet som han håller i är enligt honom ett måste i sommar.

Efter frukosten var Frans och jag på SOLO-redaktionen hela dagen. Lämnade faktiskt jobbet först vid 18.30. Frans hade lite svårt att sova trots flera vagnpromenader. Jag måste ändå säga att det fungerar himla bra att ha med Frans på redaktionen. Jag vill dock inte att vi ska hänga där varje dag men nu inför Miami så är det lite av en nödvändighet. Är man frilansare så är man… Ska göra sammanlagt sex modejobb, det kanske jag redan berättat? Två för SOLO, två för Frida och två för den nya träningstidningen Shapeup. Idag har jag krupit runt på golvet och sorterat kläder, satt ihop outfis, skrivit ner märken och priser samt packat en del. Imorgon är målet att nästan bli klar eftersom fredagen går bort på grund av en begravning. Det är Fredriks mormor som gått bort. På måndag ska jag fixa det allra sista och ta med mig resväskorna hem så vi är redo att dra på onsdag. Är så himla pepp.

solo-mode

solo-mode-2

Sommaroutfits.

Det ska bli väldigt spännande att resa med Frans också, har ju bara åkte till Göteborg än så länge. Känner på mig att det kommer gå bra men man vet ju aldrig… Nu ikväll skrek han som bara den och var så himla ledsen. Jag gissade på trötthet och till slut somnade han i min famn med Fredriks lillfinger i munnen. Hur får man en bebis att ta nappen?!?!?! Är beredd att betala för svaret. Inte mycket men ändå.

Igår somnade Frans och jag för övrigt tillsammans men en centimeters mellanrum mellan våra näsor. Han hade vart ledsen (han är ofta det nu för tiden, antagligen för att han är trött men inte kan sova) och jag lade mig jätenära eftersom jag gärna vill tro att jag har en lugnande effekt på honom och att han känner sig trygg när jag är nära. Vi låg där och andades i varandras andedräkt ett tag och sedan somnade vi båda två. Önskar att vi alltid kunde somna så, det är ju så himla mysigt!

 

Dagen då jag (nästan) blev av med min mobil (igen)

Jag & Frans, Hannah, Johanna, Josefin och Angelica.

Imorse gick jag upp megatidigt (06.00) och 07.30 träffade jag Angelica, Johanna, Josefin och Hannah som har följande gemensamt: de jobbar på tidning och väntar sitt första barn. Som jag för drygt tre månader sedan. Vi åt frukost på ett sånt där lite gammaldags konditori på Söder som jag alltid gick förbi när jag bodde på Tjurbergsgatan. Varje morgon satt det en gammal man där och drack kaffe, ensam. Brukade alltid le mot honom genom fönstret när jag gick förbi för han såg så sorgsen ut. Han log inte tillbaka. Jag tänkte att han förlorat sin fru och gick och åt sin frukost på det närliggande caféet varje morgon. Samma macka (eller ja, inte samma förhoppningsvis, men samma sort) och kaffe dag ut och dag in. Idag var han inte där och jag kunde ju inte låta bli att tänka att han kanske gått bort. Muntern, jag vet.

Ni kanske redan har läst om vår lilla frukost här, här eller här. Antagligen inte här eftersom Hannah inte bloggat om det. Hannah hade för övrigt BF igår! Om ni läst mina preggokompisars bloggar så har ni redan läst om det här men jag skriver i alla fall. Det mest spännande som hänt mig på himla länge, hehe:

När vi satt där och åt kom en kille fram till mig och lade en gammal tidning på bordet där min mobil låg. Jag hann knappt reagera innan Angelica skrek: ”Neeeeeeej, ta bort den! Han kommer ta telefonen!” (eller något i den stilen, det var hur som helst det som var poängen) tack vare Angelicas snabba reaktion han jag dra åt mig mobilen, kände mig nästan lite elak mot den stackars mannen för tänk om han bara ville ta kontakt. Hehe. Nej så var det säkerligen inte men jag är ju lite töntig och det är ju egentligen lite taskigt att utgå från att personen ifråga kommer fram för att stjäla. Måste bara berätta om när min kompis Timothy och jag gick på stan och snackade och plötsligt kommer det fram en man och säger: ”ursäkta…” mer hinner han inte säga innan Timothy avbryter honom: ”Nej tyvärr jag har inga småpengar!” och vi går. Jag vänder mig om och ser att mannen garanterat inte tänt fråga om pengar. Kanske ville han veta vägen till närmsta tunnelbana eller liknande. Gud, vad jag skrattade. Skrattar fortfarande. Eller nej jag har liksom inte skrattat sedan det hände men jag skrattar fortfarande när jag tänker tillbaka på händelsen. Okej, det var ett sidospår.

Jag har i alla fall blivit av med mobilen innan, det var någon som stal den i Spanien i september. Hade varit så himla deppigt om den försvann igen. Speciellt som min mobil tydligen inte är försäkrad då det är en företagsmobil i min enskilda firma eller något i den stilen… fattar inte nu och fattade inte då. Köpa en ny fick jag göra hur som helst…

Idag ringde jag för övrigt för att boka klipptid. Måste verkligen klippa mig. Håret har liksom växt som bara den och visst, jag tappar lite enstaka strån nu när jag ammar men det är inte tillräckligt. Jag hatar att ha tjockt hår. Vet att jag är relativt ensam om problemet och det känns kanske otacksamt att gnälla. Speciellt inför Fredrik som tappade sitt hår för många herrans år sedan och även inför Frans som är på god väg att tappa varenda litet hårstrå som han har (hade) på huvudet. Brukar inte gå till någon speciell frisör eller salong när jag klipper mig. Idag googla jag ”bästa frisören på Kungsholmen” och fick upp några alternativ. Ringde ett som låg på min gata och fick tid på lördag klockan 10.00. Så skönt, ska be henne tunna ut håret så mycket det bara går! Typ.

 

Nackträning

Igår frågade sköterskan om Frans kunde rulla över från mage till rygg (eller tvärtom, jag vet inte vilket håll man rullar åt när man först lär sig) och jag kände spontant att han är ljusår från den typen av akrobatiska färdigheter. Ska en tre mpnaders bebis kunna såna svåra saker? Det enda Frans kan göra på egen hand är att sparka av sig täcket. Nu ska vi köra seriös nackträning i alla fall för det är tydligen viktigt. Frans kan men han tycker det är jobbigt och får kämpa rejält för att lyfta sitt lilla (men tunga) huvud från marken. En stund går bra men efter ett tag blir han frustrerad och gnyr och sedan sitter han pustar ut hos Fredrik alldeles andfådd.

Imorse var vi ute i Nacka och fixade pass. Det gick snabbt och smidigt. Frans satt i mitt knä och jag satt på en hög pall. Sedan fick vi sätta en vit skärm mellan mig och Frans så att bakgrunden skulle bli vit. Tjejen som tog kortet viftade med någon liten leksak som satt fast på en pinne men Frans var ganska ointresserad. Fredrik vifta då med en ful liten skallra och då hajjade han till och bilden kunde tas. På tisdag får vi hämta det på Bergsgatan här på Kungsholmen. Tisdag. Vi åker till Miami på onsdag. Vi är verkligen ute i god tid… så himla dumt men nu löste det sig lyckligtvis. Senast tisdag var det till och med…

Dagen har Frans och jag tillbringat på SOLO-redaktionen. Frans har sovit och chillat i moderummet medan jag sorterat kläder och satt ihop outfits. Imorgon ska vi dit igen men nu ska vi sova. Jag är såå trött och en tidig morgon väntar. Trevlig men tidig.

f

Morgonträning!

Biverkningar av vaccinationen

Det blev ingen feber (hurra!) efter vaccineringen men Frans var jätteledsen och gnällig igårkväll innan vi gick och lade oss. Man kunde inte lägga honom ensam i tre sekunder innan han skrek och det som tillslut fick honom lugn var att stirra ut lampan i vardagsrummet i tjugo minuter utan blinka. Mina armar efter det. Aj.

Att trösta honom med Sophie the Giraffe fungerade delvis. Han slutade gråta och tittade på henne, sen efter ett tag log han genom tårarna men sen drogs mungipan neråt och trots att han försökte hålla tillbaka och ha kul med sin leksak gick det inte och han började skrika igen.

Natten har dock gått bra även om jag för ett tag trodde att han aldrig skulle kunna somna. En amning vid tre tiden och sen en vid sex. Var vaken efter det och nu har vi ätit frukost och läst bok. Eller Fredrik och Frans i alla fall. Jag har plockat undan och städat lite, jag får nämligen panik, eller blir i alla fall ordentligt stressad när det inte är undan plockat och rent. Kan torka av köksbänken tio gånger på en kvart om det kommit några enstaka droppar vatten på och så vidare… hehe, jag är knäpp.

Idag ska vi fixa pass till både Frans och mig, en vecka innan vi drar. Bättre sent än aldrig. Det va dessutom galet lång kö så om vi ville göra passet här där vi bor, är ju cirka 200 meter till Polishuset från vår lägenhet, så var första tiden den 18 mars, dagen innan vi åker med andra ord. Lyckligtvis kunde vi få tid idag om vi åkte ut till Nacka så det är dit vi ska. Apropå vaccin. Vi tar det för givet men det gör såklart inte alla. Jag har köpt vaccin men ock vätskeersättning och starpaket för mammor. Tänk hur jobbigt det måste vara att få ett barn under de värsta tänkbara forutsättningarna. Själv tyckte jag det kändes obekvämt att brösten växte under amningen och att vakna mitt i natten för att amma. Det är ju rent ut sagt löjligt i jämförelse. I Unicefs gåvoshop kan du köpa massa bra saker som hjälper och gör skillnad.

Vaccinering, check!

Bilden har egentligen inget med inlägget att göra men tyckte det var så gulligt med en bild på Frans bästisar. favoriterna är Kalle kanin (den stora ljusgrå) och Sophie the Giraffe, såklart.

Var tidig på BVC idag. Kände mig så himla duktig när jag fick sätta mig ner i väntrummet, när vi kommer dit brukar det ofta vara rätt in i undersökningsrummet eftersom vår tid börjat ta slut, hehe. Tror det är för att BVC ligger så himla nära. Jag ser det som en sport att vänta så länge som möjligt innan jag lämnar lägenheten. Mycket moget. Hur som helst. Efter fem minuters väntan fick vi komma in och efter att ha vägt och mätt Frans: 7,2 kg och 63.3 cm (han går upp typ ett kilo mellan varje besök…) samt mätt hans huvud var det dags för sprutorna. Det är två stycken och de sätts i vardera lår. Det va nog många som vaccinerades på BVC idag för jag hörde under mina fem minuter i väntrummet minst fyra bebisar som skrek i panik. Frans satt i mitt knä och sög på mitt finger. Han var på riktigt gott humör fram till sticken. Först snyfta han till, sedan tog han i och vrålade ut sin smärta. Och den var intensiv. Han skrek och skrek i en halv minut. Sedan slutade han och låg bara och tittade ut i luften. Väntade kanske på att han skulle somna in av smärtan. Han snyftade sedan till några gånger extra när jag tog på honom byxorna. Han vet hur han ska göra för att vina sympati. Tyvärr biter det inte lika bra på mamma som på pappa, det kommer han snart att inse.

Barbro, vår sköterska sa att Frans kunde få feber under det närmsta dygnet och i vissa, väldigt ovanliga fall kunde han också bli slapp i kroppen och alldeles slö. Om det hände skulle vi in till sjukhuset. Eftersom det där med feber kändes som en lite större risk bestämde jag mig för att inte åka in till jobbet som planerat. Sortera massa kläder med en bebis som skriker (eller vad bebisar nu gör då de har feber) kändes inte alls lockande. Så det får bli imorgon förmiddag istället. Längtar verkligen för jag är så pepp på att fixa modejobben till Miami. Har ju vart ute och lånat massa fina kläder och har en bild av hur jag vill att det ska se ut. En bild av de dryga 40 som ska plåtas, hehe…

Så efter BVC tog jag en promenad runt Kungsholmen och hälsade på hos min syster. Köpte med en jättegod Bento-låda till henne på Panini med halstrad lax, alger, glasnudlar och annat gott. Jag gillar den i alla fall. Och nu är jag hemma och ska jobba lite. Frans sover som en stock, trött efter dagens dramatiska händelse.

Tidig morgon (och en tillbakablick)

Frans somnade vid 23.00 igår efter ett par timmar av gråt och gnäll. Han somnade tidigare under kvällen och vi lade honom då i sovrummet för att han inte skulle störas. Efter cirka en timma började han skrika och efter det gick det inte att lägga ifrån sig honom utan att han blev ledsen. Ibland fungerade det ett kort tag men aldrig någon längre stund. När han somnade vid 23-tiden sov han sedan till 03.30 då han vaknade och åt. Efter amningen kunde jag bara inte somna om. Var helt klarvaken och efter en halvtimma gick jag upp, duschade, tvätta håret och sen satte jag mig vid datorn och fixa lite saker. Har gjort en lång to-do-lista som ska checkas av innan nästa onsdag då vi åker till Miami (LÄNGTAR!)

dec2

Frans, bara 2 dagar gammal.

Men ja, tillbakablick var det ja… Frans fyller ju 3 månader idag så jag tänkte lägga upp lite bilder från hans ännu inte så långa liv. Jag fattar inte att det gått så fort sedan han föddes. De tre snabbaste månaderna i mitt liv utan tvekan. Samtidigt känns det som Frans funnit för alltid, eller ja, väldigt länge i alla fall. Det är lite svårt att förklara. Precis som när folk frågar hur det är att vara mamma och om det inte är en enorm omställning. Självklart är det annorlunda men samtidigt så är inte skillnaden så stor som jag tänkt mig. Frans är ju alltid prio ett och stjäl en hel del fokus men annars kan jag ju göra det mesta som jag kunde innan och hittills har han ju varit väldigt lugn och trött, hehe. Jag känner mig inte speciellt annorlunda i alla fall. Trodde jag skulle vara mer orolig och nojjig över allt och inget, det är jag inte. Trodde jag skulle vara hormonell och lipa över allt sorgligt som har med barn att göra, det gör jag inte. Haha. Livet som mamma kom liksom rätt naturligt på en gång samtidigt som jag ibland tittar på Frans och tänker: Shit, det här är verkligen min bebis! Det är fortfarande svårt att ta in ibland.

jan

1 januari. Lill-Frans sover ut efter nyårsnatten.

jan

10 januari, Frans 1 månad, hurraaa!

feb2

9 Februari, nästan exakt 2 månader gammal.

feb

17 februari, ungefär 9 veckor och mitt sällskap nere i tvättstugan.

mars2

Häromdagen innan det var dags för bad.

mars

Igår, Frans 1 månad minus en dag <3

Senare idag ska vi till BVC för vaccination. Det blir spännande, han grät inte sist när de gjorde BAS-provet på honom så jag hoppas även att den här sprutan ska gå smärtfritt…

 

Stockholms jävla bostadsmarknad

Häromdagen fick vi äntligen mer information om det nybyggnadsprojekt som vi varit intresserade av. Eller ”äntligen” kanske jag ska skriva. Drömmen om att flytta in i den här fantastiska byggnaden kändes ganska långt bort efter att vi skummat igenom priserna. 6,3 miljoner kronor bort. Vill man ha en trea är det typ det man får betala. Sex komma tre miljoner kronor. Känns ju himla rimligt när man kan få en villa billigare. Så vi har väl i princip skippat idén om det här projektet. Idag var vi istället på en visning i Lindhagen, också på Kungsholmen men en bit från där vi bor idag. Min syster bor där i en tvåa som köptes på ritning för några år sedan. Det var med facit på hand ett grymt köp. Kollade på en trea precis vid vattnet. Utsikten var heeeelt fantastisk men resten av lägenheten var rätt deppig. Typisk nybygge med klassiska standardmaterial. Jag gillar nybygge men då vill jag gärna ha det där lilla extra. Det som kostar 6,3 miljoner tydligen.  Så, jakten går vidare… Igår var vi ute och kollade på ett område vid Ulvsunda slott där de ska bygga radhus men det är klart först om ett och ett halvt år… Gårdagen tillbringade vi sedan hemma hos Lisa och Gustav på Ekerö. Det blev prets första grillning, vin och en dessert med vaniljglass, citronolivolja och flingsalt, riktigt gott även om det var lite otippat.

För övrigt tycker jag Frans är så gullig när han sitter i babyskyddet. Han sitter där som en lite ostbåge och surar men han tycker egentligen det är ganska kul att åka bil.

babyskydd

 

Att åka bil är bland det mest sövande man kan göra. Bil eller barnvagn.