En liten, liten apa

geggamojja

Apa, Geggamojja, 349 kr

Det är egentligen inget vi planerat men Frans leksaker går utan tvekan i djungeldjurens tema. Köpte prasselböcker i USA med elefanter, tigrar, zebror och visst, en och annan humla och mobilen ovanför sängen består också av den typen av djur. Köpte ju två affischer, faktiskt innan Frans föddes, och på dem är det ett lejon (och en räv visserligen, lite variation behövs). Idag såg jag den här gulliga apan i ett skyltfönster här i Sjöstaden. Tog en snabbrunda i området för att få Frans att somna så jag kunde fixa de sista returerna. Visst är den gullig? Kommer från Geggamojja som är ett av mina favoritmärken (inte till mig själv ska tilläggas!) Och en apa passar ju faktiskt perfekt in i djungeltemat.

babybok

När (OM) vi flyttar ska det bli kul att inreda ett litet barnrum till Frans. Har aldrig brytt mig om att ”boa” och greja innan, fixade mer det som behövdes och försökte få det att se lagom trevligt och inte bara för jävligt ut, vilket det typ gör eftersom vi inte har någon direkt förvaring för Frans miljoner saker, men blir det en trea så är det lika bra att gå all in. På Kungsholmen finns en butik som heter Svartvita rum, de har sååå fina saker. Känns dock lite tråkigt att inreda ett barnrum i enbart svart och vitt… Får se vad som händer med flytten. En mäklare skulle ringt mig typ tusen gånger men har inte hört av sig än. Lite konstigt kan jag tycka. Visst, det går säkert sjukt bra för mäklare i Stockholm just nu då typ allt verkar säljas innan visning (över acceptpris) men man borde väl ändå ringa upp potentiella säljare? Det är ju typ money in your pocket om objektet i fråga är lättsålt och inte för att låta kaxig men jag tror inte vår lägenhet ska vara något problem att sälja. Den är tipp topp!

babyrum

Bild: Styleroom.se

Godmorgon!

Inatt har jag sovit ganska dåligt. (Är ju van vid mina 12-timmars nätter, hehe) Frans hade svårt att somna men det var nog mitt eget fel. Lät honom ligga och titta på mobilen (inte telefonen, utan en mobil med mjukisdjur som vi köpte i USA) i spjälsängen vilket gjorde honom jätteglad och pigg och sedan lekte jag med honom i min säng och övade på att stå och flyga flygplan vilket gjorde att han tjöt av glädje. Haha. Sen ville jag sova och då blev han ledsen. Han ville ju leka mer förstås. Inte lätt när man har en så underhållande mamma… Fredrik traska runt med honom och till slut somnade han. Men. Det dröjde inte länge innan han vakna till gråtandes och låg sedan och var ledsen och arg om vartannat. Jag har vaknat flera gånger och matat och tröstat men jag minns det knappt, har nog sovit samtidigt… Imorse vakna jag redan klockan 06.00 och tänkte hålla mig vaken och sedan gå upp men det gick sådär och klockan 08.00 tog jag mig upp, och inte frivilligt ska tilläggas. Frans vakna precis under frukosten och jag hämtade ut honom till vardagsrummet. Tre sekunder senare somnade han om och nu sitter han här som en liten ostbåge och snarkar. Har jag sagt att han är världens mysigaste? Haha. Nu ska jag byta blöja (så han vaknar) mata och sedan dra ner till redaktionen för att returnera alla kläder jag hade med mig till Miami. En vanlig fråga är om jag får behålla det vi plåtar och svaret är tyvärr: verkligen inte.

20140331-083812.jpg

Jetlag deluxe

Igår sov jag till klockan var 12 och idag blev inte så mycket bättre. Klockan 12.34 tog jag mig upp och åt frukost. Frans vakna några gånger under natten och åt men annars känns han lika trött som jag (och Fredrik) Det känns lite jobbigt att vakna så sent nr det är så galet fint väder ute men vad ska man göra? Imorgon hoppas jag det blir bättre. Kanske inte studsar upp i gryningen men innan lunch förhoppningsvis.
Apropå lunch så känns det som mjölkproduktionen minskat. Frans äter inte lika ofta nu och det beror väl på det. Tidigare blev brösten sprängfyllda om jag inte amma på över tre timmar nu har det kunnat gå sju timmar och jag känner knappt av det. Läste någonstans att mängden mjölk anpassar sig efter bebisen efter ungefär två månader så att man ska ha det som behövs men inte så mycket mer. Kanske är det det som hänt? Aja, spelar egentligen ingen roll så länge mjölken räcker och han blir mätt. Jag har vänner vars mjölk ”tagit slut” efter några månader, hoppas inte det är det som hänt för jag vill ändå helamma fram till sex månader och sedan på nätterna och som komplement till måltiderna. Om det går. Går det inte får man väl vara glad för att det fungerade så länge som det gjorde.

Nu kollat jag Bachelor, Frans kolla också förut men han har inte följt hela säsongen och tyckte inte det va kul att se alla tjejer prata om säsongen som gått. Så nu sover han i sin vagn. Vi har numera tre vagnar. Den vanliga, en nerpackad och en som vi använde i Miami och som får fungera som ”inne-vagn” tills dess att vi sålt den. Så skönt att ha vagn inne. Bara rulla runt lite när det är dags att sova.

20140330-205122.jpg

20140330-205204.jpg

Dags att släcka lampan

Fixade en caprese precis innan klockan slog 20.30 och det var dags att släcka lyset. Ni har väl inte glömt ”Earth hour”? Ett himla bra initiativ tycker jag. TV:n får dock vara på så att vi kan se ”Mary Poppins”, blev såklart toksugen på att se den efter gårdagens film… Så filmkväll med barntema ikväll. Hoppas du har en riktigt skön helg!

20140329-211137.jpg

Home sweet home (och resan dit)

Att fixa så att man kan blogga från mobilen tog ungefär tre sekunder. Jag har tänkt länge att jag ska ”ta tag i det” men sen har det inte blivit av. Tyvärr kan det blir strul med bilderna men det kan jag alltid fixa i efterhand. Huvudsaken är att det blir mer uppdatering på den här bloggen.

Vi landade igår 07.40 och tog en taxi hem. De hade ju perfekta barnstolar hos Taxi Stockholm, inte babyskydd men stolarna för de lite mindre barnen fungerade utmärkt för en tremånaders bebis. Så vi kunde åka hem tillsammans alla tre. Vi och en miljon kilo packning. Folk tittade på oss på Arlanda och jag kände för att tala om att jag faktiskt hade jobbat och inte bara shoppat loss. Men det gjorde jag såklart inte för det hade varit rätt konstigt…
Resan hem med Frans gick bra. Tillslut, ska tilläggas. Han var jätteledsen och trött på Newark och vi bar runt honom i tid och otid för att han skulle somna. De andra stockholmsresenärerna såg hur vi gick varv efter varv bland stolarna och tänkte nog: måtte jag inte hamna bredvid den ungen. Haha. På planet ammade jag och tänkte att efter det här somnar han som en stock. Det gjorde han inte. Efter cirka två timmar (!) blev han alltför trött av att gråta och stirra på diverse lampor och somnade äntligen. Den lättnaden. När vi gick på planet hamnade vi mitt i, med andra ord ingen babysäng. Ska ni ut och resa med en bebis, se till att få en plats med babysäng och om ni inte får en, byt flygbolag. På riktigt. Den där sängen räddade oss på vägen till USA och det kändes så sjukt segt när vi insåg att vi skulle bli tvungna att sitta med Frans i famnen i cirka åtta timmar. Lyckligtvis var det en kvinna som efter ett tag gick med på att byta, hennes son var nämligen för stor för sängen som tar max 11 kilo. (Hurra!) Vi fick flytta fram och Frans sov i sängen i cirka fem timmar i sträck.
När vi äntligen kom hem till lägenheten packade jag upp allt och lade Frans kläder i tvättmaskinen. Hatar att inte packa upp direkt, haha, hur trött jag än är. Sen gick jag och lade mig och sov i flera timmar medan solen sken utanför. Frans måste också ha blivit lite jetlaggad för han gjorde mig sällskap och snarkade på bra fram till kvällen. Känns skönt att vi delar intresset för att sova.
På kvällen beställde vi hem mat från Texas Longhorn och kollade på ”Saving Mr Banks”, den handlar om hur ”Mary Poppins” blev till, filmen alltså. Tyckte den var så himla bra (och intressant) eftersom jag älskade ”Mary Poppins” när jag var liten. Såg den hundratals gånger på video.
Sen lade vi oss igen, Frans hade av förståeliga skäl svårt att sova och grät så fort vi inte bar på honom men när klockan var 01.30 somnade han medan jag kollade Hemnet och sov fram till klockan 12.00 idag. Med två amningspauser. Jag låg ner och ammade så jag kunde sova samtidigt, hehe. Är mycket enklare att göra det nu när han är lite större. Testade ofta ibörjan men det var lite jobbigt för han tappa nästan alltid bröstet och blev ledsen. Ingen vila för mig där med andra ord…
Nu sitter vi på Söder och solar utanför en kyrka. Vilket väder! Hela Stockholm är ute for sure.
Okej, så det blev ett första mobilinlägg så får vi se hur det ser ut.

20140329-154646.jpg

20140329-163535.jpg

I LOVE MIAMI!

Klockan är cirka 06.30 här och om en och en halv timma blir vi upphämtade och körda till flygplatsen. Känns så himla trist! Jag gillar verkligen Miami. Visst, det är mycket konstigt folk här: killar som glider runt i lyxbilar (och lyssnar på hiphop på HÖGSTA volym) som de hyrt en dag, tjejer med silikonbröst, för små bikinis och för höga klackar och väldigt många människor som festat liiiite för mycket och numera går runt på gatorna och pratar med sig själva. Men annars älskar jag faktiskt att vara här. Hade kanske inte velat bo här men semestra i en månad hade jag absolut inte tackat nej till. Här finns liksom allt. Grymma restauranger, shopping och såklart: stranden!

3

beach

4

Nu har vi snart packat klart här och Frans somnade om efter sin frukost. Det är en hel de packningl och betydligt mycket mer än när vi kom. Kan bero på två (!) nya barnvagnar (Fredrik jobbar på att få ner dem båda i ett megastort travlecase) och ett besök på outleten Sawgrass Mills. Vi har verkligen fyndat (älskar ju det!) och köpt massa fina kläder till Frans samt massa bra-att-ha-saker så som smaknapp, mobil med djungeldjur till sängen, bitleksak, prasselbok, praktiska skor och så vidare. Man borde verkligen åka till USA en gång om året (gärna fler, hehe…) och ladda upp med grejer. Mam-flaskorna exempelvis kostar runt 5 dollar här i matbutiken. Hemma har vi betalat 80 kronor, 79 för att vara exakt. Och Skip hops babygym kunde man få för drygt 300 kronor på Macy’s och vi har inte köpt det hemma, enbart på grund av priset som ligger på 999 kronor.

Aja, lika bra att vi åker hem nu, för vår ekonomis bästa. Många bäckar små och så vidare.

5

6

1

Fågelskådning.

Fredrik har i alla fall fått hänga massa med Frans den här veckan. Förstår verkligen att han gillat det, själv tar man ju det för givet eftersom man alltid är med honom. Fredrik är ju inte hemma lika mycket som jag eftersom han sitter på jobbet en del. När jag är på jobbet är ju Frans alltid med.

 

Hej från Miami!

Plötsligt har nästan en vecka gått. Hur gick det till? Jag har ingen aning. Har såå många gånger tänkt att nu ska jag blogga men det har alltid kommit något i vägen. Plus att jag på grund av jetlag varit så trött på kvällarna.

Under veckan har vi plåtat se modeserier för SOLO, Shapeup och tidningen Frida. Vädret har i inte alltid varit toppen och av den anledningen har vi blivit tvungna att kompromissa och även skjuta på jobb. Vem vill se badmode på en regnig strand med grå himmel som bakgrund? Då kunde vi ju lika gärna plåtat hemma i Sverige och sparat in en hacka. Modellen hade ju visserligen dött av köld och det hade såklart varit en negativ del av det hela…

Frans älskar Miami, eller jag tror det! han får glida runt i värmen med Fredrik och bara chilla. Sällan har han fått så mycket komplimanger som han fått här nere. Amerikaner är ju heeeelt galna när det gäller bebisar. På riktigt. De flesta säger ”Oh, he’s big” när vi säger att han är 3,5 månader och minst lika många tror att han är en tjej. En kvinna sa: ”Oh my God, she’s an precious little angel!” och Fredrik som inte orkade rätta sa: ”Yes, she is”. Apropå rätta: i förra inlägget skrev jag att Fredrik sprang runt som en yr höna på Arlanda i jakt på blöjor. Vad jag inte såg var att Fredrik sedan ändrade ”yr höna” till ”Tiger”. Haha, han är allt rätt töntig…

a

Ja, jag fick ont i armarna av efter den här bilden…

Att jobba har fungerat bättre än jag trodde. Frans och Fredrik har promenerat, chillat på rummet och sedan letat upp mig så att jag kan amma ungefär var tredje timma. Han har inte ätit mer än vanligt på grund av värmen som jag trottm snarare tvärtom. Han sover så sjukt mycket på nätterna. Inatt sov han från 23.00-08.00 med en matpaus vid 04.00. Som mest har han sovit sju timmar i sträck! Helt galet. Undrar hur dygnsrytmen förändras nu när vi kommer hem. För imorgon åker vi tillbaka till Stockholm. Hade så lätt kunnat stanna en vecka till. Miami är en grym stad!

Nu blir det frukost, sen poolen. Vi hörs ikväll! (lovar att jag ska blogga mer innan vi drar!)

Att resa med bebis, del 1:

Hej från hotellrummet i Miami beach. Klockan är 05.10 men jag har varit vaken en timma på gund av jetlag.

Är såå underbart skönt att vara tillbaka i Miami. Resan hittills:

I onsdags tog jag Arlanda Express ensam med Frans eftersom Taxi Stockholm inte hade babyskydd och Fredrik åkte taxi med våra 4 resväskor, datorer och handbagage. Väl framme checkade vi in och det är först då jag insåg att vi (läs Fredrik) glömt skötväskan hemma. Paniken spred sig över Fredriks ansikte och han funderar på att sätta sig i en taxi och åka hem och hämta den. 1000 kronor och en timma kvar till planet lyfter. Eh, nej! Spg framför mig hur jag och Frans (utan blöjväska och Fredrik åkte mot Miami.) Fredrik sprang istället runt som en tiger på Arlanda i jakt på blöjor. De fanns typ inte. Hittade tillslut pack om tre på ett apotek. Först köpte han de här men när han sedan hitta blöjor gick han och lämna tillbaka dem i butiken. Vad ska vi med dem till liksom..?

Kul för Frans att ha de här på sig…

Flygresan till New York gick i alla fall supersmidigt! Frans sov hur länge som helst och var lugn och glad i princip hela tiden. Jag ammade vid start och landning för att han inte skulle få ont i öronen och det fungerade hur bra som helst. Gissa om jag blev glad när vi fick platser där vi kunde hänga en babysäng på väggen! Hade den inte funnits hade vi fått sitta med en sovande Frans i knät i drygt 8 timmar. Det hade varit en prövning…

Vi mellanlandade på Newark i ungefär två och en halv timma och var tvungna att checka in bagaget på nytt men det gick smidigt och sen gick vi på nästa plan som skulle ta oss till Miami. Här började jag och Fredrik bli riktigt trötta. Man blir ju trött av att resa ensam och att resa med en 3 månaders bebis gör det inte lättare direkt. På flyget till Miami var Frans såklart jätteledsen. Bara för att vi ville sova. Det var ju kväll i Sverige då och han brukar bli rätt ledsen innan han väl lyckas somna för natten. Så efter mycket vaggande på stående fot och lillfingrar som var rynkiga av saliv (typ det enda som hjälper för att lugna honom) somnade han och sov i princip till vi var framme på hotellet. Jag sov också en timma, det var behövligt. Tog Supershuttle från flygplatsen, trodde de hade babyskydd men det hade de inte. Taxibilarna hade det inte heller. Supershuttle hade dock försäkring för bebisen och kändes betydligt säkrare än en taxi så Frans satt hos i mig i Babybjörnen. Resan kostade bara 32 dollar för oss alla tre och allt bagage och vi blev avsläppta på Lowes uppfart. SÅ SKÖNT!

Hotellet vi bor på är helt okej, vet inte om jag skulle säga att vårt rum håller 4-stjärnig nivå men det är stort och duger. Frans sov i princip hela natten mellan Fredrik och mig, han åt visserligen en gång och igårmorse när vi vaknade vid 8.00 var jag helt utvilad och vi gick och åt frukost på Starbucks. Min standardfrukost i USA: kaffe, fullkornsbagel med smör och yoghurt med granola och någon typ av bärsås. Har varit dålig på att ta bilder men ska fota mer imorgon.

Förmiddagen var mulen men det sprack upp och blev en riktigt stekhet dag. Vi promenerade bort till min kompis Alexandra för att hämta vår Bugaboo som levererats dit, har liksom inget skydd för Frans nu när det är sol, så vagnen var viktig. Packade upp den i lägenheten och gissa vad? Den där suffletten samt skyddet man har över liggdelen saknades! Så vi har liggdelen men inget att fästa på den! Alexandra ringde Toys ‘r us och de sa att de skulle skicka inom 24 timmar, vi får väl se hur det blir med det. Så det här med vagn gick inte heeeeelt som planerat men det löser sig förhoppningsvis idag. Skyddade Frans lilla huvud med en handduk och köpte sedan en minikeps.

 

 

Bugaboo donkey (och imorgon drar vi!)

Vi bestämde oss för att lämna vagnen hemma och köpa en ny i USA: Vi beställde den från Toys ‘r us och fick den levererad hem till min kompis Alexandra som bor i Miami. Vagnen kostade ungefär 7 000 kronor i USA vilket är betydligt mycket billigare än här hemma då den kostar närmare dubbel så mycket (!) När vi kommer hem säljer vi den nog om vi inte tycker att den är sjukt mycket bättre än vår Brio, vilket jag inte tror kommer att hända. Jag är så himla nöjd med Brio go!

Idag har jag packat, tvättat, hämtat ut våra pass och fyllt i sån där Esta-grej som man var tvungen att göra även för spädbarn. Det var så sjukt störande och all info försvann precis när jag var klar och redo att betala. Bara att skriva om allt med en hand medan Frans sakta med säkert tappade tålamodet, hehe. Har fixat massa här hemma och hade kanske hoppats att Fredrik skulle komma hem vid 18.30 åtminstone. Det gjorde han inte. Han kom typ 20.30 och han har självklart inte packat någonting. Jag skulle kunnat vara snäll och hjälpa honom men eftersom jag även packat allt vi behöver till Frans känner jag att han gott kan göra det inatt eller gå upp supertidigt imorgon. Senast när vi var i Spanien i september glömde han sina badbyxor och fick bada i tajta boxershorts, det tyckte han var rätt jobbigt. Jag undrar om han glömmer badbyxorna igen om jag inte påminner honom… eller kameran som ligger lite undangömd i en hylla. Hade jag lagt fram den hade det varit enklare för Fredrik att komma ihåg den. Men jag ska vänta till imorgon och se om han kommer på den av sig själv. Risken är ju dock att jag glömmer det imorgon. Jag bryr mig egentligen inte om kameran eftersom jag kör mobilen men Fredrik skulle störa sig hela resan om han inte fick med den. Vilket kommer drabba mig i längden… hm, kanske lägger fram den ändå…

pass

Pass, check!

Haha, förlåt om jag låter sjukt bitter men är så himla trött. Känns sjukt skönt i alla fall att allt inför resan är klart. Imorgon får vi åka Arlanda express till flygplatsen eftersom Taxi Stockholm inte har babyskydd utan endast barnstol för barn över fem månader. Ringde och frågade förut. Att släpa med vårt babyskydd bara för taxi till och från Arlanda känns jobbigt, vi kommer liksom ha tillräckligt med packning som det är…

Nu ska jag in och duscha. Fredrik gick precis ut med Frans i vagnen för att han skulle kunna somna, tror han är lite stressad över packningen och allt, hehe. Ja, jag lägger fram kameran.

Förväntningar på mammalivet och så

Kitty Jutbring berättade om hur hon kände sig nedstämd efter förlossningen i tidningen Mama.

Innan jag blev gravid tyckte jag att man hörde så mycket negativa saker om graviditet, förlossning och det nya livet som mamma. Det var foglossning, illamående och trötthet hit och långdragna förlossningar, sugklockor och spruckna underliv dit. Av naturliga anledningar kände jag mig inte direkt jättesugen på att skaffa barn, jag visste att jag ville ha barn en dag men ja, långt senare när jag var ”vuxen” och redo att ”ge upp mitt liv”. Hehe. Undrar om jag någonsin blir det? Vuxen alltså.

Så blev jag ju gravid och visst jag mådde illa en del ibörjan, var extremt trött under några veckors tid, äcklades av specifika maträtter och ingredienser (typ spenat) och fick sura uppstötningar och kramp i vaderna. Men det var på riktigt det värsta med graviditeten. Krampen. Tydligen beror det på vätskebrist vilket låter helt logiskt med tanke på att jag är sämst på att dricka vatten. Och om jag blev bättre under graviditeten? Knappt märkbart. Annars flöt hela min graviditet på utan problem, jag kände mig bara riktigt irriterad och nedstämd pga ingenting en gång och jag tror egentligen inte att Fredrik märkte att jag var gravid enbart baserat på mitt humör. Eller jo, han har sagt att jag var lugnare än vanligt, haha. Nä, men jag kände att jag hade massa ork, jobbade på, tog mina trappor upp till lägenheten utan minsta problem (är sjukt mycket jobbigare nu kan jag säga) och hade inga problem att knyta sneakersen på morgonen då vi skulle ta taxin till BB Stockholm för att plocka ut Frans. Förutom illamående efter ryggmärgsbedövningen och en ganska rejäl okomfort när mjölken rann till två dagar efter snittet har jag inte upplevt något jobbigt under min första tid som mamma. Inga gråtattacker eller dagar då jag brutit ihop av stress och utmattning.

Amningen kan dock ibland framkalla en känsla, jag vet inte hur jag ska beskriva den, men lite ångestaktig kanske? Har hört från andra att det är väldigt vanligt men det gjorde i alla fall att jag tyckte att amningen var rätt jobbig ibörjan, jag gjorde det bara för att jag kände mig ”tvungen” men fattade inte varför folk skrev att det var så mysigt. Det tyckte inte jag. När jag tänkte tillbaka på min graviditet, förlossning och första tiden med spädbarn tänkte jag: Varför skriver alla tidningar så jävla mycket negativt? Varför försöker de skrämma folk att skaffa barn? Varför kan de inte skriva om lyckade graviditeter, förlossningar och en spädbarnstid utan massa hormoner, tårar, anknytningsproblem och gräl med sin partner?

Nu har ju funderat ytterligare en del (har ju en hel del egentid nu förtiden…) och insett att det är ju självklart att tidningarna ska skriva om de där jobbiga upplevelserna. Att läsa om mammor som haft det tufft måste ju vara det bästa för andra mammor som går igenom något jobbigt. Om jag hade haft svårt att knyta an till Frans ibörjan så hade jag ju självklart mått bättre av att läsa en ”ur livet”-berättelse i valfri mammatidning om en mamma som upplevt det jag gick igenom. Inte tio artiklar om superfräscha och piffade mammor som glatt berättade om hur uuuuuunderbart och hääääärligt livet som mamma var. Mammorna som haft det lätt behöver ju liksom inte boosten av att läsa om andra problemfria graviditeter, de som inte mår dåligt både fysiskt och psykiskt efter förlossningen behöver inte peppas på samma sätt. De är ju okej och mår bra. De som däremot inte haft det så himla skoj och som kanske inte fick den där förlossningen de drömt om eller den där mysiga första tiden, det är de som behöver förstå att de inte är ”onormala” för att de inte känner sig som en mamma från första sekund och att det finns så många som känner precis likadant. Det är ju inget fult i att få en förlossningsdepression eller inte vara helt glad över sitt nya liv, det är ju en stor omställning, men om folk som kände så inte fick komma till tals så skulle man ju såklart tro det om man hamnade i den sitsen. Varför känner jag såhär, ingen annan gör ju det?

——

Jag tror ju att mycket handlar om tur när det kommer till hela den här grejen. Och det spelar nog inte så stor roll hur mycket man förbereder sig och läser på eller hur mycket folsyra och järn man knaprar eller vilken inställning man går in med. Får man en lätt graviditet så får man och får man en svår så får man… Sen kan man säker underlätta det hela lite om man exempelvis vilar mycket och inte stressar. Sådana saker kan säkert göra skillnad.

Jag var inte påläst eller speciellt hälsosam under graviditeten. Försökte ibland men sen orkade jag inte. Tänkte äta strikt ekologiskt och träna yoga men ledsnade senare samma dag. Läste en gravidapp och googlade sedan bara det som rörde just mig. Exempelvis ”vadkramp under graviditet”. Jag vet extremt lite om kroppen och graviditet överlag för att ha varit med om det. När sköterskan ville förklara något för mig kunde jag typ avbryta och säga: ah, men är allt ok? Och när hon svara ”ja” var jag nöjd och brydde mig inte om att hon ville förklara mer ingående om hur bebisens njurar såg ut. Jag tog nog väldigt lätt på det hela och tyckte ärligt talat inte att det var spännande att mätas, lyssna på hjärtslag osv. Hade det inte varit som det skulle hade jag kanske brytt mig mer,  men graviditet är inte och kommer aldrig bli ett av mina intressen, tyvärr. Sen kan jag såklart tycka det är kul att prata med andra som varit eller är med barn och om deras upplevelser. Men jag var nog inte den blivande mamman som gick och berättade för alla som ville (och inte ville) höra om vad som pågick i magen just den veckan.

När jag kollar på magbilderna som jag lite pliktskyldigt tog tänker jag: ”Vad f-n ska jag göra med de här bilderna?” Jag känner mig tio gånger snyggare utan magen så varför är det så viktigt att föreviga just de här bilderna? Jag har inga bilder på min mamma när hon var gravid (mycket på grund av att hon inte födde mig och hade mig i magen, hehe) och jag har aldrig någonsin, för en ynka nanosekund (vet inte vad exakt vad nano är men det är något litet har jag för mig) tänkt: åh, tänk om man kunde få se en bild på mig när jag låg i magen. Frans kanske blir annorlunda och ber mig förstora upp bilder på mig och magen så han kan ha dem på väggen i sin första lägenhet. Hoppas.

Men okej, om du inte är gravid och kanske vill bli i framtiden så kan jag utifrån mina egna erfarenheter säga att det kan gå jättebra och faktiskt helt smärtfritt. Och gör det inte det så är man i alla fall inte ensam om sin situation.