Frans, snart två månader

Något jag tänker på ofta är hur mycket Frans förändrats på sina två månader i livet. Bebisar tenderar väl att göra det antar jag. Jag minns hur jag och Fredrik blev helt till oss när han öppnade sina trötta små ögon (oftast bara ett i taget) ibörjan. ”Åhhh, han tittar!” och ”Titta, han öppnar ögonen jääääättemycket!” Så höll vi på. Nu när Frans ögon är öppna flera timmar om dygnet är det kanske inte lika speciellt längre men jag tänker ofta att han faktiskt har världens finast ögon. Stora och mörka. Nyfikna samtidigt som han känns ganska tom i blicken. Inte alltid så mycket tankegång och så vidare… Han är dock relativt duktig på att fästa blicken och följer oss med ögonen när vi går iväg eller om han hör våra röster när han är hos någon annan. Mest stirrar han dock upp i taket, in i väggen eller helt enkelt ut i tomma intet. Men det är så gulligt oavsett (snacka om att man bli lättimponerad av att vara förälder…)

Frans nacke är ganska stabil och han försöker ofta träna den genom att sträcka på sig när han ligger i famnen. (eller det är nog inget medvetet val att träna men han gör det i alla fall) Han sträcker även ut benen och blir hur lång som helst och kan hålla i en riktigt hårt. Så hårt att fingertopparna vitnar och så jollrar han och ger ifrån sig massa ljud, ibland glada och gulliga, ibland höga och frustrerade. Han ler också en hel del och skrattar till vid väl utvalda tillfällen, tror dock han tycker det är lite svårt för ibland försöker han le men lyckas inte utan öppnar bara munnen på ett skevt sätt. Men när det väl sitter så kommer han bli ett äkta charmtroll. Egentligen är den här perioden så mycket roligare än den där nyfödda då han mest låg och sov och han kändes så ömtålig att man var orolig att man vred armen ur led när man tog på honom. På den tiden var benen som små fågelben, idag är det mer som två falukorvar… men allt har ju sin charm. Jag ville ju inte att han skulle bli större när han vägde 3 300 kilo. Men egentligen är jag väldigt glad att han blev det.

När han är trött som nu på kvällen, går Fredrik runt med honom och sjunger. Ibörjan hänger han bara i famnen och stirrar sig runt omkring. Men tillslut somnar han alltid. Sen vaknar han ofta när vi lägger ner honom men det är en annan sak. Ofta blir han ju ledsen när vi lägger honom för sig själv och om vi lämnar rummet kan han också börja gråta. Skriker gör han dock nästan bara när han är hungrig eller har ont i magen förstås, men då skriker han också rejält. Man har typ några sekunder på sig från att han börjar gråta till han skriker om det är mat han vill ha. Tillslut låter det som att han inte kan andas och då matar jag honom oftast lite även om det inte var såå länge sedan senast. Hehe. Jag står liksom inte ut med det där panikartade skrikandet. När han gråter lite kan jag tycka att det är ganska sött. (Återigen: man är ganska lättimponerad som förälder…) Och egoboosten när han gråter och man tar upp honom och han blir tyst och bara gnyr lite för att återhämta sig ska vi inte tala om. Han gillar som så många andra barn att vara nära och det är ju himla gulligt och mysigt även om man önskar att han vore lite mer självständig ibland.

Jag trodde för övrigt inte jag skulle bli en mamma som hittade på massa sånger och sjöng. Jag hade ju inte tänkt sjunga över huvud taget (för Frans skull…) men nu går man där och sjunger om allt som rimmar på namnet Frans. Någonstans, fanns, dans, krans, trans exempelvis. Fredrik är bäst på att hitta på sånger men jag försöker i alla fall och brukar sjunga ett par rader som går såhär:

”Lille Frans, lille Frans lille söte Fraaaans, du är den, du är den, sötaste som faaaans” (Melodi: Idas sommarvisa)

frans2

Nackträning. Tog massa bilder vid samma tillfälle men eftersom det är konstant rörelse är det svårt att få skarpa bilder med mobilen. Filmade också men vet inte hur jag lägger upp videoklipp.

Nu är det dags att sova. Godnatt!

Miami med bebis

Idag, precis nu faktiskt bokade jag en resa till Miami i mars. Det är egentligen ingen semester för jag ska jobba men det bryr jag mig inte om. Det kommer vara sol och varmt och det ska bli såå skönt. Imorgon ska jag ringa BVC och försöka boka tid för vaccinering för Frans för han åker självklart med!  Tydligen ska man börja 6 veckor innan man åker för det ska gå en månad mellan de två sprutorna och den sista ska tas två veckor innan avresan. Är inte så långt kvar så det är lika bra att sätta igång direkt. Och så ska vi fixa babypass.  Jag gissar på att han kommer se sur ut på bilden…men vad vet jag, hehe.

Vi bokade resan med SAS. Kollade på Norweigan först. Det blev typ samma pris men Norweigan verkade lite knasiga när det gällde barnvagnen. Man måste typ packa den i en hård låda för annars ersätter det inget om den förstörs under resan, vilket det tydligen är stor risk att den gör när den packas i ett vanligt travelcase… har läst på familjeliv såklart, hehe. Fredrik sa att man kunde köpa en vagn på plats, typ en Bugaboo som är så mycket billigare i USA än i Sverige och sedan ta med den hit och sälja den om man inte vill ha den kvar. Känns lite avancerat men ja, vi får se. Vi skippar nog babyskyddet i alla fall. Kommer ha med så mycket väskor med kläder till plåtningarna så jag vill helst minimera packningen så mycket det bara går…  Får åka buss från flygplatsen istället för taxi helt enkelt. No biggie.

Jag har varit i Miami 4 gånger och plåtar, eller en gång var vi Fort Lauderdale, och jag älskar den staden! Jag gillar den mer och mer för varje gång och nu har jag dessutom en kompis, Alexandra som bor där. Tror jag föredrar Miami framför New York som alltid varit en favoritstad men nu när jag ska resa med barn är Miami utan tvekan det bästa alternativet. Tycker att det känns som en väldigt barnvänlig stad. Trottoarer, breda gator, nybyggt och relativt rent. Haha, så konstiga saker man plötsligt anser vara viktiga när man reser.

miami

Miami januari 2013.

Nu skriker Frans så jag måste in i sovrummet och mata!

Dagens bilder

Frans jeans är megamjuka och kommer från ”Name it”. Tror tyvärr han växer ur dem snart.

Nya avsnittet av Girls började visst nu och plötsligt kände jag inte för att gå och lägga mig (har ju ingen tv i sovrummet eftersom det ”dödar romantiken”. Så vi skaffade en bebis istället. Very romantiskt!). Egentligen gillar jag inte den här serien. Jag vet inte varför men jag stör mig något enormt på Hannah för att hon är så självisk och ja, rätt konstig om jag ska vara ärlig. Många älskar ju serien för att det är vanliga människor, det köper jag. Men att den skulle spegla verkligheten? Nja, vilken tragisk verklighet i så fall. Okej, mitt liv har inte varit som Sex and the City alla gånger men inte heller som Girls. Nog om det för jag sitter ju här och kollar nu.

Det jag ville visa var i alla fall bilderna som min chef, Karin tog tidigare. Var inne på SOLO-redaktionen och Frans var på sitt allra bästa humör som ni ser. Haha. Han ser så himla sur ut, stackarn.

happyfrans

Frans anser sig ha dragit en nitlott i livets lotteri…

 

Mammagenen är något man får

Sedan jag fick Frans har jag fått en del kommentarer, kanske kan kalla det komplimanger. Folk säger att jag verkar vara en väldigt trygg och avslappnad mamma. Så har åsikterna inte alltid varit. Jag minns hur min före detta kollega satt och pratade med mina andra kollegor, vet inte exakt om vad men plötsligt hör jag från köket: ”Men tänk Annika då! Om hon får barn kommer hon glömma det på tunnelbanan”. Jag var inte ens med i samtalet men drogs ändå in som ett exempel när de pratade om (vad jag gissar) personer som kanske inte var lämpade som föräldrar. Haha. Min gamla kollega hade faktiskt en poäng. Jag är en rätt virrig person på många sätt och många skulle säkert vilja hålla koll på sin egen flygbiljett om vi skulle ut och resa ihop…

Jag tror dock att man kanske förändras lite när man väl blir mamma. Inte att man nödvändigtvis börjar prata bebisspråk med alla man känner, glömmer bort att duscha och äta eller att man skippar alla sina vänner eftersom det är så mycket skönare att sitta hemma och lukta på sin bebis i soffan. Men att man helt enkelt växer in i rollen. Många tror ju inte att de klarar av att vara mammor (eller pappor), man kanske tänker att man aldrig intresserat sig för barn och aldrig känt sig bekväm med att hålla i bebisar och därför kommer att få problem. Men har man någon gång träffat en mamma som säger: ”åh, hur ska jag hålla honom?” eller ”shit, jag är rädd att jag kommer att tappa henne”. Samtidigt som hon denne försöker få till ett bekvämt grepp om bebisen (okej, på BB kanske det sker lite då och då, hehe) Men jag tror liksom bara att man kommer in i det hela och att det känns mer eller mindre naturligt efter ett tag. Jag känner mig faktiskt väldigt lugn i mammarollen och gjorde av någon konstig anledning det väldigt tidigt. Kanske jag är lite för avslappnad och det där som min kollega sa om tunnelbanan är kanske exakt vad som kommer att hända en vacker (?) dag…

Jag har funderat på sådana hemska saker ibland. Tänk om någon skulle stjäla Frans för att kunna sälja barnvagnen på blocket eller om jag skulle gå in i någon tillfällig psykos och glömma honom på något café. Det jag oroar mig allra mest över är att behöva ringa Fredrik och tala om vad som hänt. Han skulle bli såååå sjukt arg. Vill inte ens tänka på det. Haha, är inte det konstigt att det är det jag oroar mig för? Inte att Frans är på villovägar i första hand. Ska kanske hålla mig inne imorgon och inte ta några onödiga risker. Bara för säkerhetsskull…

annikafrans

Nu sover Frans och jag tänkte passa på att lägga mig jag också så jag hinner sova någon timma innan det är dags för mjölkning igen.

Kött och rött

Igår kväll gick vi till AG och åt någon ekologisk entrecote från Dalsand. Vi äter inte så ofta kött hemma och när vi väl gör det bara ekologiskt och nöt eller kyckling. Fläskkött äter jag bara när jag gör Carnia, som visserligen är en av mina favoriträtter men eftersom det är ett långkok som tar cirka 4 timmar görs det ganska sällan. Hur som. Köttet igår var så himla gott. Till det fick man (betala ganska mycket) bakpotatis, sallad och bea.

Vi kollade på dessertmenyn men det var inget som kändes klockrent. Jag vill ju alltid ha panna cotta men precis då började Frans röra lite på sig (och när vi kom ut på gatan skrek han) så vi betalade och drog hem. Jag var i alla fall glad att han chilla under middagen. Det var inte så mycket andra barn där och en skrikande bebis hade nog gjort gästerna en aning besvärande. På Espresso house förväntar man sig ju en stökig (barn) miljö men inte på en restaurang där man betalar 400 kronor för en köttbit.

Vi kom hem och Frans fick äta ersättning eftersom jag precis druckit både vin och cava men han somnade inte. Vi åt en liten fruktbuffé som jag delvis förberett under eftermiddagen och Fredrik öppnade sina presenter: 80 minuters helkroppsmassage på Sturebadet och ansiktsrengörning från Recepie (det har jag gett honom tidigare och tydligen hade han kvar en hel del, haha, uppskattat med andra ord…) och Frans låg i babynestet och blängde som vanligt. Han ville väl också ha chokladdoppade jordgubbar och mousserande svartvinbärsjuice.

f

Nu ska jag packa ihop vagn och allt annat och bege mig till min kompis Hanna som ska bjuda mig på frukost, bästa starten på en tisdagsmorgon!

Grattis världens bästa Fredrik!

Fredrik och jag på min kompis Sannas bröllop för ungefär 2.5 år sedan. Fredrik säger kanske något jätteroligt, eller så fejkar jag ett leende framför kameran, minns inte riktigt. Tänk att man varit sådär solbränd och ja, relativt fräsch får jag väl ändå säga. Det känns gaaanska så långt bort när jag ser mig själv i spegeln idag om man säger så…

Idag fyller Fredrik år! 38 om du undrar. Första födelsedagen som pappa sa någon men egentligen spelar det ju ingen roll för Frans är inte speciellt delaktig i firandet. Han höll dock födelsedagsbarnet uppe en del inatt på grund av vad jag tror var magont. Men det kan också vara så att han förstått att han får mat (och allt annat han vill ha, det är dock endast mat i dagsläget) om han bara skriker riktigt högt och länge. Min förhoppning om att försiktigt jämna ut hans viktkurva som i dagsläget går spikrakt uppåt verkar vara smått omöjlig. Jag säger fetknopp och Fredrik finknopp. Tur att Frans har sin far…

Pappa Fredrik har i alla fall fått frukost på sängen och ikväll får han middag på Allmänna galleriet som ska vara Sveriges bästa köttrestaurang (enligt ett Googleresultat) och ligger några hundra meter bort och finfina presenter. Inte för att jag tror att han läser bloggen under dagen men jag kan inte säga vad han får riktigt än.

Frans och jag somnade om efter frukosten och sov till klockan 10.00 sedan dess har jag ammat två gånger, bytt blöjor och hunnit göra jobb till SOLO sittandes i sängen med Desperat housewives i bakgrunden. Nu sover Frans (igen) och jag ska passa på att ta en promenad och gå handla. Allt för att slippa sortera alla kläder som vi tvättade igår. Tre stora kassar. Jag orkar verkligen inte.

En sak till angående amning

Jag har aldrig tänkt speciellt mycket på mina bröst innan jag blev gravid och började amma men plötsligt är det nu en stor del av vardagen. Är de ömma? Är de hårda? Tömda? Eller rinner de? När jag inte ammat på ett tag svider det till och jag kan liksom känna hur mjölk läcker ut i amningsskyddet. SÅ härlig känsla… fast inte alls! När jag inte ammat på länge, exempelvis under natten är de typ stenhårda och ömma när jag vaknar. Än så länge har jag klarat mig från mjölkstockning (eller som Fredrik säger: äggstockning..?) och jag hoppas det förblir så.

Häromdagen skulle jag lägga mig och höll på att byta behå när Frans började skrika. Mjölken rann till direkt. Direkt! Och plötsligt stod man där i sovrummet och med bröstmjölk som droppar ner på benen, fötterna och trägolvet. Det var bara att hoppa in i duschen och sedan snabbt som bara den börja mata. Det är verkligen märkligt hur kroppen fungerar…

Känns som mjölkpoduktionen ökat de senaste dagarna och Frans sätter typ i halsen eftersom massa mjölk och en glupsk bebis bidrar till det resultatet. Försöker pausa honom men han blir irriterad på en sekund och det är bara att fortsätta. Haha. Nu är han nymatad och ligger som en jäst liten buddah och ser sur ut. Haha.

Annars har Frans under de senaste dagarna börjat le allt mer och idag fick vi honom att skratta med hjälp av en färgglad leksak. Han skrattade verkligen och plötsligt har man suttit i en halvtimma med den jäkla leksaken bara för att han ska fortsätta. Sen tar det slut och han blir ledsen. Antagligen av utmattning efter allt det roliga. Den första bebistiden i all ära men det är ju så mycket roligare nu när Frans är ”med”, ler, fäster blicken och tittar efter oss när vi går.

f

Mätt och (relativt) belåten.

Vad vill han när han skriker?

Becca & Frans.

Jag har funderat lite under dagen och tror faktiskt inte att nattens incident hade något att göra med det vinet som jag drack igår kväll. Kanske reagerade han på något som jag ätit (eller druckit) men han har knappast fått i sig alkohol på grund av bröstmjölken. Pratade dessutom med Fredriks före detta kollega Siri som var och fikade hos oss idag och försäkrade mig om att det inte kunde komma alkohol genom bröstet. Och egentligen var det väl det jag trodde. Hur som helst har han mått bra idag, dock var han jättegnällig på kvällen (trött men fast besluten att inte somna, han somnade till flera gånger men vaknade till igen efter bara några minuter. Snuvig är han dessutom. I alla fall när han blir upprörd vilket han har blivit x antal gånger under kvällen) Nu har han dock sovit i flera timmar och jag är vaken redo att mata när han vaknar och är hungrig, borde vara inom kort. I eftermiddags gick Becca och jag till stan, närmare bestämt till Mood-gallerian och fikade på Egoiste med mina före detta pluggkompisar från Jönköpingstiden. Därefter åkte vi och handlade massa mat och har ikväll ätit färsk lax med glasnudelsallad innehållande gurka, chili, mango, koriander och limejuice. Helt klart en av mina favoriträtter. Min kompis Emelie kom också hit och vi har suttit och pratat om allt möjligt fram till nu. Fredrik och Frans gick och lade sig tidigt.

Många frågar om jag kan höra skillnad på Frans olika skrik och om jag kan tyda dem. Svaret är nej. Däremot kan jag gissa mig till vad han vill ha sagt. Om han inte ätit på några timmar och ”studsar” med huvudet mot mig (eller Fredrik) samt suger på vår arm, tröja eller sin egen hand är han hungrig. När han ätit och varit pigg ett tag och sedan blir ledsen och gnällig är han oftast trött och när han skriker högt och spänner ut kroppen alternativt ser ut som han krampar är det ofta magen. Lyckligtvis är han inte så ledsen av den anledningen nu för tiden. (TA I TRÄ!) Det är ofta svårt att veta vad han vill, jag försöker gissa och hjälpa honom men det som nästan alltid hjälper oavsett skriktyp är att stoppa lillfingret i munnen på honom och försiktigt trycka det upp mot gommen. Då suger han och blir lugn. Ibland (om han är trött) så lugn att han somnar.

Förresten så har jag fått massa fina kläder idag. Eller inte jag, men Frans. Siri hade med sig supersöta kläder från Petite bateau, Molo och Geggamojja (mössan jag tappade häromdagen) och av mina Jönköpingskompisar fick han body, byxa och strumpor från Polarn och pyret. Bodyn på bilden fick jag på min Babyshower, också den från Polarn o pyret, nu kan han äntligen ha den. Hur söt?

1

2

3

Allt är okej tills det inte alls är roligt längre.

Alkohol och amning

Igår kom min kompis Becca upp. Hon bodde i Stockholm men flyttade ”hem” till Göteborg för cirka 1,5 år sedan. Vi gick och åt middag på Mooncake som för övrigt var grym! Supergod, asiatisk mat. Jag drack nästan två glas rödvin (har inte druckit så ”mycket” sedan förlossningen, eller sedan jag fick veta att jag blev gravid för den delen) och senare på natten ammade jag Frans. Jag hade tänkt att vi skulle ge honom ersättning men han hade inte varit hungrig så när jag ändå var hemma bestämde vi oss för att mata honom som vanligt. Frans somnade inte förrän klockan 03.00 och han spydde flera gånger utan att han precis hade ätit. Jag undrar om det kan ha berott på vinet? Jag har ju inte varit orolig över att dricka lite trots att jag ammar. Livsmedelsverket säger ju 1-2 glas, 1-2 gånger per vecka och det känns rimligt. Jag är ju inte sugen på att supa ner mig. Men vin till middagen är ju gott. Vi googlade och det står ju att om jag har 0.5 promille i blodet så får Frans i sig samma genom bröstmjölken (systembolagets hemsida). Tänkte först att det inte kunde gå så snabbt att föra över eventuell alkohol i mjölken men som Fredrik sa, alkoholen går ju direkt ut i blodet. Så från och med nu tänker jag inte amma när jag druckit, även om det är lite. Pumpa ut innan eller ersättning får det bli. Kanske är Frans extra känslig eller så beror det på något annat men det känns ju dumt att chansa.

Härligt med lördag idag! Hoppas du får en riktigt skön dag! :)