Förlovningspresent

Älskar ringen från Line & Jo! När vi gifter oss ska jag byta den här ringen mot en vigselring och ha den här förlovningsringen på andra handen. Vigselringen kommer vara i vitt guld, det är egentligen det enda jag bestämt mig för än så länge.

Som jag skrev så förlovade vi oss på julafton. Vi vet inte riktigt hur vi ska gifta oss men det blir förmodligen under sommaren 2015. Inte för att det kommer vara något megaprojekt eller kräva extremt lång planering men vi vill att Frans ska vara lite större (jag vill inte krångla av mig en bröllopsklänning för att amma exempelvis…) Sen vill jag egentligen ha ett barnfritt bröllop. Haha, får se hur man löser det. Eller så får Frans vara med men inga andra barn… jag skulle som förälder känna att det kunde vara skönt att få en dag/kväll utan barn om man skulle på en bröllopsfest? Kanske bara är jag…

Mina föräldrar gav oss i alla fall pengar till en förlovningspresent. En sak till hemmet eller en upplevelse sa de, i alla fall något som man kan koppla till förlovningen på något sätt. Men andra ord kanske vi inte ska använda pengarna till blöjor och havregryn till morgongröten utan till något vi inte riktigt skulle köpa själva annars och som vi kommer ha kvar länge. Här är några saker jag tycker passar perfekt som förlovninspresent. Får se vad Fredrik säger. Men tycker vi olika så sitter ju pengarna på mitt konto…

ljusstake svenskt tenn

Ljusstake, Svenskt tenn, 1 980 kr

cluster lamp

Lampa, ”Cluster lamp”, 2 495 kr

pols potten pineapple

Prydnad, Pols Potten, 499 kr

hay marble

Marmorbricka, Hay, 1 999 kr

gant bed

Sängkläder, Gant home, 1 999 kr

Magen, en månad efter kejsarsnitt

Har tejpat över ärret med kirurgtejp som ni ser, den ska sitta där ett bra tag har jag för mig.

Känns som kroppen ser ut ungefär som den gjorde innan jag blev gravid. Förutom att jag inte har några direkta magmuskler kvar. Magen är med andra ord ganska mjuk fortfarande och inte sådär fast som en hade önskat. Men om jag ska vara ärlig så bryr jag mig inte speciellt mycket. Jag tänker att jag får träna senare i vår och jag har aldrig, och tänker aldrig börja med diverse dieter för jag gillar god mat och godis och framför allt chips, och hatar att vara sugen på saker som jag inte ”får” äta. Sedan jag kom hem från sjukhuset har jag typ ätit godis och bakverk varje dag, kanske inte grymt för varken kropp eller tänder (ska dock till tandläkaren jättesnart!) men jag känner nästan att jag får minicravings och ja, då måste jag ge efter (i alla fall ibland) annars kan jag inte släppa tanken på vad det nu kan vara. När amningen är avklarad ska jag köra en detox (ingen som består av enbart juicer dock men bra om man vi bli av med sötsuget) och sen ska jag försöka att inte äta godis 7 dagar i veckan. Det är mitt kostmål för det här året. Är ganska säker på att kroppen kommer återhämta sig bra, det känns redan som den kommit en god bit påväg.

Jag får ju inte träna än men försöker gå lite promenader (mest för att jag blir uttråkad när jag sitter inne hela dagen) och ja, sen har vi ju åtta trappor upp till lägenheten. Antar att gravidkilona ligger där någonstans…

mage1

Jag plockade bort tejpbitarna som satt lodrätt över ärret drygt två veckor efter kejsarsnittet och bytte ut dem mot en längre remsa med kirurgtejp som jag täckte hela ärret med, tydligen ska det läka snyggt då. Var förstås tvungen att kolla hur det såg ut när tejpen var borta och ärret syns ärligt talat inte. De har använt en jäkligt vass kniv, det är uppenbart och det tackar jag för. Behåller kirurgtejpen ytterligare ett tag, vet inte hur länge den skulle sitta där men det skadar ju inte att ha kvar den ett tag.

Grattis Frans!

Idag fyller den här trötta lilla killen en månad.  Tiden har gått extremt fort samtidigt som det känns som evigheter sedan jag var på BB Stockholm och fick magen uppskuren på operationsbordet.

Tänk att jag inte sovit en hel natt eller ens mer än fyra timmar i sträck på en månad. Jag borde ju vara dödstrött, men det är jag inte. På natten när jag vaknar av att Frans gråter eller gnäller brevdid mig i babynest kan jag känna att jag hellre vill dö än sätta mig upp och amma men när den där första nyvakenheten lagt sig känns det helt okej.

Inatt vakna han bara två korta stunder för amning. En gång vid 03.00 och en gång vid 06.30. Vi gick och lade oss cirka 22.30 efter ett bad då Frans faktiskt inte gallskrek som om vi försökte koka honom i baljan. Han kissade dock rakt upp i luften när Fredrik försökte peta bort handduksludd från den lilla snoppen. Men det var ju inte så konstigt. Hoppas den här trenden håller i sig, som en ett månaders present (till mig och Fredrik). Tackarr!

Praktiska babykläder

Bodyn på bilden ovan kommer från H&M, vi köpte 4 stycken och två i grått. De är superenkla att ta av och på. Vi kompletterar med byxor, gärna med fot, annars strumpor och en haklapp.

Det här med babykläder tycker jag är lite krångligt. Det finns såå mycket fint men också mycket som är totalt opraktiskt. Inför Frans ankomst köpte vi ett gäng bodys och några byxor. Och bara bodys som kunde knäppas upp hela vägen och var lätta att dra upp när blöjan skulle bytas. Är så nöjd över att vi inte köpte massa ”söta” (opraktiska) plagg bara för att de var just söta. Vi har verkligen använt allt vi köpt (förutom de få plagg som vi köpte i storlek 56, de växer han väl i om ett par veckor…) Jag köpte i princip allt på H&M, Kappahl och Polarn och pyret och hela garderoben är vit och ljusgrå med små inslag av beige och klassiskt blått och vitt randigt (Kläderna från P&P köpte vi i större storlekar så att han kan ha dem längre). Jag är ju en person som älskar basplagg och stilrena kläder, inga konstigheter och superenkla att matcha. Svart, vitt, grått och marinblått är egentligen allt jag behöver och även om jag gillar vissa färgglada och mönstrade barnkläder så kommer Frans klädstil att påminna om min egen. I alla fall så länge jag får bestämma…

Min kompis Angelica fråga hur vi gör med saker som vi får och inte gillar. Kläderna vi fått har faktiskt varit väldigt fina. Det vi lagt undan är egentligen bara plagg som måste träs över huvudet, de är så sjukt mycket jobbigare att klä på Frans när man ska trycka in huvudet i ett tajt hål och sedan bända armarna åt olika håll för att plagget ska gå på. Tyvärr. Har fått lägga undan en hel del fina kläder endast på grund av det. Mina kompisar som har barn tipsade mig om bodys med knappar hela vägen uppifrån och ner samt plagg med långa dragkedjor. De hade så rätt. Jag skulle aldrig drömma om att klä Frans i en liten pikétröja, minijeans eller om han hade varit tjej, en dockklänning med massa knappar och andra osköna detaljer. Inte när han är nyfödd i alla fall. Bebisarna bryr sig ju inte så varför ska man krångla till det?

Det är inte helt otippat de som har barn som gett oss de där presenterna som man verkligen behöver: pyjamas (hellånga bodys med fötter på), barnböcker, fina filtar och små kuddar som kan stötta upp. Saker vi inte behöver fler av är gossedjur. Sen blir man såklart jätteglad för allt man får, det är ju supersnällt av kompisar och släktingar att köpa något över huvud taget. Men vi har så många gossedjur nu så att Frans skulle knappt få plats i spjälsängen om han nu hade sovit i den… Jag kommer vara grym på att köpa presenter till mina kompisars bebisar, ska bara köpa livsviktiga saker som behövs, tvättlappar, blöjor osv, Haha.

Här är ytterligare några bra bebisköp:

hakklapp

Haklappar, H&M, 39:50/2-pack

Haklapparna är grymma eftersom de är enkla att byta när Frans kräks vilket han börjat göra på senaste tiden. Man slipper ofta byta hela bodyn, haklappen räcker.

babymossa

Mössa, Lindex, 39:50 kr

Mössor med knyt är bra eftersom du kan knyta dem under babyns haka så den inte åker av eller ner över ansiktet. Frans har inte alltid mössa men mycket värme försvinner ju från huvudet så det är ju helt klart en bra grej.

babystrumpor

Strumpor, Polarn o pyret, 49 kr

 

Om man inte har byxor men fötter på måste man ju ha strumpor trots att de alltid åker av, jag har de här ovanför och de sitter faktiskt väldigt bra.

geggamoja-filt

Filt, Geggamoja, 210 kr (rea på babyshop.se)

Är man hungrig så är man

Frans kinder växer verkligen i rekordfart. Tog den här bilden precis. Lite suddig jag vet, men jag orkade inte gå upp och tända lampan och vill inte fota med blixt, det ljuset kan ju göra vem som helst blind… men han var så söt när han låg där och tittade. Ibland spärrar han upp ögonen och skelar. Det tycker jag dock inte är lika gulligt…

Efter att ha suttit hemma i många, många timmar (jag jobbade, Frans sov och åt tre gånger) tog jag på Frans overallen och rullade vagnen mot Söder. Mötte upp Fredrik och käkade middag och åkte sedan hem ensam då Fredrik skulle köpa en grej till sitt nya kontor. Eftersom jag gått hela vägen in tänkte jag ta bussen hem. Frans var lite gnällig under middagen (gissar på gaser…) men sov så jag kände ingen stress trots att han inte ätit på några timmar. Halvvägs hem bestämde sig dock Lill-fransen för att vakna och i samma veva kom han dessutom på att han var hungrig. Sjukt hungrig. Eftersom han inte kan säga: ”Mamma, jag skulle vilja ha något att äta” gjorde han det enda han kunde för att få min uppmärksamhet: skrek. Han gallskrek och jag kände hur hela bussen suckade och tänkte: kan hon inte få tyst på sin unge (för det är ju precis så som jag själv tänker när andras barn gallskriker i kollektivtrafiken) Jag försökte med napp och ”älskling du skaaa få mat snaaart! Såja, vi är snaaart hemma…” och slutligen lillfingret i munnen. Det fungerade (en stund) som vanligt men när Frans insåg att det inte skulle komma någon mjölk från fingret kände han sig lurad och skrek ännu högre. Det slutade med att jag hoppade av tre hållplatser för tidigt och sprang hem (det hade gått mycket snabbare att åka vidare med bussen, ja…) Eller sprang och sprang förresten. Jag joggade tills jag kände att det stack till i ärret efter snittet. Har knappt känt av det men ja, tanken är ju att jag inte ska motionera på ytterligare två månader. Så jag slutade jogga och gick i rask takt tills smärtan försvann och ökade då igen. Frans skrek hela vägen in i lägenheten, medan jag tvättade händerna och tog fram Miniform-dropparna. När han äntligen fick bröstet blev han knäpptyst (förutom den tunga andningen från allt skrikande) och sög panikartat som om det hela gick på tid och han hade tio sekunder på sig att mätta sig så gott det gick. Stackarn. Nu har han legat i mitt knä hur länge som helst, lugn och belåten och tittat sig runt omkring. Känns konstigt att det är samma lilla person som nyligen skrek lungorna ur sig längs Hantverkargatan. Jag gillar honom som bäst när han är såhär, utan tvekan.

Känner för övrigt att det värker i ärret (eller ja, där snittet lades) så jag ska nog försöka att inte springa mer på ett tag.

4 veckor idag!

Frans med SOLO:s AD Lovisa.

Idag fyller Frans 4 veckor, hurra! Den största skillnaden från när han föddes är att han tittar så mycket mer nu och följer efter med blicken. Ibörjan låg han ju mest och småkisade (om han ens var vaken…) Nu känns det som han är med mer och är nyfiken på vad som händer runt omkring.

Angående koliken så hoppas jag innerligt att det bara var en engångsgrej häromnatten. Inatt sov Frans nämligen så himla bra! (Lättnaden går knappt att beskriva, haha) Han låg på min mage hela natten och det var först vi 06.00 som jag lade honom bredvid mig i sängen. Jag sov dock inte speciellt bra. Det var lugnt och skönt men jag kunde bara inte somna. Tror att jag var nervös för att Frans skulle börja skrika så fort jag somnat. Fredrik sov också dåligt. Vi gick och lade oss redan klockan 20.00 men det slutade med att vi började surfa runt bland resor och innan kvällen var slut hade vi bokat en resa till Nice. Vi ville egentligen till Dubai i februari då jag fyller 30 (!) men det känns lite för tidigt att flyga så långt med Frans. Han är ju inte ens tre månader då… så vi körde Nice istället i maj. Varken Fredrik eller jag har varit där men jag har alltid tänt att man nog åker dit en vacker dag. Den dagen blir den 9 april.

Idag jobbade jag under förmiddagen, ibland sov Frans ibland låg han i mitt knä samtidigt som jag skrev. Efter lunch tog vi bussen till Hammarby Sjöstad där min redaktion sitter. Var där i cirka två timmar och Frans gjorde såklart succé bland alla tjejer. Han sov nästan hela tiden…

Klockan 16.00 eller en kvar senare (hoppade av på fel busshållplats. Och åkte lite senare än jag tänkt mig) var jag på BVC i tron om att vi skulle väga och mäta Frans. Det var tydligen imorgon men barnsköterskan (hon är så himla snäll!) tog ändå emot oss.

Ny vikt: 4 100 g

Ny längd 55 cm

Vad händer med min lilla bebis? Jag vill stanna tiden för jag vill inte att han ska bli stor (eller tyngre, tycker redan det är jobbigt att bära på honom… borde väl börja träna…om typ en månad då det är ok på grund av snittet. Känner dock att jag skulle kunna börja redan nu.)

Nu ska vi sova och jag hoppas verkligen på en natt som den till idag…

frans

Fick världens sötaste lilla haklapp (och matchande sparkdräkt) av min kompis Angelica från Minirodini. Den fyllde sitt syfte eftersom Frans spytt cirka fem gånger idag. Två gånger på mig.

Kolik!?

Inatt sov vi inte många timmar. Jag skulle gissa på max två. Frans var ledsen och skrek och alla tecken visade på kolik som tydligen brukar komma mellan det att bebisen är 2-6 veckor. Frans är fyra veckor imorgon. Han drar ihop benen och det ser ut som han får kramp, sen spänner han ut hela kroppen och blir jättelång allt medan han skriker och gråter nästintill otröstligt. Fredrik har vaggat och dansat runt med honom i princip hela natten, vi har masserat, matat och tröstat. Läste dock att man inte ska mata för mycket då tarmarna jobbar ännu mer då vilket gör att smärtorna blir värre. Låg och googlade en hel del inatt och läste bland annat att bebiskolik håller i sig tills dess att bebisen är tre till fyra månader gammal. ”Inte så lång tid” enligt texterna. För mig känns det dock som en evighet. Ska han vara såhär ledsen under så lång tid kommer jag förmodligen bli knäpp. Allting man gör hjälper bara för stunden och man känner sig ju så hjälplös och tycker synd om Frans samtidigt som man bara vill skrika ”Håll tyst och soooov!” Men jag försöker tänka att han har ont och är ledsen, vad ska han göra? Han vill ju bara att vi ska hjälpa honom så att det går över.

Idag gick vi till apoteket och köpte Miniform, han ska ta tio droppar innan varje måltid och det kan ta i alla fall två dygn innan det hjälper, har kört det i tre omgångar nu. Fredrik tog en barnvagnspromenad (bästa sättet att få honom att sova utan tvekan) och köpte magdroppar och någon ventil som man stoppar in i rumpan på bebisen för att ta ut gaser. Det finns så mycket konstiga saker och de vet hur det ska betalt. Men det hade jag också gjort. Föräldrar vars barn har kolik är ju desperata både för bebisens skull och av rent själviska skäl. Magdropparna ska tas en gång om dagen, fem droppar. Jag pumpade ut lite mjölk och hällde ner dropparna där. Blir väl ett kvälls-snack.

Nu sover Frans och vi har redan gått och lagt oss. Förbereder oss på en lång natt men nu känns det ändå som man har mer koll. Förhoppningsvis är detta det tillfällig grej och ingen tre månaderssituation. Läste att föräldrar till bebisar med kolik rekommenderas att prata med någon, typ en psykolog om hur den mysiga bebistiden inte blev som de förväntat sig. Jag ställer in mig på det värsta så kanske man kan spara in lite cash på terapi.

 

Första Ikea-besöket, check!

bilbarnstol

Frans i bilbarnstolen påväg mot Ikea.

Igår åkte vi till Ikea i Kungens kurva. Inte den bästa dagen med facit på hand. Ganska nära löning, jul och nyår avklarad och dessutom reatider i varuhuset. Världens sämsta ska tilläggas. Men vi åkte dit eftersom Fredrik behövde grejer till sitt nya kontor. När jag varit på Ikea tidigare och sett alla barnfamiljer (det känns som det är väldigt många barnfamiljer och (gravida) par på Ikea) har jag tänk: Fan, va jobbigt att åka hit med barn och barnvagn. Stackare! Igår var jag en av de stackarna. Frans sov lugnt i vagnen tills han plötsligt blev akut hungrig och skrek lungorna ur sig i tio högljudda minuter. Fredrik tyckte jag skulle sätta mig i skyltningen och amma, typ något badrum, jag kände inte riktigt för det och skyndade iväg till cafeterian som såklart var överfylld (av barnfamiljer). Fick sätta mig på en bänk vid rulltrapporna och blev sittande i ungefär 40 minuter. Jag önskar nästan att jag börjat klocka varje amningstillfälle för att sedan kunna räkna ut många timmar av mitt liv jag haft Frans hängades vid bröstet. Eller inte. Det hade nog varit ganska deppiga resultat. Men han äter bra när han är hungrig. När han är trött och ska äta försämras sugtekniken avsevärt och det blir bröstmjölk typ överallt. På honom, på mig och på sängkläderna. Inte så kul. Vi lämnade tillslut varuhuset efter 4 lååånga timmar, åkte hem och däckade i soffan med Indisk mat och ”Mannen med Järnmasken”.Har inte sett den sedan den kom på bio typ… Inatt tog jag första vaken-passet och Fredrik det andra (jag hade pumpat ut mjölk) så jag var riktigt utvilad imorse runt 8.30 när jag vaknade. Så skönt. Nu ska vi gå ut och promenera lite. Jag och Frans.

Kaotisk morgon och lugn eftermiddag

Natten till igår sov Frans inte speciellt mycket… Fredrik skulle jobba och hade satt sin klocka på 8.00 men vaknade 9.00. Jag och Frans åt frukost i sängen, eller en av oss i alla fall. Konstigt nog glömmer jag fort exakt hur natten innan var. Vet mer om den var tuff eller enkel inte exakt när var och hur vi sov, vaknade och ammade… hur som helst. När vi gått upp åt Frans ytterligare en gång och sen bajsade han. En gång. Sedan en gång till. Andra gången låg han tyvärr på skötbordet utan blöja och det var typ bajs överallt. På skötbordet, på mattan, på tvättkorgen och på mig! Lyckligtvis var Frans på gott humör vilket han sällan är när det är dags för blöjbyte. Jäklar vad han skriker när man lägger honom på bordet (om han inte är supermegatrött förstås…) Hade han inte varit på bra humör hade nog allt bajs stressat mig men nu låg han och jollrade och det var mer svårt att inte skratta åt honom. Så det var bara att torka upp och byta kläder på oss båda.

Träffade min kompis Sanna och åt lunch och skickade innan jag lämnade lägenheten ett sms till Fredrik eftersom jag inte kunde koden till vagnförrådet. Han svarade inte så jag gick ner med Frans och tänkte att jag skulle få koden innan jag hann ner. Det fick jag inte. Stod där i tio minuter med Frans och åkpåsen och ringde Fredrik säkert tio gånger och skickade sms i stil med: ”Hallåååå, vad är koden? Jag står liksom här nere nu!!!!!!” och ”Jag måste ha koden!!!!!!!!”, som att det inte skulle räckt med ett sms om han nu bara såg det. Blev så irriterad eftersom jag varit i sådan god tid men nu var jag plötsligt sen. Frans började såklart gråta, sedan skrika och jag stod där och sände elaka tankar till Fredrik som inte svarade i mobilen. Tillslut fick jag tag i honom och allra viktigast, i koden. Hurra!

Eftermiddagen kompenserade Frans genom att sova och ligga i min famn och titta på allt och inget i över en halvtimma. Det är utan tvekan det mysigaste som finns. Hann även jobba en hel del vilket var skönt och framförallt välbehövligt.

Nu ska jag byta blöja, mata lite och bege mig ner mot stan. Nu vet jag i alla fall hur jag får ut vagnen så det börjar ju onekligen bra…

Två timmars frihet

Frans och jag har typ suttit ihop sen födseln. Idag är han 22 dagar gammal.

Inte för att jag ser det som att jag sitter i fängelse när jag är hemma med Frans men ja, lite låst blir man ju… Igår på dagen skulle jag gå ner till stan och köpa en jacka från Filippa K. Hittade den på Åhléns men den var för stor och jag ville verkligen ha den så idag gick jag till butiken på Biblioteksgatan. Där hittade jag den och en till med 40 respektive 30% rabatt. Hurra! Men nog om det. Frans fick vara hemma och det kändes ärligt talat rätt skönt att bara kunna gå iväg i sin egen takt utan att behöva tänka på att han skulle vakna och vilja ha mat eller bajsa så att man var tvungen att hitta en toalett med skötbord.

Jag tror man behöver en paus från mammalivet ibland. Om så bara för några timmar. (Pappalivet också för den delen) Jag längtar redan till nästa paus, haha, nej jag skojar bara, men det var skönt. Ibland hör jag om mammor som inte lämnar sina barn en enda dag på ett år. Fint på ett sätt men jag skulle inte orka med det. Jag behöver egentid och så har det alltid varit. Älskar att vara ensam ibland även om jag gör något så ointressant som att kolla på tv eller fila naglarna.

Hoppas att ni hade en skön nyårsafton igår. Skönt att inte vara bakis den 1 januari utan att börja året någorlunda pigg och fräsch. Förra förta januari var vi Barcelona och jag mådde så sjukt dåligt. Avslutade den dagen med en pizza vilket vi visserligen gjorde även idag. Haha, dock inte av samma anledning som senast. Imorgon börjar Fredrik jobba och jag och Frans ska käka lunch med min kompis Sanna.

Ha en fortsatt trevlig kväll! :)

1

Fredrik tog de här bilderna imorse. Jag var så trött efter att ha väckts vid 06.00 för att amma och sedan igen runt 8.30 tiden. Frans var uppenbarligen trött han också, av att äta förmodligen.

2

Folk säker att vi är lika, jag har inte riktigt sett likheten förutom att han har lite asiatiska drag (som jag uppenbarligen är anledningen till) men här är jag nog beredd att hålla med. Vi är inte helt olika. Kolla vår sovpostion exempelvis.