Mamma, pappa, barn

Idag är jobbar Fredrik hemifrån. Jag kanske är överdriven men jag är så himla glad över det! Klockan är visserligen snart 13.00 och jag äter frukost (kall havregrynsgröt, mums..!) Men vi har hunnit byta sängkläder, tvätta bebiskläder, bada Frans, ställt in i diskmaskinen, städat undan lite och framför allt: jag har hunnit jobba i två timmar och fått massor gjort! Frans har visserligen varit lite gnällig men det går ju när man är två. Och jag är faktiskt lite glad att han är tjurig för annars tänker väl Fredrik att jag överdriver när jag återberättar hans gnälliga morgon (-och förmiddags-) humör…

Nu är det lunchdags (om man inte precis ätit frukost) så vi ska gå ut och gå lite i solen. Känns som man behöver suga i sig den lilla D-vitamin man kan få..

På bilden: Frans sover i en mössa som vi klippte av banden på. Visst ser han lite Amish-aktig ut?

Morgonmys (i en minut)

Imorse var Frans megamysig och låg och tittade på sin pandakudde tills hans blev superarg och jätteledsen. Jag spelade barnvisor på youtube (gamla godingar som ”Imse vimse spindel”, ”Blinka lilla stjärna” och ”En elefant balanserade”) men inget hjälpte. Jag försökte att lätta upp stämningen med komplimanger och pardans i vardagsrummet men Frans var ovanligt svårflirtad och bara grät och grät. Till slut gav jag honom utpumpad bröstmjölk och det hjälpte tillräckligt länge för att jag skulle hinna ner till vagnförrådet och få ut barnvagnen aka min bästa vän. Frans sov innan vi hunnit ut på gatan.

Tog tunnelbanan till min kompis Frida i Bagarmossen, har inte träffat hennes dotter Lova men gud vilket litet charmtroll. Hon kom fram och ville bli lyft och hålla handen och Frida sa att hon inte bruka vara sån mot främlingar. Sneglade på Frans som vaknat och låg och surade och tänkte att det var kul att något bar tyckte om mig… min kompis Camilla var också med så det kändes som en liten mammagrupp, även om de ligger cirka ett år och fyra månader före mig…

fransarg

Ledsen Frans. Och han hade precis kissat i blöjan som synes pga det blå strecket…

Lägenheten är inte så kall som vi tror

Eftersom det har varit kallt i lägenheten på sista tiden tog vi imorse på Frans en stickad mössa. Det är Fredriks faster som stickat den och jag tycker den är himla gullig. Frans sov en stund och vaknade sedan och ville ha mat. Under tiden som jag ammade grät han några gånger Han gör ofta det när han tappar bröstet och blir frustrerad så jag tänkte inte så mycket på det. En stund senare började han dock skrika. Vrålskrika. Jag tror inte han har skrikit så ”desperat” innan, han lät såå olycklig och jättearg på samma gång. Jag trodde det var magen och försökte trösta. Tog av honom mössan för att den började åka ner framför ögonen och då upptäckte jag att han var helt svettig på huvudet. Hans hår var liksom alldeles lockigt av svett (det lockar sig alltid när det blir blött). Stackars, stackars Frans och hej känslan av att vara världens sämsta mamma. Så fort mössan var borta blev han lugn och jag satt och blåste på hans huvud medan han åt vidare som om ingeting hade hänt. SÅ, vad har vi lärt oss av det här? Att inte klä på honom för vinterväder när vi är inomhus, trots att vi fryser. 16 grader är visserligen kallt men stickade mössor gör sig ju faktiskt bäst när gradantalet ligger runt noll… typiskt.

frans1

Eftermiddagen kompenserades med att Hannah kom förbi med wienerbröd, munkar, färsk lakrits och massa frukt. Drömgästen en grå och kall söndag. Det tyckte även Frans även om det inte riktigt framgår av bilden. Kanske återupplevde han morgonens traumatiska incident.

hannah-bergroth

Fina Hannah med ledsen/arg/traumatiserad Frans.

Babygym

Igår var Frans och jag ute sent. Vi kom hem vid midnatt efter en helnatt på stan. Eller i alla fall på en Indisk restaurang (Indian garden på Södermalm, mycket bra!) där Frans sov mestadels medan jag umgicks med tre av mina närmsta vänner. En av dem, Sanna flyttar till Los Angeles på måndag! Spännande (för henne)

Eftersom vi kom hem så sent blev det även en sen morgon. Vi gick upp vid 13.00 (!) jag stannade i sängen eftersom det var så sjukt kallt i lägenheten (16 grader…) och Frans sov som en liten gris. Jag gick egentligen upp tidigare men när jag stod inne i badrummet och skulle byta amningspads började brösten droppa (så inte en fräsch och trevlig start på dagen) och började Frans skrika från sovrummet. Såklart. Så det var bara att springa tillbaka in med papper över brösten och börja mata.

Fredrik var iväg och köpte ved så nu försöker vi få upp värmen i den här lilla iglon.

Nu har Frans tränat i vårt egenbyggda babygym. Eller tränat och tränat han låg där och chilla i alla fall. Försökte även lägga honom på magen så att han kunde träna nacken. Han kämpade på bra men sen övergick entusiasmen i förtvivlan och nu ligger han och återhämtar sig hos Fredrik, not looking happy.

frans

 

 

 

Dagens tröttaste bebis

Den här bilden tog jag mellan två gråtattacker. Frans vakna inatt runt 02.00 och somnade aldrig riktigt om. Lite gråt, lite gnäll, lite skrik och mycket tid där han bara låg och stirrade ut i mörkret i jakt på en fast punkt att försöka festa blicken på. Att Frans sov mycket går under gårdagen slog med andra ord tillbaka. Nu är han jätte, jättetrött. Gäspar, slumrar till och somnar. Nästa. Sen vaknar han till och blir ledsen och skriker. Oh, the joy! Han har även hunnit spy i min behå under amingen, jag märkte inget förrän efteråt och tänkte först: vad konstig bröstmjölken ser ut…

Nu ligger han här  i mitt knä och surar men det är inte mitt fel att han inte kan somna…

f2

På Wagamama

Väldigt fyndig rubrik om jag får säga det själv. (I den här bloggmallen blir tyvärr alla rubriker i versaler) Det fyndiga är kanske inte helt uppenbart om man inte vet att Lisa bloggar på Mama.se och att vi idag åt lunch på Wagamama.

knivlisa

Idag träffade jag Lisa och hennes supergulliga son Harry. Han är tre månader (idag) och hur söt som helst! Lisa berätta att det här var första gången som hon träffade en kompis inne i stan under dagtid sedan Harry föddes. Hon har inte tyckt att det varit värt besväret innan. Det senare sa hon visserligen inte rakt ut men en av mina talanger är att läsa mellan raderna.

Vi käkade thaimat och pratade mestadels om småbarn, förlossning, sovrutiner och diverse barnsjukdomar som krupp och kolik. Denguefeber nämndes också. Mycket spännande (både ironiskt och inte ironiskt) Lisa berätta att hon är den nojiga föräldern medan hennes man är lite mer easy going. Som jag och Fredrik med andra ord, fast tvärtom. Tur att det inte är Lisa och Fredrik som är ett par (stackars barn) eller jag och Linus (stackars, stackars barn…)

Frans sov i princip hela lunchen och egentligen skulle man kunna säga att han sovit större delen av dagen, till och med mer än vad han brukar. Han har dock gjort uppehåll för mat, om han inte hade gjort det så hade jag blivit ordentligt orolig. Att Frans missar en måltid händer liksom inte. Han sög även på tummen för första gången idag och jag blev så himla glad! Jag älskade att suga på tummen när jag var liten och vill såklart att han ska få uppleva känslan. Jag använde knappt napp när jag var barn, sög bara på tummen och snuttade på min docka, Lisa (passande namn!) Hade flera exakt likadana dockor som byttes ut efterhand som jag slet ut dem. Samtliga hette Lisa utom en som hette Persson (!?) Ja, jag var rätt märklig när jag var liten.

baby-sneakers-kappahl

Lisa hade köpt en ”nyfödd-present” till Frans i form av supersöta sneakers. Om jag köpt något till Harry? Nej. Lisa ursäktade mig med att Harry inte var nyfödd längre… Det kändes dock lite dumt, men den bästa gåvan är ju faktiskt ändå ett gott skratt så här kommer ett från mig till Harry:

En anka kommer in i en bar och frågar bartendern:

– Har ni bröd?

Bartendern: Nej, tyvärr.

Ankan: Har ni bröd?

Bartendern: Nej…

Ankan: Har ni bröd?

Bartendern: Nej, har jag sagt!

Ankan: Har ni bröd?

Bartendern: Nej, vi har inget jävla bröd och frågar du en gång till spikar jag fast din näbb i bardisken.

Ankan: Har ni spik?

Bartendern: Nej.

Ankan: Har ni bröd?

ÄLSKAR den här historien. Humor när den är som allra, allra bäst. Varsågod Harry och ni andra också såklart!

 

Mammaledig, inte bara mysigt

Jag var helt mammaledig från att Frans föddes och i alla fall fram till nyår. Nu har jag börjat jobba en del, visserligen hemifrån. Det märks dock att jag varit borta för jag hade tydligen noll koll på vilka jobb jag redan lämnat in. Igår satt jag och gjorde ett tre-sidigt plockjobb till SOLO Mode, mer eller mindre från grunden och idag fick jag veta att det minsann redan var inlämnat, korrat och layoutat. Klart med andra ord. Bytte även ut massa klänningar i ett annat större jobb och det jobbet var också färdigt! SÅ typiskt, jag är nämligen rätt säker på att det jag gjorde igår var bättre än det jag lämnade in innan jag gick på min lilla mammaledighet…

Apropå mammaledighet så tycker jag att det varit skönt att bara vara hemma en månad och chilla. Inte behöva tänka så mycket utan bara ta dagen som den kommer utan några måsten, men när jag väl började jobba insåg jag att det var väldigt kul och att jag längtat tillbaka. Att vara hemma i ett år eller ens 9 månader utan att göra något förutom att ta hand om en bebis, laga mat och städa lägenheten är inget för mig. Jag hade tyckt att det var tråkigt och hade nog ärligt talat känt mig rätt rätt deppig som person. Kan redan nu känna mig rätt ensam och typ klättra på väggarna om jag inte aktiverar mig på två dagar. Och nu talar jag för mig själv! Vet att det finns massor av mammor som älskar att vara mammalediga och ägna all sin tid till sitt nyfödda barn. Absolut inget konstigt med det! Tror bara man är olika. Vissa vill vara hemma för alltid, andra kan inte hålla sig bort från jobb och vill börja så snart som möjligt. Något som inte betyder att man är en bättre eller mer hängiven mamma. Jag hade inte velat jobba heltid och lämna bort Frans i dagsläget men att sitta hemma och jobba eller åka in några timmar till redaktionen gör att jag upplever dagarna som mer produktiva och jag känner mig ärligt talat ganska duktig också. Alltid skönt, haha.

Min kompis Hannah som ska få en liten pojke eller flicka (de är sådana som klarar av att hålla sig och inte ta reda på könet i vecka 20) i mars har skrivit ett inlägg på sin blogg om just mammaledighet. Att hon tycker det hela känns jobbigt och framför allt att det är jobbigt att känna att det är jobbigt. För som nybliven mamma ska man väl egentligen bara vilja vara hemma och mysa med sin lilla bebis och inte alls sakna det liv man hade innan. För visst blir man automatiskt en helt annan person när man fått barn? En som uppskattar att sitta i mjukiskläder i soffan, googla färg och konsistens på bajs, ägna timmar åt att analysera skrik (hungrig? trött? ont i magen?), amma och berätta för alla hur livet plötsligt fått en mening sedan man blev mamma. Eller?

Jag förstår verkligen vad Hannah menar och tycker verkligen inte att hon ska känna någon som helst skuld över att hon inte ser fram emot att lämna ett jobb hon älskar för en vardag hon inte vet någonting om i dagsläget. Hannah är en av världens snällaste och jag tror hon kommer älska att vara hemma med sitt barn när tiden väl kommer men om hon längtar efter att jobba så tycker jag inte att det är något hon ska behöva må dåligt över. Återigen, jag önskar att alla kunde få göra som de ville utan att behöva känna skuld eller att man är en sämre mamma än alla de som frekvent talar om mammaledighetens rosa skimmer.

Vad behöver man köpa till en nyfödd?

Min kompis tillika kollega, Johanna som är gravid i 6:e månaden. Jag skrev en lista till henne med babyinköp och tänkte att jag lika gärna kunde publicera den här i bloggen också. Man inser ju alltid i efterhand vad som var viktigt och mindre viktigt. Och kanske till och med rent onödigt. Ta listan med en nypa salt, det är ju inte meningen att den ska stressa upp någon, snarare tvärtom.
Här är det som vi haft användning för från starten:
Vagn med liggdel: Sittdel behövs inte egentligen inte i början för bebisen ska inte sitta i den då deras ryggar kan bli formade som en liten ostbåge. Oftast kanske man köper vagnen med både ligg och sittdel men gör man inte det kan sittdelen vänta.Vill du inte lägga dryga tio tusen kronor på en vagn så är Blocket grymt. i Stockholm finns många ängsliga mammor som bara måste ha den senaste modellen av exempelvis Bugaboo och säljer en ett år gammal vagn för att uppgradera sig. Många köper också en vagn som de sedan inser inte passar deras behov och säljer den i princip oanvänd för att köpa en ny. Min kompis köpte en vagn som inte gick in mellan hyllraderna i den lilla Ica-butiken. Det visste de ju inte innan de köpte den.
Skötbord med hyllor: Visst har man dåligt med plats vill man kanske ha ett bord man fäller ner från väggen, sätter över spjälsängen eller helt enkelt byta på golvet eller matbordet. Det är dock skönt att ha blöjor, servetter och så vidare nära till hands.

Omlottbodys och byxor med fot: Bodys som går att knäppa upp hela vägen (max 6 st räcker absolut) och något par byxor. Stl 50, eventuellt något i storlek 56 om bebisen blir stor, om inte så växer han väl i den förr eller senare. Frans har fortfarande storlek 50 och han är en månad, väger 4 100 g och är 55 cm. Mössa är också bra att ha, men vi fick två stycken på BB Stockholm

Blöjor och våtservetter: Ett måste eftersom man kommer behöva byta blöjor det första man gör när man kommer från sjukhuset, vi köpte hem två paket med blöjor i storlek 1 och de räckte ett bra tag, skönt att slippa köpa blöjor det första man gör när man kommer hem.)

Badbalja: En rengjord diskho fungerar också men badbaljan kommer man ju kunna använda länge, tyvärr tar den en del plats så den står alltid i vår dusch nu.

Babynest: Kanske det bästa köpet! Frans sover i den på nätterna, nåja, ofta i alla fall… och ligger i den på dagarna. Det kostar 849 kr på babynest.se men det är såå värt det! Enligt mig.

Mjuka filtar: Vi tvättade dem i parfymfritt tvättmedel och hade dem i sängen en vecka innan Frans föddes, vet inte om han märkte det eller kände sig tryggare på grund av det men ja, så gjorde vi i alla fall.

Ett gossedjur eller en snuttefilt: Mer behövs faktiskt inte! Sen är min erfarenhet att man får en hel del nallar och så vidare…

Babyskydd: Ett måste om man ska åka bil från sjukhuset. Sen om man har egen bil vill man nog gärna ha en bilbarnstol. Bebisen ska ju inte hänga för mycket i bilbarnstolen heller eftersom den också kan vara dålig för ryggen just i början. Men kortare stunder går bra.

Mjölkersättning: Om amningen inte kommer igång är det skönt att kunna mata sin bebis de första dagarna…

Amningsbehåar: Det är bra att ta en större storlek än vad man brukar ha eftersom brösten blir betydligt större när mjölken rinner till. Och icke att glömma: Ömma!

Amninsgpads: För att slippa fläckar på tröjan för brösten kommer att läcka. Eventuellt även bröstvårteskydd i gummi som skyddar om det gör ont när bebisen sugen på bröstvårtorna. Sådana köpte jag. Allt sånt finns på apoteket.

Bindor: Eftersom man får så kallat avslag i ett par veckor och ofta längre behövs bindor, tamponger får man ju inte ha på grund av infektionsrisken.

Nappflaska: Vi köpte en med en napp som gör att Frans får jobba lite med sugandet, nappen är med andra ord lite som ett riktigt bröst, annars kan han tappa tekniken och amningen blir mer problematisk.

En napp för nyfödd: Frans kunde inte behålla den förrän efter typ efter 3 veckor men det är jätteolika, nu kan han suga på den länge när han är trött. Är han arg suger han  för intensivt och den åker ut vilket inte gör honom på bättre humör direkt… vissa nappar passar bättre till bebisen hörde jag igår, så kanske bra med ett par olika…

Tvättmedel utan parfym: Det blir en del smutstvätt på grund av kräk och bajs. I början var det ganska lite men nu spyr han minst ett par gånger om dagen och han bryr sig inte om har har blöjan på sig när han kissar och bajsar.

skotbord

Vi köpte skötbordet på Babyland. Kollade på Ikea men deras varianter var inte lika smarta med hyllplanen. Inte för att det spelar någon stor roll men om man nu ska ha ett vill man ju ha ett som är bra och funktionellt.

Saker vi inte behövde på direkten:

Vi köpte ju även babysitter, bärsele, spjälsäng med lakan, spjälsängsskydd, kisskydd, liggdel till vagn, hade babyduschkräm, babypuder, bröstvårtekräm (totalt onödigt, bröstmjök funkar bäst mot såriga bröstvårtor. Och även torr babyhy. Och mot en täppt babynäsa inte helt väntat…) och massa annat som vi inte hade behövt eller ens behöver nu en månad efter förlossningen. En sån där mobil som man har över skötbordet kommer bebisen inte ens att se i början. Babygym behövs inte heller för det kan han ju inte leka i förrän han är typ en månad, vi funderar på att köpa ett till Frans nu när han försöker fokusera blicken och hålla upp sitt huvud när han ligger på rygg. Inte speciellt mycket behövs egentligen den första tiden, bättre att köpa efter hand som man vill ha det och allt finns ju på nätet så det är ganska smidigt om man inte orkar ta sig ut på stan.

 

Folk hetsar så mycket om att man ska vara ute i god tid att det är 12 veckors leveranstid på vagnar och så vidare men det löser sig alltid! Ingen bebis har dött av att behöva vänta på en vagn och inga föräldrar heller för den delen. Många sa till mig: ”Vaa!? Har ni inte köpt någonting än?” Nej, vi var väl rätt ”sent” ute och köpte vagn och allt annat i 8:e månaden, en del saker ännu senare och sen stod allt och damma i över en månad.

Men är du en person som vill ha allting ordnat och känner att det är kul att handla babygrejer så kör bara! Jag är inte riktigt sådan, jag skjuter ofta på saker och ting eftersom jag vet att allting fixar sig tillslut.

Förresten! Efter första besökte hos barnmorskan köpte jag även en manuell bröstpump. Den har jag använt rätt mycket, skönt att ha extra mjölk när Frans fortfarande inte är mätt efter två timmars ammande… Och att man kan pumpa ut och ge honom på natten om man är för trött för att amma (mata med flaska går ju på typ 10 minuter inklusive uppvärmning…) i flera timmar.

De vanligaste bebisfrågorna:

Vill du ha fler barn?

Konstigt nog är det här en av de absolut vanligaste frågorna. Knappt har man kommit hem från sjukhuset innan folk undrar när bebis nummer 2 kommer. Haha. Just precis idag känner jag inte någon längtan efter ett barn till men jag vill på sikt gärna ha ett syskon till Frans. Gärna en tjej om man får önska för det hade vart så kul att ha en av varje. Men nu när Frans är här är jag inte alls lika negativ till pojkar som jag var innan vi fick honom. Får vi en son till som är som honom så hade det varit helt fantastiskt! Men ja, helst vill jag vänta två, tre år. Då får man bara hoppas att det går bra att bli gravid och allt sånt där som jag inte hann oroa mig över den här gången innan jag plötsligt var med barn.

Sover han på nätterna?

Ja, men aldrig hela nätterna. Han brukar vakna ganska exakt var tredje timma och vilja ha mat, då passar vi även på att byta blöja (som, han hatar när han är trött). När han vaknar börjar han med att gnälla, sen börjar han skrika om jag tar för lång tid på mig att sätta mig upp och blir sedan knäpptyst när han får bröstet. Från noll till hundra. En bra natt vaknar han bara två gånger och sover sedan som en lite stock mellan amningarna. En dålig natt tar det först lång tid innan han somnar, sen är han vaken i drygt två timmar i samband med varje amning och vill inte somna. Gnäller, gråter eller skriker och Fredrik får gå runt med honom. När man tror att han är trött och lugn och försöker lägga honom i babynestet blir han ledsen. Igen.

Fungerar amningen?

Nu fungerar det superbra! Eller den fungerade från början men då gillade jag det inte. På sjukhuset fick jag ju börja amma på direkten och Frans tog bröstet som man säger. Först kom ju bara råmjölk men jag fortsatte att amma och två dagar efter förlossningen rann den riktiga mjölken till då blev brösten gigantiska (för mig som vanligtvis har små bröst var det STOR skillnad) och de blev ömma. Jag ammade och fick ont i bröstvårtorna. Fick typ sår första dagarna. Hade dock bröstvårteskydd och även sån där kräm (som för övrigt bara var kladdig och onödig, vanlig bröstmjölk fungerade bäst) så det gick bra ändå. Det var mest obehagligt men inte speciellt smärtsamt. När Frans var trött hade han ibland svårt att äta och tappa ofta bröstet och ”studsade” mot bröstet utan att suga. Kändes som han lekte vilket är väldigt gulligt ibland och väldigt irriterande ibland (när man är sjukt trött till exempel) Men nu fungerar amningen utmärkt och jag har inte problem att amma på stan och så vidare.

Hur känns det att vara mamma?

Helt ärligt så känns det väldigt naturligt. När man tänker på det så är det ju sjukt att jag är mamma och har en liten son men det har gått bra och jag känner verkligen att Frans är min.

Har ni kommit in i det nu?

Ja, det har vi och det känns som vi gjorde det tidigt. Fredrik är typ född till pappa. Jag visste att han skulle vara världens bästa och det är han. Utan honom hade det inte gått! Å andra sidan hade Frans inte funnits om det inte vore för honom. Fredrik är den som går upp och dansar samba med Frans när han har ont i magen (Frans alltså), hittar på låtar som rimmar och som pratar och jollrar med honom mitt i natten trots att han typ blundar samtidigt för han är så trött. Fredrik är dock betydligt mer orolig än jag och rättar till mössan när den sitter snett medan jag tänker: om det stör honom säger han väl till… Något som jag tror vi är bra på är att hjälpa varandra. Fredrik skulle aldrig sova igenom en hel natt för att han skulle ha möte dagen därpå och låta mig ta allt: amning, magknip, blöjbyte. Han gör minst lika mycket som jag och det där jag läste om att man efter att barnet var fött skulle störa sig på sin partner för att han/hon inte drog sitt strå till stacken är inget jag behövt uppleva. Hade det varit så hade jag nog mått sjukt dåligt över situationen och känt mig jäkligt ensam (för att inte tala om: besviken)

Vad ska ha heta mer än Frans?

Frans Leo Viktorsson. Alla papper är inskickade. Tror vi ska ha en namnceremoni i vår och skippar nog dop.

Hur kom ni på namnet Frans?

Jag var ju inställd på att vi skulle få en tjej och då skojade vi om att hon skulle heta Fran efter ”Nannyn”. Fr från Fredrik och An från mig. Sen när vi fick veta att det skulle bli en kille sa jag: ja då får han väl heta Frans istället. Och så blev det. Frans gillar jag verkligen. Fran skulle såklart aldrig ha gått igenom, haha.

Vad gör du på dagarna?

Vaknar runt 8.00 när Fredrik går upp. Ammar i sängen och går upp strax innan 10.00 försöker göra frukost och fixa lite i lägenheten innan Frans vaknar till vilket han alltid gör. Han vill då ofta ha mer mat. Försöker underhålla honom så gott det går, sen ger jag med mig och ammar framför tv:n. Sen somnar han och jag jobbar, surfar runt eller går ut och går. Sedan chillar vi hela eftermiddagen tills Fredrik kommer vid 18.30, då lagar ofta han middag, vi käkar i soffan, ibland i omgångar om frans är ledsen eller bara inte vill ligga för sig själv och sen hänger vi kvar framför tv:n. Ibland lägger vi oss tidigt men ofta blir det ganska sent. Jag ammar innan vi somnar, ofta i flera omgångar så att Frans blir riktigt trött. Ibland fungerar det och han somnar, ibland fungerar det inte alls och Fredrik går upp skumpar runt med honom tills han blir trött och sen somnar han på Fredriks bröst. Och ibland på mitt om han precis ätit innan, såå mysigt! Han gillar inte att sova ensam men vi ska ändra på det. På något sätt. Någon gång. Snart.

Hjälps ni åt mycket eller får du göra allt?

Som sagt, vi hjälps åt extremt mycket. Med allt. Nu jobbar ju Fredrik så då gör jag det mesta på dagarna men om jag hade velat gå iväg på kvällen hade det inte varit ett problem och Fredrik skulle aldrig säga att jag måste skynda mig hem om jag ska ut en kväll eller liknande. Eller att han ska få en egen utekväll eftersom jag fått en. Så länge det finns mat till Frans så är det ju inga problem om vi båda inte är hemma en kväll.