Pimp my ride

Här är mobilen som jag köpte till Frans igår. Söt va? Fredrik tror att bjällran stör honom men jag tror tvärtom. Han låg i alla fall och tittade på djuren en stund, sen somnade han. Måttligt road med andra ord…

Idag var Frans och jag på jobbet. jag jobbade och Frans sov, åt, sov och åt ett par gånger till. Jag tog med honom på en promenad som slutade på det närliggande caféet Fine foods eftersom jag insåg att han inte ätit på nästan tre timmar eftersom vi gick upp så tidigt. Så det blev bröstmjölk till Frans och macka och smoothie till mig. Tjejerna som stod bakom kassan gav Frans komplimanger för sin tröja, Polarn och pyrets klassiska blåvitrandiga. Det visade sig att de alla hade likadana. Frans tyckte det var pinsamt, och ville sätta sig vid ett bord långt in i hörnet så det inte skulle bli för uppenbart att han hade samma kläder som personalen. Ska försöka göra honom mindre snobbig. Väl tillbaka på kontoret spydde ha rätt mycket (väldigt mycket) i konfan men jag torkade snabbt upp det med en liten handduk. Hoppas inte någon kände lukten sen… oh well, ingen kan bevisa att det var Frans ändå…

Nu är vi hemma och Frans har spytt ytterligare en gång. Han ska tydligen göra det efter varje måltid från och med nu. Verkar vara så olika. Vissa bebisar kräks inte alls medan andra, typ Frans gör det hela tiden.

soloredaktionen

Jag och Frans på SOLO-redaktionen.

Nu sover vi lite till…

Frans har typ sovit hela dagen idag vilket var skönt för mig eftersom jag har kunnat jobba hur mycket som helst. Satt i sängen fram till klockan 16.00 med datorn i knät, då jag tröttnade och kollade jag på Desperat housewives istället. Älskar den serien. Speciellt Bree.

Har även hämtat ut Frans H&M-kläder, köpt en supersöt mobil på Leksaksborgen här borta på Hantverkargatan, blev tipsad igår av Jennie. Med mobil menar jag alltså en sådan man hänger över skötbordet, i vagnen eller var som helst egentligen. Ska fota den imorgon och visa er. Den jag köpte ska jag hänga i vagnen och den är i trä, tycker den var himla söt och allt till barn är sannerligen inte det… Vill även ha en som hänger i taket ovanför skötbordet men eftersom vi har en takhöjd på över fyra meter krävs lite planering innan någonting sätts upp. Aja, inte viktigt just nu. Har på senaste tiden känt mig lite stressad över att Frans är så aktiv nu utan att ha något att titta på förutom väggar och tak som verkar höra till ”favoritföremålen”. Han behöver kanske stimuleras lite mer än så.

Nu äter Frans och sedan är det dag för ytterligare ett sovpass. Förhoppningsvis ett långt. Tyvärr har mina bröst börjat göra rätt ont om jag inte ammar åtminstone var tredje timme. Sömn eller oömma och mjuka bröst? Ett val jag aldrig skulle funderat över för två månader sedan…

f

Sov så gott! :)

Borttappat: babyaccessoarer från Geggamojja

Idag har jag ätit lunch med Isabel på cykelkaféet, det blev den italienska buffén och jag åt mestadels parmaskinka, älskar det och nu när jag inte behöver ”oroa” mig för listeria, förutom när det kommer till mig själv, kan jag äta hur mycket som helst. Efter lunchen bajsade Frans så att hela ryggen blev påverkad och jag fick gå genom den minst sagt fullsatta restaurangdelen till toaletten. Stackars alla som satt där och åt. Jag fattar ju att man inte ser det charmiga och roliga i det hela om det inte är ens egen bebis det gäller. Det var liksom knappt att jag gjorde det.

Efter lunchen gick Frans och jag vidare till Grand Hotel där vi fikade med Jennie och hennes supersöta dotter Siri. Har bara sett henne på Instagram (heter annikanorman där om ni vill följa med!) men Fredrik har beskrivit henne som världens sötaste bebis och när det kommer till barns utseende litar jag på honom. Vi tycker ju båda att Frans är gullig till exempel. Siri var verkligen såå fin och även om man ska försöka njuta av tiden som är nu kan jag inte låta bli att längta till den dagen då Frans kan sitta och skratta och underhålla sig med böcker i mjukismaterial. Men där får det gärna stanna. Jag vill att han ska lära sig krypa och gå så sent som bara möjligt. Hehe. Grand var för övrigt ett väldigt trevligt fika-med-barn-ställe. En kvinna muttrade något i stil med ”Jaha, nu har barnvagnarna hittat hit” när jag kom in i lobbyn och jo, det kan man ju förstå. Stora utrymmen mellan borden, sköna fåtöljer och superfina toaletter med skötrum…

Kvällen avslutade jag med ett varv på stan. Skulle köpa en mobil till vagnen men den var slut och jag gick istället in på Geggamojja och köpte en mössa och en halsduk/haklapp till Frans. Tänkte att det var lite dyrt för babyaccessoarer men han kommer ju använda dem varje gång vi går ut och det är viktiga köp, inte som en dyr kräkis eller ens body. Lade påsen i korgen under vagnen och när jag kom hem var den borta! Alltså. Så sjukt jävla (sorry!) störande! Så om jag tyckte det var dyrt innan tycker jag det är katastrofalt dyrt nu! 350 kronor för ingenting. Möjligtvis känslan av att shoppa. Men det var ju inte Louis Vuitton (eller valfri lyxbutik) direkt. Suck.

Imorgon ska jag hämta ut paketet från H&M innehållande billiga bodys, det kommer jag förstås inte att tappa bort.

Babybjörn, min bästa vän

Jag har inte använt Babybjörnen så mycket, mest av lathet antar jag men idag kände jag att jag bara ville få Frans att somna (och slippa lägga ner honom så att han vaknar igen) så jag satte honom i selen. Han tjurade lite först men sen gillade han det och sedan en timma sover han som en stock. Och jag jobbar. Så himla skönt. Kommer verkligen använda den mer från och med nu.

När vi var hos barnmorskan innan kejsarsnittet sa hon att Babybjörnen kunde vara skadlig för nyföddas höfter, hon var inte säker men hade hört något om det. Hon rekommenderade bärsjalen men eftersom vi redan köpt den här selen skippade vi helt enkelt att bära honom i den under den första tiden. Har också hört om en sele från Ergobaby som tydligen ska vara en storfavorit men jag är ändå nöjd med den här. Den fyller sin funktion om man säger så.

babybjorn

Hos BVC

Natten gick så mycket bättre än jag trott. När Frans legat och sugit på Fredriks finger ett bra tag ammade jag och därefter slocknade han tvärs över min mage. Han sov så i över fyra timmar (rekord!) och vi vaknade strax innan 06.00 imorse. Då var mina bröst alldeles hårda och min första tanke var mjölkstockning. Men det blev bättre så fort Frans fått frukost. Mjökstockning verkar sjukt jobbigt och jag hoppas jag ska slippa det. Men det verkar vanligt så det är kanske bara en tidsfråga.

Nu har vi varit hos BVC. Vikt: 5 200 g och längd: 58 cm. Kurvan går med andra ord spikrakt uppåt och nu ligger plötsligt min lilla bebis över medel. Vår sköterska Barbro, som för övrigt är världens snällaste sa att det inte var konstigt att han haft ont i magen när han växt så mycket på så kort tid. Jag tänker att han kanske har växtvärk överlag. Jag hade alltid ont i tårna när jag växte och mamma brukade bota det genom att ta på mig ett par randiga strumpor och stoppa bomull mellan tårna. Snacka om placeboeffekt! Hon måste känt sig väldigt nöjd när jag klagade på växtvärk och bad om de randiga strumporna och att hon skulle stoppa bomullstussar mellan tårna, hehe… Nu trodde dock Barbro att kurvan skulle plana ut och jag hoppas hon har rätt. Vill inte att Frans ska bli känd som ”jättebebisen”. Haha.

Jag fick även fylla i ett papper där jag skulle kryssa i olika alternativ för att tala om hur jag mådde. Exempel: ”Jag har sett fram emot saker och känt glädje som jag brukar” och fyra alternativ från ”Nej, inte alls” till ”Ja, precis som innan”. Typ. Minns inte exakta ordföljden. Men jag svarade ärligt och sanningen är ju att jag inte mått dåligt sedan Frans kom. Visst, det var obekvämt att amma ibörjan när brösten var svullna och ibland får jag en konstig känsla av obehag i kroppen just under amningen, svårt att beskriva men det är en stressande känsla eller kanske ångestaktigt. Osäker, men det kommer och försvinner på mindre än en halv minut. Sen var det frågor om jag gråtit mycket vilket jag inte har. Inte en enda gång varken på grund av hormoner eller stress. Hormoner har jag över huvudtaget inte känt av sedan förlossningen. Jag kanske inte har några. Under graviditeten hade jag några dagar då jag kände mig nedstämt och allmänt irriterad men jag har inte känt så efter att Frans föddes. Barbro tyckte att vi verkade väldigt trygga och lugna som föräldrar och att vi verkade hjälpas åt mycket och jag suger såklart åt mig av det berömmet. Jag känner mig faktiskt väldigt lugn och vet att Fredrik alltid skulle åka direkt från jobbet om jag ringde och behövde hjälp med något, oavsett om det var stort eller litet. Skönast är dock när vi båda är hemma, utan tvekan.

Nu sitter jag dock här ensam och kollar på Nyhetsmorgon och äter frukost. Precis som förr i tiden (Förutom att Frans ligger bredvid och sover. Lite tjockare och lite längre än många andra)

 

Kolik. Igen.

De senaste veckorna har jag varit så himla glad över att Frans sovit ordentligt på nätterna. Han hade ju ett par nätter för ett par veckor sedan då han skrek och var helt otröstlig. Eller det var en natt och sedan enstaka tillfällen under ytterligare ett par nätter. Men på sista tiden har han inte haft några magbesvär alls (kanske beror det på Miniformdropparna, vi har fortsatt med dem eftersom jag kände på mig att det skulle bli sämre igen om vi slutade med dem.) Imorse sa min kompis Cicci att det var fantastiskt att Frans kunde sova så länge (09.19) och jag tänkte att ja, men det gör han ju alltid. Han vaknar ju varje natt och äter. Två eller ibland tre gånger men då gnäller han lite, får mat och somnar om. Vi behöver inte gå runt med honom eller trösta mitt i natten. Ikväll verkar det dock som att koliken är tillbaka. Om det nu var kolik sist, men magbesvären då. Frans har varit ledsen i flera timmar och nu på kvällen har det eskalerat och han skiker i panik i perioder. Han låter sååå arg och sedan hämtar han andan och snyftar. Totalt hjärtskärande. Vi har testat det mesta. Vaggat, matat, gett extra miniform, vaggat igen och använt den något fantastiska luftventilen två gånger. Man ska ju helst inte använda den för ofta men vi har inte använt den på två veckor och körde endast en gång på eftermiddagen och en gång till nu på kvällen. Använder man den för ofta kan man tydligen irritera tarmarna ännu mer. Eller störa tarmarbetet eller något i den stilen… Luftventilen är för övrigt en märklig sak, dock extremt bra, man smörjer in den med babyolja och för upp den i bebisens rumpa. Sen kan man försiktigt dra upp benen mot magen och man hör då tydligt hur luft kommer ut. En väldigt befriande känsla, för Frans självklart men också för oss eftersom vi förstår att det som stoppat upp nu släpper. Det brukar rinna ut bajs också, himla härligt men ja, nöden har liksom ingen lag.

Just nu är Frans i alla fall lugn, han ligger i Fredriks knä och suger på ena lillfinger. Det absolut bästa sättet att trösta honom på. Förutom att mata men det ska man ju kanske inte gör för ofta. och speciellt inte nu när magen redan är orolig. Så han ligger där och suger. Om Fredrik skulle ta ut fingret skulle skrikandet börja inom två sekunder. Tänker dock att han måste vara jättetrött, han har sovit väldigt lite idag sedan imorse då han vaknade och  jag antar att skikandet tar en del på krafterna…

Jag hoppas så extremt mycket att det ska bli bättre snart och att Frans får sova inatt och slippa ha ont. Imorgon ska vi till BVC och väga och mäta. Hade önskat att de kunde kunna ge oss någon mirkaelmedicin men tyvärr verkar det inte finnas någon. Den dagen det kommer så kommer uppfinnaren kunna casha in galet mycket pengar…

Stackars, stackars Frans.

Sökes: 3:a inom tullarna

Jag hjälpte till att bära rivningsskärp från lägenheten. Fruktansvärt tråkigt och jobbigt. Var gravid i vecka 7 men hade ännu inte tagit testet.

I mars förra året, preciiiis innan jag blev gravid köpte vi en tvåa på Kungsholmen. Den var extremt dåligt planerad med en duschgarderob, nedsänkta tak, en minitoalett med ett pyttelitet handfat, ett dåligt insatt kök, plastparkett och ja, jag skulle kunna fortsätta för alltid. Lägenheten kändes jättemörk och det fanns ingenstans att hänga jackor när man kom in i hallen på grund av ett serveringsskåp som inte ens var i original. Vi kollade på lägenheten på Hemnet hur många gånger som helst. Någon hade lagt ett bud på 250 000 kronor under acceptpriset och sedan hade det stått still i typ en vecka. Vi var sugna eftersom lägenheten hade balkong, fungerande kakelugn och de där typiska sekelskiftsdetaljerna: stora fönster, stuckaturer, högt till tak och paraddörrar. Men ja, planeringen gjorde att det inte kändes helt okej. Så kom min ofta så smarta pojkvän på världens bästa lösning och vi höjde budet med 50 000 och fick den!

lgh5

Rivningen har börjat…

lgh4

Köket är på plats, typ…

Sedan började en helt galen renovering. Lägenheten låg på våning 4, med andra ord högst upp, i gårdshuset och huset saknade hiss. Bara en sådan sak. Och det är ju såklart lite på grund av det här som vi nu, inte ens ett år efter köpet letar nytt. I juli när vi äntligen flyttade in hade sovrummet och vardagsrummet bytt plats, taken hade höjts, golvet i köket hade dragits upp och opriginalplankorna hade slipats, en minitoalett och en deppig duschgarderob (med en brunblommigt plastkakel) hade blivit ett stort, ljust badrum med tvättmaskin, en dörr hade stängts igen, två väggar hade rivits och det var öppen planlösning mellan kök och vardagsrummet. Det är svårt att beskriva skillnaden men den är enorm! Och jag har trivts så bra här och gör det fortfarande. Tyvärr är det lite krångligt att ta sig upp till lägenheten. Jag släpar Frans och liggdelen till vagnen upp och ner de totalt 8 trapporna minst två gånger om dagen, ofta någon matkasse också. Det är dessutom fyra sjukt irriterande och rätt smala dörrar man ska ta sig igenom för att komma in från Fleminggatan och in i vår trappuppgång och flera små, men ack så befintliga trappsteg. Vagnen ska låsas in i ett förråd och ja, det är helt enkelt ett stort projekt att ta sig in och ut. Ett projekt som helt klart bli värre när Frans gallskriker (vilket han gjort x antal gånger)

lgh3

Det före detta vardagsrummet och nuvarande sovrummet.

Så idag har vi varit på visningar. Vi började på Katarina Bangatan där det fanns en sekelskiftstrea på 90 kvadrat. Den var megafin på bilderna men vi såg den aldrig på riktigt. Först och främst var det en lång och brant trappa precis innanför dörrarna med en lång ramp upp… Jag har inga problem med rulltrappor men de där ramparna, speciellt de långa tycker jag inte om. Fredrik rullade i alla fall upp vagnen och vi såg oss om efter hissen och insåg att det var cirka tio trappsteg ner på andra sidan. Snark. Så vi vände oss om, rullade ner vagnen och lämnade byggnaden. Tog istället en promenad till Hammarby Sjöstad där Oscar properties bygger nytt. Någonstans påvägen insåg vi dock att vi inte vill bo i Sjöstaden. Jag har gjort det innan och jobbar ju dessutom där, precis där de nya lägenheterna byggs. Så vi åt lunch på Fine food och kollade Hemnet. Hittade en lägenhet på Södermalm (min favoritstadsdel alla gånger om. Helst runt Nytorget men man kan ju inte vara alltför petig…) som hade visning och bestämde oss för att kolla. Nu några timmar senare funderar vi på hur vi kan göra om den. Det är ingen sekelskiftsdröm och inte heller ett fräscht nybygge men jag kände faktiskt att den kunde bli riktigt bra. Vi ska prata med mäklaren imorgon.

lgh1    gh2

Kök och vardagsrum idag!

Det var jobbigt att renovera, tråkigt att hyra en dyr lägenhet i andra hand och bo ute i Vaxholm hos Fredriks mamma men det var absolut värt det. Den här gången vill jag dock att det ska gå betydligt smidigare att eventuellt renovera och flytta. Och kraven har ändrats en aning. Krav på nya bostaden är:

– HISS! En trea gärna, inom tullarna med låg månadsavgift, gärna garage i huset (Fredriks önskemål), BALKONG, även om den är liten och… sen är det nog inget mer? Men det är såklart svårt nog eftersom vi tyvärr inte kan lägga 10 miljoner på ett boende. Den här gången struntar jag i charmiga sekelskiftsdetaljer och arkitektdesignade lösningar, vi har testat det. Nu är det mer bekväma saker som räknas. Som hiss. Hiss är ett måste.

Äntligen fredag!

Inte för att det spelar någon större roll för mig, alla dagar är ju som fredag. Eller måndag om man väljer se det på det sättet… men visst, det är skönt att det är helg eftersom Fredrik är hemma. I helgen kommer i alla fall min kompis Cicci hit. De är såklart hon som är med mig på bilden som togs här i Stockholm för många år sedan. Hon bodde här då men inte jag. Idag bor hon i Bollebyggd utanför Göteborg och vi lärde känna varandra på gymnasiet då vi läste it/media på Hulebäcksgymnasiet i Mölnlycke (typ Göteborg). Vi blev supertajta direkt och har varit med om en massa knäppa saker under våra glada ungdomsår. Vi tog exempelvis ofta morgontåget till skolan efter att ha vilat på centralstationen efter en bättre utekväll och testade på lyxliv i Stockholm vilket vi som gymnasiestudenter inte var helt vana vid. En festkväll för oss var mer 5 Xcider på Happy hourn än limousine, champagne och tre rätters på Gondolen. Väldigt mycket roliga minnen, men såklart mindre roliga också, haha. Nu har Cicci en liten kille på tre (!) år och en till (kille eller tjej) påväg. Har längtat efter att hon ska komma upp. Frans kommer ju bli helt kär i henne, det blir faktiskt alla killar. På riktigt! Förhoppningsvis inte Fredrik dock…

Nu ska jag nog gå ut och gå, handla lite mat och köpa blommor. Alla växter har typ massdött här hemma så det är bara ett gäng tomma krukor som står utspridda i lägenheten. Himla deppigt.

Här är för övrigt en bild jag tog på Frans imorse. Visst är det konstigt hur man kan bli så kär i en person man egentligen aldrig pratat med och som man inte ens känt i två månader. Jag kan sitta och titta på honom hur länge som helst. På allvar. Men det är väl så det måste fungera för hade man inte känt så för sina barn hade man väl inte stått ut de stunderna då de inte ligger lugna och tysta och ser ut som små fågelholkar.

frasse

Hej lilla Frans!

Hej då, storlek 50!

Idag stoppade jag undan alla bodys och byxor i storlek 50. Det är inte så många kanske typ sex stycken men nu börjar de bli lite för små för man får dra lite i dem när man ska knäppa dem i grenen, känns inte som de är superbekväma. Blöjan tar ju sin plats också. Byxorna är egentligen lagom men eftersom de har fastsydda fötter och Frans fötter har växt (uppenbarligen) så är de lite tajta i tårna. Fram tills dess att han var sex veckor, så länge fungerade storlek 50. Fredrik sa precis ”Han växer verkligen varje dag nu” (med glatt tonfall). Jag vet att det är sant men jag tycker ändå att det är tråkigt. Vill inte att han ska bli stor… men visst det hade inte känts bättre om han stannat i växten eller krympt heller för den delen…  Känner bara redan nu att jag kommer sakna bebisperioden. En kvinna på Melanders (med en bebis i Baybjörnen) tidigare idag sa: ”Oj, den där är inte gammal va? Njut säger jag bara!”. Men jag hoppas att alla perioder i ens barns liv är ”den bästa”. Tråkigt annars, haha. ”ja, han peakade när han var två månader, det var inte alls speciellt roligt efter det. Och han blev bara fulare och tristare för varje månad. Nu är han tio…”, kul liksom.

Igår natt (när jag ammade) klickade jag i alla fall hem nya babykläder från H&M. Tog storlek 56 på allt men dagen efter sa Fredrik: ”ska man inte ta 62 på en gång?” Så jag gick in och ändra och kände att jag gick miste om en viktig period av min sons liv. Men hellre för stora kläder än för små. Köpte för övrigt exakt samma kläder som jag köpte första gången. Bodys och byxor med fötter bara i två storlekar större. Variation gör livet roligare osv.

Frans2

Han är inte bara stor, han är stark också.

Mini Rodini-rea

Jag gillar ju överlag mest basplagg och enfärgade kläder både på vuxna och barn men jag har liksom de flesta andra jag känner fallit för Mini rodinis (hypade) kläder. Så mycket fina mönster och lite mer neutrala färger. Var inne i butiken på Odengatan idag och kollade lite efter att jag käkat lunch med Lisa och Camilla på Melanders fisk (rimmad lax med citron och dill, har saknar det under typ hela graviditeten). Köpte inget men klämde på den här fina jackan. Frans är ju alldeles för liten men jag tänkte att han kanske kunde ha den nästa vinter… tycker det är så himla söt. Vi fick faktiskt en mössa på BB Stockholm från Mini rodini, generöst värre men den tappade jag bort några dagar senare.

Gillar även den här bodyn som jag hittade på deras hemsida men som var slut i butiken.

minirodini body

Body, Mini rodini, reapris: 129 kronor.